Tonny Vorm ledde samtalet mellan David Vann och Hisham Matar |
Båda herrarna Vann och Matar bjöd på god och spirituell underhållning. De berättade villigt om sin väg till författarskapet och ingen av dem ville, troligen något falskt blygsamma, ännu riktigt kalla sig författare. Samtalet underhöll med allehanda anekdoter och bottnade ändå i allvaret, båda författarna bär med sig en sorg från barndomen som påverkat både livet och författarskapet i grunden. David Vanns far tog sitt liv när Vann var ung tonåring och Hisham Matars far försvann, troligen avrättad av den libyska underrättelsetjänsten, när Matar var i liknande ålder. De har båda skrivit böcker som kan ses som starkt självbiografiska men de hävdar bestämt att där är, och ska finnas ett gap mellan verklighet och fiktion. I romanen har verkligheten transformerats från privat till självbiografi och vidare till fiktion och i fiktionen finns överenskommelsen bara mellan texten och läsaren. Där har författaren inte längre någon plats.
Spännande var också Hisham Matars jämförelser mellan hans yrke som arkitekt och författarskapet. Han menade att det finns många likheter mellan att skriva en roman och rita ett hus, man behöver en struktur, sinne för detaljer, proportioner, yta, tomrum och man behöver ställa den närmast filosofiska frågan How to live? Kanske har han under festivaldagarna diskuterat frågan med Nicole Krauss som till och med kallade sin senaste roman just Det stora huset?
Av David Vann har jag ännu inte läst något, Caribou Island som utspelar sig hans barndoms Alaska blev festivalens enda bokinköp och den är delvis byggd av en berättelse Vann skrev som tonåring. Moderatorn ställde en fråga till båda författarna när de pratade om sitt skrivande: Hur vet ni när en bok är klar? Matar kontrade med Hur vet man när en bok är påbörjad? Som läsare är det enkelt. Jag har läst 19 sidor hittills, vårt möte är påbörjat. Vann själv tyckte att en berättelse knappast någonsin blir klar, han skriver ofta sina texter i en enda lång följd och är mer en inspirationsförfattare än hantverkare. Lite orolig var han också för att influeras av alla de halvkassa uppsatser som han läser som lärare, motgiftet är Chaucer. Två timmar medeltida engelsk översättning om dagen är receptet för att hålla hjärnan alert. Berättelserna flödar men förr eller senare måste man sätta punkt, både i en roman och i ett blogginlägg. Punkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!