svart som natten - första delen i en kvartett

Svart som natten är del ett i Ann Cleeves deckarkvartett som utspelar sig på Shetlandsöarna. Den har svart som färg i titeln och den svarta korpen vakar över berättelsen. Det är nyårsnatt och två unga flickor tar sig hem från sitt firande i samhället, då ser de att det lyser hos öns original. De bestämmer sig för följa seden på öarna att gå inom för att ta en nyårssup.
Det nya årets första dag börjar med att korparna kretsar över snön, en av flickorna hittas mördad och kommissarie Jimmi Perez börjar nysta i vad som egentligen kan ha hänt.

Miljöerna är karga, språket hos Ann Cleeves pladdrigt. Det är deckare där mycket av handlingen förs framåt genom prat och det är min invändning mot hennes berättarstil. Trots det så lyssnar jag vidare, hennes böcker har något som gör att jag blir nyfiken på vad som ska hända, hur det ska sluta och vem som faktiskt gjorde det.

Helt OK - habil brittisk deckare som passar extra bra att läsa en nyårsnatt.


 

årets sista dag tarvar en lista eller konsten att välja ut 10 av 172

Sista dagen för året - sista chansen att fundera på vilka böcker som varit årets höjdare. Som alltid är det nästan omöjligt att välja. Jag har läst 172 titlar från 42 olika länder och kan väl konstatera att det är ett mellanår. Ganska många böcker lästa men kanske inte riktigt de jag tänkte i början av året. Mycket svenskt och brittiskt har det blivit, enstaka från jordens alla hörn. Ja, ja. Sån't är livet. Jag kan i vilket fall omöjligt rangordna min läsning utan det blir helt enkelt en lista helt utan inbördes ordning. En bra mycket längre lista dyker förresten upp på Kulturkollo några dagar in på det nya året om man tycker att den här är lite torftig ...

Japp. Här kommer, insert valfri trumvirvel eller annat effektljud, tio av årets lästa böcker som jag kan rekommendera till alla:

Fyren mellan haven av M.L. Stedman
Floden mellan bergen av Ngugi Wa Thiong'o
jag, En av David Levithan
Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
Knud, den store av Hanne-Vibeke Holst
Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt
Medan mörkret faller av Anna Lihammer
Profeterna vid Evighetsfjorden av Kim Leine
Sagas bok av Elsie Johansson
Steglitsan av Donna Tartt
The Woman Upstairs av Claire Messud
Timme Noll av Lotta Lundberg

vart är vi på väg?

Dagen idag är en resdag - vart är vi på på väg egentligen?
Som alltid så kommer lite rapporter under resans gång ...
Keep Tuned!

ett franskt paket

Tjuvstartade födelsedagen idag med ett litet franskt överlevnadskit vilket kan behövas när jag nu ska lära mig sköta en ny telefon. Första blogginlägget verkar funka i alla fall. Fortsättning följer. 

berättelsen om ett spel - del 2

1972, Vibo 

Jag försöker kolla upp lite fakta kring min farfars durspel som hittades nyligen och i jakt på gamla bilder där det eventuellt skulle kunna vara med hittar jag ett annat dragspel ... Till höger om min musicerande syster skymtar också dragkistan - byrån från min pappas föräldrahem som efter mer än 45 år i Fullestad nu finns hos andra släktingar. Släktingar har berättat för mig att just de här byrålådorna fungerade som extrababy-sängar tidigt fyrtiotal när min farmor samtidigt hade både egna små att ta hand om och barnbarn som närmast växte upp på gården. Den ska från början varit en bröllopsgåva till Lisa och Sune från min farmors morfar Johan. Han lär ha kört den på cykel från Vara till Fåglum, men det vete skam om jag tror på. Det får jag också fråga Di gamle om ...

Fint är att veta att byrån inte hamnade på auktion utan kommer till någon i släkten, där finns minnen i möblerna så länge någon berättar dem och visst finns där en historia att berätta. En dag så kanske.

tom, lille tom

Den franska feel-gooden har liksom alltid ett större stråk av svärta än den engelska, för att inte tala om den amerikanska. Det är intressant att det liksom växer fram genrer inom genren beroende på språkområde. Kanske är det så att bara att vissa böcker översätts och att det snedvrider min lilla ovetenskapliga undersökning en smula. Kanske är det helt enkelt så att Johanna & Co på Sekwa har en förkärlek för feelgod med svärta? Hur som, tom, lille tom passar mycket bra in i förlagets profil. Fransk lite småfilosoferande feel-good med varm medmänsklighet, udda existenser och en berättelse med en sorgsen och vemodig klangbotten. Tänk Mirakelverkstaden, tänk  Författaren i familjen eller Fiskar ändrar riktning i kallt vatten. Typ så, så har man ringat in vad det här är för en sorts bok. 

Härlig, sorglig. Korta kapitel som skissar upp scener av Tom och hans mycket unga mamma Jess. Deras liv i husvagnen, hur Tom ger sig ut på cykel på matraider i grannskapets trädgårdar och hur han en dag finner en gammal kvinna liggande bland kålhuvudena. Kvällsbesöken i grannarnas trädgård, man kan se TV genom fönstret och där man nästan låtsas att man har en familj.Trädgårdar och odling, behovet av att vårda och ta hand om och att utvecklas till en självständig och stark person. En person som gör egna val. Smart underhållning!

Bara en invändning. Den här boken handlar om en rådig och uppfinningsrik elvaåring, varför har man en femåring med för stora gummistövlar på omslaget? Det var förvirrande i min skalle långt in i boken. Tips till pocketupplagan alltså. Byt kille!   

Idag skulle min pappa fyllt 70. 

Fint att hitta en vardagsbild i gömmorna.

Fotograf okänd men stort tack till den som tog fotot. 

Det är mycket pappa i den.

idag är flanellens dag

Idag är flanellakanens dag 

- varma och goa och i min pappas favoritmaterial.

En kopp kaffe på sängen är helt rätt en dag som idag. 

Kulturkollo utmanar

"Under 2015 planerar vi på Kulturkollo att utmana normerna gällande böcker vi läser, filmer vi ser och annat kulturellt vi upplever. Nästa år ska all kultur verkligen få ta plats hos oss, men fokus blir fortfarande böcker, boknördar som vi är.

Tanken är både att läsa böcker och se filmer där huvudpersonerna på något sätter bryter gränserna, eller i alla fall befinner sig utanför den norm som samhället satt upp. Det kan vara så enkelt att boken eller filmen handlar om en kvinna från Afrika, istället för en man från Europa eller USA, men det kan också vara mer kontroversiellt än så. Vi söker vardagshjältarna. De som vågar vara annorlunda."

Så står det i Kulturkollos inlägg och att gå utanför den litterära normen handlar också om att våga läsa utanför sin bekvämlighetszon, jag själv ska försöka mig på att läsa lite bredare genremässigt och våga mig på lyrik och dramatik.

Härligt med en utmaning som blir precis det som man gör den till. Var och en kan bestämma själv, och sedan stämmer vi av emellanåt så att vi kan tipsa varandra. Bra va? Var med oss och vidga vyerna, häng på Kulturkollos utmaning! 

ett läsljus till en ...

Läslus.
Fint som snus, stort tack :-)

berättelsen om ett spel - del 1

Igår gjorde vi ett sista röj i mitt barndomshem och i sista minuten hittades min farfars durspel. På ett undanskymt ställe fanns det undanstoppat och sådan som jag är så började jag genast att fundera på spelets historia. 

SJ är min farfars initialer och jag vet inte om det är någon allmäns märkning eller om spelet faktiskt är gjort för min farfar. NM står för Nordiska Musikaffären, det var en grossistfirma och hade viss egen tillverkning av durspel från ca 1918 - 1930. Exakt hur gammalt just det här spelet är kan man inte via internet lista ut. Jag måste helt enkelt fråga Di gamle. Det får bli exepdition Västergötland med ett spel i bagaget. Samtidigt får jag ta reda på mer om min farfar och musiken. Nytt projekt påbörjat ...

femtio nyanser av grått ...

vi är några i familjen som gillar frågesport - då passa Mellan tummen & pekfingret

Sympatiskt med ett frågesportspel där man kan lista sig fram till svaret med hjälp av sina medspelare. Inte alls dumt spel en lördag i mellandagarna!

timme noll - Lotta Lundberg

En av julens böcker var Timme Noll av Lotta Lundberg. Nominerad till Sveriges Radios Romanpris och med mycket fin kritik i bagaget (SvD, GP), klart att jag blev sugen när den stod på hyllan i biblioteket. Tur att jag svepte med den i min väska där i snabbrajden för det är väldigt bra, väldigt-väldigt bra, en av årets bästa svenska faktiskt.

Jag brukar ofta vara lite dubbel till berättargreppet som innebär att olika personers livsöden i olika tider ska flätas samman och kommentera eller spegla varandra. Det kan bli varning för alltför uppenbart konstruerat, men Lundberg gör det så snyggt, så skickligt och så intressant att jag läser vidare utan att störa mig allt för mycket.

Jag får här alltså i min läsning följa tre kvinnor i tre olika tider som vid första anblicken inte har särdeles mycket gemensamt. Hedwig är en djupt troende författarinna som hankar sig fram i krigets Berlin: Isa är en ung flicka i Uppsala i mitten av 80-talet som med hjälp av en psykolog försöker hantera sitt liv och i samtiden lever Ingrid. Hon är prästfrun som avslutat sin egen yrkesbana som terapeut för att flytta med sin make till en ö i Stockholms skärgård. Alla ställs de inför livsval som de behöver göra, beslut som behöver fattas och hur de ska hantera att leva med konsekvenserna av sina val.

Huruvida man blir ett svin eller en ängel är inte en fråga om betingelser. Det är beslut man tar. Våra val är det som förlänar oss värdighet.

När jag läser en intervju med Lotta Lundberg så berättar hon att Hedwigs del av boken är löst baserad på Cordelia Edvardsons mors berättelse i Berlin under krigsslutet och det är också från den tidsskildringen som bokens titel har hämtats. Timme noll är den stunden då allt är raserat, allt är slut och tomt. Det enda som återstår är att om möjligt försöka bygga upp något nytt. Cordelia Edvardson var den lilla halvjudiska flickan som skickades bort under kriget till ett okänt öde, för att modern inte ville adoptera bort henne till en kristen familj och i skenet av den sanna historien så blir avsnitten om Hedwig gripande läsning. En efterlysning ska hjälpa henne att finna dottern, då kommer hon att kunna skriva igen. Då kommer skulden som hämmar och hindrar äntligen vara betald.

Ingrids livsöde är det som engagerar mig minst. Hon lever ett liv som känns som det är på väg att ta slut, hon sköter om sin sjuke man och ser hur han förälskar sig i en ung författarinna. Hon har varit gift med sin man i fyrtio år och hon brottas med skuldkänslorna, kan man sluta älska någon när han är sjuk och behöver henne mer än någonsin? Kan man till och med lämna honom i skärgårdidyllen och börja leta efter den kvinna som hon en gång var? Resan tar henne till Berlin.

Den av kvinnorna som fascinerar mig mest är Isa, man får följa hennes tankar om besöken hos Psykot (som är Ingrid eller vad tror ni andra som läst?) och hennes försök att lära sig använda alla verktygen i sin besticklåda och öppna konservburken så att det inte börjar stinka. Det är risk för att livet blir surströmming om man inte lättar på trycket nu och då ...  Hon ser livet som ett brädspel och konstruerar små spelmarker i form av hjärtan, kors och stakar. Kärlek, tro och stake - det är det som behövs för att klara sig i livet. Frågan är bara hur målet på spelet ska se ut? Ska det sluta med villa, vovve, volvo eller kanske något annat. Ett tips om hur man kan förhålla sig till livet får Isa av sin terapeut, hon får en bok skriven av Cordelia Edvardson i present.

Och så har Lundberg knutit ihop säcken. Hon vill tala om för oss: Er tid kommer.

Stå över ett kast, men ta ett hjärta under tiden

årets platta paket

Familjens bokskörd blev en konstbok, en bok om bröd, en reseguide, en diktsamling, en nobelpristagare och så Toves Trollvinter. En fin samling! 

årets spel heter litteraden

julefrid

Koppången - vackraste melodin i min vinterlista

Ann Sofie von Otter. Fantastisk röst, fantastisk version. 

Önskar alla bloggisar en God Jul!

Sophies historia - en fin feelgodare

Har du något bra boktips till kollegan som just gift sig? Lagom lättsamt men ändå med substans, lite spänning, lite kärlek och ett gripande livsöde. Så löd uppdraget och det är klart. Några små boktips ska jag väl kunna klämma fram ...

Då kan man plocka upp Jojo Moyes Sophies historia. Den fyller alla kriterierna och passar dessutom särskilt bra att läsa just i år när det är 100 år sedan starten av det första världskriget. Vi läser och pratar frekvent om det andra världskriget men alla grymheter som det första bar med sig kommer ofta i skymundan. Händelser under och efter kriget som ritade om kartorna, fredsuppgörelse som blev till grogrund för krig nummer två, ockupationen av Frankrike och såren i det franska landskapet, det omänskliga skyttegravskriget där hela generationer unga män bokstavligen offrades som kanonmat. Ganska få är de romaner som jag läst som skildrar hur den vanliga lilla människan drabbades av det första världskriget. Fyren mellan haven är en och Sophies historia en annan.

Huvudperson i den här romanen är egentligen en tavla, Sophies man målar hennes porträtt och när kriget bryter ut så försvinner han, kanske till ett arbetsläger, kanske till fronten. Kvar i sin barndomsby lever Sophie, hon försöker driva släktens värdshus men det finns knappt något att servera. När tyskarna befaller att hon och hennes syster ska laga mat åt officerarna så är det det eller svält att välja på. Sophie väljer mat till sina barn, samarbetar med tyskarna och vårdar ömt tavlan. Den minner henne om en annan, sorglös tid. Den tyske kommendanten intresserar sig också för tavlan och Sophie ställs inför ett svårt val.

80 år senare möter vi Liv, hon är änka, bor i London och har fått en vacker tavla av sin make i bröllopspresent. Det är ett porträtt av en ung kvinna och när advokater kontaktar henne för att utreda huruvida tavlan egentligen tillhör någon annan så bestämmer sig Liv för att försöka ta reda på tavlans historia. Så vävs de båda kvinnornas berättelser samman. Med tavlan som nav berättar Moyes om kvinnors liv i två helt olika tider, de båda kvinnorna förenas i sin saknad över en försvunnen man, sin ensamhet i svåra beslut som måste fattas och i modet i att våga försöka göra det rätta.

Moyes är mycket skicklig på att väva in allvarliga frågeställningar i en lättsam och lättläst kontext och är man, som jag, intresserad av konst så blir den här lilla feelgodaren ännu skönare läsning. Som alltid med genren så får man svälja vissa delar, visst blir det en aning sentimentalt, visst är det förutsägbart och visst är det ibland lite för bra för att vara sant. Poängen med den här sortens böcker är ju inte att vara sanna, då hade jag kunnat läsa ett av alla fina praktverk om kriget (Peter Englunds 1914: stridens skönhet och sorg: första världskrigets i 68 korta kapitel har jag faktiskt tänkt ge mig på) som kommit ut under året. Nu vill jag ha lagom lättuggad fiktion och då är Sophies historia en gripande och underhållande liten bok.

Sådär, nu fick ni ett sistaminutentips för säcken också. Fler böcker i genren som jag tror kan passa väldigt många är Mrs Sinclairs resväska, Mirakelverkstaden, Fågelburen och Sommaren utan regn. Visst ska det ligga ett gäng bra feelgoodare i varje tomtesäck iår!

julfeelgood på bio - Pride

I den långa raden av filmer om gruvstrejken i Thatchers 80-talsengland kommer lagom till julen Pride. Familjen kan berätta att det var en mysig feelgoodare perfekt till långledighet. Filmmåste annars är Love Actually. Numer en årlig tradition lagom till dan före dan!

Vad ser du för filmer i jul?

tematrio som blev en enda bok ...

Lyran ber oss i veckans tematrio att berätta om tre bra böcker som handlar om julen. Jag har fastnat i någon slags nostalgisk loop och letar fram en av de få barnböcker som jag ägt. Från 1973 är den, Lilla Trulsa och Trollet Traske, och inuti pärmen kan jag läsa med min egen handstil: Fått av Bengt-Åke Andersson. 

Det är en mycket söt och sedelärande berättelse om trollen i Morgonfriska skog som förbereder sig för julafton. De bakar, fejar och lögar sig och när julaftonskväll nalkas så väntar de på tomten. Väntan blir lång och så kommer beskedet: Julklappskälken har blivit stulen!

Som tur är så löser det till det bästa med hjälp av den rådige tomten Julius och kloka trollfar. Sensmoralen är något som alla skulle kunna tänka ett extra varv kring, det är viktigt att låta alla vara med, särskilt när det vankas högtider. Och att även de värsta katastrofer, som en stulen julklappssäck, kan ordnas till bara man har viljan. Skatan, den sladdertackan, har inget för sitt snickelisnack och julen blir precis så fröjdefull som den ska vara. 

Jag tycker mycket om de monokroma bilderna av Margareta Bergnér-Samuelsson och får nästan lust att läsa mer om alla de små trollen i Morgonfriska skog. Via Sällskapet för Ester Rignér Lundgren (Hej Maggan!) hittar jag att min lilla Teddybok är nummer 19 av 24 i serien om Trulsa och Pysseliten. Det finns alltså många kvar att upptäcka. 

Jag sparar min tunna och mycket nötta bok i min hylla, den får stå bredvid I Marsfjällets skugga av Bernhard Nordh precis som den gjorde i mitt barndomshem. 

Läser ni andra någonsin om er barndoms böcker?

de utstötta - Elly Griffiths

- Det är gott om tid.

Med den tröstande meningen för stressade nutidsmänniskor stänger Elly Griffiths sin sjätte bok i serien om Ruth Galloway. I De utstötta handlar det om barnen, omsorg om barnen och Ruth konstaterar att i hennes liv är det Kate - dottern som är huvudpersonen. Tid för kärlek kommer, det som Ruth ändå väljer att lägga tid på är arbetet. Hon älskar sitt jobb som arkeolog och hamnar ständigt i sammanhang där hennes specialistkunskaper om gamla skelett värderas och uppskattas. Vid en utgrävning av slottet i Norwich hittar grävteamet skelettet efter en kvinna som hängdes, dömd till barnamord. Änglamakerskan lämnade en medaljing och en dagbok efter sig och Ruth vill undersöka vad som egentligen hände Mor Krok. Ett TV-team från USA har fått samma idé, de vill göra en dokumentär om berömda mörderskor i Storbritannien. Samtidigt dör, eller försvinner, ett antal småbarn i staden och Ruth och Nelson blir båda inblandande.

Har man läst alla böckerna i serien så känner man persongalleriet väl vid det här laget. I del sex tillfördes TV-gänget från Amerika för att sätta lite fart på det och det behövdes. Det är en styrka och en trygghet med en etablerad grupp karaktärer men nytt blod behövs också. Jag vet att jag kommer att läsa nästa del om Ruth så snart den kommer som ljudbok - just för att jag tycker om människorna som befolkar serien. Jag har överseende med Ruths viktnoja, de stereotypa könsrollerna och babblandet om druider och häxor för att karaktärerna är mänskliga. De är lätta och tycka om, serien om Ruth Galloway är lätt att tycka om.

vinn en spännande historisk roman!

Barfotadrottningen - fin utlottning på Kulturkollo!

döda talar inte

Nästa engelska deckare i ljudboksparaden blev ännu en Ann Cleeves. 

och dagarna springer iväg ...

Vi tänder de tre ljusen och plockar fram den lille gossen med lyktan. Han är kommen från min pappas barndomshem och har försiktigt plockats fram varje jul i mer än sextio år. Nu står han i en lägenhet i Gårda, resan för gossen från småbrukarhemmet i kanten av slätten till den moderna lägenheten mitt i storstaden är inte särskilt lång geografiskt men oerhört lång på andra sätt. Så kan livet förändras på några generationer och ibland behövs bara en liten porslinsfigur för att plocka fram minnet av hur det en gång var. 

Dagarna springer iväg allt snabbare och det gäller att stanna upp en stund, låta gossen med lyktan lysa vår färd. 

biblioteksfynd

Jaha, årets sista arbetsdag innehöll en liten sväng till biblioteket. Jag lämnade 120 böcker som eleverna läst och kom hem med tre till mig själv. Visst var det ett fint fynd? Nu ska här läsas!

Härlig helg önskas alla bloggisar!

dolda djup

Terminen går in i slutspurten, förkylningarna avlöser varandra och studierna ligger som en våt filt och trycker på det dåliga samvetet. Då är det bara ljudböcker tillsammans med Farmville 2 som orkas. Så är det. I brist på fler Elly Griffiths på Storytel så fick det bli Ann Cleeves Dolda djup. Jag läser att serien om Vera Stanhope, kriminalinspektör i nordöstra England, är på gång som TV-serie och jag kan tänka mig att den kommer att göra sig utmärkt. Udda poliser, dramatiska miljöer och psykologiskt intressanta fall. Min invändning är att det är lite mångordigt, det pratas och förklaras, reds ut och tydligörs. Jag kan uppskatta när händelserna i spänningsromaner är det som driver berättelsen, inte pratandet. Inte full pott för Ann Cleeves för mig men såklart kommer jag att fortsätta att lyssna. Trots att hon var en ny författare för mig så var det som att möta en gammal trogen vän, man vet vad man kan förvänta, man vet vad man faktiskt får. Gott så.

Provläs!

man skulle kunna tro ...

att den här bloggen nästan slutat skriva om annat än deckare. Håll ut alla läsare, det ska bli mer varierad läsning. Lovar. I brevlådan idag kom nästa samläsningsbok på Kulturkollo - en svensk arbetarklassiker och en memoar av de historiska romanernas mästarinna: Hilary Mantel. Januari kommer att börja bra!

svarta vatten - Attica Locke

"Jag är här, pojk. Jag tänker inte låta något ont hända dig."

Det är faktiskt den sista meningen i boken som jag börjar med här.

Jay är precis på väg att somna när han förnimmer en hand på sitt bröst och han tycker sig höra de orden från sin far, en far han aldrig träffat, en far som misshandlas till döds fem månader innan Jay föds. Han befann sig bara på fel plats.

Jay kan behöva allt stöd han kan få nu när han ensam har bestämt sig för att driva sitt livs mål. Trots att han är rädd har han modet att utmana de stora pengarna och skrupelfria personer.

Nu börjar vi från början... Jay är en ung advokat, han och hustrun väntar första barnet, han driver en egen advokatbyrå som ekonomiskt inte bär sig. På hustruns födelsedag överraskar Jay henne med en båttur, det är de två plus en gammal skeppare. Plötsligt hör de en kvinna skrika på hjälp två skott hörs och kvinnan kommer rusande ut i floden. Jay hjälper henne om bord, kör henne till polisen uppmanar henne att anmäla händelsen, han följer absolut inte med in till polisen.

Här börjar problemen för Jay, han vet ju inte om kvinnan anmälde händelsen, nämnde hon honom, ska han själv ta kontakt med polisen? Han börjar undersöka det hela, det visar sig att det är mycket mer än en kvinna som blivit överfallen. Hon är involverad med personer som rör sig högt upp oljebranchen.

Varför undviker Jay polisen? Under sina universitetsstudier var han mycket politiskt aktiv, under ett möte som går över styr (han är oskyldig till detta) blir han häktad och slipper fängelse med en hårsmån. Aldrig vill Jay hamna i denna situation igen.

Sedan den dagen skruvar han ofta isär sin telefon, finns där avlyssningsapparatur? Körde jag för fort? Jay vet vad FBI gjort med många av hans kamrater. Det behövs ingenting för att han skulle kunna råka illa ut.

Handlingen utspelar sig nu år 1981, vi är i Houston,Texas och Jay har all anledning att inte lita på polisen, han har all anledning att inte lita på FBI. Jay är svart.

/gästbloggare A

vi har julbubblat: Men pinna på då gubbe!

Bea startade upp diskussionen med ett smått irriterat - Hur långsamt kan man gå? Och det höll vi alla med om, den där pilgrimsfärden i seglarskor och vindtygsjacka börjar otroligt långsamt. Kan man bara gå knappa två mil om dagen så blir vandringen genom hela England både lång och långsam - särskilt om man har en döende vän som väntar vid målgången. Joyce citerar Kristens resa precis i början av romanen och visst är det en klassisk genre som hon tagit sig an. För att parafrasera Boye så är det är resan som är mödan värd, det är förändringen i vandraren som skapar berättelsen och målet är sekundärt. För mig så var just naturbeskrivningarna i den engelska försommaren en stor del av behållningen och jag hade ganska svårt att engagerera mig i Harolds blåsor och plåsterbesvär. Enklare var det då att bli gripen av familjens öde och det är något som kommer att finnas kvar i minnet.

Vi bubblare var ganska överens om att det var en oförarglig och lättläst bok som kan passa till många, den har ett fint budskap och det var särskilt mysigt att det inte var helt förutsägbart det som hände. Harold och hans fru Maureen hittar, var och en på sitt håll, tillbaka till sina minnen och vill man veta mer om Queenie så har hon en helt egen bok: The Love Song of Miss Queenie Hennesy. 

Bubblarnas betyg blev 3.2, lite över medel alltså. När vi började prata om årets bästa bok i bubblarna så hade vi lite olika åsikter: Varför vara lycklig när man kan vara normal, Tigern i Galina, Kärlekx21 och Själens osaliga längtan blev våra höjdare.

Vi ses nästa gång den 12/1 och tills dess läser vi Among Others av Jo Walton.

Paketen!

Två spännande böcker till min hylla!

en julig läsenkät

Johanna utmanar med en julig läsenkät - svara du också om du har lust!

1. Julen närmar sig alltså med stormsteg. Vilka/ vilken bok önskar du dig i julklapp i år?
   - Nja, jag har ingen önskelista faktiskt. Jag har ganska många böcker som jag ville läsa under hösten som helt enkelt inte blev av, kanske någon sakprosa eller möjligen Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten.
2. Har du något bra tips på en riktigt bra bok att ge bort i julklapp? Det går bra med flera tips fördelat på genre också om du har många idéer.
   - Jag tipsa alla om att läsa Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam, den är en sådan där bok som passar alla. Sedan tycker jag att Tove Alsterdals deckare Låt mig ta din hand och Anna Lihammers Medan mörkret faller är mycket bra och i feelgoodfacket så passar säkert Projekt Rosie till många.
3. Många ser till att ordna julläsningen på egen hand för att se till att vara på den säkra sidan och få läsa det man vill och inte bara det som den nyckfulle tomten kommer med. Har du planerat din julläsning? Kanske sparat någon godbit eller köpt hem enbart för att förgylla din jul och nyårshelg?
   - Jag lyssnade till Aminatta Forna på Stockholm Literature och jag ser fram emot att läsa The Hired Man som jag köpte på plats i Stockholm och som sedan stått där i hyllan och kikat på mig.
4. Julen är ju en social högtid med släkt och familj i centrum. Hur gör man då för att hitta lästiden? Har du någon bra ursäkt för att slippa ifrån sällskapsspel och grönkål och få läsa en stund i lugn och ro?
   - Jag är nog såpass asocial att jag läser lite när som. Tricket är att ha lagom mycket inplanerat på julen och till att ha en slinkedag eller två emellan programpunkterna ...
5. Många läser höstens pristagare, typ Nobel eller Augustpris, under julen. Brukar du göra det?
   - Ja, det händer ganska ofta. Iblan samlar jag på mig en ManBooker också, men i år blir det inte så. Ska gå bara på lust den här ledigheten!
6. Brukar du läsa någon särskild bok eller bokgenre för att komma i julstämning?
   - Nej, faktiskt inte. Ofta är december lite stressig och då blir det deckare och feelgood som funkar. 
7. Finns det någonting du absolut INTE vill ha i julklapp?
   - Plastiga prylar som bara hamnar på en hylla i ett skåp. 
8. Vad är det godaste tilltugget till en bok under julen?
   - Kaffe och någon nötig choklad. Funkar året om!
9. Har du något speciellt minne av en fantastisk läsupplevelse från någon tidigare jul?
   - Inte sådär klockrent. Får återkomma om något ploppar upp.
10. Finns det något speciellt du har som tradition att läsa varje jul? - Ny tradition är att lyssna på Tove Jansson när hon läser Granen. 

vi ska läsa Kvinnor och äppelträd - häng med!

Med den här vårliga bilden bjudes alla härmed in att samläsa en modern klassiker med oss. I början av januari startar nästa omgång prat hos oss på FB - in och gilla Kulturkollo läser och häng med på vårt snack!

Läs med oss: Moa Martinsson - Kvinnor och äppelträd. 

tredje advent

På kulturkollo idag kör vi ytterligare en adventsutlottning. Kika in!

en orolig grav - Elly Griffiths i högform

En orolig grav är del fem i serien om arkeologen Ruth och i den kastas hon in i en sluten universitetsvärld i norra England. Hennes studiekamrat, som hon inte träffat på nästan tjugo år, dör i en otäck brand och eftersom Ruth bara några dagar innan hans död fått ett brev där han ber om hjälp med ett skelettfynd så bestämmer hon sig att resa en vecka till Blackpool och titta på benen.

Om fyndet är kung Arthurs skelett så kan mycket förändras för det lilla universitetet i landsortspereferin och mycket står på spel, både karriärer och ekonomi skulle ta fart om fyndet verkligen vore äkta.

För mig personligen så var det extra roligt att läsa om Ruth och polisen Nelson i Blackpool med omgivningar eftersom jag bott ett år i Cheshire och miljöerna är välkända. Den här serien har verkligen gjort mig sugen på att resa i England och som alltid är det något i fallet som gör att jag börjar googla. Den här gången var det romarnas närvaro  och lämningar som jag bara var tvungen att kolla upp. Elly Griffiths är suverän på att presentera historien så att den speglar sig i nutiden , grymt imponerande faktiskt. Den här gången petar hon i rasbiologi och belyser det befängda i tankarna att vissa människor skulle vara mer värda än andra grundat på hudfärg.

Har ni inte läst Elly Griffiths deckarserie så tycker jag att man ska pröva på, vill ni ge bort ett gäng pocketar i klapp så det ett perfekt tips.

fredagsmys

Går förbi en ta-själv-lägg-en-peng glöggservering. Så mysigt!

Limpopos akademi för privatdetektiver

Ko-Ko?

Någon där?

Såklart att jag i The Limpopo Academy of Private Detection  får träffa Mma Ramotswe och Mma Makutsi igen. Livet går sin stilla gång med omständliga samtal, artigheter och mängder med rött te i del nummer tretton om damernas detektivbyrå, Gabarone, Botswana. En dag får de två damerna oväntat besök av en man, det visar sig vara den berömde detektiven Clovis Andersen som är på resa i landet. Samtidigt blir barnhemsförståndarinnan Mma Potokwani av med jobbet, lärlingen Fanwell anklagad för häleri, Mma Makutsi och hennes nybliven make Mr Radiphuti bestämmer sig för att bygga sig ett hus och så är berättelsen igång.

Mr McCall Smith är en mästare på att skriva långsamma, småroliga och mysiga historier som samtidigt ger mig som läser en bild av samhället. Där förekommer stölder, mutor och bedrägerier som klaras upp genom list och sociala kontakter, omtanken om nästan är hela tiden där. Det är varma, ordrika och mänskliga resonemang som förs där runt tekannan och det är feelgood i dess rätta bemärkelse. Lugnt och stilla flyter Limpopofloden fram, stilla och sakta färdas den här boken mot sista sidan. Såklart jag ser fram emot del 14. 

Hallå, Ko-ko, Mr Håkan Nesser. Här finns din frände, inte mindre än vid tre tillfällen hittar jag ordet lugubrious alt lugubriously. Det är i Håkan Nessers och Alexander McCall Smiths böcker man utökar sitt engelska ordförråd. Varje gång, fler nya ord. Tack för det!

frysandets tid är över?

Flanellakan, vad tror ni om det?

En mörk och förvriden flod av Sharon Bolton

Bolton är ett säkert kort tycker jag, då vet man att det blir spännande, obehagligt och med en tänkvärd historia.

Lacey Flint heter huvudpersonen, hon har tidigare jobbat som kriminalare men efter en 

turbulent tid börjar hon jobba som flodpolis. Hon bor på en flodbåt vid Themsen.

Hon har för vana att börja dagen mycket tidigt med en lång simtur och en morgon stöter hon på en död kropp som har fastnat med de lindor den är inlindad i i en form av pålverk. Det är omöjligt att identifiera kroppen.

Polisarbetet går framåt, där Lacey är drivande. Bland de många som drunknar i Themsen utmärker sig två unga kvinnor som uppvisar många likheter med det nya offret, (konstateras genom sparade bilder och obduktionsutlåtande). Det visar sig att de är illegala invandrare från Afghanistan. De har alla mycket ljus hy, blågröna ögon och är mycket vackra, det är mycket viktigt i denna historia! 

Det påträffas ytterligare en död flicka i floden.

De unga kvinnorna som fortsätter komma smugglas via Themsen till en byggnad där de hålls inlåsta, de genomgår mycket nogranna läkarkontroller, det tas mängder av prover. Det har under åren försvunnit nio flickor därifrån, någon utifrån med tillgång till nyckel måste ha hjälpt flickorna.

Har de blivit offer för mördaren eller har de fått någon form av frihet? Under åren som verksamheten pågått får de unga kvinnorna som blivit kvar sin frihet och får de enklare jobb som de utlovats när de hämtades och övertalades i Afghanistan att följa med till England.

Vad de inte vet är att de har utsatts för en form av övergrepp...

Slutet, ja, blev lite förvirrad när Lacey får förklarat för sig vem mördaren är och som hon godtar, jag anser att det är en annan person men förstår personen som ger förklaringen till polisen. 

Det inträffar i början på boken en händelse där en flicka kämpar för sitt liv och försöker fly från mördaren och hon fäller en väldigt speciell kommentar som jag tycker glasklart  pekar ut den skyldige. Denna händelse vet inte polisen något om.

Författarens kommentar; "De historier som berättas av Nadia, Pari och de andra kvinnorna från Afghanistan bygger alla på verkliga händelser och är inspirerade av boken Dear Zari: Hidden Stories from Women of Afghanistan av Zarghuna Kargar."

/gästbloggare A

den bästa klappen - att ge en slant eller två?

Jag har alltmer tröttnat på köpandet, jag går ytterst motvilligt i affärer och om jag måste handla så blir det ofta via Internet och med en sån känsla så kan julhandeln bara kännas totalfel. Det jag hoppas blir årets julklapp är en gåva till något bra ändamål, kanske till Musikhjälpen, Unicef eller Barnfonden?

Men å andra sidan, det är klart att om det hamnar en bok eller två under granen med mitt namn på så kommer jag inte att klaga, visst är det kul att både ge och få något utvalt. Något som givaren lagt ned eftertanke och ansträngning i. De gåvorna är de finaste enligt mig, de som krävt lite möda. Och det ska sägas, att köpa böcker till mig är inte enkelt ... Betydligt enklare att dra iväg ett SMS eller mail till en insamling.

Gör det - skänk en slant eller två. Och köp en bok eller två. Ska vi säga så?

Dora Bruder - Patrick Modiano

Idag går festernas fest av stapeln i stadshuset och lite extra firar jag förstås litteraturpristagaren Patrick Modiano. Den enda bok jag läst av honom är Dora Bruder, som vi också har pratat om på Kulturkollo läser på FB. Mer om det samtalet dyker upp på kollo idag men jag vill ändå skriva något litet här på bloggen om en roman som trots sitt tunna omfång kräver både tid och eftertanke. Boken börjar med att författaren hittar en efterlysning i en tidning från krigsåren. 15-åriga Dora Bruder eftersökes, författaren besutar sig för att undersöka gåtan och beger sig ut på en tur i historien och samtidigt på vandring i sina egna minnen. 

Ett av Modianos grepp i den här romanen är att genomgående ge mycket nogranna geografiska anvisningar, platserna specificeras med exakthet och kartan tycks mycket viktig för författaren, kanske är det en sätt att betvinga hans egen vilsenhet i tillvaron? Just alla adressangivelser gör att jag känner mig lite utestängd från romanens värld. Det skapar inget universellt utan en sluten värld, en sluten krets som jag inte känner mig inbjuden i. Idag hittade jag till fotot av Dora Bruder och hennes familj och då blev berättelsen lite mer engagerande. Livsödet för en judisk familj som bodde i Paris under ockupationen blir en aning mer levande genom Modianos roman och visst kan jag hålla med akademiens motivering.  ”För den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld”.

Dora Bruder med sin mor Cécile och far Ernest.

en av de nominerade är: Kalmars jägarinnor

Sveriges Radios Romanpris har nominerat sex böcker och jag brukar se till att läsa de flesta innan de radiosända diskussionerna kör i gång i mars. Bara en har jag faktiskt redan läst. Bjuder repris av mina tankar om Kalmars jägarinnor:

Det var de som skulle skriva uppväxtskildringar, inte vi. Våra berättelser skulle förbli hemliga.

De i den här berättelsen är de tuffa killarna, de som fick sitt snackande om Pamela Anderson och fotbollslag att verka som något kvalificerat. De är också mobboffren, killarna som som sitter i hörnen.

Tyckte också en massa saker inne i sina kokande skallar, men det skulle inte komma ut förrän flera år senare då de utbildat sig till musikrecensenter eller statsvetare eller någonting och gav igen med sina vassa pennor och högskolepoäng.

Vi är Kalmars jägarinnor, vi som hade ensamrätt på vågskvalp under huden. Som ännu kunde höra sanningen bulta och kränga.

Den som berättar om några år på högstadiet och gymnasiet i Kalmar (med omnejd) är Eva. Hon är den matematiska i gänget och tillsammans med sina fyra tjejkompisar genomlever hon sina tonår. Jägarinnorna är klubben för dem som inte vill vara som de andra, dem som vågar leva livet fullt ut, eller åtminstone vågar pröva på det mesta. Kanske kan många som vuxit upp i en mindre stad på 80 och 90-talen känna igen sig. Jag gör det inte och därför blir de upprepade fylleslagen, hånglandet och snattandet lite för mycket. Jag fattar grejen, jag fattar poängen men det berör mig inte. Föräldrar och skola är nästan helt frånvarande i den här berättelsen och jag förstår att det är ett medvetet val av Tove Folkesson, hon vill beskriva en gemenskap som både är en trygghet och något som nästan förgör flickorna. Hon vill ge tjejerna en röst, hon vill berätta om hur det kunde vara att växa upp och tillsammans bli höga på utanförskap.

Det blir lite för mycket av dråpliga sketcher av det hela och jag har svårt att ta tjejerna på allvar. Troligen är det inte alls meningen, men den effekten har jägarinnornas egna språk, deras ritualer och eviga festande på just mig. Det är Evas målmedvetna arbete i skolan som hon ser som en biljett till ett annat liv och de lugnare avsnitten som hittar fram till mig, Folkesson använder ett vackert bildspråk som tassar rakt in.

Det var ingen särskild kväll, det var en av alla dessa kvällar. Jag låg stilla under huden och väntade på nästa dag. 

Även om jag nu inte gillar allt i den här boken så finns där passager och stycken som jag hundörat, särskilt är det när texten handlar om Evas relation med sin mormor, där kan jag känna igen mig och då blir det enklare att ta till sig. Hon har en plats som är hemma, på Öland hos mormor Ingrid och där kan hon vila. Och drömma om framtiden.

En ny tid skulle komma, en tid då vi sakta men säkert skingrades. Spreds ut som paljetter över en mörkblå klänning. (...) Åh vad jag längtade. Vad jag längtade efter att mitt liv skulle vara mitt en dag.

- januari 2014 - 

nomineringarna är klara - Sveriges Radios Romanpris

Den andra kvinnan av Therese Bohman

Psykodrama av Magnus Dahlström

Kalmars Jägarinnor av Tove Folkesson

Timme Noll av Lotta Lundberg

Kafkapaviljongen av Tony Samuelsson

Twist av Klas Östergren

Lyssnarjuryns diskussioner om böckerna börjar sändas i P1 måndag 2 mars klockan 14.03 2015 och pågår hela veckan. På fredagen avslutas Romanpris-veckan med en finalsändning då segraren tillkännages.