onsdag 6 november 2013

idag bubblar vi om Hatties liv

Bokbubblaronsdag på gång. Idag ska vi prata om en roman som jag funderat mycket över efter att jag läst den. Jag pratar ju dessutom om den i en bokcirkel på Brombergs blogg också och den väcker mängder av tankar. Ayana Mathis besöker Stockholm för att prata om sin debutroman onsdagen den 20 november och kanske kan vi hoppas på ett besök i babelstudion också? 

Ska helt klart bli spännande att höra mina bokbubblarkompisars åsikter. Inte är det muntert, det är ett som är säkert!
Elva barn och ett barnbarns berättelse är det som formerar de 12 kapitel som tillsammans blir romanen Hatties liv. Hattie är en ovanligt ljushyad färgad kvinna som föds i Södern. Hon flyttar, som femtonårig nybliven brud på 20-talet, från Georgia till Philadephia. I norr finns möjligheterna att utbilda sig och raslagarna avskaffade,  hon drömmer om ett liv där hon kan ge barnen hon väntar en framtid. Maken ska arbeta som elektriker men när tvillingarna föds så förändras det mesta. Hatties liv blir nu inte som hon en gång drömde, genom hennes och hennes barns liv får jag följa både en släkthistoria och också USAs historia.

Det är inte svårt att komma att tänka på böcker somMississippi och Niceville när jag läser, de är alla böcker som på ett lättsamt sätt beskriver och berättar om svåra saker. Med en utgångspunkt i en familj, eller en person skildrar alla författarna en utveckling av det amerikanska samhället där hudfärg och kön direkt påverkar personernas möjligheter att skapa sig ett gott liv. IHatties Liv finns ett genomgående stråk av underkastelse, Hattie förbereder sina barn inför det hårda livet och barnen i sin tur har svårt att se sitt värde och hävda sin rätt. Kvinnorna hamnar i beroendeställning av männen oavsett ekonomisk ställning eller utbildning och männen hamnar i beroenden av annat. Det blir cirklar som är svåra att bryta och där börjar mina tankar att vandra. Vad behövs för att bryta?

Desto mer jag skriver om den här boken desto vemodigare känner jag mig. Trots att där finns ljusare stråk och hoppfulla stunder så är tankarna ganska mörka efter att ha lyssnat klart, gripande livsöde är ett omdöme. Viktig historieskildring ett annat. Ayana Mathis berättar här själv om sin bok:

- repris från september 2013 -

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!