tisdag 15 maj 2012

gledsbygdsmisär eller landsbygd noir?

Eller kanske bara en verklighet långt från "Bonde möter fru" och ännu längre från Stureplan.

Det här inlägget har jäst ett tag, det är flera veckor sedan det i babel diskuterades det som de kallade glesbygdsmisär och bara ordet gör att det börjar krypa i mig. Det där är typsikt huvudstadsperpektiv!  Hallå, landsbygden är inte Södermalm och bara för att man beskriver ett annat liv än det som finns i Stockholms innerstad så behöver det inte vara misär. Där finns många människor som valt att leva i glesbyd, som älskar den speciella livsstilen och närheten till naturen. När det blir trist är väl när människorna bara hamnar, blir kvar och inte ser några valmöjligheter. Det känns sorgeligt men ingen av de böcker som jag läst den här våren (och som babel kategoriserade som glesbydsmisär) handlar om de som blir kvar utan om de som gör ett aktivt val att förändra. I alla tre romanerna beskrivs hur människorna samspelar med naturen och använder den som både tröst och förklaringsmodell över livets gång.  Nu tänker jag på Korparna, Åsen och The Twin som är vårens glesbygdsläsning - jag präntar i mina elever från första klass hur viktigt det är att fundera efter och göra det som hjärtat säger. Välja det som känns bra och som inte skadar någon annan och det kan ju vara ett liv i  storstan eller glesbygd, men man måste veta tillräckligt för att kunna välja. Man måste veta tillräckligt för att kunna se valmöjligheter annars kan det bli så illa att kultureliten och medierna i huvudstaden bara ser landsbygden som en vacker kuliss att spela in dokusåpor i. Det vore riktig misär!

8 kommentarer:

  1. Väl talat! Jag kan tycka att det finns en hel del nyanserad litteratur om allt från glesbygd till storstad inklusive "betongförorterna" så det är lite trist att alltid välja misärperspektivet. Kanske finns det emellanåt en oförståelse för det aktiva valet att stanna i glesbygden?

    SvaraRadera
    Svar
    1. kanske till och med lite provocerande, att det finns någon som vill välja annat...

      Radera
  2. Bra skrivet! Huvudstadsperspektiv har jag också fått nog av. Glada hälsningar från Småland :)

    SvaraRadera
  3. Sen finns ju aspekten hemvändare - ett synnerligen aktivt val. När det väl gäller flyttar man åter till landsbygden. Väldigt vanligt förekommande i mina trakter. Skildringar av detta samt när ett aktivt val görs att starta på nytt utanför storstaden lockar alltid mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det är sant. Så är det ju ofta men ibland skildras det som något suspekt. Att man flyr från ngt eller har naiva romantiska drömmar om nystart eller gröna vågare. Då blir det också tok, enligt mig.

      Radera
    2. Håller med. Böcker av den sorten jag syftar på klassas förmodligen alla som feel-good och blir per automatik mindre litterära. Det krävs liksom misär för att det ska gälla. Men just det kanske inte är specifikt landsbygdsskildringarna egentligen.

      Radera
    3. Nej, det är sant. Varför är det svårare att skriva feelgood med kvalitet än misär? Eller är det inte så?

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!