lördag 31 mars 2012

min mors tystnad


Det jag vill att du ska veta, det vet du.

Lizzie Dorons andra bok på svenska Min mors tystnad handlar allra mest av allt om vänskap, den medelålders Alisa får ett telefonsamtal från sin barndomsvän Dorit och på ett ögonblick förflyttas Alisa till sin barndoms kvarter. Dorits moster, daghemsförståndarinnan, har dött och för att hedra hennes minne åker Alisa till begravningen, färden genom de välbekanta gatorna blir en autostrada rakt in i minnena och Alisas börjar återigen fundera  över sin far. Vem var han, varför vill inte modern berätta om honom, varför tystnade hela den judiska församlingen så fort hon frågade om fadern? I möten med barndomskamraterna och sökande i arkiv och i egna minnesbilder så får Alisa ett svar, det hon inte får svar på är varför modern valde att vara tyst? I min bok ligger ett bokmärke från Anne Franks Huis i Amsterdam och det passar mycket bra. Människorna är Förintelsens fångar och deras liv är för evigt påverkat av fasan av att förlora. 

I babel förra veckan hörde jag Carl-Johan Vallgren berätta om att barndomens miljöer och minnen kan man inte springa ifrån, de finns där med en hela livet och så känns verkligen den här boken också. Lizzie Doron utforskar sin barndom, försöker förstå hur traumat med hela familjer, släkter som utplånats i Shoah gjorde att de som överlevt bar på en ständig skuld. Så länge man lever kan man alltid få hoppas på att få dö är moderns mantra genom boken när vardagen rullar på och skildras så fint, ofta med galghumorn som vapen.  I Dorons förra bok Varför kom du inte före kriget är huvudpersonen modern och i den här romanen är det skuggan av en far som löper genom berättelsen men det är vänskapen som lyfter den. De medelålders kvinnorna tar sig an sina minnen tillsammans, vårdar de gravar som finns att gå till och trots att de levt så olika liv så finns där något äkta. En unik erfarenhet som de delar, de bär på skulden av att hata föräldrarnas oförmåga och i det kan de förenas.

Det här är en roman som jag kommer återkomma till - vill man diskutera boken med andra finns det en öppen bloggcirkel hos enbokcirkelföralla.  

  

4 kommentarer:

  1. Denna måste läsas! Är också intresserad av Göran Rosenbergs bok som han berättade om hos Skavlan igår.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en riktigt bra bok - tillsammans med Varför kom du inte för kriget. Läs! De är små bedrägliga tunnisar som man tänker på länge efteråt.

      Radera
  2. Vilken otroligt vacker framsida! Tyvärr känner jag mig inte lika lockad av berättelsen, men kanske köper jag den bara för omslaget. Har ju hänt förr ... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Båda Lizzies böcker är verkligen värda att läsa, de har en röst och en berättelse som inte jag hört förut vilket jag tycker är ovanligt när det gäller böcker om Förintelsen. Snygga omslag skadar ju inte heller!

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!