På måndag ska vi bokbubbla igen och det är dags för Harold Fry och hans Osannolika Pilgrimsfärd. Harold har nyligen gått i pension och livet med hustrun Maureen har sedan många år fastnat i ett slags limbo. De lever sida vid sida i det lilla huset i södra England och varje dag är sig lik, ända till Harold får ett brev från Queenie. Han före detta kollega är döende i cancer och Harold bestämmer sig för att svara. Han skriver ett kort meddelande, beger sig till postlådan och väl där så fortsätter han bara gå. Han ska gå för att hälsa på sin gamla vän, 100 mils vandring klädd i seglarskor och vindjacka, väntar. Hustrun Maureen och grannen Rex oroar sig, hur ska det här gå?Man kan väl, utan att avslöja handlingen att för mycket, säga att Harold startar sin vandring som en man och slutar den tre månader senare som en annan. Han hanterar utmaningar och möter människor, funderar över livet i allmänhet och livet med familjen i synnerhet och visst får både han och hans fru en och annan uppenbarelse.
Men mest av allt så går han för att Queenie ska leva. Tanken om att en handling, på ytan osjälvisk, ska hela, läka och betvinga döden är klassisk. Att det är människan som utför handlingen mer än mottagaren som är den verklige vinnaren hör också liksom till. Harold vandrar genom ett försommarvackert England och beskrivningarna av landskapet och naturupplevelserna, som väl också kan sägas höra till en pilgrimsfärd, gör att jag genast börjar googla på resor till Bath, Stratford och Cornwall. Jag ska inte vandra, det är ett som är säkert men ett besök lockar.
Hoppas att jag lockar till läsning av den här lättlästa och tänkvärda romanen. Jag ser fram emot att prata om den på måndag med mina bubblarkompisar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!