På bokmässan hade vi ett mingel där Lisa Jewell var en av hedersgästerna. Jag hade lite dåligt samvete inför mötet eftersom jag inte hade läst hennes senaste roman på svenska: Flickorna i parken. Nu gick det bra ändå och vi hade en trevlig stund där, ännu bättre känns det nu när boken blivit lyssnad på. Runt den stor innerstadsparken i London bor många olika människor och barnen som är i samma ålder träffas där under de långa sommarkvällarna. Den ensamstående mamman har nyligen flyttat dit med sina två tweenies och en av romanens starkaste delar är breven som en av flickorna skickar till sin pappa som man snart förstår är mycket sjuk. När den äldsta av de unga flickorna hittas drogad i parken så verkar det som att historien upprepar sig, tidigare har en flicka blivit mördad där. Lisa Jewell är riktigt skicklig på att skildra relationerna inom familjer och i den här boken får jag möta flera olika familjer som alla bor runt parken, det är ett lyckat grepp och parken i sig blir som en huvudperson i berättelsen. Jag som är parknörd hade gärna hört mer om växterna i parken, Jewell hade kunnat smyga in lite botanik i miljöbeskrivningarna likväl som hon beskriver de olika familjerna hus. Som i de senaste böckerna så är böckerna allt mindre feelgood, det är ganska svarta historier som berättas och barnen är på olika sätt utsatta. Ganska otäck läsning faktiskt, där finns den där smygande känslan av katastrof.
Klart läsvärd, men inte Jewells bästa - det tycker jag att Fågelburen är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!