kvällsfilm: Emma

Den nya filmatiseringen av Jane Austens Emma var söndagsfilmen för mig. Om man gillar kostymfilm så är det absolut ett måste att se den här charmiga adaptionen. Jag streamade från SF Anytime och jag är så glad över att de öppnat upp också för nya filmer.  Tack Helena som påminde mig! 

Sveriges Radios Novellpris 2020 - vilken är din favorit?

Förmiddagen ägnades åt en promenad och lysning på de fem nominerade novellerna till Sveriges Radios Novellpris.

De fem novellerna är:
 ”Ola och verkligheten” av Nina Wähä i uppläsning av Michel Riddez.
”Var inte rädd för ljuset” av Cecilia Hansson. I uppläsning av Maria Salomaa.
”En tygväska med damaskustryck” av Khaled Alesmael. I uppläsning av Fredrik Meyer. Översättning till svenska, Anna Jansson.
”Askan” av Kayo Mpoyi. I uppläsning av Astrid Kakuli.
”Jordgubbsmjölk” av Nanna Johansson. I uppläsning av Petra Mede.

Alla fem var klart värda att höra och det var extra fint att höra den välvalda musiken som inledde och avslutade uppläsningen. Det är lyssnarna som bestämmer vem som vinner och alla kan rösta. Vem som vinner presenteras under Litteraturveckan i slutet av april. Den här gången sänds den från Karlstad och jag ska absolut följa sändningarna. Då delas också Sveriges Radios Romanpris ut. 

De nominerade romanerna är:
Testamente av Nina Wähä
Oktoberbarn av Linda Boström Knausgård
W av Steve Sem-Sandberg
Köttets tid av Lina Wolff (som jag inte läst)

Jag har en favoritnovell och en favoritroman. Vilka är dina? 

sju dagar med familjen - en roman för karantäntider!

Det var någon i mitt flöde på twitter som ställde frågan om den här våren kommer att resultera i en stor generation nya små bebisar eller en flod av skilsmässor? Vem vet? Livet i karantän är inte självklart och det gäller att hålla rutiner och kontakter levande.

Sju dagar med familjen av Francesca Hornak hade susat förbi i mina flöden och utan att egentligen kollat så noga så började jag lyssna igår. Det visar sig att det är en roman om att sitta i karantän med sin familj i sju dagar och hur det påverkar familjen på allehanda sätt.

Olivia är äldsta dottern i familjen Birch och hon är på väg hem från Liberia där hon arbetat med att vårda virussjuka människor. Reglerna både på plats och väl hemma i London är mycket strikta. Ingen mänsklig kontakt får ske och väl hemma så skall hon sitta i karantän en vecka för att säkerställa att hon inte bär på smittan. Eftersom det är jultid så bestämmer mamma Emma att de ska tillbringa karantänen tillsammans hela familjen på deras lantegendom i Norfolk. Pappa Andrew, som är en cynisk matskribent, och lillasyster Febe, som mest drömmer om att bli gift,  skall sluta upp och äntligen ska hela familjen få tillbringa en jul precis som när flickorna var små. Det är bara den detaljen att de inte längre är barn. Febe har fullt fokus på att stadga sig med sin fästman, Olivia har erfarenheter med sig från sitt arbete som inte går att bortse från, mamma Emma har en hemlighet som hon inte vill avslöja för att julen inte ska bli förstörd och pappa Andrew har fått ett brev som han försökt förtränga. Det fungerar tills det knackar på dörren.

På många vis är det här en vanlig feelgoodroman med en något excentrisk familj med missförstånd och hemligheter som ska redas ut och det är en typisk brittisk miljö med mycket mat i ett gammalt halvförfallet hus på landsbygden. Det ovanliga med den är att den skildrar, på ett ganska lättsamt sätt, rädslan för ett virus och hur livet och döden kommer väldigt nära nära människor i en tid när livet kan ta slut imorgon. Vad är viktigt då och vad kan man bara släppa förbi i flödet?

Vill man läsa/lyssna på något lättsamt som landar mitt i samtidens coronatider så passar den här boken bra. Jag sträcklyssnade och blev både underhållen och fick en och annan tankeställare.

bokcirkla med oss!

Den 15 april drar vi igång nästa digitala bokcirkel på Kulturkollo läser. Vi samtalar om Memorys bok av Petina Gappah. 

Väl mött! 

kallocain - Karin Boye

Här har varit tyst. Jag har varit riktigt krasslig och inte kunnat varken läsa eller hänga med ordentligt i alla flöden. Om jag haft det där som inte skall nämnas vid namn är oklart men rejäl influensa kan jag skriva upp på. Hur som.

I veckan som gick så funderade vi inne på Kulturkollo läser på vilken bok vi skulle ta oss an tillsammans nästa gång. Digitala bokcirklar är garanterat virusfria och Linda la upp en omröstning där medlemmarna fick tycka till. Nästa bok blir Memorys bok av Petina Gappah och start på den cirkeln blir 15 april. Jag minns boken som mycket bra och i den finns många teman att prata om. Bra val av gruppen!

Men vad har då det med Kallocain av Karin Boye att göra?

Jo, ett av förslagen som man kunde rösta på var just Boyes klassiker från 1940. Jag insåg att jag faktiskt inte läst den. Det var tvunget att åtgärdas. Den dystopiska romanen skildrar ett land där människorna är förvandlade till någons slags enheter som är till för att tjäna fosterlandet. Kärleken är till för att reproducera sig (likt Tjänarinnas berättelse) och för att att ska hålla sig på sin plats i maskineriet så är hierarkierna starka med militären och polisen som ständiga övervakare. Olika städer har olika uppgifter (här associerar jag till Hungerspelen) och i Kemistaden bor Leo Kall. Han har i sitt laboratorium upptäckt ett slags serum - ett sanningsserum som skall få alla att tala sanning. I ett land där egna uttalade tankar kan vara mycket farliga och där det mänskliga som känslor har rationaliserats bort kan ett sådant serum göra mycket nytta. Förrädare kan spåras och motståndare till regimen kartläggas.

Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn är en roman som utspelar sig i Berlin 1932 med Karin Boye i huvudrollen. Det är en litterär fantasi men den ger ändå en möjlig inblick i hennes liv i Tyskland innan kriget och den bidrar med ytterligare perspektiv till läsningen av Kallocain. Att Boye levt vardagsliv i ett land på väg mot diktatur avspeglar sig så tydligt i romanen. Hon vet vad det är att bli övervakad in till det mest intima, hon vet vart propaganda och angiveri leder ett land och dess befolkning. Det bränns och känns långt in i romanens innersta att hon så förtvivlat vill tro på att det finns människor där innanför uniformerna och protokollet.

I dagar av pandemi och stor oro i välden så var kanske inte den här läsningen den muntraste men den var absolut så uppslukande att man glömde både tid och rum för en stund. Det här är en kortroman som man med fördel kan lyssna till i segment. Där finns mycket att fundera på under läsningen och det är förhoppningsvis ingen spoiler att avslöja att jag tar med mig bilden av Leo där han lägger sitt huvud i sin hustrus knä. En sådan konstig gest har han aldrig förr sett eller varit med om men i just den stunden så var det det som han önskade. En stunds mänsklig värme och närhet. 

fartygets ögon - Roy Jacobsen

Fartygets ögon av Roy Jacobsen är den tredje romanen om Ingrid från Barröya. I den här avslutande delen packar Ingrid sin väska och tar sin lilla dotter Kaya på armen och lämnar ön för att finna Kayas far. Det är efterkrigstid och den ryske militär som Ingrid förälskade sig i verkar som uppslukad. Ingrid reser genom ett sargat land och letar efter Alexander. Vad som hänt med de ryska männen är oklart, i interneringsläger sitter fångar av olika nationaliteter och väntar på besked om vart de ska fraktas. I stugorna finns det kvinnor som fått barn tillsammans med militärerna och jag hade gärna läst mer om hur samhället hanterade de "tyskungar" och "ryssungar" som likt Kaya föds under, eller strax efter kriget.

Tillbaka till romanerna. Den här trilogin är en mycket vacker läsning om en tid som känns avlägsen. Miljöerna är fint skildrade och språket är stramt och precist. Jag kan varmt rekommendera den här serien, den är bra inläst av Jonas Kruse och är en vacker resa i tid och rum.

bara ett litet mord - Carin Hjulström

På engelska finns ordet "cosy-crime" och i den genren (tänk Agatha Christie eller Maria Lang) tänker sig Carin Hjulström att hennes nya serie om dramatenskådespelerskan Siri och hennes systerson Anton ska kvala in. Det hela utspelar sig i en pittoresk lantlig miljö med Mälaren i närheten, på lagom avstånd till storstaden och med ett galleri av människor som öppnar upp för mysterier a la Morden i Midsomer.

Siri närmar sig 60 och hon har i 35 års tid varit chefens älskarinna, nu närmar hon sig pensionen och längtar efter att äntligen kunna leva tillsammans med honom. Hon har vigt sitt liv åt karriären, teatern och att vänta på de stulna stunder av kärlek som hon kunnat få. När det då visar sig att teaterchefen skaffat sig en mycket ung ny partner som dessutom är gravid så blir det för mycket, Siri packar en väska och drar till Säbyholm. Där har hennes släkting Anton vunnit en väldigt nedgången handelsträdgård på poker och kanske kan Siri hjälpa honom där medan hon funderar på vad hon skall göra i framtiden? Redan första dagen på plats hittas en död man på en leråker i närheten av huset och Siri blir nyfiken på vad som hänt. Lokalpolisen Olle tillkallas och så börjar de samla ledtrådar. Ganska många leder till det stora godset i närheten och snart är hela bygden engagerad i brottet.

Mysmord - det finns kanske inget sådant ord men det finns numer en flera författare som skriver i den genren också i Sverige (Kristina Appelqvist t ex). Vackra miljöer och mat hör till, mord men inget splatter, egensinniga människor, gärna ett ganska slutet rum och egensinniga människor från alla samhällsklasser. Allt det får Hjulström till med sin underhållande roman som slutar i en cliffhanger. Såklart det kommer fler böcker om Iris och Anton.

Det ser jag fram emot!

familjen Lambs hemlighet - Lisa Jewell

Familjen Lambs hemlighet av Lisa Jewell är är författarens återkomst till relationsromanerna, eller hon har väl även de senaste böckerna skrivit om relationer men olika brott har tagit allt mer plats. Nu finns det förvisso ett brott med i också den här romanen men berättandet har svängt mot relationerna. En grupp människor och framför allt ett ödehus står i centrum och boken börjar med att huvudpersonen Libby Jones får ett meddelande. Hon kallas till ett möte med en advokat och hon får veta att hon ärvt ett stort hus i London. På hennes 25-årsdag så blev huset hennes och snart förstår hon att det var där som hon hittades som spädbarn, övergiven i en vagga. I trädgården låg tre döda människor. Hon blev adopterad och vill nu ta reda på vad som faktiskt hände den där gången. Snart hittar hon en journalist som undersökte de mystiska dödsfallen och tillsammans börjar de nysta.

Rekommenderas!

en kontrafaktisk serie som börjar bra

Här hemma i mitt örnnäste har jag hållit mig så isolerad som det bara går, fördelen med det är att man faktiskt tar sig tid att titta lite på allt det där strömmande som annars får stå åt sidan. The Plot against America hade premiär häromdagen och miniserien på HBO är gjord av skaparna till The Wire, David Simon. Det hela bygger på en roman av Philip Roth och ni hör, det kan inte bli annat än väldigt bra. Första delen mjukstartade litegrann men eftersom jag hade en Philip Roth-älskare i min närhet under många år så har jag fått hela storyn berättad för mig när han läste boken, så vet jag att det säkert kommer att ta fart. 

Det här är ett tankeexperiment som utspelar sig under de inledande åren av det andra världskriget och i Roths roman (och i HBO-serien) så ställer flyghjälten och antisemiten Charles Lindbergh upp som presidentkandidat. Hans popularitet ute i den stora massan, och löften om att Amerika inte skall behöva engagera sig i kriget i Europa, leder till vita huset. Romanen. och serien, berättas utifrån ett judiskt perspektiv. Man får följa en familj som bor och arbetar i Baltimore, se hur konflikterna byggs upp mellan folkgrupper och hur antisemitismen tar fart på bred front. Eftersom jag bara sett det enda släppta avsnittet så stannar jag där men den där tankeleken, tänk om. Tänk om USA hade fått en tyskvänlig, fascistisk president. Hur hade vår värld sett ut idag? Hur hade livet varit för oss människor i Sverige, Europa och i Världen? Fundera på den ni. Och se sedan serien. Romanen finns i sommarstugan så den kan jag inte läsa just nu men alla ni andra. Läs boken också! 

I sommarstugan ligger också alla säsonger The Wire på DVD. Ska det bli sommarens återseende? 

dödslistan - Anna Jansson

Att möta Maria Wern igen är som att träffa en gammal vän, man har fått följa henne genom livet och hon har genom Anna Janssons förmåga att berätta blivit en nästan levande person. Det är ett mycket gott betyg på en serie som i år firar 20 år. Att hålla uppe intresset för persongalleriet är skickligt och det är ett bra val av Jansson att låta Maria åldras precis i samma takt som böckerna kommer ut. I Dödslistan börjar det med att Agnes, som är i övre tonåren, bestämmer sig för att anförtro sig åt en barnmorska på ungdomsomtagningen. Hon har kommit dit flera gånger, skadad och velat testa sig för sjukdomar och till slut brister det, hon berättar sin historia. Agnes är på ytan en ungdom som har det mesta men hemligheten hon bär på är hemsk. Samtidigt skakas Gotland av ett mord, en man har blivit mördad och stympad, på hans bröst finns en signatur inristad. Maria Wern och hennes polisgrupp börjar genast att utreda mordet. 

I Anna Janssons serie om Maria Wern så är det en lagom blandning mellan polisernas privatliv, utredningar av brott och samhällsdebatt. Frågan som är central i den här delen handlar om hur sexförbrytare ofta blir frikända eller får ett kort straff medan de kvinnor som utsätts kan bli traumatiserade för livet. Vad är det för rättvisa? Finns det tillfällen då man faktiskt har moralisk rätt att lagen i egna händer, kanske till och med med en ullsax.

ni vet de där flanosagorna - Petter och hans 4 getter

Jag minns de där flanosagorna starkt, de som jag fick höra på kyrkans barntimmars lekskola. Jag har inte gått på förskola eller i förskoleklass, det var direkt in i första klass som gällde. Efter ett skolmognadsprov som man fick gå på i skolans matsal. Jag började som sexåring så man an tänka sig att det nog var ganska läskigt. Jag minns det bara som spännande men minnet kan vara bedrägligt. Hur som, skolan blev min plats på flera vis. Innan dess var det ganska ensamt. 

En gång i veckan så samlade bygdens mammor ihop barnen och i den före detta småskolan, vi bodde i folkskolan, hade de lekskola. Där fanns flanotavlan och flanosagorna. På söndagar var samma tavla fylld med Jesu liv som man fick berättat om i söndagsskolan men på onsdagar var det sagor. En av sagorna var Vanten. Där fanns Bockarna Bruse förstås och en annan var Petter och hans 4 getter. När nu En bok för alla ger ut boken om Petter i nytryck så var jag absolut tvungen att köpa den. Den är dramaturgiskt prefekt för mina språksvaga elever. Bilderna vägleder genom den enkla sagan som innehåller både gubbe, getter, katt med vän, ett elakt troll, besegrandes av elakingen och ett kalas på slutet. Kan det bli bättre när man ska modellera berättelsens väg ... 

Nu vet jag att en av mina kollegor stör sig enormt på ett av rimmen i bok, och ja. Det är ett nödrim av rang men annars så tror jag faktiskt att det här kommer bli en välanvänd bilderbok i min speciallärarhylla. Som ni vet så samlar jag på mig böcker från olika tider, med olika typer av illustrationer och som utspelar sig i lika miljöer. Det är en skatt som jag är lite stolt över och det krävs en del av en bok för att få vara med där. Den här platsar definitivt! 

PS. Och jag har en flanotavla. Just sayin'

seniorsurfarna - folkbildning i coronatid

Alltså, ibland så kommer ett program precis lagom i tiden. Sociala medier översköljs av vänner som beklagar sig över att deras åldrande föräldrar inte vill stanna hemma och ha tråkigt trots att de hör till riskgrupper. Tipsa nu alla de där 30- och 40-talisterna om att bege sig ut på nätet. Seniorsurfarna passar väldigt bra som lättsam introduktion för de som är rookies och jag måste erkänna att jag fnissade lite när jag såg några av programmen. Det finns dessutom små instruktionsfilmer att se så att man kan ladda ner alla oroliga appar direkt. Nu ska jag säga åt min mamma att titta på serien, säg ni till era mammor också så att de i sina karantäner kan ta sig an allt det där som nätet erbjuder. Jag själv mår bra och lider möjligen lite av de här färgglada gynnarna. Pollen alltså.

geiger - Gustaf Skördeman

Geiger av Gustaf Skördeman är en spänningsroman som börjar med ett mord. I familjen Bromans hus i Bromma sitter den fasta telefonen stadigt på väggen och när den ringer, när kodordet Geiger yttras så vet hon att det är dags. Den plan som funnits klar sedan mer än 30 år skall sättas i verket och hon gör det hon ska. Den mördade är Stellan Broman, hela Sveriges underhållare som genom sina program i TV på den tiden när det bara fanans två kanaler blev omåttligt känd i stugorna (tänk Hyland... ). När polisen Sara hör om mordet så åker hon genast dit, hennes polisuppdrag är att arbeta med prostitution men hon är ju närmast uppvuxen i den stora villan där tiden stått stilla. Döttrarna i huset är jämnåriga med Sara och hennes mor städade huset under Saras uppväxt, nu måste Sara försöka hjälpa till och ta reda på vad som hänt. Besvärligt är att Stellans fru Agneta är försvunnen och mordet ser ut som en avrättning, kan den här folkkäre mannen i 85-års åldern haft några fiender?

Kodordet för operationen är Geiger och då kan man ju räkna ut att alltsammans har något med radioaktivitet att göra. Berättelsen flyttar sig mellan den tid då det kalla kriget var alldeles verkligt och nutid då terrorism och nationalism göder vartannat. Det här är en spännande berättelse vars handling inget mer skall avslöjas här. Jag kan tänka mig att det kommer fler böcker med polisen Sara i huvudrollen, det ser jag fram emot.

På en av strömmingstjänsterna såg jag just en reklam för filmen Tinker, Tailor, Soldier, Spy och vill man få sig en dos gästbloggarnostalgi så passar det bra att klicka sig dit. M skrev som alltid vasst och välformulerat. Den här boken känns som den blinkar lite lagom till John Le Carrés klassiker och det får man väl säga är en bedrift. Bra debut!

en söndag i solitud

Idag blev det en konstig söndag - besöket som jag skulle göra ställde jag in. Jag vill inte riskera att dra runt något virus och när man arbetar på en skolan med elever från hela världen så känns det onödigt att göra visit. Så var då också yogan inställd, storm utanför fönstret och regn på tvären. I sommarstugan byggs det badrum så dit kunde jag inte passa på att köra. Det fick blir premiärbak i den nya läggan. Jag har inte bakat bröd på säkert tio år, det var M s grej, så jag fick köra en favorit i repris. Typ tjugo år gammalt recept som alltid levererar. Tekakor med havregrynsgröt, tricket är hjorthornssalt. 

Mitt fina fönster mor öster som har fått en vacker melerad klöver i kruka. 

lärarinnans sång - Vigdis Hjorth

Lotte Bök är lärare på teaterhögskolan i Oslo, 57 år gammal och evigt singel. Hon lever ett ordnat liv, gillar sina handsydda skor och bor i en villa på gångavstånd till jobbet och nu är det dags för henne att undervisa om Brecht för förstaårseleverna på skådespelarlinjen. Hon har upplägget för sin undervisning klar, de ska först introduceras till Den goda människan i Sezuan. Efter en av föreläsningarna närmar sig en sistaårselev henne, kan hon tänka sig att vara med i hans examensprojekt - en dokumentärfilm om lärarna på högskolans liv både i tjänst och privat. Tage Bast, som studenten heter, förändrar Lottes liv i grunden. Med sin kamera riktar han en utomstående blick på henne och hon tvingas att fundera över både sitt liv och sin undervisning. Lottes fristad är att gå i skog och mark och samtidigt som Tages projekt startar upp så kommer ljuset åter och naturen vaknar.

Lotte samlar harsyra, murklor och musseroner och livet i tystnaden i skogen skapar fickor av frid för Lotte som känner sig allt mer olustig över hur livet har artat sig. Romanen har många spår, naturskildringarna är ett och ett annat av dem är Lottes undervisning om Brecht. Nu har jag personligen bara sett de omnämnda pjäserna en enda gång och jag inser att jag säkert hade fått ut mer av boken om jag hade kunnat min Brecht. Nu smyger sig citat förbi som jag säkert missar men teman som Lotte (och då förstås Hjorth) lyfter i Mor Courage och hennes barn tyckt särskilt aktuella just i dag när människor hamstrar toapapper och värktabletter och lägger ut annonser om handsprit till ockerpriser på blocket. Kan människan vara god och solidarisk med andra om fruktan för överlevnad är stark och livet står på spel?

Lärarinnans sång av Vigdis Hjorth är en fantastiskt tät och psykologiskt trovärdig roman som väcker en hel del känslor i läsaren. Hon måste omvärdera sitt liv, hon tvingas till att börja om visst finns där mycket som jag kan känna igen mig i. Oavsett om man har en Tage Bast som riktar linsen mot livet eller ej så behöver man stanna upp, omvärdera och regruppera. Lotte flyr, och att fly är en instinkt som alltid finns där också för mig. Jag är lite för feg och alldeles för praktisk och bekväm. Det är bara så jobbigt att komma tillbaka när man har blundat eller flytt, så väldigt sällan är taktiken att undvika saker värt det. Pausa är nödvändigt och troligen hade Lotte behövt en rejäl paus innan de invanda spåren ledde henne galet. I all välmening gjorde hon det som hon trodde var bra. Så är de för många av oss lärarinnor som mest av allt vill göra gott.

Missa inte heller att läsa Arv och Miljö, riktigt bra roman!

vitt hav - Roy Jacobsen

Vitt hav av Roy Jacobsen är den fortsatta berättelsen om Ingrid från Barröya, det är krigstid och hon bestämmer sig för att lämna det hårda arbetet på fiskfabriken och återvända till sin barndoms ö. Väl där så är mycket sig likt, det hårda arbetet är nödvändigt för att överleva och ett möte på ön påverkar Ingrids framtid för alltid.

Roy Jacobsens trilogi som utspelar sig i norra Norge är en skildring av en släkt och genom människorna får vi möta historien.  Den lilla ön i kanten av Ishavet är placerad nära fronten och Ingrid möter både ryska, tyska och norska soldater, hotet om en kapsejsande ekonomi i världskrigets spår leder till att Ingrid och de kvinnor hon omger sig med måste arbeta mycket hårt. Samtidigt drömmer Ingrid om att hennes kusin Lars skall komma tillbaka till ön så att hela familjen åter är samlad.

Lågmält och ganska långsamt är berättandet och behaglig är inläsningen. Rekommenderas! 

jungfrustigen - Philip Teir

Philip Teir är en författare som är mästerlig på att skriva vardag! Man läser och man hamnar direkt mitt i karaktärernas liv. Så också i hans nyutkomna roman Jungfrustigen. Richard är författaren som börjar närma sig mittlivskrisen och hans liv med frun och de två barnen känns plötsligt väldigt förutsägbart. Hans fru har han älskat hela sitt vuxna liv och vad har han egentligen att skriva om? Ska de skaffa ett barn till, ska de flytta eller vad ska hända? Det blir Paula som händer. Hon är en 15 år äldre förläggare som först blir en god vän, sedan älskarinna och till sist bonusmamma   i det gemensamma nya hushållet. Det där är inte enkelt, att jämka ihop två familjer är som dömt att misslyckas. Särskilt om den nya lägenheten är mörk, dyr och har ett ständigt oljud från en fläkt.

Ska man beskriva handlingen i den här romanen så låter den ganska vanlig. Det som gör den ovanligt bra är att Teir skriver så att man tror helt på det som händer. Dialogerna är på pricken, skildringen av livet med två halvvuxna barn som inte riktigt vet hur de ska ställa sig till pappans nya liv och särskilt scenerna i sommarhuset känns så äkta, så äkta.

Om det är någon som inte läst Teirs romaner ännu så måste jag skicka en stark uppmaning. Gör't!

Vinterkriget och Så här upphör världen har jag skrivit om tidigare här på bloggen. Läs gärna mer om dem också.

Hillary - på play

Jag är ingen biografiläsare men så trillade jag på dokumentären Hillary på SVTplay. Just nu så är det nomineringstider i det demokratiska partiet och med det som fond så var de här fyra timmarnas film riktigt intressant. Jag kan tycka att journalisten är snäll mot Hillary och att de svänger runt några av de riktigt svåra frågorna som totalt dominerade hennes kandidatur men man kan inte låta bli att bli imponerad av Hillarys driv och intellekt. Precis som biografin som jag läste av Michelle Obama så är jag mycket glad över att ha läst/sett. De båda kvinnorna har, var och en på sitt vis, brutit mark och de har gjort det med intelligens och på egna meriter.

Titta på de fyra delarna som nu ligger på play. Det är modern historia (i en ganska okritisk tappning) och oavsett vad man tycker om personen Hillary så är det ett fascinerande kvinnoöde som skildras. 

i väntan på Jacques av Elin Säfström

I väntan på Jacques blev min söndagslyssning och det var perfekt lättsam underhållning en riktigt grå och ruggig marsdag. Lollo är några och tjugo, vantrivs med sitt jobb i kundtjänsten på det stora teleföretaget och har just flyttat in i en ny lya.

När hon en dag kommer hem från arbetet så möter hon en äldre kvinna som sitter i trappan. Det visar sig att hennes son Jacques, som bor en trappa ner från Lollo, är försvunnen. Lollo dras in i letandet efter Jacques och lär känna både hans vänner och flera grannar och livet förändras sakta från ett liv med fryspizza, lösgodis och småprat med undulaten till en fritid fylld av spaning, svartklubbar och pianospel. Grannen Jacques är precis en sådan kille som Lollo alltid drömt om och snart tänker hon på honom som sin pojkvän, det är ju bara det att han faktiskt är försvunnen och inget verkar veta var han är.

Lättlyssnat, humoristiskt och lagom med svärta som får ta plats på ett självklart sätt gör det här till en charmig läsning passande för en ledig dag.

de osynliga - Roy Jacobsen

De osynliga är romanen om livet på en liten nordnorsk ö, tiden är tidigt 1900-tal och huvudperson är Ingrid. Hon föds som enda barn till det strävsamma mångsysslande paret Hans och Maria och man får följa hennes uppväxt på den karga ön i norr. Familjen har en liten bondgård som de brukar, fädern åker på långfiske och de fiskar till husbehov med hjälp av sina små snipor. Fadern drömmer om ett bättre liv och han drömmer om en båt med motor och en rejäl kaj där den kan lägga till.

Det här är en lågmäld och vackert berättad historia om livet vid kusten för sisådär 100 år sedan. Naturen och årstidernas växlingar är centrala och de begränsningar och den trygghet som livet på en liten ö medför beskrivs. Det är samtidigt ett porträtt av en flicka som blir en självständig kvinna och det är en berättelse som är väl förankrad i de historiska förlopp som påverkade nordens befolkning från att vara självförsörjande småbönder/fiskare mot ett mer industrialiserat samhälle. När man följer Ingrid så följer man också med i Norges historia, jag ser fram emot att lyssna vidare och följa Ingrid. Snart kommer del två som ljudbok. Det blir bra!

De osynliga av Roy Jacobsen är en roman som varit med på min måsteläsalista under flera år. Jag hörde författaren berätta om den på Louisiana Lit och sedan dess har den funnits i tanken. Jag har börjat läsa e-boken flera gånger och nu när den kom som ljudbok så blev den upprioriterad i bokhyllan. Vilken tur!

min syster, seriemördaren - Oyinkan Braithwaite

Då var det dags igen. Sjuksköterskan Korede måste snabbt bryta upp från sin middag, packa klorin och gummihandskar och ta bilen för att hjälpa sin syster att röja undan en död man. Nu är det den tredje mannen som behöver tas omhand och det är dags att kalla Ayoola för seriemördare.

De båda systrarna växer upp ett privilegierat hem i Lagos, Nigeria och som vuxna har de tagit olika vägar i livet. Korede har utbildat sig och arbetar nu på ett sjukhus, lillasyster Ayoola söker mest av allt en man att bli bekräftad av. Allt eftersom romanen fortgår så får vi veta mer om systarnas uppväxt, relationerna inom familjen och hur de två systrarna formas av sin uppväxt. Det här är en allvarlig berättelse inpackad i väldigt mycket humor, samtid och traditionella värden i en spännande mix. Det är en av årets bästa läsningar hittills. Underhållande och skarp.

Läs Min syster, serimördaren av Oyinkan Braithwaite. 

nytt ljus - nytt liv!

Vårkvällen kom med det vackraste ljus och de nya skorna fick ta sig en promenad över alla kyrkogårdarna i min närhet. Ännu har jag inte hört någon koltrast men visst borde det bo en nära mig. Jag har också förberett en liten festlighet. Vi ska glädja oss åt den lilla Bebben (som jag envisas med då måste heta Johansson i efternamn) som vi längtar efter. Halvtid. Det tarvar kalas!

historieläraren - Matt Haig

För att förstås sig på samtiden så behöver man kunna blicka både bakåt och framåt, särskilt aktuellt känns det i dagens politiska läge i både Sverige och världen. Jag läste att Matt Haig skrev romanen Historieläraren i samband med Storbritanniens omröstningar om Brexit och visst är det en intressant vinkling han hittat.

Tom Hazard är den medelålders mannen som tar jobb som historielärare i en londonförort. För honom är det svårt att återvända till London för det var där som han en gång förlorade sin fru och sin dotter, minnen väcks till liv. Det är bara en detalj, det var mer än 400 år sedan. Tom hör till gruppen albatrosser, han åldras extremt långsamt och till skillnad mot dagsländorna, som är alla vi andra vanliga, så har han levat genom många tider. Han träffat många spännande människor och han har sett ett antal platser, han har upplevt krig och spelat luta på The Globe och nästan hela tiden har han varit oändligt ensam. Han misstänker att hans dotter också är en alba och att hon kanske lever någonstans i världen, han sluter inte att söka. På det nya jobbet på skolan träffar han en fransklärare som han känner starkt för, ska han våga satsa på att avslöja sin hemlighet för henne? Det kan medföra att hon hamnar i stor fara men kanske är det ändå värt det?

Det här är en ovanlig roman att genrebestämma, är det en sci-fi, en feelgood eller en historisk roman? Det är en blandning av alla tre och det är en ganska charmig mix, kanske skulle jag gärna avstått det försök till actionscener som lite malplacerat slängs in mot slutet. Hur som, jag fick den här boken av en vän och hon hade fått till det helt rätt. Det här var en annabok, helt klart!

Nu ska pocketen få gå vidare till fler läsare och jag väntar ivrigt på filmen med Benedict Cumberbatch i huvudrollen.

ghachar ghochar - Vivek Shanbhag

Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag finns just nu som SR s följetong och jag blev så glad att upptäcka att en historia från södra Indien nu bjuds på P1. Boken är utgiven på svenska på Appell förlag och det är extra spännande att läsa böcker från de mindre förlagen, den utgivningen är lätt att missa för en storytellyssnare som jag.

En ung man fördriver sin tid på ett kaffehus i den sydindiska staden och han undviker helst att gå hem till huset där den traditionella storfamiljen huserar. Hans farbror har med sin entreprenörsanda lyckats arbeta upp ett kryddhus  som genererar vinst tillräckligt för att försörja både sig själv och hela broderns familj. I och med rikedomen så har familjen liksom förlorat riktningen och de värden som den unge mannen minns som värdefulla från sin barndom: strävsamhet, lojalitet mot familjemedlemmarna och gemenskap känns som borta. Han ha nu gift sig med Anita, som studerat och rör om i familjens lugn, och det stora vackra huset fullt med nya möbler känns inte som ett hem, det mesta har blivit tilltrasslat - ghachar ghochar.

Med ett ganska stramt och osentimentalt språk gestaltar Shanbag mötet mellan det traditionella Indien  och moderniteten. Vilsenheten i det nya livet är tydlig och känslan av att inte vara behövd är påtaglig. med få ord tar författaren oss med till ett samhällsbygge långt ifrån det svenska och jag är väldigt tacksam över att jag inte behöver använda adjektivet "myllrande" här, många indiska romaner som jag läst lägger mycket vikt vid larmande och färgstarka miljöbeskrivningar men det här är mer av ett stramt kammarspel. Mycket fin lyssning!

PS. Det är faktiskt lite myller med i romanen trots allt. En myrinvasion i huset spelar roll för berättelsen och där myllrar det så att modern blir helt besatt av att utplåna det som stör friden i hemmet.

Indisk dessertbuffé i Agra. 

som en öppen bok - Sara Molin

Som en öppen bok av Sara Molin var ett av förra onsdagens samtalsämnen på vår bokcirkel. Det visade sig att flera av bubblarna hade läst feelgood-romanen som har högstadieläraren Clara i huvudrollen. Många av oss är just lärare och dessutom bokälskare precis som Clara och läsningen blev många stunder av igenkänning. Bara det att man packar en pocket i handväskan när man skall gå på lokal. ;-) Den där tanken om att man ska bli svensklärare för att man älskar böcker och läsning och att eleverna liksom bara skall blir inspirerade att läsa så snart man visar sig är tankar som man kan tycka är något naiva. Nu är det ju liksom den känslan som vi som jobbar med läsning aldrig får släppa men visst misströstar man ibland. Just nu fnular jag på hur vi ska uppmärksamma världsbokdagen på skolan och snart ska vi få författarbesök av Per Nilsson. Hurra!

Tillbaka till boken. Sara Molin har skrivit en charmig roman om en ung singelkvinna som en dag kommer i kontakt med sin tonårsförälskelse. Han är tillbaka i barndomsstaden för att stötta sin sjuka mor och Claras känslor är helt förvirrade. Han svek henne en gång, är han något att satsa på nu? Samtidigt så har hennes mamma bestämt sig för att fira 60 med stil. Clara och hennes syster förväntas vara med och fixa fest, systerns pojkvän blandas också in i mixen och han är ju intresserad av böcker. Våren går och Clara blir allt tröttare på sitt arbete, eleverna vill mest ha ätet serverat, föräldrarna ligger på och skall påverka betygen, kollegorna bestämmer att skolans klassuppsättningar skall kvalitetgranskas och Clara är väldigt ensam om att arbeta med nyare titlar. Så är det hennes samling av Lotta-böcker, de som är hennes snuttefiltar som alltid finns som tröst. Helt självklart!

Underhållande, charmigt och ganska söt historia som passade ett gäng svensklärare perfekt!

queenie - Candice Carty-Williams

I onsdags hade vi träff med bokbubblarna och det var Hit, men inte längre som var samtalsämnet. Det finns mycket att samtala i Maria Maunsbachs roman och en av dem var hur hon använder sex, och fantasierna om ett förhållande som ett sätt att hantera sin ensamhet. Anna tipsade om Queenie, en roman som har många beröringspunkter med cirkelboken och det tipset tackar jag för!

Queenie av Candice Carty-Williams handlar om en 25-årig tjej som arbetar på en tidning och är i desperat behov av en bostad. Hennes pojkvän har nämligen bestämt att de ska paus och själv förstår Queenie ingenting. Hon tyckte att de hade det bra och visst hade de lovats varandra att hänga ihop? Som ett tröstande tidsfördriv så bestämmer sig Queenie att lägga upp en profil på en Tinder. För Queenie blir det så extremt uppenbart att männen som svarar mest av allt vill ligga med en mörkhyad kvinna med stor rumpa. Sexismen, rasismen och följer henne, både på Tinder och på arbetsplatsen så är hon först och främst sin hudfärg och sina långa extensions och i andra hand den kreativa och kompetenta nöjesjournalisten.

Queenie söker bekräftelse och håller drömmen om pojkvännen levande, hennes vänner försöker övertyga henne att gå vidare i livet och ta hand om sig själv men det är inte enkelt att orka ta sig själv på såpass allavar att man börjar lyssna på sitt hjärta. Det här är som en samtida och modern Bridget Jones, rapp och rolig och med en vass tagg som hänger sig fast efter läsningen. Vad jag förstår så är författaren på väg till Sverige i veckan som kommer, jag antar att det blir en hel del media. Jag är så glad för att jag nu läst. Anse er nu tipsade!

En annan bok som nämndes på cirkeln var Som en öppen bok av Sara Molin. En text om den kommer om ett par dagar.