onsdag 26 juni 2013

den bästa dagen är en dag av törst

Ännu en markusbok - det var efter att ha sett Marcus fina foton från Mommsenstrasse 4 som jag definitivt bestämde mig för att läsa Jessica Kolterjahns litterära fantasi om ett år i Karin Boyes liv. Året är 1932, platsen är Berlin och Boye har rastlös och deprimerad rest till staden för att genomgå psykoanalys, hon vill förtvivlat gärna botas från de drifter som rasar i henne. Varje gång hon bejakar dem, det hon kallar giftet rasar hon ned i de djupaste depressioner och då kan hon varken skriva, älska eller leva. Jag förundrades över Kolterjahns förmåga att förvalta den historia som är Boyes, att använda hennes texter och biografiska element från hennes liv och skapa en roman som berör. Hon sätter skickligt in Boyes liv i ett både kulturellt och politiskt sammanhang, 1932 är ett omtumlande år i tysk historia med valframgångar för nationalsocialisterna och massmöten på torgen. Kommunister och oliktänkande, judar och homosexuella får ett allt mindre utrymme och Kolterjahn beskriver hur Boye känner sig allt mer orolig för framtiden. Samtidigt finns i Berlin en acceptans för homosexuella och bisexuella (i Sverige är det vid tiden straffbart) som gör att Boye kan börja närma sig känslan av att höra till. I korta, ofta hetsiga, nästan fragmentariska bilder växer Boyes år i exil fram för läsaren, hon vandrar febrigt Berlins gator och letar efter styrkan att våga hävda den hon är. Vara den hon är. Få tillbaka livet där Den bästa dagen är en dag av törst. Riktigt bra!

Jag gillar att Jessica Kolterjahn, är lite tuff också. Att välja en av de där raderna som står i typ alla tonårsdagböcker och kaxigt göra den till sin egen titel. Det tyder på mod. Vem kan å andra sidan klandra henne, varför leta efter titlar när strofen bara passar så väl in? Vem kan säga det bättre?

Karin Boyesällskapet bjuder en inspelning där man får höra de första stroferna i dikten I rörelse lästa av författarinnan själv: http://www.karinboye.se/verk/ljudinspelningar/index.shtml
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.


5 kommentarer:

  1. ska nog läsa den så småningom

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker jag absolut! En höjdare!

      Radera
  2. Jag sitter här och gnyr lite ynkligt.
    Hur ska jag hinna med den här också?
    Det måste gå, det bara måste det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Måste absolut. Bara att offra sig!

      Radera
  3. Höll den i min hand...tänkte denna måste jag läsa. Ställde tillbaka den, har inte råd just nu. Tur att bibliotek finns.

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!