When Nature Calls

Gästbloggarn är inte direkt en naturnära person, men inatt vid halvtretiden när han var uppe i ett ärende (se rubrik) fick han ett infall, en aning, en varseblivning, och tog vägen om vardagsrumsfönstret för att undersöka om någon av alla trädgårdsmarodörer var i farten. Utan linser eller glasögon var det svårt att se, men när han öppnade fönstret hörde han ett misstänkt ljud. Ett ljud han aldrig hört och hoppas han aldrig mer kommer att höra. Något omänskligt. Oh, horror. En godnattläsning av Patricia Highsmith där det grävdes ned och upp lik i direkt angränsning till Tom Ripleys trädgård bidrog till att Gästbloggarns blod frös till is i hans ådror (en metafor som naturligtvis Highsmith aldrig använt - om hon inte uppfann den).

Gästbloggarn famlade i sovrumsmörkret efter glasögon, återvände till vardagsrummet och tände altanbelysningen och genom det öppna fönstret tittade han nu Honom rakt i ögonen. Och Han tittade tillbaka. Grävlingen. Han var vacker, med det i ansiktet tecknade mönstret ytterligare accentuerat av den kalla belysningen. Gästbloggarn kände med ens att han och Grävlingen var ett med varandra. Förstod varandra. Eventuellt gällde detta övriga universum också. Denna sinnesstämning övergick, hos Gästbloggarn, till irritation då grävlingen tydligen inte hade vett på att skämmas för den substansiella åverkan på gräsmattan han även denna natt var ifärd med att göra . Grävlingen verkade helt nöjd med att stå där i samförstånd och vara ett med varandra etc. Gästbloggarn åstadkom några patetiska knäppande med fingrarna (han ville liksom Tom Ripley inte väcka övriga i huset eller i grannhusen), vilka det förhärdade djuret inte reagerade på förrän grävlingens kumpan och medbrottsling plötsligt fick nog. Ur skuggorna runt äppelträdet, eller möjligtvis och ännu värre Bloggredaktörns mödosamt odlade finrabatt lösgjorde sig ett rådjur och sprang framför den snopne Gästbloggarns ögon över gräsmattan, ned i diket och in i den mörka natten. Med ett hånleende följde den nu häpnadsväckande snabbe grävlingen efter. De är en liga! Troligen är grävlingen det kriminella geniet och rådjuret hans pålitlige medhjälpare.

Gästbloggarn gick och lade sig, naturligtvis utan att kunna somna om, och läste om när Tom Ripley blir levande begravd strax utanför sin trädgård, vilket lär bädda för ytterligare försämrad nattsömn framöver. För att hitta tillbaka till den första stunden av djup förståelse av alla varelser på vår jord, även grävlingar, letade han upp nedanstående filmscen. Gästbloggarn gestaltas här av två karaktärer kan man väl säga, först den misstänksamme hyresvärden, sedan Ace Ventura (och till slut hyresvärden igen). Scenen kommer väldigt nära att förmedla nattens upplevelser.

/Gästbloggare M