måndag 16 maj 2011

janet frame - nya zeelands mest kända författarinna?

På andra sidan jorden ligger Nya Zeeland, del av det brittiska samväldet med en stark påverkan på kultur och litteratur. Jag erkänner genast att jag är urdålig på böcker från landet, har egentligen bara läst Janet Frame. Hon i sin tur är bra, mycket bra och den självbiografiska triologin Till landet Är, En ängel vid mitt bord och Sändebud från Spegelstaden är riktigt utlämnande och mycket fängslande. Jane Campion har bearbetat texterna och skapat filmen En ängel vid mitt bord som jag gärna skulle vilja se, Janet Frames liv var dramatiskt och hon levde i skuggan av psykisk ohälsa och med sviterna av felaktig behandling under hela sitt liv. Efter hennes död 2005 kom Mot ännu en sommar ut som skrevs på 60-talet men som Frame själv valde att publicera först efter sin död. Frame skriver avskalat och osentimentalt om sin barndom, uppväxt och sin emellanåt svåra livssituation på ett sätt som aldrig känns överlastat eller tillgjort. Hon visar oss hur svårt det kan vara att skaka av sig sina egna och omgivningarnas förväntningar och erfarenheter samtidigt som böckerna utstrålar en obändlig livskraft, likt en bräcklig planta som biter sig fast och blomstrar trots allt.

"Framtiden samlas som en tyngd över det förgångna."

Lyrans Noblesser har Janet Frame med i sin resa Jorden Runt 3.0 - kika gärna in hos henne och läs andra resenärers tankar.

4 kommentarer:

  1. Jag har Janet Frames trilogi i en pocketversion. Jag har dock inte läst den än. (Jag vet inte om det är storleken som har skrämt mig lite!?) Jag är trots det väldigt sugen på boken. Jag tror det kommer vara en bok precis i min smak :)

    SvaraRadera
  2. Säkert en bok i din smak. Man kan läsa delarna var för sig också om tjockleken skrämmer. Den första delen handlar om barndomen och tidig ungdom och är mycket gripande...

    SvaraRadera
  3. Har bara läst en bok som sagt, men kanske kan Mot ännu en sommar vara något.

    SvaraRadera
  4. Det tycker jag absolut, den är inte den muntraste men...

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!