Let's dance - tango för vilsna själar

Let's Dance! Det är receptet för att rädda sitt äktenskap, få ett sagolikt bröllop, undvika att fronta sina ekonomiska problem och att bearbeta sorgen över att tiden går och att man är ensammen. Det menar Lucy Dillon i sin debutroman Tango för vilsna själar och visst är det här en medryckande feelgood med lagom komplicerade relationer att reda ut. Lagom mycket brittisk humor, lagom romantiska förvecklingar och lagom allt. Det märks att Dillon prövar sig fram i genren och det blir tidvis för pladdrigt, tidvis för segt och tidvis alldeles förskräckligt övertydligt men ...

Jag lyssnade på den här bagatellen när jag var sjuk i influensa och som sådan underhållning var den alldeles perfekt. Man kunde slölyssna på de olika parens förvecklingar, följa sällskapsdansdrottningen Angelica som, likt en ängel, dyker upp i sin barndomsstad och startar dansskola. Människorna som söker sig dit har alla olika anledningar att vilja dansa men i rörelserna till musiken, närheten upptäcker de nya sidor hos varandra och sig själva. Ungefär som i såpan som börjar i kväll på fyran. Jag ser ibland Let's Dance av just den anledningen - dansen lockar fram sidor hos människorna och förmågor som de aldrig trodde sig om att ha.

Det kan man inte annat än att gilla!

en reabukett på min sekretär

En sekretär full med världslitteratur - 260 kr har jag spenderat. Fynd!

maratonlöpare - jag?

Javisst utbrister både jag och Bokmoster! Hon bjuder in till ett läsmaraton i mars. 10 böcker ska läsas för att vi ska klara hela distansen. De allra flesta månader läser jag fler än 10 titlar men just mars är seg, då händer det mycket på jobbet och pluggandet brukar vara intensivt. Men skam den som ger sig. Klart jag ska läsa och blogga om minst 10 titlar!

Är du med och läsmaratonar med oss?

årets kravlösaste utmaning rullar på!

Ni glömmer väl inte bort världsutmaningen? Några snabba har redan tipsat på communityn men det finna plats för många fler tips! Det här är en kravlös liten utmaning som handlar om att bredda sitt läsande geografiskt, ett nytt land eller tio - spelar ingen roll!

Läs böcker från så många olika länder som du vill under 2014 och skriv sedan ett liten blänkare på bokmässans community och tipsa oss andra. Era tips taggar ni med världsutmaningen 2014 och landet samt världsdelen som författaren kommer från. Jag själv kommer att publicera ett tips där och en längre text här på min blogg men man gör precis som man vill. Jag kommer att twittra under #världsutmaningen2014 också. 

Välkomna, häng nu med mig och hjälp till att sprida tips om bra böcker från hela världen!

#världsutmaningen2014

bokgeografi: Kanada

Enligt O bjuder in till bokgeografi!

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Kanada eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Straffspark. Det måste bli Alice Munro. Av hennes novellsamlingar så tror jag att jag tycker allra mest om Nära Hem. Kanske är valet präglat av att det var det allra första mötet ned hennes texter och jag läser småleende i min text om den att "jag läser sällan noveller". Har läst en hel del (hrmff) noveller sedan 2010 och den samlingen står ut i mitt minne som en enastående läsning. Min första surf på novellvågen.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Kanada. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Jag kan inte glömma Kim Thúy. Hur denna sprudlande kvinna fullkomligt fyllde upp hela scenen och frikostigt, personligt delade med sig till oss. Hon besökte Göteborg och Stockholm i höstas och jag hade turen att få hälsa på henne. Böckerna Ru och Mãn är lågmälda, vackra texter som jag rekommenderar till alla!

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Kanada, som du inte läst, men är nyfiken på.

Här småfuskar jag. Jag har läst Michael Ondaatje men inte hans senaste roman Kattens bord. Den skulle jag gärna läsa, om utifall att jag skulle få en stund över.

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Kanada.

Det får jag passa på. Just nu är huvudet tomt. Får helt enkelt surfa mig runt till andra bokgeografer för idéer. Ondatjees mest kända roman är kanske Den engelske patienten - bjuder ett klipp från filmatiseringen av den:

after dark - så ses vi igen Haruki

Hello darkness my old friend, I've come to talk with you again ...

After Dark  heter Efter mörkrets inbrott på svenska och det är verkligen som att återse en gammal vän när man öppnar en Murakamiroman. Intensivt, symbolrikt och i glipan mellan dröm och verklighet. Där utspelar sig alla hans romaner. Ungdomar i natten, jazzmusik, katter, fullmåne, systrar som valt olika vägar, unga män som är på väg mot vuxenlivet, vuxna som man inte riktigt förstår sig på, läderklädda skurkar och så den tighta kompositionen där allt hänger samman. Små detaljer i en fantastisk fabuleringskonst som i den här historien närmar sig science fiction. Vem är det egentligen som berättar och vem är vi? Det som jag saknar är en brunn, om man nu inte kan tänka sig att den djupa sömn som en av flickorna sover är den här romanens tillflyktsplats. Vägen ned i underjorden. Böcker och bibliotek är också ett återkommande tema hos Murakami och i den här romanen så möter vi flickan som bestämt sig för att tillbringa Tokyonatten på ett nattöppet café läsande en bok:

She reads with great concentration. Judging from her intent expression, the book might contain challenging subject matter. Far from skimming, she seems to be biting off and chewing it one line at a time. 

Ibland hörs rösterna om att Haruki Murakami skulle vara påtänkt för nobelpriset. Jag tycker inte han håller. Fantastiska berättelser, skickligt hantverk och ofta en oväntad tvist som belyser oss människor på ännu ett nytt sätt. Men, han upprepar sig den gode Murakami. Inte för att det egentligen stör mig, ibland är det riktigt härligt att hälsa en gammal vän välkommen tillbaka.

Pojken i boken spelar trombon och självklart är det Five Spot After Dark som är romanens soundtrack:

 Läs en intervju med Murakmi hos The Guardian. Sök på hans namn här på bloggen så kan ni läsa om alla de böcker som jag läst innan. Typ sju stycken eller så ...

v Zweigbergksk kavalkad

Anna och Mats bor inte här längre  är den fjärde boken på kort tid som jag läser av Helena v Z och den här kavalkaden sattes i rullning tack vare på spåret. Medverkan där påminde mig om att jag inte läst en enda av hennes böcker och nu sisådär fyra romaner senare så vet jag att hon är en rasande skicklig författare. Dock inte särskilt munter. Det är en stor dos dysfunktionella familjer, medelålders egoistiska och/eller trasiga människor som använder sin medelklassyta att försöka skyla över. Och så ältas det. Ganska mycket ältande faktiskt. Så mycket att jag nu ska pausa.

Huvudtemat i den senast lyssnade, del två om Anna och Mats, är hur livet går vidare efter en skilsmässa och i relationsskildringarna är Helena v Z riktigt vass. Hon skissar upp en scen och bara genom några få anvisningar, ett par repliker så har jag hela bilden klar för mig. Jag läste att Ur vulkanens mun satts upp som teater och det kan jag tänka mig passar.  Både Än klappar hjärtan och Sånt man bara säger skulle säkerligen passa att filmatisera, konstigt att det inte gjorts. Eller har de? Jag har dålig koll på svensk film, vet någon annan?

när OS-abstinensen slår till:

idag: Laleh

älskaren - tanke tre

Så har vi gått i mål med läsningen av Älskaren, och som alltid var det intressant att lyssna på bokcirkeln inne hos Lundströms. Den här sista tredjedelen av romanen tyckte jag var sorglig och mycket vemodig. Avsked utan avslut, avresa utan hopp och den åldrande författarinnans blick på den ungdom som en gång var. Hon lämnar sin barndom för gott genom avresan med linjeångaren.

Vinden har stannat av och under träden råder det övernaturliga ljus som följer på regnet. Fåglar skriker för full hals, vansinniga, de vässar sina näbbar mot den kalla luften, de får hela rymden att klinga på ett nästan bedövande sätt.

Det som inte pratats om så mycket hos Lundströms är miljöbeskrivningarna, Duras är en mästarinna på att fånga både fysiska miljöer och psykologiska landskap i bara några få rader. En av bilderna som stannar kvar är när modern känner sig sorgsen och tar med barnen på åktur i torrtidens natt:

Ljuset föll från himlen i floder av ren genomskinlighet, i tromber av tystnad och orörlighet. Luften var blå, man kunde ta den i handen. Blå. Himlen var detta oupphörligt pulserande strålljus.

Formuleringskonsten är det som jag mest av allt kommer att minnas. Olidligt vackert.

fredagsgodis!

Alla bloggisar önskas riktigt trevlig helg med en choklad av sällan skådat slag! Direkt från Belgien kom en levarans av Neuhaus vackra våriga kartong fylld med nio olika specialkomponerade praliner. Det är unika godsaker som komponerats av nio världsberömda pralinmästare. Smaker från hela världen i en och samma ask, vad sägs om: Smooth ganache with Sicilian pistachios an oranges from Valencia enriched with black raisins from Chile eller Dark origin chocolate ganache made with 70% cocoa from Ecuador on a layer of fruit coulis made with Japanese yuzu, an Asian citrus fruit. 

Stort tack till vår chokladlangare!

OS-bredvidläsning: En löjlig människas dröm

En löjlig människas dröm - så är min Dostojevskijoskuld tagen med en liten kort novell ur den senaste novellixserien. Nu vet jag ännu mer säkert varför jag inte läst någon av hans romaner, ordrikedomen och det snirkliga, filosofiska är inte riktigt min preferens. Rent objektivt kan jag se att det här är fin och läsvärd litteratur men alla orden holkar, som giftdropparna som faller från ormen ned i Lokes öga, ur mitt intresse och jag har svårt att hålla fokus.

Jagberättaren i den här novellen är en rysk man i sina bästa år som tycks sig fjättrad i den moderna, förnuftiga tiden. Nu pratar vi om 1877. Han känner sig malpalcerad i en värld som tycks förgiftad av ormens äpple och han förbereder sitt självmord. Han drömmer om ett paradis där människorna har en oskuldsfull glädje och vacker kärlek till naturen som numer bara kan återfinnas i det lilla barnets blick. Mötet med en ung flicka förändrar hans liv.

Lokes straff, som kanske inspirerat Fjodor?

låt oss prata om tvillingar

Bokbubblarna ses ikväll för att prata Niffeneggers roman Själens osaliga längtan och vad jag tyckte om romanen som är långt utanför min vanliga låda hittar man här.

Jag vet att min kommentar var när vi valde att "jag är inte så förtjust i de där tvillingböckerna" och det är jag inte efter den här boken heller. Jag stör mig på att det känns som att man gör det lite enkelt för sig genom att kasta in ett tvillingpar som är både symbiotisk beroende av varandra och samtidigt inget hellre önskar än att vara oberoende och fria. Jag hade velat tala med mina bubblare ikväll om den här tvillinggrejen. Jag har inte läst så där väldans många de senaste åren men visst finns där mängder med böcker i genren tvillingar - övernaturligt? Eller? Väldigt, väldigt mycket lik den här romanen är i alla fall Christine Ljungqvists Kaninhjärta, Marie Hermansson skriver på ett helt annat sätt om tvillingar i Himmelsdalen och Bakkers fina roman The Twin handlar om hur det blir när en i ett tvillingpar försvinner.

Vad är det som lockar så med tvillingar i litteraturen? Har ni fler exempel på tvillingböcker?

Linda skriver om bubblet!

Sveriges Radios Romanpris: Hägring 38

Uppmaning: Börja dagens inläggsläsning med att klicka igång bakgrundsmusiken - soundtracket till Kjell Westös förkrigsroman Hägring 38 är Ravels Bolero, ett stycke som börjar lågmält och stilla. Melodislingor som väver sig om varandra, upprepas och ökar i styrka fram till det dramatiska crescendot.

Huvudpersonen i den här romanen, som tar sin början i Helsingfors i försommartid 1938, är advokat Thune. Han är fyrtioårsåldern och har blivit lämnad av sin fru, livet känns alltmer meningslöst. Han har en humanistisk och liberal livshållning, har arbetat i beskickningar både i Sverige och Moskva och skriver i Hufvudstadsbladet en artikel som avslutas:

Nationalismen och stamtänkandet äro sega sjukdomar. De botas bäst med läsning och resor.

Det är inte alla i Helsingfors vid den här tiden som håller med advokat Thune, landet har en historia med inbördeskrig mellan röda och vita, kommunismens Sovjet är bara några mil bort och det sättet att styra ett land lockar, andra ser nationalsocialismen som en garanti för ett fritt Finland. I advokat Thunes onsdagsklubb blir splittringen mellan de olika åsikterna allt tydligare - Quo Vadis Europa är det passande namnet på hans semesterlektyr. På advokatens kontor arbetar fru Wiik, fru Wiik som är mån att vara till lags och sköter sitt arbete perfekt. I henne ryms också Matilda, sansad och praktiskt lagd, Tilda den ansvarstagande och familjekära och den oregerliga, känslosamma Miljafröken. När fru Wiik en dag öppnar dörren till kontoret och en manlig besökare stiger in så kastas hon tillbaks till sina tonår då inbördeskriget gjorde vardagen helt förryckt. När boken tar slut på senhösten 1938 har Tyskland marscherat in i Sudetlandet och livet har förändrats för många. Riktigt hur vill jag inte avslöja.

Precis som Ravels Bolero så byggs den här historien upp mot ett häftigt och mullrande slut och den känslan är Westö mycket skicklig på att förmedla till mig. Thunes resonemang kring nationalismens makt och hur människor vid fara söker sig samman i gruppen som är lika dem själva är en annan av behållningarna av den här romanen, ytterligare en är språket. Precis som vid tidigare läsning av Westö så fascineras jag av hans finlandssvenska. Språket är likt men ändå olikt och det gör att jag får skärpa till mig när jag läser, betydelseglidningar och ordförråd gör texten fräsch och intressant.

Jag hade höga förväntningar på den här romanen eftersom jag tyckt mycket om Westös Helsingforskvartett (det är bara den avslutande delen Gå inte ensam ut i natten som jag bloggat om tyvärr) men Hägring 38 fångade inte mitt intresse riktigt lika mycket som de tidigare böckerna, trots en spännande intrig i en spännande tid.

Det låg en uråldrig stank över nuet, Thune misstänkte att det var stanken av kommande uppoffring.

Om året 1938 i Sverige berättar Annika Thor i sin roman Om inte nu så när, läs den, också.

- repris från augusti 2013 - 

bokgeografi: Finland

Jag har, precis som Linda, just läst den sprakande finska ungdomsboken ljus ljus ljus.  Klart att jag hänger på bokgeografi om vårt östra grannland!

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Finland eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Jag vill gärna tipsa om en av mina favoriter: Kjell Westö. Jag har skrivit om han böcker ett antal gånger här i bloggen och senast i höstas var han nominerad till augustpris för Hägring 38. 

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Finland. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Finlands färgstarkaste författare i tävlan endast då med Rosa Liksom, torde vara Sofi Oksanen. Jag gillar hennes intelligenta böcker och hennes seriösa inställning till skrivande och författarskap. Hon berättar historien på ett helt nytt sätt.  Söker man på hennes namn här på bloggen så dyker många, många inlägg upp. 100 år i år firar Tove Jansson och jag kommer att uppmärksamma henne under hela året. Älsk på hennes böcker. Tidlösa och så fina, särskilt när man hör dem inlästa av Mark Levengood.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Finland, som du inte läst, men är nyfiken på.

Jag har länge tänkt läsa något av Anja Snellman, på svenska finns Safariklubb och Kortvingar.

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Finland.

Jag är barnsligt förtjust i finsk design. Aaltos arkitektur och design, Marimekkos mönster och Ittalas glas. Så tidlöst! Just nu är önskeresan den till Helsingfors.

The Great Bear - a lovely tubemap

Som jag ångrar att jag inte köpte den här kartan på Tate.
Klicka för att få den större och läs!

grattis till jubilaren!

Julen 1966

ur vulkanens mun

Ur vulkanens mun är första boken om Anna och Mats som, om jag ska vara ärlig, är två mycket omogna fyrtioåringar. Trist är att de också har två barn som kommer gruvligt ikläm mellan två självupptagna så kallade vuxna och just barnens situation drabbade mig. Lilla Molly som fungerar som medlare och utslätare, Sebbe som ser mycket mer än de vuxna förstår. Hjärtskärande. Hela boken hade en så sorgsen och uppgiven och solkig ton att jag blev helt nedstämd, de små glimtarna av hopp försvinner snabbt. Askan från den tigande vulkanen tränger sig in överallt. Jag lyssnade till Helena v Zweigbergks egen inläsning och kanske gjorde det att berättelsen kom väldigt nära, det låter i viss mån som om att hon berättar om något som hon varit med om. Något som hon känner till väl. Det hoppas jag inte för det här äktenskapet som ska räddas genom en charterresa till Sicilien är så döfött det kan bli.

Trots det lyssnade jag vidare, det är fyllt av observationer om livet runt fyrtio, välformulerat, välkomponerat. Så mycket stämmer väl in i relationsspelet att jag som lyssnar vill veta hur det går. Hur den katastrofala veckan i Italien ska sluta, när vulkanen ska få ett välbehövligt utbrott och luften äntligen rensas. Dessutom blev jag otroligt sugen på att resa till Sicilien, det verkar var ett mycket vackert resmål med Etna som riktig höjdare.

OS-bredvidläsning: Michail Bulgalov

Livets stråle är en nyutkommen Novellixnovell, eller mer exakt en förkortad version av Bulgakovs kortroman De ödesdigra äggen. Anslaget är inte helt olikt det i Mästaren och Margarita - en arrogant och okunnig mänsklighet synas av övernaturliga krafter. Vetenskap och girighet leder till en katastrof där Moskva till slut endast räddas av sträng kyla. Kanske är det en anspelning på Napoleons misslyckade korståg (kortromanen skrevs 1925 så om Bulgakov inte är i maskopi med de mörka krafter han skildrar handlar det inte om andra världskriget). Jag antar att man skall läsa in politisk satir, men är rädd för att övertolka. Så snart efter revolutionen kan knappast Bulgakov ha sett igenom det vanstyre som komma skulle. Kanske är Livets stråle en bagatell där man bara anar det kommande mästerverket.

Formen på de här små novellböckerna är genialisk och omslagen på de fyra senaste är helt fantastiska (bloggredaktören har naturligtvis köpt hela kvartetten). Illustratören heter Alexander Jansson för den som vill undersöka vidare, jag konstaterar bara att Novellixupplägget är coolt och vackert.

/Gästbloggare M

ljus ljus ljus - en sprakande ungdomsroman

Vad annat kan man skriva om än kärleken och döden?
Om hemligheterna vi döljer bakom dem.

Ska jag sammanfatta Ljus Ljus Ljus  i två meningar så passa just de två ovan bra. Vilja-Tuulia Huotarinen har skrivit en gnistrande och sprakande ungdomsbok som är helt omöjlig att värja sig från och berättelsen  formligen exploderar i ett känslofyrverkeri. Mimi och Mariia är mitt emellan, de är inte längre barn och inte heller vuxna och båda bär de på en längtan att komma bort. Att vara någonannan, någon annanstans eller att kunna vara där man är utan att känna leda och sorg.

När Mariia första gången får syn på Mimi är allt som kommer för henne LJUS LJUS LJUS och från den sekunden vet hon att det är kärleken hon mött. Kärleken mellan de två blir inte enkel, de utforskar varandra med en blossande hetta men i Mimis ögon finns hela tiden en bottenlös sorg. För Mariia, som vuxit upp i en liten by i Finland med en botten av mamma, pappa och storebror blir Mimis inbjudan att dela sorgen både härlig och svår.

Hon avfyrade sin brinnande sorg mot mig.
Och jag rörde mig inte ur fläcken.
Där stod jag och tog emot ljus ljus ljus i en skottserie.

Som mina inledande rader antyder så är det här en bok med mycket känslor och många funderingar över liv och död. Jag var mest av allt imponerad över hur självklart Huotarinen kastar mig som läser mellan tramsigaste trams till djupaste allvar. Hon använder språket som verktyg och hon leker respektlöst med orden, skapar helt nya bilder i mitt huvud. Emellanåt kan jag tycka att just den sortens romaner kan kännas konstruerade, krystade men inte här. Formen och språket förstärker känslan av att vara 14 under ett sommarlov som aldrig får ta slut...

Det här är den tredje ungdomsromanen på kort tid som jag läser som utspelar sig i slutet av 80-talet och precis som i jag, En så har Ljus Ljus Ljus Kate Bush som soundtrack. And if I only could, I'd make a deal with God... Underbar, bjuder:

inte ett dugg läst!

Men vad spelar det för roll när jag tillbringat den i sällskap med alla roliga verktyg från Creaza? Håll nu ögon öppna alla som gillar kreativ IT-användning i skolan. Första helgen i mars kommer ny version, kanske, kanske har jag en pytteliten finger med i det spelet. Vill ni pröva på ett kreativt sätt att bearbeta och presentera kunskaper så finns gratisversion här.  Uppgiften här var att skriva vad trollet i De tre bockarna Bruse tänkte. Så kan det gå när man är 6. Lika roligt när man är 47.

OS-bredvidläsning: Tsar Putin

Namnet till trots handlar Tsar Putin mindre om den lille mannen med den stålgrå genomträngande KGB-blicken och mer om Rysslands behov av en envåldshärskare, en tsar. Ett Ryssland som i brist på fungerande lagar och demokratiska institutioner istället fungerar genom ett informellt vasallsystem som i århundraden gjort det möjligt att hålla ihop det väldiga landet. Arutunyans tes är att systemet bygger på att alla nivåer av tjänstemän har rätt att skumma sin del av grädden men inte mer och när någon överskrider sina befogenheter finns det bara en instans att överklaga i - tsaren, Putin - oavsett om det är inom politik eller privat näringsliv överträdelsen skett. Tsaren är av Gud och/eller det ryska folket given all makt, inte på grund av blind auktoritetstro utan av pragmatiska skäl - det officiella systemet är inget alternativ. "Din vasalls vasall är inte din vasall" upprepar Arutunyan sitt mantra. Alla är bara ansvariga för att nivån under skall kunna livnära sig, utom Putin som svarar för alla.

En läsvärd bok, med ett antal fallstudier - oligarker som kommit i onåd i olika utsträckning, politiker som tillåts eller inte tillåts ta plats i skendemokratin och diverse brandkårsutryckningar från Putins sida i näringsliv och administration. Arutunyan träffar Putin ett par gånger och när hans berömda blick vid ett tillfälle faller på och blir kvar vid henne drabbas hon av den, men konstaterar i samma ögonblick torrt att blicken enligt uppgift är en funktion av Putins grava närsynthet - troligen ser han henne inte alls. Skall man klaga på något är det översättningen. Det känns som att det gått snabbt och ett gissningsvis drivet engelskt orginalspråk blir på svenska en ofta svårbegriplig meningsbyggnad med vissa ord som om de överhuvudtaget finns är väldigt ovanliga. Att Putins "pet issues" vid ett tillfälle översätts till hans "husdjursfrågor" är däremot bara charmigt.

/Gästbloggare M

- repris från oktober 2012 - 

trollvinterns tid är nu!

Trollvinter finns på bokrean, 39 kr!

Så läser jag Trollvinter ännu en gång, högt för nio, tioåringar och varje gång, varje gång tänker jag att det här är så bra det kan bli. Barnen lyssnar andäktigt trots det sirliga och ovana språket, jag som vuxen läser texten på vuxenvis och bilderna är underbara. Trollvinter är nästan samtida med Mio min Mio och jag brukar läsa dem högt efter varandra just i år 3. Där finns så mycket att jämföra och diskutera i de båda berättelserna, både texter och bilder och det blir fina lektioner. Riktigt fina!

Hela världen har dött medan jag sov. Den här världen tillhör någon annan som jag inte känner. Kanske Mårran. Den är inte gjord för mumintroll att leva i. Han tvekade ett ögonblick. Men sen tyckte han att det vore ännu värre att vara ensam vaken bland dem som sover.

Och därför tassade mumintrollet upp de första spåren över bron och vidare upp för sluttningen. Det var ett mycket litet spår, men det var bestämt och gick rakt in bland träden, söderut.

bokcirkel med Lundströms - tanke 2

Då har vi läst fram till sidan 83, Marie Lundström, Håkan Nesser, Farnaz Arbabi och jag. Det var spännande att höra deras tankar om en del av boken som jag tyckte var verkligt sorglig. Jag och Håkan hade fastnat för exakt samma mening om familjen: Vad som håller oss samman är den grundläggande skammen över att behöva leva sitt liv. Familjen är ju så uppenbart dysfunktionell och när jag på sidan 66 läser att modern får ett anfall av vansinne så nästan småler jag. Har hon någonsin varit helt frisk?

Jag kan förstå den unga flickas beräknande sätt med vilket hon ger sig åt den äldre, och erfarne mannen. Hon letar efter en utväg från sin familj, hon längtar efter frihet och ekonomisk trygghet. Och hon längtar efter att uppleva kärlek. Kärlek och åtrå känns åtskilda helt i den här boken och det är nog en del av det som gör den så nattsvart. Samtidigt som hon använder mannen i egna syften så är hon fullt medveten att det är en balansgång, hon vet att hennes rykte kan vara förstört för all tid om förhållandet kommer ut men hon tar risken. Det är hennes enda sätt. Har hon ens något annat val?

Han i sin tur verkar vilja ha en docka att klä på, klä av och älska med. Minnena från Paris är ett återkommande samtalsämne.

Han säger att i Paris köpte han allt, sina kvinnor, sina bekanta, sina idéer. Han är tolv år äldre än jag och det skrämmer honom. Jag lyssnar till hur han talar, hur han bedrar sig, hur han älskar mig också, med ett slags teatralitet som är på en gång konventionell och uppriktig. 

Jag frågar mig vilka hans motiv egentligen är? Han är knappt trettio, förmögen och skulle kunna starta ett varaktigt förhållande med en kvinna. Varför väljer han en ung, fattig flicka som sin konkubin? Är det blixtförälskelsen på färjan, är han en sådan utböling i Vietnam att det inte finns någon annan kärlek att få eller finns där någon annan orsak att han likt en herr Higgins tar sig an flickan som ska lära sig att älska.

Kanske får jag veta mer i den sista tredjedelen av boken. Nästa lördag är det dags för prat om resten. Det ser jag fram emot!

slav under böckerna?

Skriv om för- och nackdelar med att vara en slav under böckerna, och ge gärna tips på hur du brukar skapa mer tid för mer läsning.

 Annikas bokbloggsjerkafråga är enkel att svara på. Jag är inte slav under böckerna. Hmrf... Men jag gillar att läsa och gör det så ofta jag bara kan. Jag är alldelels övertygad om att det bara finns fördelar med att läsa mycket. Mitt bästa tips för att få mer lästid är att stänga av TV:n, lyssna på ljudböcker närhelst det passar och att noga välja det som man läser...

en bukett i precis rätt färg!

Genomsvettig och nästan tårögd sitter jag och hämtar mig efter stafettguldet. Tursamt nog har jag en fantastisk bukett i precis rätt färg här hemma!

Kärlekx21 - en perfekt bok för #världsutmaningen 2014

Klockan 14.14 tipsar jag om en bok fylld med Kärlek.
Perfekt novellsamling om man vill pröva på många olika afrikanska författare.
Kärlekx21

hjärtegod fika

Klart man ska äta något hjärtegott dagen till ära. Jag använder det här receptet till mina morotsmuffins. Hemligheten kommer när det är dags för krämen/frostingen. Jag smälter inte smöret utan lägger fram det att mjukna, när krämen är elvispad till fin konsistens fyller jag en spritspåse med en ordentlig tyll. I varje muffins trycker jag sedan ned spritsen till botten av muffinsen och spritsar mig till toppen. Då får man en härligt fylld muffins med kräm inuti och bara en liten snygg topp ovanpå. Mycket godare att äta - tycker jag. Hoppas det smakar!

några hjärteknipare - feelgood dagen till ära

Har du ingen kategori på din blogg för feelgood? undrade studiekompisen.

Och nej, det har jag ju faktiskt inte fastän jag ganska ofta läser och skriver om böcker som värmer lite extra i hjärteroten. Här kommer alltså en liten mycket personlig feelgood-lista:

Allt jag önskar mig av Grégoire Delacourt
Boel och Oscar av Josefine Sundström
Damernas detektivbyrå av A McCall Smith - hela serien
Dagarna med farmor av Frédérique Delghelt
Det goda inom  dig av Linda Olsson. Alla hennes böcker gillar jag.
Drottningen vänder blad av Alan Bennett
En dag av David Nicholls
En man som heter Ove av Fredrik Backman
Fiskar ändrar riktning i kallt vatten av Pierre Szalowski
Förr eller senare exploderar jag av John Green
Hotellet i hörnet av bitter och ljuv av Jamie Ford
Jag reser ensam av Tore Renberg
Jag ska göra dig så lycklig av Anne B Ragde
Little Bee av Chris Cleave
Livet efter dig av Jojo Moyes
Nathalie av David Foenkinos
Niceville av Kathryn Stockett
Nästan hemma av Jean Kwok
Mirakelverkstaden av Valérie Tong Cuong
Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon
Sju jävligt långa dagar Jonathan Tropper. Alla hans böcker är bra!

Gillar man inte mina tips så kan man ju alltid besöka Feelgoodbiblioteket - hon har koll!

livet efter dig

Livet efter dig får bli den här allahjärtansdagsboken. Det är en humoristisk, varm och rejält sorglig feelgoodare som lämnar mig som läser med en klump i halsen och ett leende på läpparna.

Det här är berättelsen om Lou, 27 år gammal utan utbildning, som blir uppsagd från ortens enda  café och Will som efter en olycka tvingats flytta hem till sina föräldrar. De två har båda vuxit upp i den lilla staden men på olika sidor av slottet, i olika verkligheter och Lou börjar arbeta som Wills personliga assistent. Han är förlamad från bröstet och nedåt och har helt tappat livslusten, hon är i desperat behov av pengar för att försörja sina släktingar och en oväntad vänskap, en oväntad kärlek uppstår.

Har ni läst boken En oväntad vänskap, eller sett den franska filmen, så har ni temat klart för er, den här boken är precis lika charmig som den, kanske bara lite allvarligare. Will har nämligen bestämt sig för att inte leva längre. Han har gett sina föräldrar ett löfte om att fundera ett halvår och under det halvåret anställs Lou. Hon vill så gärna övertyga Will om att välja livet men samtidigt så inser hon att det finns möjligheter för henne själv som hon aldrig tidigare vågat tänka.

Samma dag som jag skriver om den här boken läser jag om att Belgien antagit en ny lag som tillåter aktiv dödshjälp för barn. Eutanasi är en fråga som sällan debatteras här i Sverige, inte för vuxna och aldrig för barn, lyssna gärna på det intressanta radioinslaget som jag länkar. Frågan om vad som är ett riktigt liv är inte lätt att besvara och inte går det hitta några svar i den här lättsamma romanen heller men den vill diskutera det med oss, den vill samtala med oss som läser om det. Modigt.

hjärtegott

Chokladdoppade ananashjärtan och jordgubbe - alla önskas en god Valentin!

OS-bredvidläsning: Kupé nr 6

På spåret befinner sig den här burleska skrönan om en ung estnisk studentska på väg för att titta på grottmålningar i Nepal. Det är vägen som är mödan värd kan tyckas något klyschigt och uttjatat men det stämmer verkligen på den här romanen som börjar frostigt och slutar i vårkänslor. Jag blev sugen på att läsa när jag såg Rosa Liksom på babel och bara att hålla den lilla kompakta boken formad som ett fönster i handen är en fröjd.

Flickan kliver på transsibiriska i Moskva och får dela kupé nr 6 med en storvuxen rysk byggnadsarbetare och det växer fram en udda gemenskap mellan dem allteftersom dagarna på tåget passerar. Han dricker omåttliga kvantiteter vodka, dukar upp måltider och berättar om sitt våldsamma, grovhuggna liv med kvinnorna som troféer. Flickan lyssnar, målar och funderar. Tundran utanför fönstret är djupfrusen och mitt ibland stank, smuts och solkighet beskriver Liksom en fantastisk natur, skira björkar, stora snöflingor och dramatiska vyer.  Där finns också en hatkärlek till landet de reser genom. Det är 1986 och Sovjetunionen är snart historia, bränslet är ransonerat, affärerna är tomma och städerna fyllda av betong.

 - Hur många gånger har jag inte förbannat det här landet, men vad skulle jag vara utan det? 

Än en gång är det så att jag läser en roman och inser att jag missar mängder av referenser, jag förstår så mycket att jag borde känna igen scener från Tjechov, Mästaren och Margarita nämns till och med. Men jag har nästan inte läst något ryskt som jag minns ordentligt. Inte Tolstoy, inte Dostojevski, inte ... Finns där någon beläst där ute i bloggosfären som kan upplysa mig?

Trots att det finns lager i den här romanen som jag inte snappar upp så är den helt fantastisk läsning, jag undrar så varför jag inte läste Rosa Liksom innan mässan 2012 så gärna sett och lyssnat till. 

- repris från december 2012 - 

om mindre än två månader är vi på spåret

en av oss sover - Josefine Klougart

En av oss sover går inte läsa utan att först kalibrera sig. Sätta sig ned och andas lugnt och fint och inse att det bara är att flyta med. Inte leta efter handlingen, alltid förstå allting utan falla in i den långsamma lunken av väl utvalda ord. Prosa som emellanåt spritter till i lekfull poesi för att sedan ta sig tillbaka till det eftertänksamma.

Den unga kvinnan har återvänt till sitt barndomshem på landsbygden, snön ligger som ett kallt täcke över känslorna och luften är fylld av sorg. Orden vaggar mig in i en tillstånd av oro, det är något som skaver i det frostiga universum som är uppbyggt av minnesbilder och jag finner inte riktigt någon plats att vila. Det mesta är olika nyanser av grått, förutom äpplena då; vinteräpplena som lyser röda mot allt det färglösa. Till synes utan ordning kommer minnesbilderna till henne och faran är att man börjar sortera upp, försöker få ihop alltsamman. Då kan det hända att man lägger så mycket energi på det att man missat det vackra poetiska bildspråket. Jag skriver man och menar jag. Jag fick börja om på den här vidunderligt speciella romanen flera gånger och som sagt sluta lägga samman pusslet. Lita på texten:

En önskan om att bli igenkänd som sig själv, hitta en sådan mänsklig blick. Skelögda dagar när man hoppas. De flesta dagar är sådana, de flesta blickar.

Jag är trött och vill bara se klart, en blick som är knivar och saxar in i det som verkligen är. Så vill jag se och så vill jag bli sedd.

SvD skriver om den här romanen som var nominerad till Nordiska Rådets Litteraturpris 2013 och de har också en helt aktuell intervju med den unga danskan. Läser man Vi Läser så finns där ett långt reportage i det senaste numret. Litterärt underbarn verkar vara ordet som förenar alla texterna. Det närmsta som jag läst de senaste åren är Susanna Lundins Hindenburg och jag är ovan vid den här typen av texter. Jag försöker mig på men är inte helt bekväm, jag vill helst ha en berättelse när jag läser. Letar man efter det så letar man förgäves i just den här romanen.