visfestival på gång

afghanistan 5x - en del av mitt hjärta lämnar jag kvar

En uppriktig, ärlig och mycket frispråkig bild av ett land i upplösning får jag i Diana Janses bok En del av mitt hjärta lämnar jag kvar. Vilken sunkig titel förresten, den låter som en dussinschlagerlåt, och det vore synd om den skrämde bort läsare för det här är en intelligent, rapp loggbok från Kabul. Janse arbetade som diplomat i Kabul under några år i mitten av 2000-talet och hennes texter ger oss en oglamorös bild av ett uppdrag som få kan tänka sig att utföra. Med humor, ibland svart som den ellösa natten, ger hon mig inblick i ett land som ingen annan. Det är korta texter om resor i det ofta väglösa landet, möten med klanledare som ibland ger hopp om en god framtid men alltsomoftast ter sig som rena farsen. Hon blandar politiska tankar med personliga reflektioner om vardagslivet i ett land utan infrastruktur. Ingen el, inga säkra kommunikationer, ingen fungerande administration, ingen utbildning eller framtid i sikte för de magra, trasklädda barnen som bygger snögubbar i plastsandaler. Inga kvinnor får delta i samhället och våldet ständigt runt hörnet samtidigt som där finns en befolkning som vill mer. Som vill annat. Läs!

Fler kvinnor har gett sin bild av livet i Afghanistan, Åsne Seierstads omtalade bok Bokhandlaren i Kabul är ett personligt inifrånreportage från en afghansk familj som ledde till åtal och mycket media för ett antal år sedan. Jag minns boken som spännande men ganska onyanserad. Skönhetsskolan i Kabul har jag blivit rekommenderad men ännu inte läst. Johanne Hildebrands reportage Svenskar i skottlinjen skrevs i mars 2011 men är fortfarande spännande läsning. Susanne Bier har regisserat en fin film från 2004 som jag gärna rekommenderar, den handlar om hur svårt det kan vara att leva ett "vanligt" liv när man levt i den extrema miljö som ett FN-uppdrag i Afghanistan innebär. Ett klipp från Bröder:

Afghanistan 5x är en serie inlägg med litteratur från Afghanistan i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!

bokbloggsjerka - vad läser du just nu?

Annikas fråga den här veckan är kort och koncis: Vad läser du just nu?

Mitt svar blir, som vanligt, varken kort eller koncist. Jag läser nämligen lite av varje, slalomläsa kallas det visst ibland. :-)

I stan ligger Min Kamp 3 och kämpar sig fram, jag gillar den inte så den är nödproviant, när stunden är för kort att börja på nytt klämmer jag ner ett kapitel eller två. I sommarstugan finns vardagsläsningen såhär på semestern. Till min serie 5x håller jag på med indiskt just nu och den charmiga The Case of the Man Who Died Laughing och Last Man in Tower. Sedan är det deckare också; Viskleken på papper och Skuggsida i läsplattan. Precis påbörjad är recexet Dagar utan hunger. Ungefär så. Den korta versionen.

afghanistan 5x - den förspillda vakan

Nästan varje dag hör jag rapporterat på nyheterna om oroligheter i Afghanistan. En sådan dag skrev jag inlägget som följer:

Idag när jag körde till ICA för att köpa mitt kaffe lyssnade jag på en liten flicka som på radio berättade om hur det är att ha en pappa som arbetar i Afghanistan. Jag lyssnade uppmärksamt på hennes historia eftersom landet funnits påträngande nära mig de senaste dagarna. I Nadeem Aslams roman Den förspillda vakan får jag möta ett land där krig, våld, förtryck och angiveri är en naturlig del av människornas vardag och där kärlek och vänskap om och om igen förbyts mot avsked och sorg.

Mitt i berättelsen finns Marcus, en brittisk läkare som kommit till landet många år tidigare. Han kom för kärleken till sin hustru men också för kärleken till landet som han finner så vackert. Han bor mitt bland de blomstrande dalarna och är nu mycket ensam. hans hustru har stenats till döds av talibaner, dottern dödats av ryska soldater, barnbarnet försvunnit och till sällskap har han nu bara ett bibliotek uppspikat i taket och en halvt framgrävd Buddafigur i den nedlagda parfymfabriken.

Han får besök av en rysk kvinna som letar efter sin bror och dotterns fd pojkvän-en amerikansk ädelstenshandlare med förflutet i CIA och genom deras berättelser får läsaren lära känna landet Afghanistan, de berättar om ett land som varit i krig i många år. Kolonialism, kommunism, fanatism har lett till ett avtrubbat samhälle där förtryckarna har växlat men brutalitet och våldsamhet återkommer. Landets historia hjälper till att förklara hur de unga männen i landet förmås att försvara sin heder på det mest drastiska sätt. Självmordsbombare växer ur fanatism och hat och fienden heter just nu kapitalism personifierat av USA.

Jag har läst den välskrivna texten i små portioner och jag har fått en levande bild av dagens Afghanistan, Nadeem Aslam har skrivit en mycket läsvärd och samtidigt politisk roman, full av svingar mot omvärlden som han menar har övergivit landet. Jag själv återkommer i tanken till den lilla flickan och hennes pappa som "inte har ett så farligt jobb för han sitter mest på ett kontor". Jag vill veta mer om Sverigens närvaro i Afghanistan. Dags att googla lite!

- repris från februari 2011 - 

Afghanistan 5x är en serie inlägg med litteratur från Afghanistan i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!

fotbollskampen bestämmer min nästa bok - vill du också vinna?

Dags för EM-final i fotboll och för att göra det ännu mer spännande så blir det en liten läsutmaning. Enligt O har tipsat om böcker från de olika länderna men nu tänker jag mig att jag ska läsa något från det vinnande landet. Om Italien vinner så läser jag Umberto Eco Begravningsplatsen i Prag och om Spanien vinner så blir det Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones. Två tegelstenar som räcker halva sommar'n lång!

Vill du vinna vinnaren eller förloraren, eller båda? Jag har ett ex av varje att lotta ut. Länka gärna till utlottningen på din blogg eller på facebook och du deltar genom att lägga en kommentar här senast söndag den 1 juli kl 24.00. Glöm inte att tala om vem du är i kommentaren och vilken bok du vill vinna. Må nu bästa lag vinna!

Edit: Tävling nu stängd. Vinnarana kommer i kväll!

king of da hood

pysslet kommer i stim

Bilder från La Gomera, januari 2012

Materialet som jag använder till mina LOer kommer alltid från Cocoa Daisys kit. De har en fantastisk blandning som passar mig, mönstrade papper och dekos som matchar lagom. Ofta lite överraskande innehåll och alltid inspirerande. Jag blir ofta påverkad i mitt skapande av Anna B som är designer där och när hennes sneak-peak inför julikitet dök upp idag så blir jag synnerligen sugen på att prenumerera igen. Kolla in Annas härliga blogg: My Messy Spot och dregla över snygga LO-er!

Symaskin - jag måste plocka fram min symaskin!

afghanistan 5x - jag börjar med bestsellers

Få har väl missat Khaled Hosseinis båda bästsäljande romaner Flyga Drake och Tusen strålande solar. De utspelar sig båda i Afghanistan och är lättlästa och gripande berättelser om en befolkning som trots invasioner och förtryck behåller sin livsglädje och värdighet. Hosseinis styrka är att han beskriver gripande människoöden och samtidigt väver in landets dramatiska historia, det gör berättelserna mycket mänskliga. Tusen strålande solar berättar om Afghanistans historia sett ur två kvinnors ögon, de är gifta med samma man och i systerskap tar de sig igenom stora svårigheter, med lojalitet och vänskap kan de överleva. Flyga Drake är en charmig barndomsskildring där kriget ses ur ett två barns ögon, de är från olika bakgrund, bästa vänner och kriget gör att de skiljs åt. Det Afghanistan som en av dem återvänder till som vuxen är ett helt annat land än det han lämnade. Båda böckerna är mycket läsvärda och lagom lättsmält i hängmattan eller på stranden. Om det skulle regna så kan man stanna inne och se film! Näsdukar fram!

Afghanistan 5x är en serie inlägg med litteratur från Afghanistan i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!

litet scrappat

Släktfoto från 1952, min morfars gren.

pyssel på gång

bokmässenedräkning: Förlåtelsen av Hanne-Vibeke Holst

Med en text om Hanne-Vibeke Holsts familjehistoria Förlåtelsen startar härmed min bokmässenedräkning. Just idag är det precis tre månader kvar tills årets roligaste dagar! Som jag längtar till att lyssna till spännande föredrag, träffa författare och bloggare och bara ströva runt. De senaste åren har jag förberett mig lite extra genom att kolla in seminarieprogrammet och läsa aktuella titlar - i år blir det till en liten serie av inlägg här på bloggen. Planerare som jag är passar det mig - måhända finns där bloggläsare som det kan inspirera också... Nog pladdrat, först ut är alltså den danska samtidsromanens okrönta drottning:

Förlåtelsen är en familjekrönika som tar sin början i nutid. Helena är operaregissör i Berlin och ska ta emot en fin utmärkelse för sitt arbete. Den senaste uppsättningen har som del av scenografin haft olika profeters huvuden uppsatta på pålar och säkerheten kring utdelningen är rigorös. Dottern Sophie kommer med buss från Köpenhamn och med sig har hon en ny pojkvän. Med arabiskt utseende och en tung ryggsäck. En skräckfylld natt tar sin början och leder till att Helena letar sig bakåt i tiden, minnena tar sin början i prästgården på Östjylland strax innan kriget och jag som läser får följa med Leo och Leif, enäggstvillingar, från barndomen ända fram till nutid.

Tvillingskapet är en av de diskussioner som Holst för kring identitet i sin nya roman, en annan är faderskap. Biologi eller arv - vad spelar roll? Hon vill också visa på hur hemligheter påverkar människorna och fortplantar sig genom generationerna och att det ibland kan behöva drastiska steg för att komma ur ett nedärvt mönster.

Fredag den 28 september klockan 16 kan man höra Hanne-Vibeke Holsts tankar om romanen. Det är bokmässan som gäller!

- bokmässenedräkning är en serie inlägg inför årets bok och biblioteksmässa i Göteborg, alla är taggade med bokmässa 2012, häääääng med på mina förberedelser och så ses vi snart där! - 

jaha då var det kantarelltid ...

imorgon kör vi - bokmässenedräkning

- bokmässenedräkning är en serie inlägg inför årets bok och biblioteksmässa i Göteborg, alla är taggade med bokmässa 2012, häääääng med på mina förberedelser och så ses vi snart där! - 

jo nesbö sommarvärd idag

Snart är klockan strax innan ett och jag ska bänka mig för att lyssna till Sommar med den norske författaren Jo Nesbö. Jag gillar hans deckare med antihjälten Harry Hole i huvudrollen och jag gillar hans roliga barnserie om Doktor Proktor. Intelligent prutthumor för pojkar i sisådär 8 - 9 årsålder, fenomenala högläsningsböcker!

Om man nu skulle missa Sommarprogrammen i direktsändning så har jag hittat till den praktiska appen Sveriges Radio Play där jag kan lyssna precis när jag vill. Praktiskt!

själakistan

Själakistan är den tredje boken om kommisarie Karin Adler och som alltid utspelar sig Ann Rosmans böcker på den lilla ön Marstrand långt ut i väster. Det har hållts medeltida lajv på ön och vid offerstenen ligger en kvinna utan huvud. I en trädgård nere i trästaden sitter ett huvud uppspetat på en påle. Huset kallas häxans hus, finns där någon sanning bakom namnet? Snart kan brottet kopplas till en stegling utanför Trollhättan, Karin och hennes team förstår att de är en välplanerad massmördare på spåren.

Ann Rosman skriver lättläst underhållning med historisk touch, det märks att hon är mycket intresserad av gångna tider, människors livsöden och hur händelser i historien påverkar många generationer framåt. Häxprocesserna på Västkusten som startade just i Marstrand är en mörk del av vår historia som inte får glömmas bort. I det arbetet är Rosmans roman ett spännande och viktigt inlägg, som deckare känns karaktärerna ganska förutsägbara och stöpta i mall. Det är snällt och barnvänligt, jag skulle lätt kunna ge hennes böcker till en läsglad och historieintresserad mellanstadieelev. Om man köper genren så är det här härlig sommarläsning, allmänbildande och med lite lagom spänning som krydda.

Tack kollega G som lånade mig boken.

moment 22 - ungdomsbibel för en viss gästbloggare?

Tack för bilden som kommer från bloggen Lilla Solberga!

vatten, vatten, vattenfärg

Vad passar bättre en dag när monsterregnen (löpsedlarnas uppfattning) slår till än att se en utställning som heter Vatten?

The messenger, Bill Viola

Det är Bill Viola som ställer ut videokonst på Akvarellmuseet i Skärhamn och först av allt hamnar jag på en dokumentärfilm om konstnären. Tur var nog det för videokonst är inte vardag för mig, dessutom lyssnade jag till en kunnig introduktion av CO Ewers. Tack vare det kunde jag ta till mig en del av konstverken, en del skriver jag för det här var tålamodskrävande konst. Långsamma sekvenser med vatten och människor som förenande element och en del av filmerna tyckte jag var rent klaustrofobiska. Jag fick drunkningskänslor helt enkelt.

Flora Danica, Mikael Kvium

Betydligt lättare var det att ta till sig utställningen Luft & Ljus som består av museets permanenta samlingar och som finns i den helt nyligen invigda utbyggnaden. Med 16 meter i takhöjd fanns där verkligen rymd och det var en lättnad att komma från de mörka videorummen ut i den kyrklika salen. Urvalet denna sommar består bland annat av Mikael Kviums porträttsamling Flora Danica som får mig att småle varje gång jag ser dem och Eva Vilnes bilder av kvinnor fångade i skugglandskap.

Över mörka vatten, Eva Vilne

mot Asien - Pakistan första stopp

När jag tittar på min världskarta över årets läsning är där fattigt från Asien. Helt klart nödvändigt att råda bot på, tar mig först till Pakistan och läser Mohsin Hamids humoristiska beskrivning av livet i den snabba filen i Lahore. Nattsvärmare, där finns två sorters människor, de som har luftkonditionering och de som får svettas och det gäller till varje pris att hålla sig i den coola, svala, rika klassen. Eller kanske inte till vilket pris som helst?

Ljuset som lockar och förbränner nattflyet är den strålande unga kvinnan Mumtaz. Redan vid deras första möte förstår Daru att hans barndomsväns fru har en alldeles särskild lockelse på honom. Ozi och den vackra Mumtaz har just återvänt till Pakistan efter en tid i New York och de blir centralfigurer i det vackra människornas partytillvaro. Samtidigt blir Daru av med sitt jobb på banken och har inte längre råd att betala räkningarna. De två gamla vännerna umgås, men det blir aldrig på lika villkor och en sen kväll prövar Ozi Darus lojalitet ordentligt. När boken börjar slängs vi direkt in i rättegången där Daru anklagas för att ha dödat ett barn.

Man kan tänka sig att det här skulle kunna vara en tung och allvarlig historia men Mohsin Hamid är en snabbtänkt och slagfärdig berättare. Han har skrivit en skarp satir över ett land där människor med pengar skapar sina egna lagar, våld och droger är vardag. Samtidigt så är det en hoppfull berättelse om kärlek som är äkta, lojalitet som stavas med annat än pengar.

Det här var en oväntad läsupplevelse, pocketboken stod där i hyllan och jag vet inte ens när jag köpt den. Jag antar att det var det vackra omslaget som lockade mig, en nattfjäril i svart på en ornamentpräglad blå bakgrund. Så'na omslag plockar jag upp direkt - tur att innehållet var lika bra!
Den första romanen jag läste av Mohsin Hamid var Den ovillige fundamentalisten - spännande och mycket psykologiskt trovärdigt om hur en tillsynes alldeles vanlig, välutbildad ung man bestämmer sig för att bli terrorist. Två pockettips såhär i sommarregnet!

Nu vidare till grannlandet Afghanistan!

jordgubbscheesecake

Midsommartider är jordgubbstider och den här helgen blev det en frusen jordgubbscheesecake. Egentligen skall den serveras med drivor av färska jordgubbar med de åt vi upp igår. Tårtan smakar gott utan också :-)

Smält 75 g smör och blanda med 12 stycken smulade digestivekex. Tryck till en botten i en form med löstagbar kant. Mixa 300g jordgubbar med 1 1/2 dl strösocker och 1 tsk vaniljsocker till en slät puré. Lös upp 3 gelatinblad i kallt vatten i 5 minuter, smält dem sedan i 1 msk vatten. Rör ned i jordgubbspurén. Vispa 3 dl grädde och blanda i 200 g philadephiaost och blanda ned jordgubbsmixen. Häll i allt i formen och frys under ett par timmar. Ta fram formen minst en halvtimma innan servering och bjud massor av färska jordgubbar till.

Smaskens!

rummykub

Regnet droppar ihärdigt och sällskapsspelet för dagen heter Rummikub. IRL eller på nätet - det gäller att ha sifferminnet med sig, taktiken klar och vara uppmärksam...

Kapitalismen avklädd - Moment 22, kapitel 24

Jag läser just Catch-22 av Joseph Heller, något av en gästbloggarbibel som det vore respektlöst att ens försöka "recensera" i sin helhet, det hade bara urartat till osammanhängande hype. Kapitel 24 slog mig dock som så briljant, profetiskt och högaktuellt att det bör avhandlas separat i en bokbloggarexperimentell enkapitelanalys.

Bakgrunden till kapitel 24 är att Yossarian, en amerikansk bombflygare stationerad någonstans vid Medelhavet under andra världskriget, efter att en ung besättningsmedlem har dött i hans armar under ett uppdrag över Frankrike, har fått nog, tagit av sig uniformen för gott och bevittnar begravningen av sin vän på avstånd, sittandes naken i ett träd. Kapitel 24 handlar dock i första hand om Milo Minderbinder, en ung driftig mässofficer som byggt upp ett handelsimperium i det krigshärjade Europa men som nu har affärsmässiga problem och kommer till Yossarian för hjälp. Kapitlet, vars titel kort och gott är "Milo" består av en första halva där Milos hyperkonsekventa kapitalistiska agerande får absurda konsekvenser och en andra halva där han, sittande bredvid den nakne Yossarian, gör en ömklig men stolt reträtt från sin ideologi när hans ekonomiska intressen står på spel. Boken skrevs 1955, men kapitel 24 borde ha skrivits 2012 som en direkt satir över privata krigsföretag i Irak och bankkrisen och ni har nu tre alternativ: köp och läs hela boken, spring ned till närmaste Pocket Shop och tjuvläs kapitel 24 eller fortsätt läs Gästbloggarns påvra sammanfattning av de nitton briljanta sidorna.

M&M Enterprises (M&M står för Milo & Minderbinder) geniala affärsidé är att med av amerikanska krigsmakten lånade plan handla med varor på diverse svartabörsmarknader på ett vinstgivande sätt för att sedan leverera fantastiska råvaror till de mässer som ingår i och drivs av "syndikatet", i vilket alla - inte bara Milo Minderbinder - sägs ha en andel, oklart hur. I kapitel 24 dras upplägget till sin spets, när det visar sig att M&M nu omfattar även tyska flygvapnet. Man handlar bland annat med korv från Köln och när fyra Luftwaffeplan landar med en leverans på den amerikanska flygbasen blir Milo ärligt förvånad och förbannad när basens ledning har invändningar och vill beslagta planen.

Is this Russia? [...] Confiscate? [...] Since when is it the policy of the American government to confiscate the private property of its citizens? Shame on you! [...] Those planes belongs to the syndicate, and everybody has a share. Confiscate?  How can you possibly confiscate your own private property? Confiscate, indeed! I've never heard anything so depraved in my whole life.

M&M, som naturligtvis av ideologiska skäl vägrar att göra affärer med ryssarna, expanderar sedan fullt logiskt sina affärer till att sälja tjänster även i den direkta krigföringen. Lika logiskt säljer man dessa tjänster till båda de krigförande sidorna (eventuellt överträffar fortfarande dikten verkligheten just på denna punkt, men det beror i så fall bara på att verkligheten ännu inte separerat affärer och nationalism fullt ut). M&M gör först en lysande affär genom att sälja underrättelser om att ett tyskt bombmål är oförsvarat till amerikanerna och sedan sälja underrättelser om att amerikanerna planerar att bomba detta mål till tyskarna. Senare är man även rent operativa då Milo Minderbinder själv i flygledartornet låter syndikatets amerikanska plan lyfta för att omgående börja bomba den egna basen på uppdrag av tyskarna.

Här någonstans har Heller bottnat absurdometern (och 1955 var krig på privat entreprenad ännu mer absurt än idag) och väljer att ge Milo problem. Milo har med en sällsynt affärsmässig felbedömning valt att köpa upp hela den egyptiska bomullsskörden och det väller nu in osäljbar bomull till syndikatet - den lilla del han lyckas sälja säljs med förlust och köps genast upp av egyptiska bomullshandlare som säljer tillbaka den till Milo för det högre priset. Han kommer till Yossarian i trädet för att prova idén att sälja chokladdragerad bomull som mat till soldaterna, en idé som Yossarian underkänner. Milo i trädet, nu ett offer för sin omhuldade kapitalism, gör ett ynkligt intryck där han vill att alla delägarna nu skall göra sitt för att rädda syndikatet.

I just can't watch it, he cried turning away in anguish.

För ett ögonblick tror man att Milo menar begravningen som Yossarian följer på avstånd, innan han fortsätter:

I just can't sit here and watch while those mess halls let my syndicate die. [...] If they had any loyalty, they would buy my cotton till it hurts so that they can keep right on buying my cotton till it hurts them some more.

När Yossarian frågar varför han inte säljer bomullen till amerikanska staten med hjälp av mutor börjar Milo sin ideologiska reträtt, genom att han omformulerar Yossarians bondfångarråd blir de kompatibla med Milos kompromisslösa ideologiska grund.

It's a matter of principle. [...] The government has no business in business , and I would be the last person in the world to ever try to involve the government in a business of mine. But the business of government is business. [...] And the government does have the responsibility of buying all the Egyptian cotton I've got that no one else wants so that I can make a profit, doesn't it? [...] Bribery is against the law [...]. But it's not against the law to make a profit, is it? So it can't be against the law for me to bribe someone in order to make a fair profit, can it? 

Efter att ha slagit fast att a strong Egyptian cotton speculating economy means a much stronger America, klättrar Milo mödosamt ned från trädet. När han ångrar sig och klättrar upp igen tror man för ett ögonblick att han skall säga något medkännande till den nakne och sörjande Yossarian, men det visar sig att kapitalismen förkroppsligad av Milo Minderbinder är noggrann med detaljer snarare än medkännande.

I wished you'd put your uniform on instead of going around naked that way. [...] You might start a trend and then I'll never get rid of all this goldarned cotton.


/Gästbloggare M

fånge no 90 Kleist i sommar

Vill man göra en heldag på Marstrandsön så passar det fantastiskt bra att avsluta med middag och musikteater inne i Riddarsalen. Av min kollega har jag blivit rekommenderad att se Stefan Anderssons musikföreställning med specialskriven musik utifrån en fånges öde. Möt no 90 Kleist.

Föreställningen är baserad på cd:n ”Marstrandsfånge No 90 Kleist” och handlar om fångarna och soldaterna på Carlstens fästning på Marstrand under 1600 – 1800-talet. Att bli dömd till Marstrandsarbete var det tyngsta straffet som utdelades i Sverige – kom man dit som fånge kom man knappast därifrån med livet i behåll. Personliga fångöden skildras i musik och skådespel liksom slaget om Carlsten då danskarna kom på besök 1719. Under föreställningen kommer du att få stifta bekantskap med karaktärer som kommendant Danchwardt, marstrandsfånge no 90 Kleist, bödeln Beckius, Lasse-Maja och en halvpackad Tordenskiold.

​

strandverket - konsthall på fästningen

När man vandrat runt Marstrandsön så kan det passa bra med ett besök på den nyöppnade konsthallen på fästningen. Kika in på Strandverket!

Strandverket

metta i musiken

mercurium

Ann Rosmans böcker utspelar sig på den lilla ön Marstrand i södra Bohuslän och det är en plats med en rik historia; gränstrakt, frihandelsområde, sillmetropol och med en imponerande välbevarad fästning. Det är berättelsen om Carlstens enda kvinnliga fånge Metta Charlotta Riddarbielke Fock som fångar mig i Mercurium, Rosman har gjort ett stort researcharbete och levandegör hennes öde på ett spännande sätt. Fru Fock sitter på fästningen på bekännelse, som betyder att hon ska sitta fängslad tills hon antingen bekänner eller dör och att läsa hennes bevarade nådeansökan är gripande. Utan möjlighet att överklaga broderar hon en nådeansökan och linneduken finns bevarad på Nordiska museet. Nedbruten döms Metta slutligen till döden, halshuggs och bränns 1810 på bål i sin barndoms hemtrakt utanför Töreboda, Västergötland.

Berättelsen om Metta som utspelar sig i Trävattna, Floby, varvas med att jag får möta de nutida ägarna av Salaholm Säteri, den gamle greven har dött och arvet skall fördelas. På en maskerad på Carlstens fästning tar arvsfejden en blodig vändning och polisgruppen från Göteborg kopplas in. Just själva polisarbetet och storyn om Karin Adler är det som intresserar mig minst i den här boken. Hennes småproblem känns liksom futtiga i jämförelse även om den moderna delen av berättelsen ger ledtrådar till Mettas öde så känns den som en bisak. Snyggt sammanvävt är det och Rosmans styrka är att få samman alla trådar i slutänden utan att det känns krystat.

Rosman skriver om historien på ett sätt som gör den levande och visst kan jag invända mot en del missar i det historiska, ordval och mathållning t ex men det spelar liksom ingen roll när man får följa Mettas öde. Läs eller lyssna på ett gripande kvinnoöde i sommar och sedan måste man ju besöka ön och se cellen på riktigt. Vandra i de historiska miljöerna och uppleva på plats! Sedär, ett utflyktsmål i sommar.

god midsommar!

Med tjörngubbar och grädde önskas alla en skön helg!

bokbloggsjerka - störande inslag

Finns det några berättartekniska detaljer som författarna använder sig av som  du kan störa dig på? Var specifik och ge exempel om du kan!

Annika berättar i sin bokbloggsjerka att hon stör sig enormt på kursiverade mördare som får breda ut sig på sidorna och jag själv hakar delvis på där. Jag kan bli så trött på deckare där det byts berättarröst hela tiden. Två sidor polisen, två sidor förövaren, två sidor offret, två sidor anhöriga, två sidor någon annan och så börjar det om. Särskilt störande är om författaren dessutom valt helt olika kulturell och geografisk hemvist till de olika personerna, någon talar söderslang, en annan byråkratsvenska,överklasskillen, någon är invandrare osv. Wennstams Svikaren är det senaste exemplet jag läst med sådana tendenser och det greppet stör mig. Vad stör dig?

härlig sommarlovslyssning

Radioföljetongen heter just nu Himmelsdalen och är baserad på Marie Hermanssons roman med samma namn. Jag har skrivit om den flera gånger tidigare och nu kan man alltså lyssna alldeles gratis. Riktigt spännande och dessutom i en fin uppläsning. Surfa genast till Sveriges Radio!  Alla delarna finns på plats till den 30 juli om man inte kan hålla sig utan vill veta hur det går!

sommarn skal vara bättre...

Idag börjar mitt sommarlov, närmre bestämt NU och jag håller med Kalle - sommarn skal vara bättre!

seriös läsning på gång

Hesslind i min hylla

Jag blir alltid så glad när jag kommer in i en bokaffär och de skyltar med lokala författare, igår på Bokia stod Lars Hesslinds självbiografiska roman Älska mig din jävel och bara väntade på att bli köpt. Hesslind var en av de där författarna med rötterna i arbetarklassen som idogt arbetade för att sprida läsningen bland unga i skolor, han skrev både för unga och för vuxna. Han ledde under många år skrivarskolor och jag har i flera sammanhang läst hans texter i samband med undervisning. Det ska bli spännande att ta sig an hans bok under sommaren - miljön är Sandarna och det är 40 och 50-tal. Det här låter som en bok för mina svärföräldrar och helt säkert för min dotter men först är den min. Bara min.

skrivarstuga fylld med fantasi

Här i detta huset råden en veritabel skrivarstuga just nu, det skrivs romaner, noveller och texter bara för att träna, jag själv bidrar med lokala pedagogiska planeringar och planer för språkutveckling... Inte så kul men nyttigt :-)

Skulle man vara sugen på att få igång sin fantasi så är spelet Story Cubes så roligt! Man slår med ett antal tärningar och så ska man hitta på en historia där alla bilderna finns med. Med små elever kan man slå med två eller tre och vuxna kan förstås utmana sig med alla nio.

Finns också som app! Ladda ned och ge fantasin lite hjälp på traven i sommar.

Hittar men sedan på en riktigt bra historia så kanske det passar att skriva ned den som novell och skicka till ICA-kurirens novelltävling. Temat är väntan, max 10 000 tecken inklusive blanksteg och tävling håller på en bit in i juli. Känner man att det vore kul att få tips i sitt skrivande så kan jag rekommendera ungdomsboken Skriv Om och Om igen. Tidningen Skriva har också en fin sajt med mängder av skrivtips. Kanske finns där fler sajter/böcker/appar om skrivandet som är bra? Tipsa gärna!

Ann Rosman i Kungälv idag

Det är närmast pinsamt att jag ännu inte läst något av Ann Rosman. Hon bor i och skriver om Marstrand och hennes böcker blandar dåtid och nutid. Som tur är har jag snälla kollegor som lovat att låna mig de tre tidigare böckerna. I den senaste, som jag ska lyssna på under veckan, berättar hon om Carlstens fästnings enda kvinnliga fånge Metta Fock som sitter på fästning på bekännelse, anklagad för giftmord. Just berättelser med invävda verkliga historiska händelser är jag egentligen mycket svag för och jag undrar varför jag ännu inte prövat Rosman. Har man lust att få sin bok signerad av Ann så ska man passa på i Kungälv idag. Bokia mellan 12-14 och därefter Ica Maxi kl 17-18. 

5x - jag utmanar er!

Nu har jag kört två rundor med 5 inlägg 5 dagar i rad med fokus på ett visst land. Det var riktigt kul och nästa land blir Afghanistan. Kanske finns det fler bloggare därute som har lust att sätta fart med 5 gånger något? 5 inlägg  5 dagar i rad med ett tema? Hääääng på!

algeriet 5x - missa inte Nina!

Kommen till det sista inlägget från Algeriet så vill jag förstås också gärna tipsa om en ung författare. Som vanligt hittar man en bra sammanställning hos Macondo och valet faller på Nina Bouraoui.

pojkflickan - en uppväxtskildring mitt emellan två världar

Varje morgon kontrollerar jag min identitet. Jag har fyra problem. 

Fransyska? Algeriska? Flicka? Pojke?

I sin tunna men mycket välfyllda roman Pojkflickan utforskar Nina Bourari det där med känna sig född med en kluven identitet. Hon beskriver på ett närmast febrig sätt hur det kan kännas att inte vara hemma varken i Algeriet eller i Frankrike och att inte känna sig bekväm i den kropp man fötts med. I Algeriet är Yasmina sin fars dotter, hon har sin algeriska fars styrka och uppfostras till sin franska mors avbild. Yasmina känner sig tvingad att rättfärdiga sig, förklara sig, hon känner att hon bär på en hemlighet och lever ett dubbelliv. Bara med sin vän Amine kan hon känna riktig tillhörighet, han är också en av dem som står utanför.

På besök hos den stora släkten vid den franska atlantkusten heter hon Nina. Där känner hon sig inte heller del av, hon hör familjen viskande ifrågasätta hennes mammas val av make och hur kriget påverkar sättet att se på araber, genom sin hudfärg, sitt liv i Algeriet är hon annorlunda. Trots lugnet och kärleken från mormor i den franska sommaridyllen så finns där en kyla.

Men det är inte havet. Och det är inte vinden. Jag fryser av ensamhet. Och av obehag.

Längtan blir stor efter att bli bekräftad och att självklart höra till. Lösningen för henne blir att anpassa sig men inte utan att betala ett pris:

Jag anpassar mig till allt. Mycket snart. Det är som en galenskap, denna anpassningsförmåga. Det är flera liv på en och samma gång. Det är en mängd små svek.

Nina Bouraoui beskriver i sin till synes delvis självbiografiska roman med hjälp av en hetsig ordmassa hur hennes uppväxt kväver henne och hur det utlöser skrivandet. Hon beskriver det som: Min hemlighet. Att skriva. Att rädda mig från världen. och det är känslan jag som läsare får, Bouraoui skriver för att överleva. Hon skriver för att utforska och bemästra livet och hennes texter ger mig lust att läsa mer. Jag viker ibland ett litet hundöra i boken på ställen som jag vill återkomma till och i den här romanen är var och varannan sida viken, inte snyggt, men tecken på en text som berörde mig och intresserade. De korta meningarna gav texten en slags korthuggen ton som ibland provocerade mig men allt som oftast lockade mig att vilja läsa vidare och visst kan jag identifera mig i hennes tankar om det där att aldrig känna sig riktigt hemma. Så kan det kännas även om man vuxit upp i ett enda land och sett ut ungefär som alla andra. Människans strävan att känna sig hel, som ett. I Ninas liv krävdes att att hon reste till ett helt annat land, träffade en annan värld. Så kan det säkert vara för många.

- repris från oktober 2011 -

Algeriet 5x är en serie inlägg med litteratur från Algeriet i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!

nu har jag bestämt mig...

För presentkortet jag fick på skolavslutningen ska jag köpa dansk samtidsroman. Jag har gillat Min mosters migrän, slukat serien som avslutades med Drottningoffret och när Hanne-Vibeke själv säger att det här är det bästa hon någonsin skrivit och dessutom kommer till bokmässan i höst. Då kan jag inte låta bli! Bokia nästa!

PS. Finns där någon som läst?

med en ängels tålamod

Ibland värmer en gåva alldeles extra mycket. Den handgjorda tovade ängelen har jag fått från en familj som tack för terminens arbete och det trots att jag då inte alltid har en ängels tålamod. Vi jobbar tillsammans, vi hjälps åt. Det värmer ett lärarhjärta :-)

algeriet 5x - vad dagen är natten skyldig

I Vad dagen är natten skyldig är det Younes som berättar sin historia. Hela livet är han klämd mellan det arabiska och det franska, mellan kolonialismen och nationalister, mellan sitt ursprung och sitt levda liv. Jag får läsa om hur hans far helt utblottad tar med sig sin lilla familj från jordbruket in till Orans förstäder. I förtvivlan överger han släktens jord för att söka lyckan och mötet med staden blir omtumlande. Younes beskriver det han ser som

En ockrafärgad, brännhet snårskog, dammig och stinkande, ympas vid stadsmuren som en elakartad svulst.

Det var inget fel på folk i allmänhet. Armodet hade inte lyckats fördärva deras sinnen, bekymren hade inte utplånat deras hygglighet. De behöll sin tro på omvärlden, och det skänkte dem oändligt tålamod.

Han ser hur fadern kämpar för att behålla någon slags värdighet och hans mor söker ständigt kämpa mot fattigdom.

Hon hade stil och grace, och när hon skyndade nedför sluttningen hann olyckan inte ifatt henne fast den hängde vid klänningsfållen som ett koppel hundar.

För att kunna ge sin son en framtid lämnar fadern honom hos en äldre bror som är apotekare och gift med en fransyska. Nu får Younes namnet Jonas, de flyttar till den mycket europeiskt orienterade lilla staden och Jonas får vänner i skolan som är fransmän, judar, berber och araber. Han träffar också flickan Émile som blir hans livs kärlek. Jonas är närmast berusad av alla möjligheter som utbildning och välbärgade vänner ger man han känner hela tiden skuld för familjen som blev kvar i slummen. Både modern och fadern försvinner utan spår.

Pappas försvinnande hade fastnat i halsen på mig. Jag kunde varken svälja ner eller hosta upp det. Han hade sina principer men hade man förlorat ansiktet så var det ingen mening med att försöka rädda det övriga.

Allteftersom Jonas växer upp blir orättvisorna i samhället allt tydligare. Han känner sig som en förrädare och försöker bidra på de sätt han förmår till att stödja frihetskampen men han har också en lojalitet med sina vänner att tänka på, det är en svår balans. Livet krackelerar allt mer och när hans vän gifter sig med Émile tappar Jonas fotfästet. Han reser tillbaka till sin barndoms slum.

Hur hade jag kunnat klara mig utan den här delen av mig själv? Jag borde ha kommit hit med jämna mellanrum för att täta mina sprickor och skapa min egna övertygelser. Nu när Rio Salado inte talade till mig i samma ordalag, vilket språk skulle jag välja? Jonas eller Younes? Hade jag varit tolererad, integrerad, tämjd?

Som exemplen på text som jag valt visar så är det här en bok med ett alldeles eget, alldeles fantastiskt bildspråk. Jag skulle kunna välja ut passager från varenda sida och dela med er. Så underbart är det! Metaforerna är många och ändå tynger de inte på något sätt ned, texten flyter och berättelsen vindlar fram precis lagom fort. Jag får följa med genom Algeriets historia från 1930 till 1960 och lyssna till många olika röster, men tydligast av alla är förstås Younas. Han är berättaren och han får representera hur komplext det kan vara det där med identitet och lojalitet.

Yasmina Khadra är en pseudonym för Mohammed Moulesshoul, militär född i Algeriet och numer bosatt i Frankrike och han predikar humanism och demokrati. Pesudonymen valde han för att hedra sin dotter och alla algeriska kvinnor och han har en aktiv hemsida http://www.yasmina-khadra.com/. Jag har tidigare läst Efter attentatet som utforskar den muslimska fundamentalism som kan förleda till terrorbrott. Sirenerna i Bagdad har jag kvar att läsa, den ser jag fram emot!

PS. Bara ett litet citat till: En kväll tassade vintern ut på tå för att lämna plats åt våren.

Algeriet 5x är en serie inlägg med litteratur från Algeriet i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!

dubbelseende?

Jag måste tycka att den här boken är riktigt intressant eftersom jag lånar den på biblioteket samtidigt som jag har den hemma i hyllan. Antingen det eller så ser jag dubbelt såhär på söndagen! 

algeriet 5x - klassiker i blindo: Pesten

Under rubriken "Klassiker i blindo" gör bloggen det omöjliga, nämligen tar sig an böcker om vilket allt redan är skrivet, av generationer av litteraturdoktorander dessutom. Här görs dock en dygd av vår dåliga allmänbildning och läsningen sker i blindo, dvs utan googlande och läsande av eventuella förord. Istället tar vi i efterhand och kollar Wikipedia för att se om vi fattat rätt. 

Läsupplevelse:
Var tvungen att Wikipediafuska och kolla om staden Oran existerar i verkligheten och det gör den - Algeriets andra stad. Här bryter böldpest ut, till att börja med kliniskt skildrad av Camus. Läkare Rieux kan bara konstatera sin maktlöshet och göra så gott han kan för att lindra plågorna hos de sjuka. Myndigheterna vägrar till att börja med inse faktum och när de gör det agerar de först tafatt och sedan närmast brutalt för att hindra smittan och hantera de sjuka. Staden sätts i karantän och de instängda blir avskurna från nära och kära, bla Rieux fru. Runt Rieux arbetar en liten krets uppoffrande mot sjukdomen - den duglige tjänstemannen Grand, journalisten Rambert och "hjälten" Tarrou. Hjälten inom citat eftersom Camus tar sig god tid att förklara att det inte är hjältemod utan bara sakernas tillstånd som får just dessa män att axla sina roller.

Stadens förändras med sjukdomen. Från den första sensationen via uppoffring och sammanhållning till hopplöshet och isolering. När sjukdomen till slut ger med sig stegras paradoxalt nog skräcken med faran att dö ännu mer slumpmässigt och meningslöst bland de sista. Berättelsen blir också mindre klinisk och filosofisk och slutar i djup pessimism. Skriven 1947 är det uppenbart från start att det handlar om det nyss avslutade kriget och vad det gjorde med människor. Den slumpmässiga döden, förändringar i beteende, stadens förändringar, hur vissa profiterar på det undantagstillstånd som råder. Gradvis börjar också pesten få symbolisera inte bara en yttre påtvingad faktor som förändrar livet utan också en moralisk smitta bland befolkningen. Jag tappar tråden lite här, men när karantänen upphävs har berättaren så distanserat sig från den firande befolkningen att han får övertala sig själv att det trots allt finns mer gott hos människan än ont. Fan tro't.

Facit:
Wikipedia skriver om krigsallegorin naturligtvis (mer specifikt fransmännen under ockupationen), men ser den bara som en plattform för denna "existensiella klassiker". Man nämner som huvudsakliga teman exil och separation, solidaritet och motstånd samt religion. Symboliken i att staden vänt sig från havet diskuteras (tydligen är hav en återkommande symbol för liv hos Camus). Till skillnad från bloggaren som ser pessimism ser Wikipedia ett starkt ställningstagande för solidaritet och motstånd hos Camus. Där ser man.

Till slut skriver Wikipedia om upplägget att bokens berättare först i slutkapitlet avslöjar sin identitet, allt för att kunna redovisa skeendet objektivt. Jag nämnde aldrig sidoberättelsen om tjänsteman Grands romanförfattande som efter åratal endast resulterat i en tusentals gånger omformulerad första mening. I slutet av boken meddelar han hoppfullt att han återupptagit arbetet, nu med en första mening helt utan adjektiv...

http://en.wikipedia.org/wiki/The_Plague

/Gästbloggare M

- texten är en repris från 2011 -

Algeriet 5x är en serie inlägg med litteratur från Algeriet i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!

i brist på riktiga

Nu har fjärilsbusken, syrenbuddlejan, blivit tryggt planterad på landet men blommorna och fjärilarna lyser än så länge med sin frånvaro. Tur då att man har snälla elever som vet att fröken är betuttad i fjärilar. En solcellsdriven gul fjäril huserar numera på min balkong, nu väntar jag bara på solen så ska den flyga i sin bana. Den sitter i fjärilslavendelen så jag hoppas den trivas ;-)

Klotet - utställning på ö

algeriet 5x - kärleken, kriget - en algerisk mosaik

En lämplig titel på Assia Djebars komplexa roman kunde kanske vara Friheten, Kärleken, Kriget. I krig och kärlek är allt tillåtet, gränserna suddas ut, det berusar och förför och i Kärleken, Kriget  vävs två historier samman. Dels får vi via brev från franska officerare följa Frankrikes intagande av Alger och "befrielsen från barbariet" under tidigt 1800-tal där förälskelsen i kriget stinker. Dels får vi följa den unga flickan i 60-talets Algeriet som söker skaffa sig en smula frihet från sin avskurna och slöjbeklädda fångenskap i hemmet genom brevskrivning. Hon har, som en av de första kvinnorna i familjen, fått lära sig att läsa och skriva och det öppnar hennes värld på bekostnad av uteslutning från den kvinnliga gemenskapen.

Som titeln antyder är det en rik mosaik av bilder från ett Algeriet som söker friheten. En sorts komplicerad dröm om frihet, jämlikhet och broderskap som ingen kolonisatör men heller inte en patriarkal religion kan bjuda. Vi får i romanen möta bilder från olika tider som väcker frågan om krig någonsin kan leda till frihet och kärlek? Gårdagens förtryckta blir dagens segrare och morgondagens förtryckare, ett förtryck ersätts av ett annat och vad kan bryta den rundgången? Tanken. Den fria. Ordet. Det fria. 

Ordens makt är stor och definierar minnen och historien. Det blir tydligt i Djebars roman. Jag har tidigare läst Ingenstans i min fars hus och Sultanbrudens skugga av samma författarinna och hennes namn nämns ofta i nobelprissammanhang. Visst vore det dags för en kvinna med rötter i Afrika att få priset. Lyssnar du herr ständige? 

Läs i SvD vad de skriver om Kärleken, Kriget.

Algeriet 5x är en serie inlägg med litteratur från Algeriet i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!

fängslande bilder på Mimers

Idag öppnade en samlingsutställning av fotografier tagna av den fängslade Johan Persson på hemmaplan i Kungälv. Mimers konsthall ställer ut ett antal dokumentära fotografier som många skildrar den lilla människans utsatthet, tyvärr kom jag precis innan det stängde idag och hann inte titta riktigt ordentligt. Ett återbesök måste planeras in innan den 2 juli. Bilderna kan jag alltså inte säga mycket om efter mitt korta besök men självklart går tankarna till Johan och Martins situation i etiopiskt fängelse. Om man vill stötta Johan och Martin och deras familjer så kan man t ex donera en slant till Reportrar utan gränser. Passa på att se fotoutställningen på Mimers, öppet mån - tors 11 - 19 och fre 11 - 16. Gratis!

White Chocolate Hazelnut Cheesecake

En helt vanlig fredag har dottern bakat och bjuder. Nötter i botten, vit choklad i ostfyllningen och nötter ovanpå. Helt enkelt: Fab!

Receptet har hon hittat i Det bästa från Magnolia Bakery. Kan intyga att det smakar mycket bra!

algeriet 5x - döda dem alla

Jag fortsätter min lilla miniserie med fem inlägg fem dagar i rad som tipsar om litteratur från ett och samma land. Min tanke var att jag skulle dra igång varje fredag och idag är det Algeriets tur. Problemet är att skolavslutningar sinkat min läsning. Lite oseriöst så börjar jag därför serien med en repris. Nya texter kommer måhända redan i morgon. Håll ut!

Som ett torn står titeln till Salim Bachis roman Döda dem alla och den här vackert formgivna boken har gett mig mycket att fundera kring. Vi får följa den arabiske unge mannen som i sin förtvivlan efter älskads förlust väljer det som han själv beskriver som "det västa av allt ont, fundamentalismen, utan vare sig tro eller hopp, utan framtid, bara intighet intighet intighet." San Juan är hans nya katolska namn, likt Johannes i Uppenbarelseboken ska han bevittna hur ondskan ska fördrivas, jordens undergång som följs av ett himmelskt rike för de troende och jag får följa hans sista dygn innan han äntligt utför sitt uppdrag. Det är frantiska och förvirrade timmar där han slits mellan en tro på den gudomliga planen och tvivlet i huruvida ändamålet verkligen helgar medlen och redan på de första sidorna utbrister han: Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig? Det gäller att tro ända in i döden för "om du inte tror blir allt väldigt enkelt. Det blir ännu ett massmord.". 

Salim Bachi har skrivit en tät, rik och mycket osentimental skildring över hur det kan ha varit att vara en av de piloter som styrde in i tvillingtornen den där dagen då världen förändrades. Jag förstår så mycket att hans roman är full av referenser som jag inte på långt när kan identifiera men som enligt översättaren härrör sig från både Koranen och Bibeln. Delarna som refererar till Hamlet har jag lättare att pussla ihop och där finns mycket, mycket att upptäcka i texten. Det är en tragisk historia som vi får ta del av med bara förlorare och Bachi skildrar med hjälp av citat, koranverser och minnesbilder hur livet kan forma en människa och hur tron och tvivlet ligger mycket nära varandra. För att kunna hantera världen är det enklast om den är svart eller vit, nattens skuggor är nu ändå grå och under hans sista timmar i livet återkommer frågan: men alla oskyldiga offer?

- Döda dem alla, är svaret. Gud kommer ändå att känna igen de sina.

Algeriet 5x är en serie inlägg med litteratur från Algeriet i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!

alldeles otroligt galet - det närmar sig 100 000

sidvisningar alltså!

Bloggen har gått från ett tjugotal läsare per dag till sisådär 300. Det känns riktigt kul att så många tittar in här hos mig... Som alltid så blir besöken färre när det närmar sig sommar, det finns annat att göra än att läsa bloggar. Helt klart! Jag läser och skriver gärna när jag har lite mer tid än vanligt så jag kommer oförtrutet att skriva vidare hela sommaren, välkomna hit igen och igen!

PS. Hoppas vi ses på mässan efter sommaren också. En av mina serier på bloggen i sommar blir just inför mässan. Häääng med!

precis vad en fröken vill ha!