lördag 29 oktober 2011

1Q84 del tre - en förklädd självhjälpsbok?

Jag har bara läst knappt hälften av avslutningen av trilogin ännu men måste få skriva av mig lite ändå. Efter en snabb försynt resumé, välbehövlig för oss glömska, är vi tillbaka i den här något skeva världen eller kanske de här parallella världarna som skaver mot varandra eller vad det nu är som Murakami alltid lyckas gäcka oss med (någon gång skall jag knäcka gåtan). Nu är berättelsen uppdelad på tre personer - förutom Tengo och Aomame även utredaren Ushikawa. Den vanlige akademikerkillen och en japansk Lisbeth Salander får alltså sällskap av en outtröttlig logiker men även intuitionist om det mot förmodan finns ett sådant ord, men de tvåhundra första sidorna är de tre som ett när Murakami utforskar självdisciplin och ensamhet.

Alla tre personerna är i grunden väldigt ensamma och åtminstone Tengu och Aomame är nu försatta i situationer där de även fysiskt är avskiljda från sitt vanliga liv. De hanterar detta genom ett stort mått av självdisciplin, tills synes utan problem. Det är enkel men nyttig mat, rutiner, musik etc. Det här är ju inget nytt i Murakamis författarskap, men nu är det så ställt på sin spets att jag börjar fundera på vad han vill. Beskriver han sitt eget liv eller är det förklädda självhjälpsböcker han lurar på oss? Någon (som vanligt ges det inga källor av Gästbloggaren om den halvhjärtade första googlingen misslyckas) kallade nyligen Murakami för guru och påpekade att hans renlevnad kraftigt förbättrat hans skrivande jämfört med när han var jazzklubbsägare och storrökare (läs hans löparbok för hans egen syn på det hela).

Kanske är han faktiskt vår guru. Läste nyligen ett citat av en meditationslärare som sade att man inte hittar sin lärare - läraren hittar sin elev. Murakami har hittat väldigt många elever vilket rimligtvis borde främja försäljningen av klassisk musik, nyttig mat och eventuellt Proust (ni får läsa 1Q84 för att förstå det senare, men Murakami har humor också). Om det nu inte är så enkelt som att vilken bra bok som helst är hjälp till självhjälp.

/Gästbloggare M

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!