bokhyllerunda - C

C = Chefen fru Ingeborg

Sightseeingen i hyllorna fortsätter och bokstaven C blev en rejäl utmaning. Till slut föll valet på en svensk klassikerförfattare: Hjalmar Bergman. Chefen fru Ingeborg är en gulnad pocket som fått stå kvar i hyllan trots många och hårda rensningar, egentligen minns jag knappt varför men jag sparar den med känslan av att jag ska läsa den igen. Det är en lugn och trygg känsla, jag vet att jag har läst dem och någongång ska jag läsa igen. Någon gång ska jag läsa alla mina Hjalmar Bergman, hur är det i era bokhyllor. Står där böcker som någongång ska läsas igen?

väldigt goda muffins till elvakaffet

För att fira att det är skottdag, eller för att fira typ vad som helst som behöver firas eller bara för att det är gott med fika, så kommer här ett smaskigt recept på muffins. Jordnötsmuffins á la Vädursgatan:

2 ägg

2 dl socker

2 dl yoghurt naturell

100 g smält smör

2 dl jordnötssmör med hack

5 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

1 1/2 tsk salt

1 dl kakao

Vispa ägg och socker pösigt i en skål, rör sedan ned smält smör, jordnötshack och yoghurt med slickepotten. Lägg mjöl, bakpulver, kakao och salt i en sikt och sikta ned i blandningen, rör om med slickepott. Skeda upp i muffinsformar ca 20 st mellan eller 10 stora. Grädda i 225 grader (mellan) eller 200 grader (stora) i ca 10 (mellan) till 20 (stora) minuter. Om man vill lyxa till det ännu mer lägger man en bit mörk choklad på den ogräddade muffinsen som blir en chokladgömma när den gräddas...

Edit: Som just den här gången blev sådärgoda. De brukar bli godare, tar säkerligen slut ändå.

O.D. on J.D. - Franny and Zooey

Hur lycklig jag än är för min box blev det lite för mycket Salinger för gästbloggaren nu. Novellen Franny och kortromanen Zooey tar upp tråden från A Perfect Day For Bananafish från Nine Stories. Franny och Zooey är nämligen småsyskon till Seymour Glass från A Perfect... och Seymour svävar som en ande över familjen Glass. Och andighet är vad det handlar om. Franny kommer hem från college till sin pojkvän över helgen och har svårt att fördra dennes intellektualism då hon sett alltför mycket av den varan på sin skola och dessutom är i full färd med att fördjupa sin andlighet med en kombination av kristendom och buddhism. Storebroder Zooey, som är skådespelare, får sedan chansen att korrigera den livssyn som lett henne in i en återvändsgränd i den alltför långa kortroman som följer.

Det är något här som är svårt att ta till sig riktigt och jag tror det är den till synes intressanta kombinationen av modern New York-familj och religiöst sökande. Kanske var det mer utmanande att läsa om en tjugofemåring som traskar omkring hemma i sina föräldrars lägenhet och varvar cynismer med visdomsord på slutet av femtiotalet, men nu känns det mest som att Salinger prånglar ut Lättandlighet för Dummies samtidigt som han inte vågar slita sig från sin hemtama och framgångsrika vanliga övre medelklassmiljö. Det finns en eventuellt medveten ironi i att stackars Franny sliter sig från sin odräglige pojkvän bara för att hunsas av sin översittare till bror. Är ironin inte medveten är det läsaren som är Franny och Salinger som är Zooey och oavsett vilket så tar jag en paus nu, J.D. Jag har mina farhågor om vad som väntar vid slutet av boxen och behöver samla kraft ifall de besannas.

/Gästbloggare M

snart på en fot nära mig

http://www.green-comfort.com/

bokhyllerunda - B

Vad har jag i min hylla egentligen?

Dags att inventera och inspirerad av flera andra bloggar så tänker jag mig en liten bokhyllerunda här hemma. Jag kommer att presentera en titel på varje bokstav i alfabetet under månaden som kommer och fortsätter idag med B. Finns där fler inventeringssugna där ute? Häng på vetja!

B = Brideshead Revisited

En brittisk klassiker skriven av Evelyn Waugh som gavs ut 1945. En förlorad värld är den svenska titeln och det är det tema som jag allra mest förknippar med den här romanen. De båda världskrigen förändrade England i grunden, överklassens omhuldade värld byggd på kolonialism och världsherravälde vittrar sönder. Sakta växer en utbildad medelklass fram som värdesätter andra ideal, romanen sägs vara byggd på Waughs egna minnen av vistelser hos familjen Beauchamp i sin ungdom. Många filmer och TV-serier har just mellankrigstiden som tidsepok och snart är det dags för ytterligare en omgång av Downton Abbey, eller varför inte ta och se Brideshead Revisited på box. Just nu faktiskt bara 199 kr hos cdon.se. Alla avsitt i rad och man är garanterat nöjd, frestas av första avsnittets första tio minuter:

Fem pärlor till jungfruns krona - Hustrun

Maria Gustavsdotters serie om Gertraud fortsätter i del två - Hustrun. Det är fortfarande Kalmar och 1500-tal och den unga borgarflickan har nu gift sig med sin Nils. De lever i ett kärleksfullt äktenskap men runt omkring dem förändras världen snabbt. Hansan får allt mindre inflytande och Kung Gösta skattar kyrkan, bönder och köpmän hårt. Missnöjet breder ut sig och i skogarna i Småland samlar Dacke en motståndshär och om den första delen i serien Dottern försökte sig på att noggrant beskriva hemmet och vardagslivet så tar Fem pärlor till jungfruns krona - Hustrun steget ut i samhället. Historiska romaner är ett spännande sätt att ta till sig människors levnadsöden och levandegör verkligen människornas utsatthet. Serien tar fasta på kvinnor och barns  levnadsvillkor och sjukdomar och barnafödande är bokstavligen på liv och död. Det märks att Maria Gustavsdotter gjort en grundlig research innan hon skrev sina böcker, det tackar jag för. Trevligare historielektion får man leta efter!   

Serien fortsätter med Änkan - den ligger i min hylla och bara väntar. Tack till min snälla kusin som lånat mig böckerna och påmint mig om hur mysigt det är att läsa historiska romaner.

holländska författare, någon?

Om någon vecka eller så åker jag på en liten tripp till Amsterdam, innan resan lär jag inte hinna läsa särdeles mycket men kanske någon titel. Egentligen har jag läst väldigt få: Anne Franks dagbok och Adrian van Dis Indiska sanddyner är faktiskt de enda som står i min hylla.Vad ska jag läsa? Tips någon? Mottages tacksamt.

bokhyllerunda - A

Vad har jag i min hylla egentligen?

Dags att inventera och inspirerad av Mrs E , beasbokhylla och flera andra bloggar så tänkte jag mig en liten bokhyllerunda här hemma. Jag tänker mig att presentera en titel på varje bokstav i alfabetet under månaden som kommer och börjar som sig bör med A. Finns där fler inventeringssugna där ute? Häng på vetja!

A = Allt gott ska komma dig till del

Omslaget till Sefi Attas roman Allt gott ska komma dig till del lockade mig verkligen med sin orange färg och de två silhuetterna. Vi befinner oss i Nigeria och berättelsen börjar tidigt sjuttiotal. Enitan växer upp i en medelklassmiljö och i huset bredvid bor under en sommar den försigkomna och lite farliga Sheri. De blir vänner och vi får följa deras olika levnadsöden under mer än 30 år och precis som landet de bor i så förändras de. Vänninnorna utvecklas mot att bli allt starkare och tryggare människor samtidigt som landet Nigeria genomlider indördeskrig, korrumption och diktatur. Enitan har utbildat sig till advokat och när hennes far blir fängslad blir allt hon mer indragen i Nigerias utveckling mot en demokratisk stat.


Lite intressant var det att jämföra boken med En Halv Gul Sol som utspelar sig under samma tid, samma land och delvis beskriver liknande händelser. De båda böckerna är så olika i sitt tilltal att de trots alla sina likheter inte liknar varandra alls, jag tycker mycket om dem båda. Sefi Atta skriver på ett mer sparsmakat språk och broderar inte ut sin text med filosofiska funderingar och liknelser. Det är inte lika känslostormande och dramatiskt utan hon berättar en historia - en tänkvärd sådan och det räcker långt. Om man tror att allt gott som man gör småningom kommer en till del så finns det hopp för en god framtid också i Nigeria. Det känns som Atta vill sprida hopp om mänskligheten med sin härligt brandgula roman.

- texten är en repris från sept 2010 -

oscarsvinnare?

Är du där?

Är du där?

Finns det någon där?

ringer i öronen på mig när jag går ut från biosalongen ganska snorgråten och en aning besviken. Jag kan gott förstå att Jonathan Saffran Foers bok är svår att filmatisera men det här kändes som att tonen i berättelsen helt förändrats. Pojken, Oscar som tar sig an uppgiften med vetenskaplig approach är spelad av en utmärkt skådespelare men han gestaltas inte alls som jag uppfattade honom i boken. Inte heller farmodern och den gamle stumme mannen, utmärkt spelad av Max von Sydow, ges rättvist utrymme. Deras historia ligger i boken som en fond till berättelsen om 9-11 och förankrar den i tid och rum, något som saknas helt i filmen. Övermåttan sentimental blev den, långt ifrån bokens helt fantastiska upplevelse men ändå en helt OK film en söndagseftermiddag. Finns någon där för någon egentligen, vem vågar svara när det ringer? är frågan som den skickar med oss åskådare ut i februarinatten.

I natt får vi veta om von Sydow får en oscarstayett för bästa biroll, filmen är också nominerad tillsammans med bl a Niceville. Av just de två hoppas jag på Niceville. Viola Davis, som spelade en mindre roll även i Extremt högt och Otroligt nära, är nominerad för just sin roll som Minnie i Niceville och det är en magnifik rolltolkning. Magnifik var också Meryl Streep som Thatcher och båda förtjänar ett gyllene pris, nu låter jag som värsta filmexperten här. Hmmm, jag har sett typ fyra filmer det senaste halvåret...

Väsentligt mer läst blir det. Mina tankar om boken och Gästbloggar's tankar. Läs boken!

vårblommor - igen!

Som trogna bloggläsare redan förstått så är jag inte bara bokberoende utan också vårblommeberonde. Blomsterhandeln gör sig fina affärer på min längtan efter lökväxter. Idag blev det krokus, så fina!

Lenka - en flicka att älska

Alla behöver en vän och oavsett vad man är duktig på så finns där en plats i gemenskapen om man bara blir insläppt. Det handlar den lilla boken Lenka om, budskapet är lätt att ta till sig för stora och små men det är bilderna som fastnar i minnet.
Fulla av sprakande färger, personliga, gjorda i collageteknik med wellpapp som bas suger de in åskådaren i sin värld. Klickar man sig till Katalin Szegedis blogg kan man se många fler bilder av denna ungerska illustratör. Sagolika, skira och särpräglade. Mycket vackra och lite oroande, där finns något som skaver. De väcker minnen av tjeckiska animerade dockfilmer från min barndoms TV 2, kan någon som kan det där med bilder förklara varför de känns så östeuropeiska?

vårkänslor

Lämmeltåg med blåvita entusiaster utanför min balkong, fågelkvitter och gatumusikanter. Sol på näsan och uteservering öppnad. Våren kommer tidigt i år!

knappast någon lektion för mig

Nu får alla deltagare i bokcirkeln om en vecka sluta läsa för här kommer ett inlägg om boken. Lektioner i avhållsamhet av Tom Perotta är en bok jag bara inte kan hålla tyst om, jag förstår mig nämligen inte på den. Vad har jag missat? Amerikansk lad-lit, förvirrade, sökande människor i ett land i moralpanik där människorna kläms mellan porrfilmsideal och teapartyrörelsen. Människor mitt i medelåldern som har svårt att hitta meningen med livet, inte vill rucka på sina ideal och samtidigt höra till. Okey, men utförande och handling?

Ruth är en ensamstående mamma som undervisar i sexualkunskap på ortens highschool och hennes undervisning anses uppmana de unga till sex innan äktenskapet, hon blir beordrad att följa delstatens läroplan som är mycket konservativ med avhållsamhet som ledord. Yngsta dottern spelar fotboll och när tränaren efter en lyckad match ber tillsammans med laget blir Ruth rasande. Det visar sig att tränare Tim är en före detta missbrukare som hittat Jesus och på så sätt kan avhålla sig från sitt gamla liv med droger och rock 'n roll. Egentligen kunde det här vara en intressant modern skildring av landet där borta i väster men jag gillar't inte. Kanske kan mina bokcirkelkompisar förklara för mig varför, det ska bli spännande.

Nej, vill man läsa amerikansk lad-lit så kan jag istället rekommendera Jonathan Tropper: Konsten att tala med en änkling och Sju jävligt långa dagar.   Jag tror ändå jag håller mig till Hornby - that's my kind of lad-lit. Intelligent, välskrivet och mitt i samtiden.

börjar lördagen med ett rytande lejon

riktigt fredagsmys!

Helgen kan börja!

ett nytt namn i leken

Estelle - är ett vackert men oväntat prinsessnamn. Inte ett enda rätt hade jag i min gissning. HKH Prinsessan Estelle Silvia Ewa Mary blev den nya kungliga höghetens namn. Nu blir där ett nytt namn i drottningleken: Margareta, Kristina, Ulrika Eleonora, Viktoria och Estelle. 

en nordisk författare du inte får missa

Fredag och dags för bokbloggsjerka! Temat för årets bokmässa är nordiskt och visst kan det passa med några nordiska författare? Annika uppmanar oss att:

Pusha för en nordisk författare som du gillar och så vill vi naturligtvis att du ska tipsa oss om en bok av honom/henne som vi absolut måste läsa.

Mitt val får bli Lars Saabye Christensen. Halvbrodern, Saabyes cirkus och Maskrosfamiljen har jag läst hittills och de är alla härliga, nästan musikaliska läsupplevelser. De börjar i familjen och vidgar sig ut i samhället, Saabye Christensen berättar om ett Norge som inte längre är och minnet av barndomens upplevelser visar sig i de vuxna människornas liv. Det finns risk att hamna i nostalgifällan när man beskriver en svunnen värld från 50 - 60 och 70-tal men jag tycker han balanserar det bra. Jag kan varmt puffa för alla tre titlarna, själv har jag just beställt Beatles på norska. Det får bli vårens utmaning.

Nu är det inte lätt att välja en nordisk författare, jag skulle kunna skriva om många. Under etiketten Norden finns fler, välkommen till min nordiska avdelning!

det finns annat än Ellos i Borås... Grattis Tomas!

Grattis till Tomas Bannerhed som hedersamt vunnit Borås Tidnings Debutantpris just idag. 100 000 kronor, en stor hög med ära och en fin motivering: För en roman som med tyngd och trovärdighet rör sig över gränsen mellan yttre och inre landskap och med sagoton och saklighet öppnar sig mot en nära historia där utvecklingens offer ännu är oräknade.

Nej, Tomas Bannerhed, den är inte för bonnig, den är underbar. Välförtjänt. Korparna är en läsupplevelse och även alla de som kläddes med jeans från Ellos eller Josefssons kan knåpa ihop en bok. Hoppas snart på nummer två.

alla undrar vad hon ska heta...

Ja, också jag funderar över det lilla flickebarnets kommande namn. Maken säger Birgitta Kristina men jag tror på Ingrid Alice Desirée. Det vore väl ett vackert namn så säg? Möjligen kan man klämma dit ett Elisabeth också?

Vad tror ni andra på?

stressen slår till och det gäller att

En och annan mörk chokladbit skulle passa till också. Kan man få beställa det?

Alla monster måste dö (Magnus Bärtås & Fredrik Ekman)

Ännu en Nordkoreaskildring och en liten överraskning. Det skrevs mycket om Alla monster måste dö när denna reseskildring kom ut och det jag minns är shockturisterna "Brommapojkarna" och därför hade jag fått för mig att boken i sig var en "Filip&Fredrik i det efterblivna landet" ungefär. Så är det inte alls utan snarare ett allvarligt försök att nyansera och förstå detta underliga land. Så gott det nu går på en veckolång gruppresa under ständig övervakning. Det är alltså i denna grupp som tre unga Stureplansstekare (av författarna döpta till "Brommapojkarna") utgör en pikant kulturkrock, men alla västerlänningarna är egentligen lika malplacerade där de vallas mellan de storslagna monumenten och de hotellplan som är öppna för utlänningar. Inte en enda vanlig nordkorean får man träffa, men i en liten glipa här och en liten krackelering där skymtar människorna bakom deras guider och författarna lyckas på något sätt ta sig förbi det mest iögonenfallande exotiska och absurda och göra rimligt att även ett sådant här system möjliggörs av och består av vanliga människor.

Förutom reseskildringen så försöker boken bringa reda i diktaturens själ och man gör det bland annat genom att försöka förstå Kim Jong Ils filmintresse istället för att bara förlöjliga det. Ett filmpar, regissör och skådespelerska, kidnappas 1978 från ett Sydkorea som då var diktatur liksom broderlandet, för att lyfta Nordkoreas filmkonst (att erkänna att man inte var internationellt ledande i ens en sådan här fråga var för övrigt en stor uppoffring för ledarskiktet). De uppenbart filmintresserade författarna använder sedan en monsterfilm, där även ett om inte kidnappat så i alla fall shanghajat japanskt filmteam får bistå, som en allegori för maktstrukturen i en diktatur. Eventuellt menar de att de sydkoreanska filmmakarna står för det subtila budskapet, eller att det till och med är beställaren Kim Jong Il som besitter denna självinsikt. Oavsett vilket så kommer bokens titel av att även den järnätande Godzillakopia som slåss på folkets sida mot tyranniet till slut måste dödas av folket. Boken avslutas med en epilog som beskriver hur den tidigare okände Kim Jong-un målmedvetet börjar lyftas fram som ledare så fort Kim Jong Ils hälsa börjar vackla. Den fysiska inkarnationen av Makten måste bibehållas och gradvis flyttas Makten över till en frisk ung kropp. Kim Jong Il levde fortfarande då boken kom ut och än så länge verkar det inte som monstret dött utan överlever i sonen.

/Gästbloggare M

jag säger bara Kulturen

Tänk vilken tur jag har som har en dotter i Lund, då kan jag smita in på Kulturen fler gånger! I söndags såg vi en liten del av allt spännade som husen hade att visa och jag blev riktigt imponerad över kombinationen av kulturhistoriska samlingar och konsthantverk. De har duktiga museipedagoger där i Skåne, det må ja säj!

Jag gick dit för att se Strindberg i fotokonsten men så långt kom jag inte, mängder av annat spännade kom i vägen som Popstad Lund, Kina mitt i världen och  Metropolis. Framför kulturpelaren som så vackert utformat visar Lunds utveckling blev jag stående länge. Ett konstverk av Torsten Treutiger från 1959 som jag hade hoppats att hitta någon bra bild på. Får återkomma med den...

Så värt ett besök!

Förlåt!

Idag har jag spelat lite teater med mina elever och till grund hade vi den söta lilla bilderboken Förlåt av Norbet Landa och Tim Warnes. Dessutom tränade vi på alla svåra ord som har med teater att göra. Karaktärer, skådespelare, miljö, scen, repetition och publik vävdes in i den här söta historien om Kanin och Björn som hittar en mycket glittrig och silvrig skatt. Den är så fin att de båda vill ha den alldeles för sig själv men inget är ju särdeles mysigt när man är ensam...

Två av eleverna uttrycket det i sin pjäs:
- Det är väl inget kul att sitta där och sjura alldeles ensam?


Så rätt, så rätt. Inte kan man sitta här och sura och tjura på en och samma gång. Mysiga bilder, lätt att anpassa till drama och en sensmoral som alla kan behöva påminnas om både nu och då. Perfekt för en dag i vänliga veckan.

hoppla, det blev nästan ett tema här på bloggen

Kärlek och relationer har präglat mina inlägg den senaste veckan, troligen hamnade jag på just det spåret eftersom det firades alla hjärtan. Jag kommer på mig själv att hamna i omedvetna lässpår där det ena leder till det andra och plötsligen har jag läst något som jag inte alls tänkt mig. Oftast hos mig handlar det om ett geografiskt område som jag börjar nysta i. Nu är det relationer, fler titlar är på gång...

Är det bara jag som är en veritabel associationsläsare eller finns det fler därute? Vilka spår hamnar ni lättast i?

såhär en vecka senare...

Det var på Valentinsdagen som jag än en gång blev påmind om en av mina hyllvärmare. Eli beskrev Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren som äkta bokkärlek och då var jag bara tvungen.

En natt på ett horhus föds den svårt handikappade Hercule Barfuss, dövstum, dvärgväxt och med spaltgom samtidigt som den vackra lilla flickan Henriette Vogel. De växer upp tillsammans, förstår varandra, älskar varandra och när de av ödet separeras tillbringar Hercule många år med att leta efter sin kärlek. För det här är en kärleksroman, också.  En vidunderlig bok om en vidunderlig man som lever ett vindunderligt liv som jag skulle kunna läsa många gånger. Vackert språk, spännade idéer, 1800-talets Europa, vidskeplighet, religionskritik, tankeläsande och det är Hercule vi får följa på en vindlande resa som inte slutar förrän nästan 100 år senare.

Extra tack till Camilla som jag bytt till mig boken av i ett av bokcirklen utan namns pocketbyten. Jag förstår nu precis vad du menade när du sa att du köpt bytesboken på loppis eftersom du absolut inte villa byta bort ditt eget ex. Så bra är det här att det är en bok man vill äga. Äga och läsa igen och igen!

tematrio - boktips inför rean

Lyran tycker att vi ska tipsa varandra om tre bra böcker som kommer på rean och självklart hänger jag på. Nu ska jag ståndaktigt undvika att handla på rean själv men som den fresterska jag är så tipsar jag gärna alla andra om bra fynd.

När jag tittar tillbaka på härliga läsupplevelser så utmärker sig hösten 2010 och de tre titlar som jag valt finns alla som inbundna för en femtilapp eller så. Janet Frames postuma roman Mot ännu en sommar var en av 2010 års höjdarromaner för min del, jag möter den unga författarinnan som på besök hos goda vänner känner instängdheten i konventionen komma krypande. Jag berördes också mycket av  Min mamma av Tahar Ben Jelloun där han ömsint bekriver hur hans mamma alltmer försvinner in i glömskan. Nederland av Joseph O'Neill handlar om hur den lilla familjen påverkas av 9-11, hur människan kan gå vidare trots ofattbara händelser, till exempel med hjälp av cricket...

Tre mycket olika romaner som alla har det gemensamt att de är bra. Mycket bra till och med. Vill man läsa min tankar om böckerna så klicka bara på titeln :-)

Måhända kan jag fresta någon?

ett litet tips inför den nya arbetsveckan...

I ärlighetens namn tycker jag att kvinna kan bytas ut mot människa. Lappen med den fina uppmaningen fick alla män i salongen när vi såg pjäsen whatever LOVE is i fredags. Kärleksfull omsorg - ordet för dagen.

jag älskar dig inte

Christina Stiellis roman Jag älskar dig inte är en bok om att bli lämnad. Det är Lotten som blir lämnad av Per. Han har kommit på att han inte älskar henne längre och deras liv tillsammans är inte längre intressant. 40-någonting krisen har slagit till med full kraft och samtidigt som Lotten slätar över och anpassar sig beter sig Per som en riktig äkta gris; arbete, golf och konferenser är mer spännande än familjeliv i den välordnade villan. Pikar om utseende och bettende är vardagsmat som Lotten efter 15 år tar för givet. Lotten har byggt sitt liv på Per och döttrarna och när han lämnar henne finns till en början inget kvar. Sakta, sakta bygger Lotten ett nytt liv och jag kan inte låta bli att fundera över pjäsen vi såg i fredags. Whatever LOVE means beskriver drömmen om den romantiska kärleken som en fälla att fastna i och hur det är omöjligt att älska om parterna inte är jämnställda. Det har både Lotten och Per gjort, var och en på sitt sätt och båda är förlorare. Hur uppslitande och förfärlig än skilsmässan blir så finns där hopp om att de båda har förändrats mot slutet av boken och det är tröstande. Tur det, för det här är en läsning som upprör, jag är smått förbannad mest hela tiden och det är verkligen befogat att ställa frågan vad som menas med kärlek, egentligen.

Tack till Lottens bokblogg som påminde mig i veckans jerka.

skippo

Spelet för dagen heter Skippo - taktik och tur...

whatever LOVE means

Två seriealbum hopbakade till en fantastisk pjäs fick jag se igår kväll på Folkteatern. whatever LOVE means är en föreställning där det finns plats för både gapskatt och djupaste allvar. Liv Strömquists texter är bitande vassa och Teater Tamauer hade bearbetat dem till en pjäs där vetenskap och känsla stod sida vid sida. Scenen, scenrummet och skådespelarna var alla svartvita och på golvet var tre stora vita serierutor som de förflyttade sig igenom, ibland stela som just seriefigurer och ibland helt lealösa. Klädda i byxor och kjol och spelade de kvinnor och män om vart annat, hela tiden petande i våra föreställningar om jämlikhet och kärlekens väsen. Den romantiska kärleken är den så praktisk egentligen? Handlar det mer om makt än om omsorg? Och budskapet då? Det går fram, precis som i Livs seriealbum finns där ingen tvekan. Det träffar oss rakt i magen och skrattet fastnar i halsen.

Musiken, scenrummet med en projektor som gav oss både Livs serierutor och kommentarer, skådespelarna och en publik som gillade gjorde det här till en helkväll. Inte sämre blev det av att träffa kompisar av en slump och avsluta med ett glas rött. 3 tillfällen till finns där att se teater Tamauer gästspela på Folkteatern. Gör det!

Serieböckerna av Liv finns omskrivna här och här och här.

ännu en bok & film

En av förra sommaren läsupplevelser har nu blivit film. Det är Jonathan Saffran Foers Extremely Loud and Incredibly Close som kommer på bio i helgen. Småljumna recensioner har filmen fått och kanske förväntade sig alla en riktig toppfilm med en skådespelarlista full med kändisar och en regissör som har succeerna Timmarna och  Billy Elliot på CV:t. Jag tycket så mycket om boken och det ska bli spännande att se hur det knasiga, absurda som finns mitt i allt allvar gestaltas. Tom Hanks är inte min favorit men nestorn Max von Sydow finns på rollistan, dags att boka biljett!

Gästbloggar'n har också läst. Mina tankar och hans.

en sötnos lagom till fredagseftermiddagen!

Drygt ett år är sötnosen här och det är inte klokt att tänka att hon nu ser ut ungefär som ett hockeyproffs i munnen. Helt tannalös, men fortfarande söt och med glimten i ögat, buset den gången var att plocka kalsonger från tumlaren och sätta på huvudet. Just det buset skulle kanske inte gå hem längre men det finns ju andra...

en karaktär att minnas

Välj en karaktär från en bok som du nyligen har läst och berätta lite om honom/henne, uppmanar Annika oss i veckans jerka.

Jag väljer en kvinna ur en roman som jag nyss läst nämligen Eva, mamma och den som berättar historien i Vi måste prata om Kevin. I boken som består av brev skrivna till maken får jag möta en människa som helt förtvivlat försöker hitta förklaringar. Hon är en framgångsrik affärskvinna, andra generationens invandrare och har ett utåt lyckat och välordnat liv men  när hon föder sin son Kevin förändras hennes liv så drastiskt att hon tappar bort sig själv. Nu brfinner hon sig i en mardröm - hennes son har skjutit ihjäl människor i skolans gymnastikhall och frågar sig själv upprepade gånger om hon på något sätt kunde förhindrat eller påverkat sonens handlingar? Hon diskuterar pojkens uppväxt, sin egen oförmåga att älska sin son och skulden är ständigt där. Vad kunde jag gjort? Formade jag den här manipulerande och beräknande tonåringen som var förmögen till planerat mord?  På många sätt kan jag känna med Eva, jag tror att de flesta föräldrar någon gång funderat över din egen roll i barnens uppfostran. För mig handlar det också om min proffesion där fostran är en viktig del, Förebild, omtanke och lyhördhet. Tydlighet och förutsägbarhet och ett genuint intresse och där kan jag som läsare hitta sidor hos Eva som hon i takt med att romanen fortskrider själv upptäcker. Det är genom att formulera sig som Eva hittar någon slags väg mot framtiden, genom att skriva breven och samla dem samlar hon ihop sitt liv. Vi måste prata om Kevin är en mycket psykologiskt trovärdig roman som jag rekommenderar till alla.

Just idag kommer filmen också och i den spelas Eva av Tilda Swinton. Den recenseras idag i många medier med full pott överallt. SvD har dessutom en spännade artikel om onda barn: Oskuldsfullt ondskefull.  Mina tankar går till Gitta Serenys bok Fallet Mary Bell som jag läste för mycket länge sedan. Det där med barns ondska är svårt, svårt att tänka på, svårt att läsa om och svårt att ta in. Men ibland bara måste man.

Världens lyckligaste folk (Lena Sundström)

Lite sent att läsa Världens lyckligaste folk nu när vår motsvarighet till Dansk Folkeparti skamligt nog kom in i riksdagen. Jag minns hur Lena Sundström hade hamnat i samma TV-studio som den folkdräktsprydde strax efter det ödesdigra valet och hur man såg på henne att det var rent fysiskt obehagligt. Hon vägrade att debattera med Åkesson. Det är ju den numera klassiska frågeställningen: Skall man ta en offentlig debatt med de invandrarfientliga för att desarmera frågan eller skall man låta dem hållas för att inte legitimera islamofobi och andra uttryck för rasism. Sundström är konsekvent i sin hållning och leder i bevis hur hela danska samhällsapparaten började glida mot intolerans och diskriminerande lagstiftning i samma ögonblick som Dansk Folkeparti tilläts influera agendan (och dessutom hamnade i regeringsställning).

Lena Sundström åker till Köpenhamn och bor i tre månader för att komma den danska situationen in på livet. Hon läser in sig på ämnet, pratar med folk på gatan och med journalister, politiker och partimedlemmar i Dansk Folkeparti. Ärligt talat lyckas hon väl inte fullt ut, men det är ett hedervärt försök. En del inslag blir lite Michael Moore light när hon ringer och spelar dum för att visa på de uppenbart absurda regelverk som byggts upp för att skydda de rågblonda "Paeredanskarne" och en del svepande generaliseringar om den danska folksjälen hade man nog tagit illa vid sig om man varit dansk. Det som är av störst intresse är historiken med missnöjespartier som så småningom förskjöt den politiska agendan och berättelsen om Muhammedbilderna, samt den tidigare nämnda konsekventa hållningen. Jag tycker att Lena Sundströms hållning är den enda rätta och att det inte är försent att läsa Världens lyckligaste folk.

/Gästbloggare M

Egen härd är guld värd men borta bra, hemma bäst. Äntligen besök av vår lilla studentska. För att hon inte ska få hem(?)längtan kommer här en liten LO.

vi måste prata om Kevin - premiär imorgon

Det som fick mig att läsa Lionel Shrivers roman var media kring filmen, fina priser och filmfestivalvisningar. Nu är det tveksamt om jag kommer att se filmen. Det kan bli för starkt. Imorgon har filmen i allafall premiär här i Sverige, en liten förhandstitt kommer här:

augusti känns avlägset...

På väg till Västergötland för att sportlovsbada i Skövdes fina äventyrsbad.
Men inte slår det Röra Strand, där kunde man snacka om vågmaskin!.

tabula rasa hotels - mina reflektioner

Välkommen till Tabula Rasa Hotels. Den som finner ingången kommer att bli rikligt belönad! Det här är en smart, väldesignad, genomtänkt produkt med bok, e-bok, ljudbok, egen sajt och facebookgilla knapp som är så välarbetat att jag närmast blir förförd. Reklamaren David återvänder efter några succeår utomlands till Stockholm. Det är champangnesprut, blackslick och solglajer som gäller. Tempot, med fester, droger och ett ständigt sökande efter något som kanske är äkta, är rasande. Några få stunder till eftertanke och återhämntning finns i den här romanen men den oundvikliga kraschlandningen i verkligheten blir nästan ett antiklimax. Ingen är ett cleant sheet, oskrivet blad, ingen är en Tabula Rasa som formas av vad andra skriver på oss...

- Och? Vad trodde du, vem tror du att du lurar? Jag vill som läsare ruska om David och blir emellanåt smått irriterad på hans lamhet. Allt bara händer, allt bara blir och plötsligt har allt gått åt helvete. Och?  När jag läser om Jonas Joelson så kan man tänka sig att en hel del av den här romanen är självupplevd och jag tycker den har en styrka i dialoger och språk. Nu är jag inte 28-någonting i reklambranchen men jag hittar en nerv där som känns äkta. Autofiktion eller fiktion, det spelar mindre roll för det här är en smart, rolig och våldsam lad-lit som försöker sig på ett budskap. Yta och materiella ting är inte viktigt om man inte vet vem man är och vad man vill och det är dags att ta reda på just det. Vad man vill och önskar.

Jag har något att bekänna - jag har hybridat. Jag lånade hem boken som e-bok och några dagar efter kom ljudboken i min brevlåda. Jag har lyssnat och läst - blandat och gett och det var ett inte alls dumt påhitt. E-bokens styrka var att man kunde läsa före-kapitlen för sig och efter-kapitlen för sig, extramaterial med intervju och lättnavigerat medan ljudboken var härligt inläst av Gustaf Skarsgård. Det var en riktigt bra kombo. Men något av en paradox blir det, Joelson vill få oss att tänka till över vad som är viktigt och att ytan kan vara bedräglig samtidigt som boken hårdlanseras med alla tänkbara reklammakarknep...

Det är något i den här romanen som gör att jag längtar mycket efter nystarten av Mad Men.

På adlibris kan du beställa bok, ljudbok på CD, Ljudbok på mp3 och e-bok. Eller så kan du göra som jag och låna på bibblan!

Salinger-safarin fortsätter: Nine Stories

En samling noveller som publicerades åren före och åren efter The Catcher in the Rye  är samlade i Nine Stories, etapp två i utforskandet av Salingerboxen. De tidiga novellerna gavs ut i diverse tidningar av mer populärkaraktär, medan de senare publicerades i New Yorker som skrev kontrakt med Salinger och sedan gav ut allt tills han slutade skriva. Kan det här matcha Catcher undrar den ovane novelläsaren och till en början är svaret ett otvetydigt nej. De fem första novellerna visar i och för sig på en stigande formkurva och är underhållande läsning, men lite effektsökande på det sätt som noveller ofta är och lite för korta för att man skall hinna känna in sig riktigt (jaja, jag är en ovan novelläsare). Salinger är ofärdig och man glimtar bara lite av språket och miljöerna från Catcher. Tre av de fyra sista är dock riktiga tungviktare och visar på vägen fram till och vidare från Catcher.

From Esmé - With Love and Squalor är navet för novellsamlingen. Här gör han upp med sitt andra världskrig på ett sätt som gränsar till självbiografiskt. Berättarjaget träffar trettonåriga Esmé i England under förberedelserna för invasionen och novellen uppfyller hans löfte att skriva en historia till henne, med ett visst mått av elände (squalor). Det senare uppfylls av andra delen av novellen som utspelar sig efter kriget där ett desillusionerat Salinger-alter ego försöker hitta tillbaka till något att tro på.

De Daumier-Smith´s Blue Period är en lite raljant beskrivning av hur en nittonåring utger sig för att vara något han inte är och uppvisar ett stort mått av elitism. Det är en äldre version av nittonåringen som ironiskt återger historien om sig som självbedragande phoney och hur han omvänds och blir äkta. Ämnet tangerar Catcher, men ses från en annan vinkel.

Teddy, slutligen, pekar framåt (tror jag) mot Salingers alltmer andliga skriverier. I en för författaren hemtam miljö, en Atlantöverfart i första klass, får det tioåriga geniet Teddy utveckla sin livsåskådning. Han avfärdar en logisk approach som för trivial och bekänner sig till buddhismen. Det hela avslutas sedan med ett återfall till effektsökeriet från de tidiga novellerna och man kan möjligen skönja att ramhandlingen nu mest är ett alibi för att få förmedla Salingers andliga budskap.

Nåväl - bra, bra, bra och jeepen (Salingers favoritfordon) styrs mot nästa bok: Franny and Zooey. Två kortromaner om jag inte fattat fel och en stor försäljningssuccé back in the days. See ya.

/Gästbloggare M

med hopp om en god kväll!

Tulpaner och tryfflar - tror minsann att kvällen blir god.

en sistaminutenpresent kanske?

vetevärmare - med hjärtat på rätt ställe

Tre hjärtefina gåvor till någon på Alla Hjärtans dag. De och mycket annat fint finns hos Bluebox.

grodan och kärleken

Hjärtat dunkar och hela kroppen känns pirrig: Grodan har blivit kär. Efter en stunds funderande inser han att det är ankan som är förmålet för förälskelsen. Det är nog närmast känslan av att vara kär som berusar grodan och det känner jag så väl igen i arbetet med mina små elever. De är ofta dödligt förälskade men förmålen kan variera, på morgonen är det en pojke och på eftermiddagen en annan. Tillbaks till boken: Vännerna protesterar vilt inte kan en grön groda och en vit anka älska varandra? Kärleken har inga gränser i Max Velthuijs underbara lilla bilderbok och det här är en bok som verkligen passar att läsa på Allahjärtansdag oavsett om man är vuxen eller barn. Alla andra dagar också för den delen. Berättelsen är också utmärkt att dramatisera och med förskoleklassbarn i rollerna blir den lilla historien alldeles bedårande.

vowlentines day!

Charley Harper!

sveriges radios romanpris - nomineringarna

Fredagen den 16 mars vet vi vem som vunnit Sveriges Radios romanpris. Veckan innan diskuteras de nominerade romanerna av lyssnarjuryn och sändningen kl 18.15 ligger alltid precis i min pendlingsresa. Upplagt för härlig lyssning alltså. De romaner som har chansen i år är: ”Spådom” av Magnus Dahlström, ”Grand final i skojarbranschen” av Kerstin Ekman, ”Lacrimosa” av Eva-Marie Liffner, ”Och allt ska vara kärlek” av Kristian Lundberg, ”Belägring” av Hassan Loo Sattarvandi och ”Handlingen” av Sara Mannheimer.

Hittills har jag bara läst Kerstin Ekman. Vilken av de andra nominerade får inte missas?

atlantens mage - slukar dig hel!

"Atlanten ta mig med dig, din hårda mage är säkert mjukare än min säng:"

France rimmar på chance och drömmen om ett liv i överflöd är stark hos Madicke som bor på den lilla ön Niodior utanför Senegals kust. Livet på ön fortgår som det alltid gjort och det är inte enkelt att förändra sitt förutbestämda öde. Sociala konventioner, religiösa förställningar och tradition håller invånarna kvar i gamla mönster. Där finns till synes bara två utvägar: utbildning och fotboll.  Helst av allt vill bli Madicke bli fotbollsproffs och spela tillsammans med Maldini. Drömmen hålls vid liv av öns enda TV som visar europeisk fotboll, EM och VM. 

I Strasbourg bor storasyster Salie i exil. Hon är författare, har utbildat sig och är fullt medveten om att livet i Frankrike kräver stora uppoffringar och uppmaningen ekar i henne: "du måste använda varje sekund av livet till att erövra din värdighet!" . Skyldigheten att hjälpa är en tung börda för Salie och hon känner ofta att kraven på de som emigrerat är svåra att leva upp till. Hjärtat finns i Senegal och livet i Frankrike och det som förenar henne och lillebror Madicke är fotbollsmatcherna de ser på var sitt håll.

Sakta, sakta förskjuts drömmen, från att resa någon annanstans till att skapa en framtid i hemlandet. Salie vägrar att betala biljetten, den gamle skolläraren uppmanar de unga pojkarna att förbereda sig för ett bättre liv "men inte genom att packa era resväskor utan med hjälp av era hjärnceller! Jaga bort de djupt rotade vanor som fjättrar er vid ett föråldrat levnadssätt."  men för pojkarna på ön är det senegalesiska landslaget i fotbolls framgångar minst lika viktiga. Lejonen slår kolonialherren Frankrike i VM 2002 och går vidare till slutspel (dessutom slog de ut Sverige efter avgörande i Golden Goal) och planterar en tanke om att hemlandet duger. 

Jag läste och uppslukades av atlantens mage av Fatou Diome och mest av allt gillar jag språket. Hon har ett målande bildspråk som jag känner igen från andra afrikanska författare (tänk Alain Mabanckou). Det är enkelt och tydligt och ofta oväntat för en västerländsk läsare. Solen tycktes vilja släta ut havets röda rynkor, I minnet urskiljer jag moskéns minaret som stelnat i visshet, Ljusstrålar från himlens röda öga slungas ut i Atlanten är några av de meningar jag hundörat. Många fler finns i den här spännande och lättlästa samtidsromanen som fortfarande nästan tio år efter att den skrevs känns aktuell.    

Äntligen, sent omsider, är min Boktolva påbörjad. Om resten av  författarna på listan är lika intressanta lär det inte bli alls svårt att läsa 12 nya afrikanska författare under året. Nästa blir Zakes Mda.

kvitt eller dubbelt hos Bokmärkt

Bokmärkt är en mysig bokblogg som just nu har en fin-fin tävling där man kan vinna (trumvirvel) böcker. Jag hoppas på Livet börjar på fredag och Krigare. Kika in hos Bokmärkt och skaffa en lott!

snögubbsparad

Med en glad snögubbsparad inleds sportlovet. Eller jobblovet om man ska vara ärlig, skriftligaomdömeslovet och åtgärdsprogramslovet närmare bestämt. Att diskutera lärares arbetstider hör inte hemma här men. Nu ser jag fram emot att disponera mina dagar under en hel vecka. Skönt.

tabula rasa hotels

Debutanten Jonas Joelsson har låtit Gustaf Skarsgård läsa in sin bok, bara det gör att jag tänker lyssna. Baksidestexten lockar mig egentligen inte särskilt men jag får försöka förhålla mig som ett oskrivet blad, en tabula rasa och lyssna, uppleva och sedan bestämma mig för vad jag tycker om den. Om inte annat så är marknadsföringen spännade. Följ med till Tabula Rasa Hotels där du checkar in med ett eget nyckelkort!

Edit: Nu har jag läst den också, mina reflektioner finns här.

Liv - jag säger bara Liv!

Det här är ingen politisk blogg men ibland kan man bara inte stilla sig... Liv är Liv är Liv! Hon frågar sig, med rätta, hur vi kan höja Jan Björklunds resultat. Klicka nu på bilden så kommer man till aftonbladets bildspel och få er dagens skratt!

men visst får man, bara till Boktovan?

Nu känns det snart som att innehållet på den här bloggen mer och mer handlar om vad man ska och inte ska köpa, och ingen dålig gissning är att här kommer ännu ett likadant inlägg.
Ingen bokrea för mig i år men några böcker till BokTolvan måste man ju få klicka hem. (Sedan att jag redan har fyra liggande i min hylla är oväsentligt...) De finns inte som e-böcker och inte heller på mitt lilla lokala bibliotek. Då måste man ju får köpa dem eller hur? Sedan smet en isländsk novellist med också, inför bokmässan ni vet. Nu ska jag också få fart på läsandet av min BokTolva. Hur går det för er andra?

vi måste prata om Kevin

3 veckor har jag läst i Lionel Shrivers otäcka bok Vi måste prata om Kevin och det var närmast med tvång som jag läste ut den idag. Det här är brev från en förtvivlad, anklagande och ibland uppgiven mor som frågar sig själv hur stor skuld hon har i sonens massmord. När berättelsen börjar förstår jag att Kevin sitter i ungdomsfängelse eftersom han med berått mod planerat och utfört en dödsskjutning, han har valt ut sina offer, tränat upp sin vapenskicklighet och avrättat dem i skolans gymnastiksal. Mamman skriver brev efter brev till Kevins far för att reda ut sina tankar, återskapa Kevins uppväxt och försöka förstå. Hur kunde det bli såhär? Är det moderns oförmåga att älska sin som som skapat detta monster, eller finns det ren och skär ondska hos barn. Föds människor med en lust att manipulera, skada och förstöra?

Individen har ansvar men har samhället det också, medierna? Finns där tendenser i samhället som skapar dessa massmord i skolorna, vad har vapenlagarna för inverkan? När jag läser tänker jag förstås på händelserna i Columbine och de senaste åren har Finland haft två skolskjutningar med 19 döda som följd.  Nyligen läste jag Niemis Skjut Apelsinen som vill undersöka hur unga pojkar hamnar i ett utanförskap som förvandlas till maktlekar och våld. Niemi använder en stor portion humor för att för fram sitt budskap och på sätt och vis är det en hel del svart humor också i den här romanen. Den är nattsvart, så mörk att jag har svårt att ens småle. 

Det här är inga lätta frågor och jag beundrar Shriver i hennes ansats att diskutera. Texten tränger sig på och lämnar ingen oberörd, berättargreppet att bara låta mamman ge sin bild fungerar riktigt bra. Desperationen, likgiltigheten, ensamheten och kärleken tränger sig ut från sidorna och smittar.

Jag kan inte värja mig från den här berättelsen och under hela läsningen blir jag så förtvivlad. Jag har i mitt yrke mött föräldrar som ber om hjälp, de känner sig maktlösa och undrar hur det ska gå för deras barn, vi vuxna runt omkring har ofta svårt att hjälpa. Det känns inte bra. Särskilt inte när man har läst Vi måste prata om Kevin.