bloggstrul

Alltså, jag har uppenbarligen problem med bloggandet just nu, först kan jag inte kommentera på wp-bloggar med min e-post. Svartlistad. Sedan börjar elementen i min blogg flytta runt sig precis efter eget huvud. Det är något som inte är bra helt klart... Kan det vara en vårbacill? Finns det andra bloggare med samma symptom? Hjälp!

hungerspelen - del 1

Man ska aldrig säga aldrig, det är ett som är sant. Framtidsdystopier med sciencefictioninslag är ju vanligtvis inte min grej men jag får faktiskt kapitulera när det kommer till Hungerspelen. Jag blev så totalt uppslukad av livet i Panem där människorna hålls i schack genom svält, övervakning, indoktrinering och den tv-sända dokusåpan Hungerspelen. Panem består av en huvudstad och 12 isolerade distrikt och för att medborgarna inte ska kunna enas och göra uppror mot diktaturen hålls årliga hungerspel som bokstavligen är på liv och död. 24 barn och ungdomar väljs ut, placeras i ett spelområde och den som lever längst vinner ära åt sitt distrikt och en framtid i överflöd. Katniss Everdeen skall tillsammans med Peeta Mellark representera gruvarbetarnas distrikt och Katniss, som är döpt efter en ätlig rot, har hela sitt liv vistats i skogen utanför det strömförande staketet tillsammans med sin far. Hon är en skicklig bågskytt och dessutom har hennes mor lärt henne att hela med hjälp av örter, hon är stark och modig och som talisman bär hon en guldbrosch i form av en härmskrika genom hela spelet. När hon utmanar reglerna för spelet får det följder som ingen räknat med... Måste läsa vidare i Fatta eld!

I Suzanne Collins bok Hungerspelen är det den 16-åriga flickan Katniss Everdeen som jag får följa och det här är ett rysande intelligent sätt att diskutera vår samtid på och styrkan är att det inte alltid är svart eller vitt, det är komplext trots att texten är lättläst på ytan. Där finns tankar om den perfekta fasaden där huvudstadens människor inte åldras, opererar sig enligt mode och hyperintelligenta teknologier som bara används för några få utvalda alternativt för att övervaka och begränsa människor. En liten grupp ofantligt rika som frossar medan  massorna svälter och inte har tillgång till den mest basala sjukvården, tv-utsändningar och medier är helt styrda av diktaturen och man kan undra om det är dit vi är på väg? Undra just hur de här böckerna diskuteras i Nordamerika som tydligt är den kontinent där berättelsen utspelar sig. Någon som vet?

Mängder av frågor väcks hos mig genom läsningen och det är också intressant att fundera över vilka egenskaper som premieras, vad vinner man på i längden och hur kan man bevara någons slags mänsklighet och värdighet i ett samhälle där solidaritet ses som ett hot mot övermakten? Hur ser det  personliga ansvaret ut och hur kan man påverka det samhälle man lever i?  Tål att tänkas på inuti romanen likväl som här i vår vardag. Suzanne Collins budskap är enkelt och mycket spännande förpackat - tillsammans är vi starka, om alla bidrar med mod och kunskap, arbete och omtanke så kan vi förändra. Åtminstone litegrann.

ytterligare en elva :-)

Linda har skickat mig elva  frågor, här kommer svar:

1. Favoritgenre?

- skönlitteratur från Afrika

2. Brukar du känna att du måste försvara ditt läsande?

- nej, inte så ofta längre. Som tur är så har jag människor som uppmuntrar runt mig.

3. Bästa svenska bok i år?

- Havsmannen av Carl-Johan Vallgren

4. Unga Vuxna-böcker – vad tycker du om dem?

- läser inte så ofta men Prep av Sittenfeld gillade jag (om den nu kvalificerar sig som YA)

5. Nämn tre nya författare som du vill hylla!

- Christin Ljungqvist, Ida Linde och Katarina Fägerskiöld

6. Hur ska vi se till att biblioteken inte alltid ska känna sig hotade?

- låna mycket böcker och se till att våra barn också gör det, rösta på rätt parti :-)

7. Den ideala läsmiljön för dig?

- solstol, altan, sommarstuga

8. Ljudbok eller e-bok, vilket föredrar du och varför?

- e-bok, jag lånar mycket e-böcker och tycker det är jättesmidigt att kunna låna och läsa överallt, är inne på min andra läsplatta

9. Vilka böcker tipsar du om till tioåringar?

- oj, oj,oj det är många det. Beroende på vad jag vet att de läser så försöker jag utmana litegrand i genrer eller svårighetsgrad. Roald Dahl puffar jag ofta för, Ingelin Angerborn och Lin Hallbergs Kompis, bästis, kärleksboken...

10 Vilket är dagens boktips till en vuxen läsare?

- Himmelsdalen av Marie Hermansson, passar många sorters läsare

11. Årets positiva överraskning i bokväg?

- Agaat av Niekerk var helt uppslukande.

Jag är något av en tråkmåns och hoppar över att skicka vidare.

hungerspelen - bok & bio i Göteborg

Nytt försök med bok & bio i Göteborg. Onsdagen den 9 maj är alla välkomna med på bio. Vi ser Hungerspelen på Bergakungen (troligen börjar den 18.30, återkommer med exakt tid) och de som har lust kan sedan hänga med på fika. Alla välkomna både med och utan blogg! Tanken är att vi kan jämföra boken och filmen under fikat men läser boken det gör man som man känner för.

För att jag ska kunna boka och hämta ut biljetter så är det bindande anmälan via mejl som gäller. Har du anmält dig och sedan inte kommer så förutsätter jag att du ändå betalar din biljett. Senast måndag den 7 maj mejlar du till anna@joholofsson.se om du vill hänga med. Hoppas  på många biosugna bokälskare!

till offer åt Molok

Jag minns så väl när jag läste Solstorm, Åsa Larssons debut, hur jag absolut tokgillade. Den kändes ny och fräsch och de religiösa inslagen låg rätt i Knutbysamtiden. Åsas femte bok om åklagare Rebecka Martinsson, som nu återvänt för gott till sin hembygd i nordligaste norr, är en välskriven deckarhistoria men så nytt och fräscht känns det inte längre. Mer vardagslunk sådär, om nu en mormors far som blir uppäten av en björn, mormor blir mördad i sin säng, en pappa som blir påkörd och en sjuåring som helst av allt skulle vilja vara hund är vardagslunk. Trots alla mord och en obligatorisk skitstövel till karriärist i utredningsgruppen så är det vardagslivet som är styrkan i den här deckaren. Människorna är mänskliga och särskilt växer hundföraren, polisen Krister ut till en klok och förståndig man. Det går inte att undvika att tycka om persongalleriet i Till offer åt Molok, de är människor av kött och blod och som extra dimension får jag också följa den nya staden Kirunas framväxt i början av seklet genom lärarinnan Elina. Jag är omåttligt svag för historier som blandar olika tider och just det gör att den här boken blir årets bästa deckare - hittills.

missa inte Anu Tuominen!

På akvarellmuseet pågår just nu en fantastisk utställning av den finska konstnärinnan Anu Tuominen. Hon har samlat det som många ser som skräp och skapat en utställning som hon kallar write red in blue. Hon tar till synes kasserade vardagsföremål och skapar av dem något nytt, mest slående var väggen fylld av grytlappar men där fanns mycket mer att upptäcka. Postar några foton men de gör inte utställningen rättvisa. Åk dit innan den sjätte maj och se allt på plats!

Sten, lav 2012

Äkta färgcirklar, 2012

Pannkakor, 

Gör fortfarande, 2012

svartlistad, jag?

Har kört min vanliga bloggrunda och som vanligt kommenterat det som tycker är intressant men på alla wp-bloggar har jag fått felmeddelande. Din adress är svartlistad, din kommentar ogiltig. :-( Jag har då aldrig uttryckt mig olämpligt eller kränkande, vad händer? Hur i all världen ska jag ta mig ur det här? Finns det ngn som vet?

Fanny Ambjörnsson talar om rosa

Vad är det som skrämmer så med färgen rosa, vad signalerar den som gör att nästan ingen förhåller sig neutral till blandningen mellan rött och vitt? På akvarellmuseet i Skärhamn har de en föreläsningsserie om färger och idag var det Fanny Ambjörnssons tur. Hon har i sin bok Rosa - den farliga färgen noga undersökt både enskilda människors och samhällets inställning till rosa. Vad är det i färgen som gör att det för väldigt många är en markör för kön, sexualitet, ålder, smak, etnicitet och klass? 

Rosa=prinsessigt=svagt, utseendefixerat och kitsch som lockar arbetarklassen eller Rosa=feministiskt=starkt och självständigt som lockar de som vill utmana de gängse könsrollerna? Eller alltihop, eller inget? Tål att tänkas på.  

jag skyller på babel och Linda

Babel hade ett fint reportage om litteratur i Italien för några veckor sedan. Jag har knappt läst något från landet så när Linda utmanar på resa till Italien så kan man ju inte låta bli. Extra sugen blev jag på att läsa Stål av Silvia Avallone, börjar min italienska lästripp i en sliten kuststad i Toscana.

utmanad :-)

Utmaningen 11 till 11 väller fram som en våg i bloggosfären och Boktjuven har utmanat mig på just 11 frågor. Det finns inte riktigt tid för att utmana vidare men några svar ska jag kunna bjuda:


1. Viken är din favorit TV-serie?
Mad Men

2. Vilken bok retar du dig mest på slutet?
En Dag av David Nicholls

3. Vilken bok önskar du mest att det var du som hade skrivit?
Oj, svårt. Kanske När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall

4. Vad är ditt dröminriktning på bokmässan? (Får, men behöver inte vara länder. Du är boss.)
Medelhavet Runt - alla länder runt havet som en gång var jordens mitt

5. Vilket var din favoritbok när du var liten?
Laura Ingalls serie om Det lilla huset på prärien

6. Vilken fiktiv karaktär påminner mest om dig?
Pass - dottern skulle nog säga Prussiluskan ur Pippi :-)

7. Vilket är det konstigaste klädesplagg du har i din garderob?
Pass

8. Hur många böcker av kiosklitteratur-typ har du läst?
Väldigt väldigt många, både på svenska och engelska.

9. Vad väljer du av 1) En djup, men svårförståelig bok 2) En lättläst bok med uppenbar handling.
Både och beroende på humör

10.Vem av följande bilderbokskaraktärer skulle du helst vilja ha som ditt barn: 
     Alfons,Max, Lilla Anna eller Ellen
Gärna alla fyra

11.Vilken bok ångrar du (mest) att du läste?
Ångrar sällan några böcker, läser inte klart allt. Den senaste som jag inte läste klart var Kampen om Järntronen. Inte min kopp te alls.


Med detta lilla inlägg av onödigt vetande önskar jag alla en riktigt härlig långhelg! 

filmberätterskan - drömmakerskan

Utan att jag hade märkt hur det gick till så hade jag i publikens ögon kommit att bli en drömmakerska.

María Margarita inser att människorna i det lilla gruvsamhället i Chile alla drömmer om att för en kort stund fly bort från verkligheten och Marías gåva är berätterskans. Hon har en sällsynt förmåga att använda sin makalösa fantasi, goda minne och sin koncentration för att förmedla de filmer som hon skickas till byns biograf för att se. Marías begåvning sprider sig bland befolkningen i den fattiga lilla staden och snart har hon en trogen publik som andäktigt lyssnar till henne, hon märker att åskådarna inte alltid bryr sig om sanningshalten i hennes återgivningar, det är en skicklig berätterska de vill lyssna på. Den unga flickan tar sig artistnamnet Santa Fe Delcine och får allt svårare att skilja på egna minnen, drömmar och filmer och särskilt svårt blir det i minnet av mamman. 

Hon saknar sin mamma, som lämnat familjen när pappan skadat sig i en gruvolycka och försöker vårda sina minnen av henne genom berättandet, men minnesbilderna suddas ut lika ofrånkomligt som scenerna i en gammal film. En svartvit film. En stumfilm. 

Det här är en roman berättad i många små korta klipp, det är små glimtar av ett liv i en annan tid och på en annan plats som svischar förbi. Första meningen i Hernán Rivera Leteliers tunna lilla bok Filmberätterskan lyder: Hemma hos oss var det alltid så att pengarna kom i skritt men gick i trav (...) och travar på gör den här berättelsen, lite för snabbt för min smak. Jag hade gärna vetat mer om den lilla gruvbyn, mer om familjen och mer om hur berättelserna påverkade dem som hörde dem. Jag skulle velat läsa mer helt enkelt, lite nöjd är jag ändå över en fin läsupplevelse från en världsdel som jag sällan besöker. Ett besök som bevisar att jag borde läsa mer sydamerikanskt, där finns inget att vara rädd för i Leteliers text. En film som baserar sig på berättelsen ska dessutom dyka upp 2013, producerad av Walter Salles . Hoppas den hittar hit till Sverige, det skulle kunna bli en sagolikt bra film om berättandets magi!  

SvD och Ord och inga Visor skriver om boken.

det är något visst med rosa...

läge för en bok & bio?

Nu har jag egentligen bestämt mig för att inte läsa fler tjocka böcker utanför min komfortzon men skriverierna och media har lyckats igen. Klickade hem Hungerspelen från biblioteket idag och ska absolut läsa några kapitel för att  skapa mig en egen uppfattning. Orolig för att jag ska bli fast i alla 853 sidorna...

Filmen har ju fått strålande press, kanske är det dags för ännu en bok & bio i Göteborg? Läsa boken, se filmen och sedan fika och snacka om upplevelserna. Finns det intresse?

drömbokhandeln där böckerna är världen och världen är böckerna

Omslag och titel på den här Sekwaromanen gör så att man spinner loss. Vilken dröm det vore att driva en drömbokhandel med goda böcker, god fika och en antikvariatsdel och i romanen möter vi två udda själar som gör verklighet av sin dröm. De startar en helt fristående bokhandel med bara bra romaner, i Paris förstås, och det dröjer inte länge förrän de blir misstänkliggjorda. Vad är de för människor som ska bestämma över vad som är god litteratur? Hur ska de klara sig om de inte säljer topplistepocket utan satsar på klassiker och enstaka utvalda nyheter? Utmärkt, visar det sig och succén bäddar för avundsjuka.

Ivan och Francescas koncept är att låta 8 olika skribenter ingå i en hemlig jurygrupp som var och en oberoende av de andra rekommenderar vilka titlar som platsar. När sedan den framgångrika boklådan trakasseras i media och på nätet, jurymedlemmar skadas oförklarligt och drömmen mer liknar en mardröm blir det tvunget att koppla in polisen. Kommissarien är av den läsande sorten och allteftersom nystas berättelsen om Drömbokhandeln upp för oss läsare.

Laurence Cossé har skrivit en roman som är en veritabel fest för alla bibliofiler, den utspelar sig i en drömmiljö och litteraturreferenserna haglar, tyvärr går en hel del mig förbi eftersom jag är dåligt beläst i fransk litteraturkanon men det är av underordnad betydelse. Läsning, läsupplevelser och samtal om böcker fyller den här boken tillsammans med en kriminalhistoria där det visar sig att alla kanske inte är precis den som de först verkar. Några invändningar har jag, totalt betuttad av drömmen om en drömbokhandel så kan jag ändå tycka att just den här romanen ibland blir lite babblig och jag förstår mig inte riktigt på huvudpersonerna. De fyller båda sitt liv med god litteratur, läser flera hundra titlar om året och är ändå handfallna när de ska hantera livet. Böckerna är världen och världen är böckerna. Kriminalhistorien känns också lite smått påklistrat konstlad, jag gillade det lättsamma anslaget i boken men hybriden diskussion om den goda litteraturens nödvändighet och deckare kändes sådär.

Spelar ingen roll, det är oemotståndligt, kvickt och fransk charm i en snygg förpackning, trots mina små anmärkningar så är det här en bok för alla som älskar böcker och läsning. Särskilt då förstås för alla oss som när drömmen om en liten kvalitetsboklåda med namnet Au Bon Roman - välkommen till den goda romanen!

bokryggspoesi

Den var bra tipsar om bokryggspoesi. Mitt lilla försök kommer här:

Tiger, Tiger,
So much for that,
Let the great world spin
the thing around your neck.


Love is the higher law.

så var man filmstar då...

mr Tourette on tour

Måhända har ni läst Pelle Sandstraks omskrivna självbiografiska bok Mr Tourette och jag där han dråpligt och mycket utlämnande berättar om sitt liv med Tourettes syndrom. Det innebär ett liv med tics, tvång och ständiga ritualer för att betvinga den inre spänningen. Koncentrationen tröttar ut honom och gränsen mellan succé och kollaps är supertunn, lagom finns inte på kartan och livet måste fyllas med kickar. Förläsningar, konferenser och resor jorden runt är nu Sandstraks vardag och han känner sig precis så normal som han vill vara. Han möter människor med öppna sinnen och följer sina impulser på sina resor vilket ibland leder till totalt oväntande möten. Några av dessa resor får vi läsare följa med på i Pelles nya bok Mr Tourette on Tour och det är både underhållande och tänkvärda möten han berättar om.  Hans humor är totalt avväpnande och hans sätt att tackla världen hisnar, han är modig och gränslös. Det kan inte vara lätt alltid att leva med ett tryck inuti som måste besvärjas på allahanda sätt. Rutiner, ritualer och tics. Alkohol, rastlöshet och tvångshandlingar som ibland får allvarliga konsekvenser men också leder till fantastiska upplevelser.

Jag har arbetat med elever som lider av Tourettes Syndrom, och jag skriver lider. De är unga och har ännu inte hitta sitt sätt att hantera och acceptera sina tics och tvång och det är en lång väg att gå, det sociala samspelet är svårt och processen när de börjar inse att de är speciella är så svår att hantera. Där krävs många kloka vuxna runtomkring som kan hjälpa till och stötta. För alla dem så är Pelles arbete med att synliggöra styrkorna och svårigheterna i att leva med Mr Tourette ovärderligt, Pelle Sandstrak har gett diagnosen ett ansikte, ett intelligent och vältaligt sådant som sprider kunskap och underhåller. Samtidigt.

På Pelles hemsida kan man läsa mer.

astrid ska vara i barnens händer

Astrid Lindgren pryder den nya tjugolappens framsida och hennes landskap Småland kommer att finnas på baksidan. På riksbankens pressvisning av de nya sedlarna med temat Kulturresan motiverades valet av Astrid till den lägsta valören med att det här är den sedel som barnen oftast hanterar och handlar med. Fin tanke!

Klassiker i blindo: Moby Dick

Under rubriken "Klassiker i blindo" gör bloggen det omöjliga, nämligen tar sig an böcker om vilket allt redan är skrivet, av generationer av litteraturdoktorander dessutom. Här görs dock en dygd av vår dåliga allmänbildning och läsningen sker i blindo, dvs utan googlande och läsande av eventuella förord. Istället tar vi i efterhand och kollar Wikipedia för att se om vi fattat rätt.


Läsupplevelse:


Call me Ishmael. Some years ago - never mind how long precisely - having little or no money in my purse, I thought I would sail about a little and see the watery part of the world. Berättarjaget i Herman Melvilles Moby Dick slår an en ton helt annan än den tunga och dystopiska den förskräckte Gästbloggaren förväntat sig när han till slut tog sig an denna klassikernas klassiker. Ishmael, en - skall det visa sig - parodi på en didaktisk pseudointellektuell, får omgående finna sig i att dela säng med en kannibal på ett överbokat gästhus när han letar ett valfångstskepp att mönstra på. Det är farsartat och väldigt roligt när de två omaka sängkamraterna lär känna varandra i en betraktelse över vad som ses som självklart men egentligen bara är påklistrad kutym i vår civilisation. De lever i princip som ett gift par när de får hyra på Pequod, vars bägge ägare (förkroppsligande ogin kyrklighet och medmänsklig folklighet) skickar iväg fartyget på sin mångåriga resa runt jorden i ett kapitel som kan vara den mest medryckande litteratur jag någonsin läst - läsaren befinner sig bokstavligen ombord på fartyget när det lämnar hamnen. 

Innan avresan har man dock fått upprepade förvarningar om att Pequod inte är ett skepp som bör tas hyra på. Kapten Ahab gör entré först efter en tid till havs och utlyser då genast en tävling där den som först siktar den vita valen Moby Dick som tagit hans ena ben på en tidigare resa skall få en gulddublon som spikas upp på masten. Ahab håller sedan åter låg profil och många hundra sidor förflyter med valjakt och hantering av dödade valar varvat med Ishmaels något överteoretiserande beskrivning av valfångstnäringen. Det regnar referenser  till filosofi och religion (dessa flyger tyvärr oftast över huvudet på denna läsare, annars hade det nog varit ännu mer underhållande). Gradvis börjar Ahabs alltmer febriga kamp mot gudarna och sitt eget öde att störa den behagliga vardagslunken för att inte oväntat kulminera när man träffar på Moby Dick.

Avslutningen är något i stil med vad jag förväntat mig - människan drivs av sig själv till sitt förutbestämda öde etc - men till stora delar är boken snarare en lek med övertolkad symbolik och karikatyrer och berättelsen driver i princip med sig själv. Ishmael är tänkandet och Ahab känslorna och bägge står sig slätt mot naturen. Det är istället det idoga, plikttrogna, uppfiningsrika i det lilla som är mänsklighetens styrka om jag läser Moby Dick rätt. För att sammanfatta den mer känslomässiga delen av läsupplevelsen krävde den kompakta texten koncentration, men gav mångdubbelt tillbaka och jag kan bara uppmana andra som trott att detta var en tråkig (i brist på bättre ord) bok att ge den en chans. Den är faktiskt helt fantastisk och jag har inte varit så uppslukad sedan min mer lättimponerade period i tonåren.

Facit:

Wikipedia står för en objektiv och vördnadsfull redogörelse av berättelsen och dess karaktärer. Känns lite som att jag "gjort en Ishmael" med mina ovanstående analyser, det är nog inte tänkt att man skall tolka Moby Dick i ett femtioraders blogginlägg. Något som lyser med sin frånvaro här, liksom i förordet till boken, är slutsatsen att Melville är ironisk och satirisk. Kanske har jag läst in för mycket av dessa moderna uttrycksformer. Moby Dick är från 1851 och det var en stor överraskning att den känns så experimentell och modern. Om man skall sammanfatta lite från förord och Wikipedia så är Moby Dick två separata berättelser - om Ishmaels äventyr och Ahabs besatthet - som slagits ihop till en bok där Ishmael och Melville omärkligt avlöser varandra som berättare . Det finns pastischer på diverse författare, bl a Shakespeare, men boken har ett unikt amerikanskt uttryck och kan räknas som den första av Great American Novels (Pequods trettio besättningsmän kan dessutom ses som en symbol för USAs trettio stater och skeppet som en symbol för landet självt). Moby Dick fick sin status som klassiker efter första världskriget och som en funktion av modernismen och fick ny uppmärksamhet under andra världskriget. 


/Gästbloggare M

bubblat var det här!

God mat var kvällens riktiga höjdare, och alla mina bubblarkompisar gillade boken mer än jag. Nästan då... Konstaterar att det är väl att läsa fantasy som att läsa deckare - man får acceptera genren och flyta med. Börjar man att hänga upp sig på stereotyper, könsroller övertydlig symbolik och onödigt våld så ser man inget annat. Det som störde mig var att det inte riktigt gick att veta vem som var ond och vem som var god. Jag vill ha Mio min Mio - det är ungefär så mycket fantasy som jag kan tänka mig. Kampen om Järntronen avklarad,  nu bubblar vi vidare till mer kända trakter, nästa träff ska vi läsa valfritt afrikanskt och det ser jag fram emot. 3 juni kl 2 ska vi ses och det ska bli riktigt spännande att se vad alla väljer, jag tar väl en bok ur min boktolva.

För alla bokbubblare som har svårt att välja så hälsar jag välkommen till min afrikanska avdelning ;-)

Stackars Cissi kom inte med på bild.
Annars fastnade Massor av ord, Bibliotekskatten, Rainred,
 What you readin, Bea utan blogg och Enligt O.

tematrio - världsböcker på världsboksdagen

Lyrans Noblesser ber oss att tipsa om tre böcker som vidgar vår värld en smula, vidgar den utanför Sverige, Västeuropa och Nordamerika. Jag väljer tre titlar av tre författarinnor med hemvist norr om Sahara.

Ingenstans i min fars hus av Assia Djebar

Gömslet av Miral al-Tahawi

En röst ur djupet av Nawal el Saadawi

Tre romaner med flickor och kvinnor i centrum - alla så bra! Klicka på länkarna om ni blir nyfikna på mina texter om dem men egentligen kan jag säga till alla: Läs obesett!

boken är självklar för oss

men en sällsynt gåva för andra. Jag var under 2005 delaktig i ett projekt som samlade ihop pengar för att starta upp små skolbibliotek i byskolor utanför Njombe, Tanzania. Skönlitteratur var ytterst ovanligt i skolorna där och det var extra roligt att pengarna till böckerna kom från ideellt arbete i skolan här i Sverige.  En annan följd av vårt stora inköp av litteratur på Swahili var att bokhandeln A Novel Idea i Dar började föra barnböcker på swahili i sitt sortiment. Jag hoppas att böckerna vi skänkte har kommit många barn till del och att de numer är alldeles sönderlästa!

Grattis boken!

kaninhjärta

Narkolepsi, pratolespi, spökolepsi eller dösolepsi.

Mary Anne Maryanne. 

De växte ihop till en person med en röst och en tanke. Mary var rösten och Anne var tanken.

Du är skör, som om du har ett kaninhjärta som bara fladdrar; Mary till Anne

Mary skriver på FB: Det finns en sista gång för allt, glöm aldrig det.

Det var en spricka, den löpte tvärs igenom deras darrande kaninhjärtaoch bröt det itu och de båda bitarna började att slå in otakt, på var sin kant, olika snabbt.

Kent: Alla mot alla: - nu ska världen räddas, allting trasigt ska bli helt

Citaten kommer alla från Christin Ljungqvists fina debutroman. Mitt tummade läseex har jag skickat till en 15-årig storläsare och när hon läst så kommer en längre text om vad vi tyckte. Tills dess, läs boken om de två tvillingsystrarna med övernaturliga gåvor. Den är kuslig på många sätt!

litterär geografi

Hos Henrik på Olika sidor kan jag idag läsa om litterär geografi, jag själv försöker att läsa  författare från olika språkområden, ett sätt att lätt hålla kolla på sin läsning är att använda googlemaps. Jag har en världskarta där jag prickar i var böckerna huvudsakligen utspelar sig, inte då var författaren kommer från eftersom jag ofta läser författare som skriver från exil i t ex Nordmerika. Lätt och överskådligt blir det, inte lika lätt var det att få med hela världen hit till bloggen... Som ni ser så har min världskarta för 2012 stora vita fläckar, tur att det är 8 månader kvar av året. Jag taggar också alla inlägg här på bloggen med världsdel, lätt som en plätt att söka.
Visa Läst 2012 på en större karta

blogg eller bok - eller båda?

Bodil Malmstens loggböcker är fina små pärlor som man kan läsa i ett sträck eller bläddra i och läsa en dagboksnotering här och där. Bodil väljer sina ord och ämnen med omsorg  där finns röda trådar som återkommer, åldrandet, tidens obevekliga gång, den lilla människans kamp mot administrationen, våndan av att skriva och rotlösheten när man inte riktig har ett hem. Texterna består ju av tidigare publicerade blogginlägg från Finistère och i en Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag hade jag läst de allra flesta texterna innan. Eftersom innehållet till stora delar  var känt för mig så började jag fundera över det där med bloggtext contra boktext fungerar för mig, hur det än är så läser jag boktexten mer omsorgsfullt än bloggtexten. När jag klickar mig till bloggen så läser jag några inlägg och sedan iväg till nästa blogg medan i boken läser jag samma rad igen och igen. 

Det blir ett lugnare tempo i boken helt klart och jag undrar hur mycket jag missat i mitt bloggbrowsande. Bloggens styrka är ju dagliga uppdateringar och snabba kommentarer kring nyheter och dagsaktuell politik. Där finns säkert fler webbplatser som jag besöker som jag hastar igenom och det känns sådär. Är det bokformatet som gör att jag stillar mig? Tydligen. 

Jag funderade också över bloggjag och riktigtjag - Bodil berättar ju i babel att hon har ett tydligt bloggjag som skiljer sig från hennes verkliga jag. Genast tänker jag på mitt eget bloggjag, det skiljer sig också från mitt verkliga jag på flera sätt. Jag exponerar bara valda delar av jaget på bloggen och det är ett medvetet val, det som finns där är sant men det är inte alltid hela sanningen.  Det är lite spännande tankelek det där att fundera över vilket jag som sprids i olika sociala media. Är vi lika käcka som våra FB-statusrader,  för att ta ett exempel från Moa Herngrens roman Jag skulle aldrig ljuga för dig. Hur blir det att mötas IDVL, i det verkliga livet, när alla har ett socialamediajag att leva upp till? 

Bodil Malmstens loggböcker är böcker att älska och äga, läsa igen och igen. Klokskap, formuleringskonst och klarsynthet som sätter fingret på det där som många tänker men inte formulerar ens för sig själv. Hennes texter förlitar sig på läsarens intellekt vilket är skönt. Där finns bara en enda nackdel med den nya boken, jag saknar det fina lilla resårbandet. Jag gillade resårbandet som finns på de tre tidigare loggböckerna, det håll ihop så fint och fick mig att tänka på min barndom. Resåret gjorde att jag kände en särskild förväntan när jag spände loss, slog upp och läste.

Alla Malmstens bloggböcker har fått sin titel från diktstrofer och i den här lilaskimrande boken står Stig Dagerman för de vackra orden:

Jag niger herr August
Hur mycket är tiden och
aldrig har månen lyst så på vårt drömspel
Nog är den besynnerlig natten herr August
i Strindbergs kvarter
och en månad går fortare
nu än ett hjärtslag 

tre bokbloggare på fest...

bilden tog Enligt O

paradisoffer

Flera dagar har jag funderat över omslagsbilden till Ohlssons senaste deckare, där ser jag en trasig kompass där glaset är sprucket och nålen helt trillat ur, jag associerar till att det inte längre går att hitta den rätta vägen eller en moralisk kompass som inte längre fungerar men för mig är inte bilden klockren till historien - finns där läsare som kan hjälpa mig?

Nåja, nu äntligen har jag samlat ihop mina tankar för att skriva om Kristina Ohlssons senaste deckare Paradisoffer. Precis som i de tidigare böckerna i serien så har Ohlsson hittat till en spännande historia som passar precis in i samtiden, den handlar om terrorism och det spetsas till rejält eftersom det är ett fullsatt flygplan som bombhotas. Planet har destination NY och när hotet blir känt sätter en febril aktivitet igång i både Sverige och USA. I Sverige är det Säpo som leder operationen och på så sätt får vi läsare lära känna Eden Lundell.

Alex Recht är kvar på polisen och kopplas in i fallet liksom Fredrika Bergman som nu arbetar på justitiedepartementet och jag kan känna en liten saknad över att den ursprungliga polisgruppen nu lösts upp, Kristina Ohlsson skriver i efterordet att hon är inspirerad av sim karaktär Eden men jag är inte lika imponerad. Tidigare har jag läst och tyckt mycket om böckerna just för det är människor som löser upp komplicerade fall, nu har jag plötsligt en superkvinna att förhålla mig till, kall mot sin familj, kostymklädd och upplärd av MI5. Nja, jag får tänka på den...

Jag tänker inte skriva mer om handlingen utan konstatera att det här är en kriminalroman där mycket av spänningen ligger i det politiska spelet och den vill utmana oss läsare till att fundera över terrorismens drivkrafter i samhället och den ger också en bild över USAs sätta att hantera hot utifrån. Det märks att Ohlsson har stora kunskaper om terrorism och hon använder dem i den här boken för att hjälpa oss lekmän att förstå en del av det komplexa spel som sätts igång av en upptejpad papperslapp på en flygplanstoalett. Klart läsvärd!

lite mingel på kvällskvisten

Lite mingel blev det så här på fredagskvällen, Gilla Förlag hade bjudit in till släppet av Kaninhjärta och som alltid när många som gillar böcker samlas så blir det trevliga samtal. Jag hann med att prata med Ada och Anna - då var det bokbloggar med elever som avhandlades och lämpligheten att läsa Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag för en elvaåring. Insåg att vi själva läste Grottbjörnens folk som elvaåringar (typ) och inte tog vi skada...

Träffade också trevliga Ems på tid för en bok och vi kunde konstaera att vi gillar samma - ofta. Kul med en ny bloggis! Sedan träffade jag Enligt O, Marias Bokliv och Bibliotekskatten också. Tack för trevliga samtal och en mysig kväll med en fin ungvuxenbok i centrum. Rec datum är den 23 april, då skriver jag om boken!

PS. Bibliotekskatten hade minsann hört att boken baserade sig på en verklig berättelse så i slutet av kvällen så skickade hon fram en bulvan till snälla Christin för att fråga. Så var inte fallet. Nu vet vi det! 

 

Christin Ljungqvist signerar sin bok Kaninhjärta 

Marias Bokliv, Bibliotekskatten och Enligt O

drömbokhandeln har landat

Snuvan och hostan har slagit till, tur är det då att det kommer en drömbokhandel i lådan. Sekwas nya roman lockar mig verkligen och särskilt kul är det med  webbsidan och facebooksidan där man kan få tips på och nominera drömbokhandlar. Jag inbillar mig att min personliga ligger i London, Paris eller New York men ännu har jag inte hittat dit. Har ni hittat till era drömbokhandlar? Var finns de?

jag befinner mig i sagans värld

försättsblad till förstautgåvan av Kinder und Hausmärchen, 1812

Nej, vet ni, Snövit är inte en tecknad film från början, det är en saga som är mer än tvåhundra år gammal! Det berättar jag för mina elever och sätter igång med ett temaarbete kring de klassiska folksagorna.

2012 fyller bröderna Grimms sagosamling ”Kinder und Hausmärchen” (Barn- och hussagor) tvåhundra år och som sig bör så ska det uppmärksammas. De båda unga bröderna, Jacob och Wilhelm Grimm, samlade ihop sagor och sammanställde dem till en samling som nu översatts till 160 olika språk. Redan den första utgåvan innehåller de där sagorna som vi alla hört: Hans och Greta, Rödluvan, Törnrosa, Snövit och Askungen.

8-åringarna i klassrummet är väl inte så vidare imponerade av två tyska bröder men de läser gärna sagorna. Under veckorna som kommer ska vi läsa högt och tyst, återberätta, illustrera, dramatisera, spela dockteater, tillverka tittskåp och göra animerad film. Då tar vi hjälp av Creaza - de har passande nog en cartoonist som handlar om Rödluvan. 


Vill men resa i Bröderna Grimms fotspår så går det utmärkt, hos Bonnier Carlsen hittar jag länkar till brödernas barndomshem,  tips på en rutt genom sagolikt landskap och besök på Törnrosas slott.


Plockar nostalgiskt fram en alldeles sönderläst bok ur min hylla - uppvuxen som jag är i ett hem helt utan böcker så var detta faktiskt min enda bok. Undra om detta trauma har något samband med att jag nu vill äga väldigt många böcker ;-)


Snipp, snapp, snut, så var inlägget slut!

det är klart jag är världsförälder, är du?

© UNICEF/Asselin

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial påunicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

ojdå, mingeldags!

Inte är det varje dag som det är boksläpp här i Göteborg men imorgon är det dags. Christin Ljungqvist har skrivit en psykologisk thriller som gränsar till skräckgenren. Mer om Kaninhjärta kommer om några dagar, hoppas nu inte att släppminglet blir som en spökig seans utan riktigt trevligt. Jag ser fram emot att träffa författaren, många bokbloggare och förstås Ada och Anna från Gilla. Hoppas vi ses!

Tomas och korparna

Igår kväll såg vi Tomas Bannerhed i babel och självklart kan jag inte hålla mig från att köra en repris min text om han fina bok. 

Korpen flyger skrikande över bondens hus och spår död. 

...

Corvus Corax Corax.

Sårens hök.

Ödemarkens olycksbringare.

Den småländska gamen.

Pockers kolfärgade kurir.

Skördemannens sändebud.

Liktågens väktare.

Den ramsvarta fågeln från helvetet.

Hrafn!

...

Jag bor i bondens hus och jag ska inte dö. Varför skulle jag dö? Jag ska till Madsjön och lyssna på nattsångare.

Det är det där året mitt emellan barndom och ungdom. Klas bor på landsbygden i Småland, bredvid myren på en liten gård och när livet blir alltför skrämmande och tränger sig på så tar han sin tillflykt till att ordna och kategorisera. Han har en fantastisk huvudräkningsgåva och en kärlek till att ströva i naturen där han studerar fåglarna. Han lyssnar till kärrsångaren, kattugglan och rördrommen och ser sin far attackeras av korparna. Korparna som rycker och sliter, rotar och hackar i den far som Klas inte längre känner igen och Klas är så rädd att han ska fortsätta i sin fars spår. Ärva inte bara den lilla gården utan också drabbas av sjukdomen som gått i arv från far till son i fler generationer. Klas sitter i romanens början på en mossbeväxt sten i gläntan och ser rödhaken bygga sitt bo. Han hittar sin pappas initialer inhuggna i stenen och ser göken komma, knuffa ut ett ägg ur boet och lägga sitt egna. Hur ska han nu göra, låta rödhakehonan ruva fram en fågel som snyltar på andra eller förstöra boet med innehåll? Finns där något livsberättigande för en gökunge?

Klas bygger i sitt pojkrum noggrannt en örnformad drake och drömmer om att flyga, vara fri som fågeln men vardagen är fylld av stängsel, potatis och traktorer och så förstås försöken att höra till, passa in, undvika skvallret och förtalet. Andningshålet finns i naturen och i vetenskapen, det lilla biblioteket erbjuder både astronomi och Veronika; flickan från Stockholm som berättar om ett annat sätt att leva, en annan värld där tankens arbete också räknas, inte bara handens.

Tomas Bannerheds debutroman Korparna är en bok med en alldeles egen röst där språket är koncentrerat och ofta dialektalt förankrat, jag hör den småländska pojkstämman från sidorna blandat med fågelläten - aldrig har jag väl läst om fåglar på det här viset förut och det är förförande. Hoppas på fler böcker!

proudly presents bokpuffarna!

Redigerar boktips till vår nya blogg Bokpuffarna - det är fantastiskt vad eleverna kan! Bloggen är under utformning och det är ett medvetet val från mig. Jag vill att eleverna själva ska komma med förslag över innehåll och layout. Många klassråd blir det när man ska besluta så viktiga saker :-)

Jag önskar så att jag skulle kunna publicera all de små filmer som jag gjort över boktips men klantigt nog kollade jag inte innan med föräldrarna så tyvärr får de stanna på USB-minnet. Nu är det bara omslag och röst som hörs och när man är åtta så är det en lång process att välja stycke ur boken, träna och läsa in. Sedan kommer nästa moment som är att spela upp sitt inlägg för kamraterna. Nu hoppas jag att det här ska puffa för läsning hos många!

i väntan på paradisoffer

Hur jag än pressar så hinner jag inte klämma dit en text om Paradisoffer till idag men jag har ju faktiskt skrivit om Askungar, Tusenskönor och Änglavakter. Jag tycker att Kristina Ohlsson legat på uppåtvind och blivit bättre och bättre allteftersom.  Om jag nu läser klart boken istället för att blogga så kanske det till och med kan bli skrivet en text tills typ imorgon...

Så långt bra, det är min lägesrapport!