Idag är det avslutning och som alltid så väcker just den dagen en mängd känslor. Det är alltid speciellt att släppa iväg elever som man träffat varje skoldag i tre års tid, de är på språng mot mellanstadiet och absolut redo. Jag är på språng mot nya arbetsuppgifter och är också absolut redo. Trots det så är det lite sorgligt. Band som man byggt under lång tid ska klippas av, känslor och engagemang, tid och omsorg som man investerat ska vidare mot nya tider. Glädjen över att veta att det som skickas med är äkta och beständigt, sorgen över uppbrottet. Sådan är den, skolavslutningen.
Känner igen mig. På pricken.
SvaraRaderaVemod och glädje i en salig blandning!
Radera