torsdag 29 augusti 2013

min mormor hälsar och säger förlåt - Fredrik Backman och Jonathan Safran Foer

Nej men vänta nu. Ett särbegåvat, lillgammalt barn som får ett skattjaktsliknande uppdrag av någon som dött, ett uppdrag som innebär besök i olika miljöer där barnet konfronteras med verkligheten och lär sig för livet, en excentrisk mormor som bor alldeles nära, oväntade vänskaper, storstad, humor med svärta, lekfullhet med språket och en önskan om ökad tolerans för olikheter. Nästan så att kläderna på flickan på omslaget liknar kläderna på pojken i filmen.

Hallå, är du där?

Jomen, jag tror minsann att Fredrik Backman läst Jonathan Safran Foer. Extremt högt och otroligt nära minsann. Att han inspirerats av den i sin nya roman Min mormor hälsar och säger förlåt gör då ingenting. Det är ju trots allt i en egen tappning och precis som i Boken om Ove så finns där ett hisnande spann i texten, från gapskrattet till sorgen. Formuleringskonsten är slipad och innerlig, oneliners blandat med de vackraste passager. Elsa är en flicka att leva med, att leva sig in i hennes värld är omtumlande och utmanande. Jag träffar många barn som tänker en smula annorlunda, som ser världen ur en annan vinkel och jag tycker Fredrik Backman lyckas fint med att skildra hur det kan vara, och hur de barnen (eller människorna) behöver någon som tror på dem och ser dem som de är. Visst behöver vi alla en mormor som är som en armé:

Det är ett barnbarns yttersta privilegium, att veta att någon står på din sida, alltid, oavsett. Till och med när du har fel. Speciellt då, faktiskt. 

En mormor är både en svärd och en sköld (...) Mormor är alltid team Elsa.

Då är frågan hur Elsa ska klara sig utan sin mormor, det är det som du får läsa i Min mormor hälsar och säger förlåt. Läs! Det är inte Ove men det är Elsa och det räcker långt!

12 kommentarer:

  1. Jag måste läsa Fredrik Backman. Har inte gjort det, men alla säger att han är så bra och han är ju rolig på sin blogg och på twitter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Boken om Ove är en riktigt fin allåldersbok som passar både män ock kvinnor. Det är en bedrift att kunna skriva så!

      Radera
  2. Jag har inte läst boken, men är lite kluven. Jag älskar Extremt högt ... och Oskar och alla böcker som kan visa lite på hur det kan vara att vara annorlunda är bra, men det verkar ju å andra sidan så _otroligt_ likt ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det är likt. Men Backman har ju ett språk som gör att men blir rejält underhållen. Helt OK alltså.

      Radera
  3. Oj vad snabb du var:-) Ärligt talat så läste jag inte vad du skrivit än eftersom jag håller på att läser den;-) Får återkomma sen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var en lagom ansträngande bok för mig just nu. Passade mig den här veckan :-)

      Radera
  4. Jag har inte fått hem min än men hoppas att den kommer snarast! :)
    Redan när jag fick reda på titeln fick jag Safran Foer-vibbar.. och den gillade jag ju på sätt och vis. Men jag hoppas verkligen att jag kommer att gilla den här lika mycket som Ove! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror nog att du kommer att gilla :-)

      Radera
  5. Jag är lite rädd för att läsa den här boken. Ove var ju så himla, himla bra och jag förstår att den här boken inte kan vara ännu en Ove, men jag hoppas ändå och vill inte bli besviken. Får se om jag vågar ge mig i kast med den!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror inte att du blir besviken. Våga!

      Radera
  6. Jag får tårar i ögonen bara av att läsa recensionen. Får se när jag tar boken. Är Ove-fan förstås, men lite sen i svängarna - läste den i pocket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för fina ord. Boken är bara att kasta sig på!

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!