Jag skrev på twitter att Styckerskan från lilla Burma är en fin bok om sorg och just det överraskade mig. Att det skulle vara en välskriven historia om ett eller flera brott det var givet, men en bok om ett sorgearbete? Gunnar Barbarotti har blivit änkling, han försöker fylla tomrummet med omsorger om de fem barnen, han är tillbaks i jobb men dörren till rummet där den stora sorgen bor står vidöppen. Inget är sig likt när man är ensammen kvar och trots att han söker tröst och nåd hos högre makter så är hans förtvivlan stor. En väg ut ur sorgen blir vänskapen med Eva och arbetet med det kalla fallet Ellen Bjarnebo, känd som styckerskan från lilla Burma. Mer om kriminalhistorian säges inte här, men tydligt är att allt inte alltid är som det först verkar.
Än en gång förundras jag över Nessers språkdräkt som han klär berättelsen i. Det är sirligt och högstämt utan att bli högtravande. Det är utsmyckat och rikt utan att bli överlastat. Det är exakt och tydligt utan att bli kliniskt och det är framför allt samtal mellan människor som känns äkta.
Jag lyssnade till boken som ljudbok från Storytel, perfekt att ha nedladdade på resa :-), och jag tycker så mycket om att höra Nessers lugna närkingska läsa. Det är en lisa att lyssna. Eller läsa, Nesser är alltid bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!