aktuell radioföljetong är från Indien!

Just nu lyssnar jag på den här radioföljetongen.
Mycket lovande! Podda ner direkt! 

en avlägsen kust - Jenny Colgan

En avlägsen kust av Jenny Colgan är en kort roman som utspelar sig på Mure, en skotsk ö som alla som gillar serien om Flora på den lilla ön i havet känner till. I den här så är det doktorn på öns sekreterare Lorna och den nye doktorn Saif som spelar huvudrollerna. Man känner mycket igen Jenny  Colgans stil och det är med lätt hand som hon kommenterar den flyktingvåg från Syrien som kom också till Storbritannien. Jag minns när vi pratade med Jenny på bokmässan och när hon blev irriterad över att jag frågade över hennes sociala engagemang och politiska agenda i böckerna och Jenny snästs av oss och sa att hon vill minsann bara underhålla och erbjuda verklighetsflykt. Det här är en underhållande roman men jag menar att där finns en tydlig agenda som vill oss som läser att tänka till kring migrationen som skett de senare åren och den typ av nationalism som kan fungera som ett sammanhållande kitt i ett samhälle men också ett sätt att skapa en känsla av vi och dom.

Det här är en bok som passar alla som vill läsa mer om livet på Mure. Lättsam med ett underliggande allvar. Go fredag på er alla.

processinriktad läs- och skrivundervisning - en väg till inkludering

Igår hade jag en kort dragning kring språkutveckling och språkutvecklande arbetssätt för ett gäng kollegor och blev då påmind om att jag inte skrivit om Catharina Tjernbergs utmärkta metodbok Processinriktad läs- och skrivundervisning - en väg till inkludering?

Den kom redan 2018 och jag läste den när den var färsk, min känsla då (och nu när jag bläddrade igenom mina understrykningar igen) är att de är en synnerligen användbar bok för alla som arbetar med att läsa och skriva texter i skolans värld dvs de allra flesta. Att det är den språkutvecklande undervisningen som är navet i våra elevers kunskapsutveckling är extra tydligt på skolan där jag arbetar. I kort så menas med det att man som lärare har ett förhållningssätt till lärande där lärandet knyts till autentisk kommunikation i naturliga sammanhang i såväl tal som skrift. Undervisningen skall vara upplagd på ett sådant sätt att det engagerar eleverna och stärker deras identiteter av att vara en läsande och skrivande person. Oavsett elevens förutsättningar och startpunkt så arbetar men med gemensamt innehåll och likadan uppgift som eleven löser efter sina förmågor. Vägledande samtal hjäper eleven framåt i sin utveckling och med ökad kompetens ökar kraven och svårighetsnivån på innehållet och produktionen.

Man skiftar perspektiv mellan att vara läsare och skribent och undervisningen består i en väl inarbetad modell som gör att när eleverna känner trygghet i förväntningarna och arbetssättet så frigörs tid för det vägledande samtalet mellan elever eller mellan elev/pedagog. Tilltron till varje elevs förmåga är viktig och att bjuda in alla till de "läsande och skrivandes klubb" är central. En ständigt återkommande diskussion i vårt kollegium är hur vi anpassar vår utmaning så att de allar flesta elever hamnar i den tårtbit som i bilden benämns Aktiv lärandezon. Höga förväntningar på eleven och en strävan för pedagogen att stödja elevens proximala lärande förutsätter att läraren själv har god kunskap om och full koll på vad det centrala innehållet är i det som skall läras och kan snabbt bedöma var varje enskild elev befinner sig. När det gäller läs- ochs skrivprocesser så är ett råd att läraren själv genomför de elever som man designar tills elverna. Uppgifter som bygger på en tydlig lektionsgång där inledning, undervisning/modellerande/elevaktivitet och sammanfattning följs av självständigt arbete i ett längre sjok där vägledande samtal kan hållas. Lektionen avslutas med en återsamling.

Bild hämtad från s. 45

Boken beskriver de teorier som bygger förhållningssättet, går igenom begreppet stöttning, har ett kapitel om hur man medvetet måste arrangera sin undervisning och visar på vikten av klassrumsinteraktion. Andra halvan av boken innehåller så ett stort antal klassrumsexempel på hur man medvetet kan arbeta med de olika texttyperna berättande, instruerande, fakta, poesi, argumenterande, laborationsrapporter samt recensioner.

Jag uppskattar att det här är en bok som så tydlig kopplar ihop teori med praktik, den kommer nära vardagsverksamheten och när jag nu bläddrar i den igen så hittar jag tankar som jag genast tänker att - det här måste jag ha en miniföreläsning om. Jag gillar ämnesdidaktik och särskilt den sortens tankar som kan implementeras på de allra flesta ämnen i grundskolan. Det är sånt som kan göra skillnad!

Rubriken för mitt korta snack igår var: Vi är alla språklärare. Punkt.

W - Steve Sem-Sandberg

Häromdagen så presenterades de nominerade till Nordiska rådets litteraturpris  och jag brukar försöka läsa några ev dem. Började med W av Steve Sem-Sandberg, som dessutom var nominerad till august i höstas. Jag vet varför jag inte läste den då, och det var ett motstånd också nu. Jag är inte jätteintresserad av krigsskildringar där diverse vapen och förflyttningar ingår och dessutom kräsmagad. Jag undviker gärna romaner med för mycket kroppsväskor och annat äckel och mår dåligt av allt det våld som skildras. Men nu skulle då romanen om fotsoldaten Woyzeck läsas. när vi möter honom fösta gången så sitter han fängslad eftersom han rått mördat en kvinna med en bajonett. Det är tiden strax efter napoleonkrigen och innan hans straff som är döden genomförs så görs ett försök att se oms et finns skäl för benådning. Hans berättelse berättas och det är en utsatt pojke, en ensam och hunsad tonåring och en sedermera mycket lojal legoknekt vi möter. De grymheter han är med om formar honom och bidrar till en psykisk sjukdom som leder till ett bestialiskt mord.

Som historisk roman är det här ett mästerverk och det märks att Sem-Sandberg borrat sig djupt in i det dokumentära material som finns kring fallet W.  Europa har sekler med barbariska krig bakom sig och synen på människan är på väg att förändras, jag är mycket imponerad av texten och rekommenderar den till alla som har ett historiskt intresse.

Just nu har vi temaveckor inne på kulturkollo där vi rör oss i gången tid. iAd har vi t ex en intervju med Anna Laestadius Larsson om hennes historiska romaner med kvinnor i huvudrollerna. De utspelar sig nästan i samma tid som W och ger ännu ett perspektiv på tiden och de historiska skeendena. Kika in där, vi tävlar dessutom ut några titlar! 

#annaresertillindien - dag 8

Från Agra till Delhi gick bussresan fort, den nya motorvägen levererade. Längs med vägen såg vi bland annat hur tvättfolket tvättade och torkade tyger. En av resan höjdpunkter var det besök på minnesplatsen för Gandhis sista tid i livet som vi besökte som extrapunkt. Många sådana extrasaker gjorde resan extra minnesvärd och det blev ett minne för livet. Lugn och stillhet, värdighet och mycket gripande var det att se platsen där Gandhi mördades och den vackra trädgård som omgav huset där han vistades sin sista tid. Med bilder därifrån passare det bra att avsluta rapporten från resan. Att halva gruppen fick en otäck matförgiftning samma dag och att hemresan blev allt annat än najs glömmer vi. 

#annaresertillindien - dag 7

Heldag i Agra. Morgonen tillbringades vid Taj Mahal. Det var resans verkliga höjdpunkt när det kommer till ståtlighet och skönhet. Man kan inte beskriva vilket intryck hela komplexet gör på en. Helt enkelt fantastisk upplevelse! Bygget är gjort i sandsten och marmor och de otroligt vackra sten-inläggningarna pryder överallt. Inne i mausoleet fick man inte fotografera med där finns en del av alla de ädelstenar kvar som en påminnelses om att hela gravkammaren en gång var fylld med juveler. De är borta nu, britterna och andra har försett sig.  

Allt är genomtänkt.
 Om man går in genom porten så uppenbarar sig byggnaden som en hägring på vattnet.
Så vackert! 

(klicka på bilderna)

Överallt fejades det och fixades. Agra väntade besök av president T från landet i väster och det var tydligt att allt skulle vara tip top. Säkerheten var också förhöjd och mycket omsorgsfull med röntgen av väskor och visitering. Inne på området rådde ändå ett lugn och de stora trädgårdarna hjälpte till med svalkan. En paradisisk plats. Sedan kan jag ju aldrig någonsin uppleva den här sortens överflöd utan att ställa mig frågan om vem som betalat. Den historiska och politiska analysen görs inte här men jag är inte naiv. Det är uppenbart att många människor arbetat mycket hårt, troligen under tvång, för att ett sådant här praktbygge skall kunna komma till stånd. Jag beundrar hantverksskickligheten och arkitekturen, utan maskiner och utan moderna transporter har man kunnat bygga. Det är amazing - som vår guide sa. 

Agra fort var också något alldeles extra. På väg dit åkte vi till en verkstad där vi fick se stenhantverket som utförs på samma sätt ännu. Mycket intressant. Fortet har fungerat som en försvarsfästning för stormogulerna. Pampigt!

roger och rebecka - Karin Alfredsson

Roger och Rebecka av Karin Alfredsson är romanen som tar vid där Vajlett och Rut slutar. Med det sagt så ska man absolut läsa den innan man tar sig an Roger och Rebecka. Vi kommer åter till den lilla byn i Västerbottens inland där Vajlett är lärarinna och Rut postfröken. Till den lilla skolan skall en magister komma, han ska ta sig an de äldre barnen och han ska förstås ha tjänstebostaden. Vajlett gläder sig mycket över att få en arbetskamrat men samtidigt så behöver hon någonstans att bo.

Vajlett flyttar in till sin väninna Rut, de har bestämt sig för att den kärlek de känt och bejakat under sommaren måste övergå i vänskap. Till Rut har också hennes son Roger flyttat, han är uppvuxen hos sina morföräldrar men nu ska han bo med sin mor igen. När skolterminen väl börjar så känner sig Roger utanför i byskolan, han söker sig till den nyinflyttade Rebecka och de blir vänner. Vajlett och Rut har det allt svårare att bara vara vänner och samarbetet med den nye magistern blir inte heller som tänkt.

Så får vi följa livet i den lilla byn, det är 50-tal och trakten är mycket frikyrklig. De två kvinnorna tar en allt mer självklar del i bylivet men de måste hela tiden passa på hur de agerar. Deras hemlighet får inte komma ut, då vore deras möjlighet att försörja sig helt borta. Hur magistern uppför sig verkar inte spela någon roll, han är ju man.

Jag tycker mycket om den här serien, den är varm och lättläst, den skildrar ett Sverige som många människor kan känna igen sig i och jag rekommenderar den till många. Särskilt tror jag att de som har upplevt 50-60-talet kan uppskatta läsningen. Jag ska ge de båda böckerna till min mamma, hon som hela sitt liv jobbat på posten. Hon kommer att gilla!

#annaresertillindien - dag 6

Klicka för full storlek

Vi lämnade det magiskt vackra Rajahstan och tog tåget mot Agra. Morgondimmorna låg täta och vi reste genom landsbygd. Väl framme i vårt mellanstopp så hade vår guide ordnat ett besök i en landsby där rektor Rana tog emot oss för att visa runt och berätta om de sociala projekt som pågår i byn Baharatpur. I den bor 3000 människor och det finns en liten hälsocentral och fem skolor. Till att bygga toaletter i byn gick vår grupps bidrag. Med allmänna toaletter så kan kvinnor och flickor gå på toaletten i dagsljus och behöver inte smyga i mörkret till fälten runt byn. 

Byns hälsocentral. De jobbar med bildstöd eftersom många bybor inte kan läsa och skriva. 

Rektor Rana är en av byn starke män, han har arbetat hela livet för att skapa förbättringar i sin hemby.
Hans son studerar nu för att bli läkare. 

De böcker och skrivmaterial som eleverna behöver bär de med sig varje dag till skolan.
Lärarna bär också dit det som de behöver. Det finns i princip inget material alls. 

Ganska nyligen har byn investerat i en traktor.
Det är männen som kör den, annars såg vi mest kvinnor som arbetade.

Kor, oxar och bufflar i samma hus som familjerna. 

Flickorna hoppade rep och jag frågade om foto.
Då gömde sig en flicka och den andra körde en pose. 

De hinduiska kvinnorna vill inte gärna visa ansiktet  för främlingar men i den här byn är
de lite vana vid besök och tillät fotografering. 

Kons viktiga bidrag är mockorna som knådas och torkas till bränsle.
Torkas överallt inklusive på taken. 

Längs vägen stod bybor och sålde foder till korna.
Vi turister stannade och köpte.  Korna, de heliga djuren, åt.

Så kom vi då till Agra. Första stopp Fathepur Sikri - Akbar den stores palats som byggdes i slutet av 1500-talet. Han ville hedra den gud som hade hjälp till så att hans favorithustru Jodhha blev gravid . Vår guide berättade om Akbar som var en av de stora mogulhärskarna, han var stormogul och verkar ha varit mycket bra på att organisera det stora riket. Det var ett feodalsamhälle med ett slags "överstatlighet" i stormogulen som hade sin huvudstad för riket i Agra. Tänkte på allt gjorde han inte Akbar, platsen var illa vald och övergavs efter 14 år eftersom det var svårt med vattenförsörjning. Akbar, och hans ättlingar, var muslimer men efter vad som är känt så förespråkade han religionsfrihet och han verkade för att skapa ett starkt rike där muslimer, buddister och hinduer kunde leva sida vid sida. Också idag finns en stor tolerans för olika trosuppfattningar i det indiska samhället men det, likt kastväsendet, påverkar mycket som äktenskap och möjligheter till utbildning och välstånd. 

Filmen Jodhha Akbar blev vi rekommenderade att se. Jag har inte sett någon bollywoodfilm i hela mitt liv men kanske kan den här passa? 

#annaresertillindien - dag 5

Heldag med två safariturer i nationalparken Ranthambore. Tigern var den som vi ville hitta. Det var generellt ganska ont om djur i reservatet och vi såg olika hjortdjur, fåglar och apor. Inga tigrar. Men tigerspår vilket man få vara glad för. Den andra jeepen såg en tiger på nära håll på eftermiddagsturen och vi fick se en skymt av en tiger på hemvägen längs med landvägen. Det var ändå fint att befinna sig många timmar i naturen. 

Vill man se film från området så länkar jag till den dokumentärfilm som är inspelad i parken.  Se den!