ALMA

Bilden leder till ALMAs officiella sajt!

Grattis till Shaun Tan som utsetts till vinnare av ALMA priset! Illustratör från Australien som är helt okänd för mig men prisets namn får igång banorna. Alma är namnet på min mormorsmor, Alma är hela moder jords förnamn och också min anmoders namn. Astrid Lindgren har till sitt minne en Memorial Award och det borde instiftas ett särskilt minne till alla starka mödrars minne. Inte det där fjantiga morsdagstuket då utan seriöst. Mormorsmor Alma levde i en annan tid där 12 barn växte upp i en torpstuga med kök och kammare, vardagen var full av arbete och strävan för en bra framtid och lyckan på äldre dagar var de vackra blommorna både inne och ute.  Delar ut mitt alldeles egna Alma-pris till gamlamormor Alma. Här på bild från 1918.

en familjeangelägenhet - Rohinton Mistry

Klicka på bilden så ser du alla nominerade!

Rohinton Mistry är nominerad till årets Man Booker pris och jag hoppas att det leder till att ännu fler läsare hittar till hans underhållande roman En familjengelägenhet som jag läste strax innan jag började blogga. Passar på att skriva lite om den i efterhand!

I en alltmer förfallen paradlägenhet i Bombay bor änklingen Mr Vakeel - han lider av Parkinsons sjukdom och blir mer och mer utlämnad åt de ogifta styvbarnen. De som gärna ville bo hos professorn så länge han var frisk och kunde försörja dem börjar nu knorra allt mer. Den biologiska dottern och dottersonen förväntas ta över omsorgerna men de bor i en trång tvårummare. Vem ska egentligen ta sig an den charmerande äldre herren? Familjefejd i antågande...

En familjeangelägenhet är en härlig humorfylld berättelse om hur släktbanden sätts på prov, hur det är att åldras och hur möten mellan generationerna kan vara både härliga och jobbiga. Särskilt relationen mellan morfar och barnbarn är varmt beskriven och läsningen leder till mängder av igenkänningsfniss, kunskaper om den parsiska minoritetens kultur och allt fantastiskt paketerat, välskrivet och med flyt. Rent läsnöje som samtidigt är mycket exotiskt och mycket universellt.

Utan att ha läst alla de andra kandidaterna så hejar jag helt klart på Mistry!

bokgeografi - Österrike

Dags att resa till Österrike med Enligt O. Tyskspråkig litteratur är i fokus på bokmässan i höst och det ska bli kul att se vad medresenärerna tipsar om... Jag själv behöver alla tips jag kan få. : )

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i landet eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Selma Mahlknecht är en tysktalande italienska som numer bor i Wien. Hennes roman Ingen Fara läste jag för inte så länge sedan och den var ruggigt bra. En familjehemlighet som döljs i det längsta med två unga systrar mitt i berättelsen.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till landet. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
En annan kvinna med anknytning till Wien som jag läst och förundrats av är Gitta Sereny. Hon föddes i Wien och flydde innan kriget. Hon har i sina skildringar av nazityskland hjälpt till att undersöka vilka mekanismer som gör människorna i ett land kapabla att inrätta sig i en diktatur byggd på utvaldhet och förtryck. Biografien om Albert Speer är en teglesten väl värd att läsa.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till landet, som du inte läst, men är nyfiken på.
Daniel Kehlmanns namn har jag hört om då och då men ännu inte läst. Hans Berömmelse är enligt Sigrid Combüchen i Sydsvenskan  "en roman i nio historier som griper in i varandra och har stora inslag av meta. Sammanfattningsvis handlar de om att skriva i överinformationens och kommunikationsöverkonsumtionens tidsålder. Dessa långa ord finns inte i texten men speglar en syntes i den." Det känns som att antingen är det en riktigt bra roman eller en helt outlidlig prettotext. Spännande vore att läsa och se!

skottarmen laddad

Ikväll laddar vi för slutspelsmatch på handbollsplanen, i väntan på det bjudes på en högerslägga av fin kaliber. #2 Olofsson.

uppdateringar som väntar- många!

Sverige - Moldavien 2-0 (Edit 2-1, inte ens resultatet var helt uppdaterat. Tack för kommentaren Den ofrivilliga bloggaren...). Trökmatch -  finner att jag mest hela matchen sitter och funderar på var i hela världen Moldavien ligger? Jag, som en gång typ 1981, hade alla rätt på geografiprovet: sätt ut alla världens länder och ange deras huvudstäder, full pott. Jaja men, ganska inaktuella kunskaper när Europas karta har ritats om rejält. Visserligen var det länge sedan kartorna ritades om men det är svårt att uppdatera hårddisken... Kan inte världen sluta förändras, jag hänger inte med, uppdateringarna hopas!

Tur att det finns moderniteter som internätet:

fiskplåtar och bajsdrakar

Anna och Aron ska åka på semester till Italien men det börjar inget vidare bra. De måste vända redan på gatan hemma eftersom cyklopen ligger kvar i badkaret, mammas telefon låter Här kommer Pippi Långstrump mest hela tiden och pappa är inget vidare på att hålla reda på viktiga saker som bilnycklar...

Fiskplåt och Bajsdrakar är en charmig kapitelbok skriven av Torbjörn Flygt. Humor, ordpåhitteri och många fniss blir det i klass 1A när jag läser den högt. Mer Anna! hörs genom klassrummet och bättre betyg kan väl inte en bok få?
Det här är en bok skriven för barn mitt i samtiden med stressade föräldrar, med barn i huvudrollerna som är kavata och fantasifulla och en semester som blir allt annat än lugn. Samtidigt som berättelsen bjuder på underhållning och slapstickhumor så finns där en allvarlig underton - vad händer om ens mamma kommer bort? Berättargreppet är lite spännande också - hela boken utspelar sig på ett dygn, från det att familjen lämnar radhuset tills de är framme i Italien. Tänka att ett dygn kan rymma så mycket - både fiskplåt och bajsdrakar!

let the great world spin - världens väldighet

Livet i New York 1974 snurrar på och i berättelsens mitt hittar vi mannen på linan, han håller balansen och tar sig mer än 100 våningar upp från marken från det ena World Trade Center tornet till det andra. Akrobatnumret får staden att stanna till ett ögonblick men det är omöjligt att stoppa en stad som aldrig sover. Nedanför mannen på linan fortsätter livet och i Colum McCanns roman Let the Great World Spin får vi följa några av stadens invånare. Den irländske prästen som lever bland horor och hallickar, socitetsdamen som förlorat sin son i Vietnamnkriget och konstnärsparet som flytt staden för att kunna hålla sig från drogerna, alla ser de lindansaren högt upp i skyn. De upplever några dagar som förändrar dem och den berättelsen får jag ta del av på ett riktigt härligt sätt.

Colum McCann har hämtat sin lindansör från verklighetens Philippe Petit som gick på lina mellan World Trade Center-tornen i augusti 1974 och människorna som  befolkar boken känns mycket äkta. Jag har tidigare läst Zoli och Dansaren av samma författare och hans styrka är verkligen människoporträtten. Jag lever med i deras glädje och sorg, förtvivlan och hopp.

Den svenska titeln är Världens väldighet och 2012 beräknas en amerikansk film vara färdig. Det ska bli mycket spännande att se hur Hollywood förvaltar denna fantastiska berättelse, en tidsficka om en dag i en tid där Amerika är en supermakt som bekämpar kommunismen, ett gäng teknikkillar sitter Kalifornien och drömmer om ARPANET,  ingen känner till aids och allt är möjligt - till och med gå på lina mellan tvillingtornen.

snopet är ordet

Vilken lycka! Jag går förbi Pocket Shop och i fönstret skyltas The Brightest Star in the Sky. Nyhet! Rusar snabbt in och köper - kollar inte ens in baksidan. Längtar efter lättläst underhållning och Keyes är alltid ett säkert kort. 2 sidor in i boken inser jag att jag har läst den, det är Oväntat besök på Star Street jag håller i min hand. Snopet är ordet.

topp 5 - blomböcker

Vårblommorna tittar upp och Enligt O undrar hur min topp 5 med blomböcker skulle se ut? Det blir ju enkelt att tipsa om eller? Bokhyllan nästa!
1. Lila hibiscus av Chimamanda Ngozie Adichie en fantastiskt bra bok som jag rekommenderar till alla. Alltid.
2. Nässlorna blomma av Harry Martinsson (som btw är stämplad med 1974 Alströmerskolan, Hmm, har jag glömt att lämna igen den? Visst gick jag på Alströmerskolan 1984?)

Det blev inte mycket till topp 5. ;-)

Svart Dahlia står där också i bokhyllan men Ellroy är inte min kopp te så det vore oärligt att rekommendera den. Maskrosfamiljen av Saabye Christensen står på min attläsalista så den håller inte heller : (
Ser nu fram emot vad andra bokbloggare hittar för titlar!

och varför bokbloggar jag?

Jag bloggar för att det är kul. Punkt. De som känner mig vet att jag är luststyrd och litteraturintresserad med läsning på en speciell plats nära hjärtat. Jag försöker skriva personligt om de böcker jag läser och jag inspireras mycket i mina läsval av andra bloggare, sedan jag började läsa bloggar har jag breddat min läsning och hittat till titlar jag annars inte skulle läst.  Min blogg är min läsdagbok och alltilivetdagbok, därför finns den ofta inte med på bokbloggslistor. Nu spelar det inte så stor roll eftersom det jag skriver är för mig, om någon annan vill läsa och diskutera det jag skriver med mig så tycker jag det är kul men det är ingen förutsättning för bloggens existens. I bokbloggosfären ska det helst vara rena bokbloggar, min blogg är alltså inte renlärig nog att passa in i mallen med det ****** jag i. Jag skriver för att det är roligt att skriva, kommenterar och länkar till det som intresserar mig. Läser och skriver om ett och annat rec ex men känner mig inte köpt eller styrd av det. Jag, och andra bokbloggare, är smartare än så. Pretto eller folklig? Fin eller ful? Diskussionen är egentligen ganska absurd. 
Tydligt är detta ngt som engagerar bokbloggosfären. Linda på Enligt O har skrivit ett inlägg i debatten idag som jag tyckte var utmärkt. Magnus på a fraction of the web vill gärna provocera en smula och Karin på enbokcirkelföralla satte igång den. Jag önskar att det kan finnas plats för alla - är det inte det som är grejen att vi är olika och att man kan välja fritt vilka bloggar man vill läsa?

auto da fay - en självbiografi

Idag skriver jag om den brittiska författarinnan Fay Weldons självbiografi auto da fay på en bokcirkel för alla. Välkommen dit.

uti vårsolens glans

De rosa klipporna vid Stigfjordens strand passar mycket bra som solfåtöljer. Kallt drar det från vattnet som alldeles nyssens var täckt av is.Hällarna är ännu inte uppvärmda av solen men det finns hopp om ännu en badsommar. Bjuder en bild från 2005, 27 mars 2005 - två soldyrkare.

textival

Under helgen kan man gå på Textival här i Göteborg. Tyvärr missade jag gårdagens tillställning i Lagerhuset. Det hade varit riktigt trevligt att promenera runt och kolla in utställarna, bl a läste jag i tidningen att där var många småförlag, antikvariat och programmet såg spännande ut. Surt att missa trevligheter. Hoppas att evenemanget kommer igen nästa år...

vipslördag!

Titta in hos Om böcker som jag hunnit läsa! Vixxtoria har vipslördag idag för att fira bloggens tvåårsdag och som vanligt är det fantastiskt roliga inlägg! Vixxtoria har en blogg som är fulla av humor, ärlighet och en rejäl portion av distans till sitt bloggande. Hon är en av mina bloggidoler - smart, snabbtänkt och skicklig skribent. Spring nu dit och gratta - Hurra, Hurra!

picknick

Det låg en present på min köksbänk igår. Det var snälla dotter J som köpt ny skärbräda och nya handdukar. Motivet hon valt är Picknick av Marianne Westman och då går genast tankar och minnen igång. Min mormor hade släktingar som jobbade på Rörstrands och därför fanns det mycket porslin från fabriken i Lidköping i hemmet. Just Picknick användes dagligen i bringare, smörask, kaffeburk och matporslin. Utan att veta om det så hade alltså dottern valt en riktig nostalgitrigger. Härligt att mönstret finns i produktion igen både som porslin och tyg. Nu är det min tur att njuta av Picknick i mitt kök!

sju stenar till den otrogna hustrun

Lyrans resa jorden runt fortsätter med ett sista stopp i Mellanöstern. Vénus  Khoury-Ghata har med sin roman Sju stenar till den otrogna hustrun gett mig möjlighet att möta en värld som är toltalt främmande och mycket svår att förstå.

Detta är en roman som beskriver kvinnan som totalt underdånig, ett verktyg för reproduktion och där en mans anseende och hänger på hur väl han kan tukta och styra sina kvinnor. När Noor blir våldtagen av en främmande man och blir gravid blir hon dömd till döden genom stening. Den franska hjälparbeterskan vill hjälpa henne men Noor själv accepterar sharialagarna och förbereder sig för döden. Inte ens i staden fem timmar bort, dit den franska kvinnan reser för att tala i Noors sak, tas en kvinna emot ogift. Ett skenäketenskap med en busschaufför löser saken och kvinnan lyckas skjuta upp straffet tills barnet är fött för tänk om barnet är en pojke? Det vore mot Guds vilja att döda en oskyldig pojke...
Ett annat starkt tema genom romanen är hur bristen på kunskap hos både män och kvinnor genomsyrar den lilla byn vid öknens rand. Mannen som arbetar som brevbärare kan inte läsa så posten lämnas åt sitt öde, intresset för att gå i den lilla skolan som den franska kvinna startar är ljumt och byborna blir helt lämnade åt besvärjelser och skrock när den franska läkaren lämnar byn för pensionering i Bretagne. Självklart är okunskapen också ett sätt för ledarna att hålla invånarna i byn i schack, det och religionen. Sju stenar till den otrogna hustrun är en vacker bok, vackert språk, vackert komponerad och vackert formgiven. Samtidigt så störande och upprörande. Kvinnornas utsatthet smärtar.

Jag kan inte låta bli att dra paralleller till det som nu händer i norra Afrika och Mellanöstern. Med hjälp av utbildning och kommunikation har en allt större del av befolkningen kunnat delta i att utforma sitt samhälles framtid. I den fd franska kolonin Libyen har dessutom några västerländska nationer bestämt sig för att hjälpa till att störta diktatorn. Jag får hoppas att det inte blir som i romanen att en del västerländska män beter sig som kolonisatörer och tar vid där diktatorn lämnar. Det får inte ske. Kvinnor som Noor förtjänar ett värdigt liv med egenvärde!

Nawal el-Saadawi har skrivit många texter om kvinnors utsatthet och försök till förändring i ett patriarkalt samhälle och boken om Firdaus, en dödsdömd kvinnas berättelse om sitt liv är mycket gripande. På tal om dödsdömda kvinnor då... Läs gärna mer om de arabiska kvinnornas situation just nu i SvDs artikel Den kuvade arabiska kvinnan - en rebell.

En fantastiskt välskriven recension av Sju stenar till den otrogna hustrun hittar man hos Lyran. Kolla in den!

en tur på TUR

Turist och ReseMässan - TUR är i full gång i mässhallarna några hundra meter hemifrån. De stora mässhallarna är verkligen resedrömmarnas paradis. Allt kan man hitta - billiga resor och information om precis allt. Äventyr, Lyx, Sport eller Retreat, vad önskas? Problemet är bara när man har ett så generöst utbud att man ska välja vad man ska titta på. Dagens i-lands problem kan hända men ändå. Enklast av allt är nog att inte gå alls, sitta hemma på kammaren är ju inte så dumt en fredagseftermiddag. Alla ni andra som har reslust - missa inte en tur på TUR!

tranan är kommen

Möttes imorse på promenaden mot bilen av en ståtlig formation, enstaka trumpetande deklarerade att här var det tranor på väg. Mellan sin landningsplats i Rügen och Hornborgasjöns åkrar passerar de ibland oss. Det är mäktigt att se en perfekt formad plog mot vårhimlen och nästa helg hoppas jag kunna se trandansen på plats. De allra flesta år passar påsken så fint ihop med tranornas besök - dessutom finns traditionen i delar av landet att det faktiskt är tranan som värper äggen. Då gäller det att lägga ut en mössa i trädgården på långfredagen och vips har tranan varit där under natten... I år är tranorna komna men påsken är långt borta. Det får bli firande med våfflor istället på denna vårfrudag!

på tal om matte

På tal om matte i förskoleklassens vardag är verkligen en handbok i hur matematiken kan lyftas fram med yngre barn. Boken börjar med en slags dagbok där olika situationer, som innehåller matte beskrivs. Kristin Dahl och Helene Rundgren lägger vikt vid att arbeta med öppna uppgifter som inte har något givet rätt svar och som ger möjlighet till matteprat och visar på olika lösningar. Boken är sedan indelad i olika kapitel som tar upp olika sidor av matematiken.
Det kan vara: Bygga och konstruera kartor, ritningar modeller mm., Sorteringsövningar, Matte i sagor, rim ramsor och berättelser, Symmetri och bråk och de beskriver både inne och uteaktiviteter.
Författarna påminner hela tiden läsaren om de viktiga didaktiska frågorna:
Hur vet du det?
Hur tänker du då?
Vad händer om…?
Kan det vara på något annat sätt?
Detta är en spännande förhållningssätt till ett ämne som av tradition ofta arbetar med rätt/fel svar. Öppna uppgifter, öppna matematiska problem som tar sitt avstamp i barnens vardag. Sådana finns många exempel på i På tal om matte. 

just nu läser jag...

Fay Weldons biografi - Auto da Fay. I bokpaketet från förlaget låg också Weldons största bestseller. Jag har inte läst Weldon sedan ungdomens åttiotal, det ska bli spännande att se om En Hondjävuls Liv och Lustar håller för omläsning. Jag minns den som en riktig girlpowerbok men hur var det egentligen med det?
Medan jag läser och funderar på vad jag tycker kan jag bjuda på en liten sorglig sanning från Weldons penna:

“There's no such thing as old age, there is only sorrow.”

eureka

I dag ska jag få gå på en härlig kurs som integrerar matematik, konst, musik och dans. Det låter som en perfekt kombo för mig. Hade bara litteratur varit med också så hade det varit full pott! Återkommer säkert i ämnet men så länge kan man läsa om Gunnel Berlin och Eva Dals arbete i Lärartidningen. Mycket nöje!
Eureka - om konstarterna i skolans vardag!

bokgeografi - Norge

Enligt O reser västerut! Nu är det dags att att ta sig till nabolandet för att hitta några böcker att tipsa om. Som vanligt står Enligt O för frågorna...

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Norge eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Det var en gång en mus och den musen hette Klas... Jag kan inte komma förbi en av mina älsklingar från barndomen, jag fullkomligt älskade Klas Klättermus av Thorbjörn Egnér. Kamomilla stad var också härlig men det som gjorde kärleken till Klas  var vår LP-skiva med berättelsen som spelades på resegrammofon med löst lock. Senare i livet har jag använt boken många gånger i skolan. Passar så bra! Tänk att texter sitter som berget när det mesta andra glöms bort. Minnet är förunderligt...
2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Norge. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
En riktigt hypad författare som gett sig på att skriva inte mindre än sex böcker om sitt liv är Karl-Ove Knausgård. Jag har läst den första delen Min Kamp. Sorglustig barn och ungdomsberättelse som rekommenderas. Kánske skulle man ge sig på norskan?
3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Norge, som du inte läst, men är nyfiken på.
Jag skulle gärna läsa ännu mer av Lars Saabye Christensen. Hittills har jag läst Saabyes cirkus och Halvbrodern och gillat det mycket. Maskrosfamiljen kanske skulle vara en härlig sommarläsning. Det satsar jag på! Dessutom ligger bokreafyndet Jag förbannar tidens flod av Per Petterson och väntar i min hylla. Ut och stjele hester lästes på norska för några år sedan. Den var grejt!

coolingar

lärarlycka

- Hur är det egentligen, har du lärt dig något i skolan eller?
- Jaha du! Läsa och skriva och allt.

Lärarlycka!

vilse i skolan

Alla som befinner sig i skolan kan säkert känna sig lite vilse emellanåt. Vi vuxna kan gå vilse i vår yrkesroll, vilse i prioriteringar och vilse i val av pedagogik. Ross W Greene har med sin bok Vilse i skolan försökt att ge oss vilsna pedagoger hjälp med de vilsna barnen. De vilsna barnen är ett begrepp som han använder om de där eleverna som aldrig riktigt tycker att skolan är en plats för dem. Det finns i de flesta klasser barn som inte känner ett behov av skolan och som inte ser någon nytta med den eller har svårt att lära sig. Som försvar tar de ibland till olika strategier för att undvika. Han menar att barnen behöver hjälp med motivation och struktur och utveckling i små steg framåt.
Ross W Greene har i mångt och mycket kloka tankar som går hand i hand med den svenska skolans värdegrund men i vissa delar är hans tankar ganska amerikanska. Om man tänker bort de exemplen och istället lyssnar på grundfilosofin så är boken mycket bra och användbar. Kontentan av hans budskap är att skifta tänk. Istället för att tänka "Barn kan om de vill" ska vi ge dem möjligheter att lyckas och skapa en positiv inlärningsspiral. "Barn vill om de kan!"

bollongexpeditionen

Ett säkert vårtecken är att det börjar röra sig i myrstackarna. Myrorna i Anna Bengtssons Bollongexpeditionen bestämmer sig för att bege sig ut och se världen från luften. Boken som skrevs 1994 är i dagboksform i sann Andréanda. Underbara teckningar fyllda med humor och blinkningar till både naturvetenskapen i allmänhet och ingenjörer i synnerhet. Härlig högläsning och eleverna älskar alla crazyord och felskrivningar, i myrornas värld heter det nämligen bollonger, myrrimeter och kilobarr. Bara så att ni vet!

poesi i vårtid

Svärmor U har idag publicerat en liten vårdikt av dotter J skriven i sjuårsåldern och jag kan väl inte vara sämre? Lagom till vårdagjämning och världspoesidag kommer här:

Hon kan det här med ord, dottern. Även 15 år senare...

snacka om att...

man, eller faktiskt jag, längtar efter växtsäsongen. Så stark var längtan att ett nummer av Allt Om Trädgård inköptes. Riktig trädgårdsfrosseri om jag ska erkänna.

jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag

Idag skriver jag om Sara Ohlssons debutroman Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag hos enbokcirkelföralla. En bok att gilla. Välkomna dit!

skulle jag dö under andra himlar

"Skulle jag dö under andra himlar är en roman om den längtan efter mening som ropar genom varje sommar och varje liv, en poetisk men ändå hamrande klar berättelse om kärlek och vänskap, om att söka något livsnödvändigt och samtidigt jagas av sin egen skugga."

Så står det på baksidan av den fantastiskt vackert formgivna romanen som göteborgaren Johannes Anyuru kom ut med under förra året. Min läsning börjar bra, omslaget lockar, baksidestexten lockar, titelsidan lockar men icke sa Nicke.

Jag har givit romanen flera seriöst menade chanser men jag blir mest irriterad. Huvudpersonen - en ung konstnär vid namn Francis som har svårt att leva upp till tidigare framgångar funderar över livet och skapandet, reser bort, blir kär och hittar tillbaka till skapandet? Det sista vet jag inte för jag har slutat att läsa innan dess och det som stör mig är de babbliga textmassorna blandat med korta texter som är mer lika dikter i formen. Det blir inget flyt i min läsning och dessutom tycker jag att Francis är mer än lovligt självupptagen. Han är dessutom som en vindflöjel utan styrsel, som tuschfläckarna som blåses ut och slumpartat blir till plumpar eller tunna streck. Blås - kolla - tolka. För mig blev Skulle jag dö under andra himlar ingen läsupplevelse jag kommer att minnas, fel ålder? fel kön? eller kanske fel sinnesstämning? Vem vet men titelsidan minns jag. Vacker!

Grattis Kareby!

Särskilt grattis till målisen Sara och utespelaren Terese!
Diserödstjejer, det är grejer!

det gäller att hålla takten...

Samba. Latin eller Favorit, det är frågan. Idag är det iaf dags för mig att hålla takten! Att spela med många andra, svåra nya komp och dessutom vara snuvig och förkyld. Det kommer att kräva sin koncentration det. Det ska bli så roligt att träffa kollega B och alla andra trevliga ukkespelare idag, synd bara att man knappt är talbar när man sitter och räknar ner,ner, upp, ner, ner ,upp, ner, upp... punktera på 2 och 4 för sväng och sedan sjunga samtidigt! Favoritkompet mina damer och herrar. Inte utan min Bruko!

paradigmskifte vad gäller innehåll i hylla

För läsare som följer min blogg är min brist på plats i bokhylla ingen nyhet. Idag var det dags för en rensning, National Encyklopedien inköpt i en annan tid nämligen den Innan Internet, packades i kassar och bars till förrådet. Uppslagsverk på bok har haft sin tid iaf i vår hylla. Lite sorgligt är det men det var dags att släppa den nostalgiska tanken om att kunna samla all kunskap värd att veta på två hyllor och göra plats för skönlitteraturen istället. I den finner jag ju också precis allt som är värt att veta, bara i något annan form...

vårkläder

Balkongen har fått nya kläder, gult och blått och vitt i en zinkbalja. Riktigt fint. Nu saknas bara vårsolens värmande strålar!

huset vid moskén



Storfamiljen som bott i huset vid moskén i många hundra år börjar allt snabbare att lösas upp. Matthandlaren, Imamen och Böneutroparen är de tre bröderna som vi får följa från mitten av 60-talet. När berättelsen  börjar är Shahen, med USAs goda minne, ledare i Iran och vid sin sida har han den vackra Farah Diba och västerlandets moderniteter både lockar och skrämmer befolkningen i Huset vid moskén.
Det traditionella sättet att leva utmanas och sönerna söker sig allt längre från fadershuset, de studerar och blir politiskt aktiva och släktens överhuvud matthandlaren inser att han lever i en ny tid när även kvinnorna i huset engagerar sig i samhällsutvecklingen. Genom människorna som bor i huset vid moskén får vi följa Irans väg mot religiös fanatism med Ayatolla Khomeni i ledningen och boken hjälper mig, som typisk västerländsk läsare, att förstå en del av mekanismerna som gör fanatismen möjlig.

Kader Abdolah beskriver i sin myllrande roman Huset vid Moskén hur  i Iran förändras under några decennier i mitten av 1900-talet. Det här är en lättläst bok som gör ett försök att berätta om Irans historia och politiska utveckling så att även jag, en ganska okunnig läsare ska förstå. Den persiska kulturen och poesin finns där också, invävt i boken finns också suror från Koranen insprängda och jag finner dem mycket både vackra och tänkvärda. Lättläst och läsvärd blir mitt omdöme.

Boken är med i Lyrans resa jorden runt och detta var andra spännande stoppet i Mellanöstern. Jag har dessutom fyllt på med några egen valda böcker. Om du vill följa min resa kan du klicka på etiketten jorden runt 3. Välkommen!



1000 kr i min hand?

Om jag gav dig 1000 kr och skickade in dig i en bokhandel, vad skulle finnas i din korg när du slutligen skulle söka dig till kassan? Det frågar Annika i veckans bokbloggsjerka.
I min korg skulle några av vårens nyheter hamna.
Haruki Murakamis 1Q84 x 2 på engelska = 432 kr,
A Fair Maiden av JC Oates = 151 kr,
De imperfekta av Tom Rachman = 184 kr

Pengarna som blev över skulle jag köpa kaffebönor och riktigt gott fika för. Läshelgen räddad!

det där med översättningar

-Skulle inte du tycka om att jobba som översättare?

Frågan ställdes i all uppriktighet och jag svarade genast att: Nej, det skulle jag aldrig klara av. Visst har jag kunskaper i engelska och svenska som skulle räcka långt men allt det där andra som hör till en översättning har jag inte. Beroende på genre behöver man ha breda kunskper om kultur, litteratur, politik, geografi, natur och vetenskap - för att nämna några : ) Där går jag bet och inser min begränsning. I dagens Fokus beskriver doktoranden Cecilia Alvstad hur det raster som översättaren lägger på texten påverkar och rubriken på reportaget är Doldisarna som styr litteraturen. Översättarna ger oss tillgång till världens litteratur men hon menar att "en översättning är en ny produkt, full av tidsrester" och när vi tittar noga på de resterna kan vi se spår av vårt nuvarande samhälle, översättaren och oss själva. Det är tolkningar av texten som vi gör på alla nivåer. Det svåra i kråksången är att de tidstypiska restena är lättast att upptäcka i backspelgeln - man kan undra vilka tidsspår nästa generation kommer att finna i vår tids översättningar? Spännande!

- Men tackar som frågar, det kan tolkas som en komplimang och fantisera kan man ju - tänk att få översätta The Summer without Men. Det vore en dröm.

bodil malmsten - samlade dikter

Jag letade i min hylla efter ett bokreafynd. Samlade dikter av Bodil Malmsten med en ung författarinna på omslaget och dikter som skrivits från 1977 - 1991. Boken faller upp. Där ligger ett bokmärke istoppat (för övrigt är det en del av ett omslag till ett kassettband, finns det ens längre?) vid dikten:
Människan är inte Mänsklig
där den sitter instängd
ödslig.
Ingen
ser den och då finns den inte
till i någons ögon -
mörker.

Världen är skarpt vit utanför mitt fönster men i Bodils dikt är det mörkt. Dags att börja bli lite mer mänsklig?

enligt bodil - en uppläsningsturné

Det är Bodil och en scen. Det är några böcker och en stram vit stol och uppläsningen börjar. Bodil är mycket mån om att berätta att skådespelare det är hon inte, hon är författare som läser sina texter och trots att många texter är skrivna i jagform är det inte nödvändigvis henne det handlar om. Vi får möta Maurice från När kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, Giselle från Tryck stjärna och Johanna ur Nästa som rör mig men det är först när vi får möta Bodil som föreställningen får nerv.

Hon blandar de mer personliga texterna ur loggböckerna med dikter och reflektioner och scenen får färg. Den stora orange Malmstensfåtöljen i sammet som är av modellen Jättepaddan, bokhögar och en hemtrevlig lampa markerar övergånen mellan professionell och personlig.  Personlig men aldrig privat är något som man känner igen från hennes blogg. Hon är mån om privatlivet och kanske skulle hon lättat lite på det privata för att ge föreställningen riktig nerv? Hur påverkar det privata livet hennes skrivande? Hur påverkar hennes livsresa det hon skapar? En del om just barn och ungdomen och skrivandet kan man läsa om i Mitt första liv som jag läste för några år sedan. Dags för omläsning snart. 

Det är professionellt och en härlig upplevelse och i slutet av förställningen vänder Bodil demonstrativt på ett av böckernas omslag; jag har blivit modigare nu genom att göra detta för er. Nästa gång skulle jag önska mig en ännu modigare författarinna som vågar dela med sig mer. Om jag personligen fick önska.

utrensning x 3

Riksteatern ger en uppsättning av Utrensning som de tar på turné. Boken, som allra först var en pjäs, var gruvligt otäck läsning men uppsättningen som spelas i Nödinge imorgon tycks inte vara riktigt lika hemsk. Stadsteatern i Stockholm spelar också sin version men det är lite långt bort för mig. Rusa till teatern alla som vill se en bild av dåtidens och nutidens Estland!

hur tänkte de då?

Kvällen har, som så många andra, bjudit på handbollsmatch. Vitblått mot blåvitt, massor av publik och mycket jämnt! Lagen segade sig, sida vid sida, mot slutsignalen och det är absolut jämnt. 27 - 26, 40 sekunder kvar och motståndarna får straff utdömt. Då reser sig ett antal, mestadels äldre herrar, tar på sig jackorna och går. Detta är ett fenomen som händer varenda match och jag kan förstå om man inte vill trängas eller måste till bilen eller på toa... men när det är en avgörande straff. Hur tänkte de då?

Matchen? 28 - 26 till RIK efter en räddad straff och ett snyggt lobbmål i sistasekunderna. Spännande ända in i ...

högläsning är livet på en pinne

Jag har läst högt så länge jag kan minnas, som liten för min syster och senare i livet för egna och lånade barn och många elever. Senast häromdagen hörde jag en liten elev som sa: Det bästa med skolan är när Anna läser...

Några riktiga favoriter har jag som jag återkommer till på begäran:

Vinga på Villovägar av Gun I.Jacobson

Shrek - allas Skräck av William Steig

Amos och Soma av Ulf Stark

Mio min Mio av Astrid Lingren

Kalle och chokladfabriken av Roald Dahl

Trollvinter av Tove Janson

Jättehemligt av Barbro Lindgren

Skämmerskans dotter av Lene Kaaberböl

Godnatt Mr Tom av Michelle Magorian

Alex Dogboy av Monika Zak


En av mina mest populära litteraturaktiviteter med elever är bokbloggen. Har låtit eleverna bokblogga under många år och snart är det dags att sätta fart med ettorna. Kul. Kul. Kul med litteratur.

snurra min jord

Redan i morse nåddes jag av nyheten att jorden snurrar lite snabbare. Att tiden rusar förbi och dagarna går är ju ingen nyhet men nu har forskare på NASA upptäckt att jordskalvet utanför Japans kust har påverkat dygnet. Jordklotets massa har förskjutits, jorden roterar lite snabbare än tidigare. Och dagen går hela 1,8 mikrosekunder fortare förbi.
J:s kommentar:
-Inte konstigt man känt sig lite extra snurrig de senaste dagarna.

not another politisk blogg men...

nämen Benny

Benny tycker allt är botten. Hans mamma städar och städar och nöffar och nöffar.

Ja, så börjar Nämen Benny som är skriven av Barbro Lindgren och illustrerad av Olof Landström. Benny bestämmer sig för att det får vara nog när mamma tänker stoppa in lillnöffe i tvättmaskinen.

- Här kan man inte bo!

Så tar han sin lillnöffe och beger sig ut i stora världen och precis som i den riktiga världen så kommer han till slut på att det var kanske inte så dumt hemma ändå.

Kan denna korta lilla berättelse skriven för fem-sexåringar ha några beröringspunkter till 19-åringar? Eller 44-åringar? Som det mesta Barbro Lindgren skrivit så finns där ett budskap för all åldrar och bilderna är underbara. Mitt i samtiden och mitt i bilderbokstraditionen på en gång. Underbart med bilderböcker som är så välgjorda!

Jamen, mammor är tjatiga. Jamen, mammor vill ha det städat. Jajamen, mammor blir glada när barnen kommer hem igen.

järngräshoppan

Våld och förtryck, sadism och pennalism fyller Salim Barakats roman Järngräshoppan. En, i långa stycken, ofantligt otäck bok som jag hade fysiskt svårt att läsa ut. På baksidan av omslaget står det "En subtil roman full av poesi" Tahar Ben Jelloun och jag undrar vilken bok han har läst? Poetiskt språk kan jag till viss del hålla med om men subtil?

Salim Barakat beskriver i sin självbiografiska text en kurdisk barndom i Syrien där känslan av rädsla alltid fanns närvarande och han skriver: "Vi var barn utan barndom" . Våldet leder till destruktivitet, djur och senare i tonåren kvinnorna, ses som varelser som endast finns där för att fånga, tortera och lägra. Inga trygga bundsförvanter finns.

Mitt i allt detta finns kontrasten, myter och sagor och ett poetiskt språk som när författaren beskriver den kalla vintern och det bitande snöfallet:

"Vi visste hur vi skulle försvara oss mot sommarbina, när middagshettan satte in och de blev som tokiga av ilska. Men hur skulle vi göra med snöbina och dess dolda gadd, som trängde rakt genom täcket ända in i märgen."..."Åh rymdens öppna bikupa! Åh vilka drottningar och arbetare! Åh vilka vingar av snö!"

Järngräshoppan hör till Lyrans resa jorden runt och jag ser fram emot att läsa vad mina medresenärer tänkt och tyckt. Jag själv är glad att jag läst den men jag vill inte läsa igen. Det var alldeles för brutalt och rått för mig.

sugen!

Cocoa Daisys marskit heter Coffee House och det är helt underbart. Härliga papper och vackra dekos. Blir genast lite sugen. Både på kaffe och scrap - helst i skön förening.

hoppet - kurdiska minitemat fortsätter

Jumpin' Jack Az drömmer om att hoppa högst av alla. Han heter egentligen Azad, är kurd från Irak och har kommit till Sverige tillsammans med sin stumme, krigsskadade bror och måste bo hos släktingar. Föräldrarna är politiska flyktingar och finns i Tyskland och Azad önskar inget hellre än att återse dem men för att säkert få stanna i Sverige har Azad lämnat sitt pass till flyktingsmugglarna. Han säger också att han är flera år yngre än vad han är vilket blir lite komplicerat när han hamnar i svenska skolan tillsammans med andra 9-åringar.

Idén till boken Hoppet fick Moni Nilsson när hon mötte ensamkommande flyktingbarn och mer om det kan man läsa på Monis hemsida.

2006 gjordes också film på manus baserat på boken och både film och bok passar utmärkt att använda i undervisning. Det finns också ett arbetat diskussionsunderlag som man kan ladda hem. Jag använde bok och film i skolår 6 och arbetet älskades av eleverna och mig. Fantastiskt bra högläsningsbok (även om jag sållade lite bland svordomarna ibland), massor av diskussioner och massor av garv ledde det till och förhoppningsvis större kunskaper om hur det kan vara att vara flykting. Och hur det går att hålla drömmen levande trots att alla odds är emot en - en dag flyger man tillräckligt högt!

unaccustomed earth - ett bokhyllefynd

Främmande jord är den svenska titeln på Jhumpa Lahiris novellsamling Unaccustomed Earth som jag hittade (oops) i min bokhylla. Efter att ha läst flera bokbloggar i rad som lovprisat Lahiri så bestämde jag mig för att beställa på bibblan om nu bara inte ett svagt minne gjort sig påmint. Letade i hyllan, som verkligen behöver organiseras, och där stod den ju. Välläst och med understykningar i och jag mindes plötsligt att den köptes på bokmässan för några år sedan i en pocketutförsäljning hos The English Bookshop.

Vad handlar den då om och var den bra?

Novellerna snurrar runt frågorna kring hur det är att leva i exil, de flesta utspelar sig i USA och med indiska välutbildade män och kvinnor i huvudrollerna. Lahiri visar med sina berätteser på hur svårt det kan vara att komma till en ny omgivning och att anpassa sig till den utan att känna att man ger upp sin identitet. Lahiri beskriver hur exilen kittar människor tillsammans och hur det byggs upp samhällen i samhället där hemlandets traditioner består. Att leva som indier i England eller USA betyder ju att man medvetet lämnat sitt land för att uppleva eller uppnå något annat, hur kan man göra det utan att bli en förrädare mot sitt ursprung och hur kan man öppna sig mot de andra - i det här faller amerikanerna?

Om du vill läsa mer uttömmande så hittar du recension här.

Jag minns inte i detalj vad jag tänkte om språk och stil men jag minns med säkerhet att jag slukade den här novellsamlingen under några veckor hösten 2009 så den var säkert bra. Säkert mycket bra.

Not till mig själv. Jag måste städa i mina hyllor och skaffa mig ett system. Snart.

mars månaden mittemellan

Promenaden går över Heden en grå marsdag och jag vandrar mittemellan. Mittemellan bandy och fotboll och i min väska ligger dagens inköp. Rejäla fårskinnsvantar blandas med korta tunna sockar och hallen hemma är extra full. Så blir det när både vinterkängor och jympaskor ska användas samma vecka. På balkongen står lyktan med mossa i samtidigt som utemöblerna är framplockade och vända mot solen. Mars är månaden mittemellan. I år känns mittemellan extra lång - tur att fåglarna kvittrar oförtrutet utanför mitt fönster!

stamtavlor

Stamtavlor är en drabbande bok, den kategoriseras lite torrt som självbiografisk reportagebok men jag tycker att det här är något mer. Det är en personlig skildring över en mycket gammal kultur som har haft svårt att hitta en balans mellan traditioner och förnyelse och hur vilset det kan vara att befinna sig mittemellan. Dilsa Demirbag-Sten skriver i förordet till sin bok att det var först när hon själv blev mamma som det kändes riktigt viktigt att försöka förstå sin egen bakgrund och hur viktigt modersmålet är för en människas identitet.

Hon romantiserar förvisso sitt "hemlands kullar" som hon lämnar vid sex års ålder samtidigt som hon berättar om åldriga traditioner som lever kvar i en stamkultur fylld av regler och hederskoder och som förstärks i mötet med det nya och okända livet i västvärlden. Hon ritar sin egen stamtavla genom resor tillbaks till sin mormor och släktingar i Turkiet, nedtecknar berättelser från sin mors och sin egen barndom och det är kvinnornas röster som hörs starkast. I sitt utforskande av sin släkts historier möter vi kvinnoförtryck, arrangerade äktenskap och hedersrelaterat våld och mitt i detta många starka målmedvetna kvinnor. Detta är lättläst och angeläget särskilt då det inte är självklart i alla delar av världen att kurder i allmänhet och kurdiska kvinnor i synnerhet får göra sin röst hörd.

Boken hör inte till Lyrans resa jorden runt men jag tycker den passar bra in sida vid sida med Järngräshoppan...