en sorts fortsättning - Hotellet i hörnet av bitter och ljuv

I kommentarfältet till min text om Julie Otsukas roman Vi kom över havet så nämndes Hotellet i hörnet av bitter och ljuv  av flera bloggisar, klart jag måste läsa den då. Ni vet lag nummer ett: Det bloggisarna rekommenderar det läser man!

Som en pendang till Otsukas text så var den här lättlästa feelgoodaren alldeles utmärkt, det är en sträckläsningsbok som är verkligt svår att lägga från sig. Den åtföljs av ett vemodigt soundtrack där en ensam saxofon slingar sig fram över sidorna och jag blev verkligen sugen på att lyssna till jazz...

I kort handlar den om Henry och Keiko, en kinesisk pojke och en japansk flicka som möts i skolan, de är de enda asiatiska eleverna och snart hittar de varandra. Trots att Henrys far hatar japaner och att Henry inte ens får gå in i den japanska stadsdelen i Seattle blir de vänner. Det är världskrig och japanerna skickas till uppsamlingsläger, Henry och Keiko skiljs åt och Keikos familjs saker lagras i Hotellet i Hörnet av Bitter och Ljuv. 40 år senare återfinns de gamla väskorna och Henry börjar fundera på hur det en gång var, hur det en gång blev och hur livet tillsammans med sonen Marty nu ska bli.

Fords bok är fin underhållning och samtidigt spännande undervisning, han berättar att han använt verkliga berättelser som grund och han är tydlig med att han velat lyfta fram en del av den amerikanska historien som kanske inte så ofta får sin röst gjord. Samtidigt som han skickligt väver in dilemmat av att vara amerikan och ändå inte höra till. Henry och Keiko är båda amerikaner, födda i USA men ändå räknas de inte riktigt dit. När kriget kommer är de än mer utlänningar och de måste arbeta mycket hårt för att anpassa sig och få en plats. En annan liknande bok på samma tema är Jean Kwoks Nästan hemma, som heter Girl in Translation i original. 

Båda fina sommarläsningstips!