berusande snår

En alldeles ny fin soffa med poetiskt namn
har skruvats ihop för att få hedersplatsen

bredvid det vindlande, slingrande
och helt berusande kaprifolsnåret.

En kopp kaffe, en bok och utsikten.
Ett gott liv i moln av  underbar doft!

hur funkade det där med e-bok?

Första titeln lånad och utläst som e-bok var Kristina Ohlssons Änglavakter. Tankar om boken sparar jag till en annan dag men några snabba om e-bok kommer här:

+ smidigt att kunna låna varhelst man är, satt i sommarstugan med ett mobilt bredband utan särdeles sprutt och laddade ned både program och bok helt utan problem
+ läste på en vanlig liten bärbar dator och det funkade helt ok, snyggt att man kunde välja storlek på text och bokmärkesfunktionen där man kan skriva till egna kommentarer är praktisk
+ gratis
+ utbudet av böcker är stort och ingen väntetid

- begränsat till 3 böcker per vecka
- bökigare att läsa på datorn, den är svårare att hålla i än en bok och jag saknade bläddrandet (padda skulle kunna lösa just det eller läsplatta ;-))

Absolut var detta en lyckad premiär, ett helt osannolikt enkelt och smidigt sätt att skaffa hem gratis läsning på. Ljudböcker är ju inte riktigt min grej men kanske är det ändå spännande att pröva? Min nästa utmaning till mig själv blir att pröva på att låna till androiden - får vänta till en regnig dag med att pula med det. Nu är det ut i solen!

gilles kvinna - en vital och gripande 74-åring

"Och livet som dittills helt självklart hade varit lyckligt, gick sin gilla gång, lika självklart olyckligt."

Det konstaterar Elisa där hon står i fönstret på andra våningen i det välstädade lilla huset i utkanten av Liége och känner hela sin värld förändrars i grunden. Allt hon någonsin velat är att vara Gilles kvinna, hon vill sköta om hans hus och hans barn, hon vill odla grönsakerna till hans soppa och hon vill älska hans kropp. När så Gilles blir handlöst förälskad i hennes unga syster Victorine finns inte längre självklarheten i kärleken kvar. Elisa fortsätter att vara hans trogna fru men hans kvinna är hon inte längre och det förtär henne.

Jag får påminna mig igen och igen att det här är en text skriven för mer än 70 år sedan. Den känns så modern i sitt språk, frispråkig kring kvinnlig sexualitet och hur längtan efter att bli bekräftad, att bli lycklig utplånar Elisas eget jag. Det är också en roman skriven i en spännande form närmast som ett kammarspel. Tre personer, ett hus och kärlek som slutar i förskräckelse i korta kapitel som scener. I eftertexten nämns Fröken Julie och visst finns där likheter, det är nästan så att jag får leta fram Strindberg och läsa igen.

Den här romanen har jag fått av snälla Lyran och på hennes blogg kan man läsa en härligt välskriven text med många kloka reflektioner kring boken. Läs gärna den och läs gärna Gilles kvinna av Madeleine Bourdouxhe!

förledd och indragen i fördärvet...

Om det är mitt idoga lyssande på Torgny Lindgren som måhända påverkat mitt närmast frikyrkliga ordval till rubriken så vet jag säkert vem som påverkat innehållet i det här inlägget. Enligt O har i flera dagars tid bloggat med stigande entusiasm om sin e-boksdebut. Kan hon kan väl jag. Lätt som en plätt var det också och plötsligt var oskuldens tid förbi. Änglavakter av Kristina Ohlsson blev det i premiärlånet och nu ska det bli mycket intressant att se vad jag tycker om detta...Risken finns väl att jag plötsligt känner ett starkt behov av ytterligare hemelektronik ;-)

It's a small, small world...

Tittade på min statistik här på bloggen igår och kunde inte annat än att konstatera att världen är liten. Jag är fortfarande förundrad över att människor från hela världen kan sitta hemma hos sig och läsa det jag skriver, eller förallandel som någon annan skriver. Läsa svenska tidningar, titta på svensk TV, lyssna på svensk radio, läsa svenska e-böcker. Allt är möjligt tack vare det där Internätet och så snabbt det gått... Med risk för att låta otroligt gammal så är det inte särskilt länge sedan mobiltelefonen blev var mans egendom och nu kan jag surfa vart jag vill, läsa vad jag vill. I min mobil. Det kallar jag en liten värld - undrar just nu om det gör att vi blir klokare? Får fler perspektiv på tillvaron genom alla nya möjligheter. Vem vet? Jag får väl förkovra mig en smula när jag spelat klart onlineomgången av wordfeud...

lite lagom långsamt och very engelskt...

Då har jag fått en dos engelsk deckare så att det räcker denna veckan - sommarnödvändigt är det! Morden i Midsummer har förnyats en smula men det mesta är sig likt med vackra landskap och mycket långsamt tempo. Så är det också med Rennie Airths Blodröd våg. Titeln är del två i en triologi om John Madden, Scotland Yard, som övergett polisyrket för att leva ett lugnare liv som bonde. Det är en i grunden spännande berättelse förlagd i början av 30-talet i södra England. Morden på unga flickor leder polisernas uppmärksamhet till överklassen, spåren leder till Tyskland och på så vis räddar Airth den här historien.
Mycket är skall sägas, precis som i Morden i Midsumer schabloner; den kvinnliga läkaren, bondelivet, luffarna och zigenarna beskrivs på ett närmast fördomsfullt och mycket romatiserande sätt och dialogerna blir onödigt styltiga men... Kopplingen till vardagen efter skyttegravskriget, depressionen i Europa, politiska läget i Tyskland, samtalen med den judiske psykologen som beskriver sin svåra situation i Berlin och hur psykologin börjar att användas även för att lösa brott gör det här till en historia som jag läste klart och i slutändan ändå fick med mig lite att fundera över.

Mörkrets Flod och Vinterdöd heter de två delarna som kompletterar triologin om John Madden.

Boken är en bytesbok - tack till snälla bokbloggarkompisen!

dom kakorna var riktigt goda

Dom kakorna var riktigt goda, sa min kollega A och frågade efter receptet. Sommarlovet kom men receptet blev bortglömt för stunden. Nu kommer här recept på 40 stycken riktigt godisgoda formar. Ingen dietmat men ack så smarriga!

Sätt ut 40 mellanstora formar på en plåt och sätt ugnen på 175 grader.

Smält 300 g smör i en stor kastrull, rör sedan ned 3 dl havregryn, 3 dl socker, 5 dl vetemjöl, 4 tsk bakpulver och 1 ägg. Blanda, klicka ut i formarna och gör en håla i mitten av varje med en tesked. Grädda 13-15 minuter.

Under tiden sjud upp 150 g smör, 1 msk vetemjöl, 2 msk kakao, 6 msk grädde och 3 dl socker. Koka inte bara sjud så att det tjocknar.

När kakorna är ljumma och glasyren ljum då skedar man ca 1 msk över varje form. Låt svalna. Funkar bra att frysa om det skulle bli några över...

orkidéernas tid är nu!

Jungfru Marie Nycklar

Voodoo Histories (David Aaronovitch)

Författaren nämner den själv, typen av bok jag trodde att det här var, och som den kanske är: en bok att läsa på flygplatser och tåg. En raid på Pocket Shop i midsommarstressen på Centralen resulterade bl a i Voodoo Stories - How Conspiracy Theory Has Shaped Modern History. JFK, Marilyn och Twin Towers på (det snygga) omslaget och jag såg fram emot antingen en vällustig slakt på allsköns foliehattar eller möjligtvis en spännande sammanställning av konspirationsteorier som kanske ändå... ja, ni vet. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig, men det blev bra.

Aaronovitch börjar med att berätta bakgrunden till projektet - en yngre intelligent kollega som trodde på att månlandningen 1969 (som Aaronovitch själv sett live) var fejkad. Nyfikenheten över mekanismerna bakom att en så uppenbart orimlig (eller i alla fall extremt osannolik) tes fått fäste hos så många drev honom att söka vidare bland andra konspirationsteorier och sedan att skriva den här boken för att gå till botten med fenomenet. Han gör det genom att gå igenom, i kronologisk ordning, ett antal fall - från tidiga nittonhundratalets fejkade skrift om en zionistisk sammansvärjning för världsherravälde till den nutida hysterin runt Obamas födelsebevis. Redan det första kapitlets andades allvar med tanke på att händelsen var en del i hetsen mot judarna och jag förstod att det inte skulle bli riktigt den raljanta feelgood besserwisserstämning jag sett fram emot utan lite mer seriöst.

Jag skall inte gå igenom alla konspirationsteorierna här, men kan avslöja att JFK och Marilyn på omslaget är lite falsk marknadsföring med tanke på att just deras dödsfall behandlas ganska ytligt (kan inte påstå att han övertygat mig vad gäller JFK i alla fall...) och att stämningen trots allt blir lite mer uppsluppen när han befinner sig på brittisk hemmaplan (med den pseudohistoriska förlagan till da Vinci-koden och spekulationerna runt Dianas död bl a). Där tar han ut svängarna i akademiska pennfäktningar med Fellow Brits som tagit genvägar i sin bevisföring. Tidsmässigt runt världskrigen är det mer allvarliga resonemang runt historiskt viktiga händelser som jag inte visste det fanns konspirationsteorier runt, alternativt jag inte insett vara just konspirationsteorier.

OK, inte fullt så roligt som jag trodde, men kanske mer intressant. Skall man vara petig så känns det som att det anti-semitiska inslaget lyfts fram opåkallat någon gång för mycket och att vissa delar är mindre genomarbetade än andra. När han summerar på slutet görs det dock väldigt skickligt och slagfärdigt. Eller vad sägs om slutsatsen att konspirationsteorin är männens motsvarighet till kvinnornas hysteri (jaja, det låter tveksamt, men läs innan ni avfärdar) eller den att vi är genetiskt betingade att söka en rationell förklaring till allt som hänt (även sådant som gått fel) och att därför en högst osannolik händelsekedja styrd av kompetenta om än ondskefulla makter är att föredra framför den så opålitliga slumpen.

/Gästbloggare M

ni minns väl minnen?

Igår var det sommarprat med Torgny Lindgren och idag börjar påpassligt hans Minnen att sändas som radioföljetong. Jag hörde första delen i bilen tidigare idag och lyssnar genast vidare. Han läser sin bok så fint själv och det liknar allra mest ett lågmält samtal. Bakning och minnen - det blir en fin fortsättning på den här dagen.

favorit i repris: det är nog draken!

- Tänka sig att jag har ett djur som kommer in i min trädgård och äter upp buskarna. På morgonen är där bara en pinne kvar. Vad kan det vara för djur tror du?
- Jag tror det är en drake.
- Tror du det är draken som kommer om natten?
- Japp!
- Då får vi ligga på verandan när du kommer och speja för jag vill inte ha fler buskar uppätna.
- Men jag är så rädd för drakar...

Sorkar, rådjur, kaniner och mördarsniglar. Passa er för nu kommer draken!

(Favorit i repris från juni 2010)

freedom - halvtidsrapport

Tur att det är semester för annars hade jag lagt ihop boken Freedom av Jonathan Franzen för länge sedan. Jag har läst och läst många timmar och här snackar vi inte slöläsning. Det här är en roman som kräver full koncentration med ett ordförråd som skulle spränga VOC-testet på vilken universitetskurs som helst...
Just nu är jag typ halvvägs in och hittills har Franzen avhandlat familjens upplösning, hur förväntningar eller bristen på förväntningar styr våra liv, miljöhot i form av överbefolkning, makt, skuld, inrikespolitik och sex. Mängder av sex är det  just nu och det gör ju inte boken lättare att läsa. Måhända det är något som lockar läsare? Jag kommer genast att tänka på när jag röjde ur gamla skåp i skolan förra veckan. Det var OÄ-böcker för lågstadiet som skulle sorteras ur, mycket har ju förändrats i världen sen 1975 men inte en sak...Varenda bok som jag tog ur hyllan slog upp sig själv och uppslaget var naturligtvis det mycket tydligt illustrerade uppslaget om fortplantning. Tänk 70-talens barnprogram så förstår alla.  Intresset för sex verkar har funnits i alla tider, i alla åldrar men i en roman tycker jag att explicita beskrivningar sida upp och ned blir för tjatigt. Finns där inget annat som styr mannen än könsdriften? Nåja, sommaren är lång så tids nog så ska jag läsa klart. Bara inte just idag,

det var den tiden då alla vägar bar till...

SAAB. Morris växer upp i Trollhättan under 70 och 80-talet och jag får i Morgan Larssons debutroman Radhusdisco  lära känna denne lille kille, hans familj, vänner och allra mest en tid som inte finns mer.  Det här är en underbart charmig uppväxtskildring som utspelar sig i ett Trollhättan i en tid när folkhemmet flyttas från lägenheten till radhus, alla som vill får jobb efter nian, folkölen ligger i kassar utanför fritidsgården och det mest skrämmande är motosågsmassakern på Moviebox. Här dräller av tidsmarkörer och för mig, även om jag är några år äldre än Morris, så känns det igen. Mellanstadiediscona, magistern som helst av allt berättade historier och det grymma livet på en skolgård för de som stack ut. Nu är inte Morris en sådan som sticker ut, han är en alldeles vanlig kille med en vanlig familj och det är befriande att läsa om. Ingen dysfunktionell familj, inget våld, inget utanförskap. Humor, anekdoter och absolut galna infall berättade på fullt allvar med värme och känsla. Jag skulle kunna se den här boken filmad, i Trollhättan. Det skulle kunna bli en riktigt härlig feelgoodfilm för barn i mellanåldern! För alla oss mellan 35 och 45 är det en veritabel nostalgiresa. Gör den! Läs och plötsligt är du förflyttad till din egen barn och ungdom. För alla er andra Läs och fnissa!

Boken kom till mig som present från en av mina söta elever. Tack.

morgon - middag - kväll

Idag blir det mediekonsumtion med anknytning till böcker och författande både morgon - middag och kväll. Jag har just läst den första delen i SvDs följetong av Annelie Jordahl Augustenbad en sommar, tidningen har också en lång intervju med författaren. Jag ser mycket fram emot att läsa hela följetongen, om den är lika bra som Jag skulle vara din hund... så är det läsfröjd som väntar. Vid middagstid är det dags att lyssna på Torgny Lindgren som ska sommarprata. Årets höjdare redan andra dagen? Fram emot kvällningen ska jag se en film på TV som baserar sig på John LeCarrés spänningsroman The Constant Gardener som utspelar sig i Kenya. Boken är mycket bra och filmen var spännande, så spännande att den tål att ses igen.

Det var dagens planer om nu inte annat kommer emellan...

årets första...

Den som ingen svampkorg har han får ta sin hatt!

st djupsås

En gång i min ungdom dansade jag på Stora Djupsås dansbana på midsommardagens kväll. Förutom att vara en festplats så var det en stor herrgård med många torp under sig. I ett av de torpen bodde min mormors föräldrar med sina 12 barn. Här syns en del av personalen samlad framför stora huset, året är ca 1917 och det är i Almas och Karl-Oskars ungdoms dagar. Ganska längst till vänster på fotot kan man se dem när de var fästfolk. 

midsommar kräva dess bär

Det finns ikoner och det finns ikoner och när det närmar sig svenskarnas högtider så handlar det oftast om mat. Jordgubbarna är för midsommar som äggen är för påsk - omistliga. Helgens bärfrossande är en inledning på en knapp månad av jordgubbar varje dag. Helst. M lyxade dessutom till tårtan  med hemgjord vaniljkräm alldeles prickig av vaniljstångens korn. Mums!

En fest i Liu Lin (Jan Myrdal)

Mysterium nummer ett: Varför står denna rapport från Kina i sommarstugebokhyllan? Mysterium nummer två: Hur är det möjligt att vara så klarsynt och samtidigt så selektiv som Jan Myrdal är när han 1994 sammanfattar vad som hänt, händer och kommer att hända i ett Kina som redan då var i snabb förvandling?

Vi lämnar Mysterium nummer ett olöst. En fest i Liu Lin är, oavsett hur den hamnade i bokhyllan, en uppföljning av vad Myrdal tidigare skrivit om byn Liu Lin. Jag vet egentligen inte så mycket mer om hans maoistiska vurm än vad han själv skriver här i en tillbakablick, men tydligen har han som regimens gäst insisterat i att rapportera från verklighetens landsbygd och då hamnat i  Liu Lin varifrån han sedan tidigt femtiotal skildrat jordbrukskollektivet och småskalig industri kopplat till detta. Nu är det som sagt 1994, femton år efter att de ekonomiska reformerna löst upp kollektiven och fem år efter att protesterna på Himmelska Fridens Torg slogs ned. Myrdal kommer till en by som inte finns längre. Det småskaliga jordbruket är ersatt av industrier och trakten tillhör numera administrativt en närliggande stad.

Myrdal ägnar första halvan av den korta skriften till att redogöra för (och mellan raderna försvara) sina tidigare åsikter. Han vidhåller bland annat att kulturrevolutionen i princip var bra i det att den inom den nya staten framväxande intellektuella eliten behövde slås ned för att återbörda makten till arbetare och landsbygd. Han skriver om sin utnämning till hedersdoktor och sina tre personliga möten med Mao Zedong. Han berättar om sitt deltagande i nattliga diskussioner om sin egen bok från Liu Lin och hur han vid dessa "gjort självkritik" för delar av densamma. Vidare hävdar han att den ekonomiska utvecklingen redan under Mao faktiskt var bland den snabbaste i världen (med en mindre störning i kölvattnet av Det Stora Språnget). Andra halvan av boken diskuterar sedan det nuvarande Kina där han i grunden kritiserar den storskaliga industrialiseringen av landet.

Har man läst Jung Changs Vilda Svanar eller hennes biografi över Mao så är det närmast obegripligt att läsa Myrdals oproblematiserande beskrivning av ideologin bakom kulturrevolutionen eller hans närmast gulliga beskrivning av sin offentliga "självkritik" när Chang beskrivit denna epok som deportationer, laglöshet, masshysteri och förföljelse (dessutom initierad av Mao för att stärka sin egen makt snarare än för att återbörda den till folket). Nu behöver väl inte nödvändigtvis Changs beskrivning vara hela sanningen, men Myrdal, som väl är en man av ismernas nittonhundratal, väljer att helt bortse från de brutala metoder som använts och istället bara se den ideologiska teorin bakom. Han framstår under en patetiskt nostalgisk beskrivning av en äpplelund och lokal rörtillverkning som bägge fått stryka på foten för den framväxande industrin som naiv eller cynisk. Naiv i den meningen att han tror att lokalproducerade äpplen är lösningen i ett miljardland, cynisk i den meningen att hans teoretiserande bonderomantik är viktigare än modernisering och materiellt välstånd för kineserna.

Redan 1994 ser Myrdal (tillsammans med västerländska ekonomiska analytiker iofs) att Kinas nya väg kommer att leda till den framträdande plats landet har idag och det materiella välstånd det har idag. Han pekar på problem med miljöförstöring och ett hemlöst trasproletariat som jobbar i dess industrier, som ju bägge i högsta grad visat sig vara problem idag. Så sent som 1994 ser han dock inte Mao som en av de tre stora slaktarna på nittonhundratalet och han ser inte heller det absurda i att ett U-land skulle avsäga sig materialistiskt välstånd för småskalig äppleodling baserat på Maos och Myrdals teorier. Och när han trots allt sakligt kritiserar den nya kinesiska regimens introduktion av marknadsekonomi, finns inte ett uns av kritik mot att denna regim fortsätter på samma repressiva och anti-demokratiska väg som den gamla.

/Gästbloggare M

dags för sommarsquash tokolosh!

Akta dig för Tokoloshen som bor i källaren, manar mamma den lilla flickan Faith. De bor ensamma på en ensligt belägen gård i Transvaal och  för både modern och flickan är älvor och andar del av vardagen. Bella odlar och säljer frukt och grönsaker och fadern har övergett både dem och jordbruket. När mamman sjunker ned i en djup depression blir livet allt svårare och till tröst och hjälp har flickan den svarta hemhjälpen. En dag bärs Nomsa ut på bår från sitt rum och livet på gården tar abrubt slut. I del två får vi möta Faith igen när hon som ung vuxen bestämmer sig för att försöka ta reda på sanningen om sin barndom. 

Det här är en vacker barndomsskildring från  80-talets Sydafrika som blandar magiska element med otroligt levande miljöbeskrivningar. Jag kan känna den torra vinden som blåser över velden, känna doften av frukt i apelsinodlingarna och väntan på det förlösande regnet blir också min väntan.  Utsattheten som kvinna i ett Sydafrika präglat av apartheid är påtaglig. 

Rachel Zadok vann med sitt manus Sommarsquash Tokolosh en skrivartävling i Storbrittanien och det känns som att manuset kanske inte riktigt var färdigt, den första delen av romanen är helt underbar, sedan tappar boken fart och innerlighet. Trots det så är detta en riktigt fin skildring av en liten flickas barndomsupplevelser i en spännande miljö. Tidigare under året har jag läst om flickor i Sydafrika som växer upp i Coconut och Skyline som båda har staden som fond, nu var det velden och bushens tur. 

Tokolosher är okynniga och elaka andeväsen som i myten både våldtar kvinnor och biter av människors tår, älvor kommer fram när det regnat, näcken som lockar och pockar till fördärv eller sju sorters blommor för att drömma om vår tillkommande? I midsomartid påminns också vi om hur vanligt det är hos oss människor att använda naturväsen för att förklara det oförklarliga, skrämma för det farliga eller bara fantisera kring...Enda sättet att vara säker att Tokoloshen inte kommer åt dig är att ställa sängen på tegelstenar, glöm nu inte att göra det innan ni lägger de sju sorternas blommor under kudden ikväll. 

Trevlig midsommar önskas alla läsare!

Boken är från ett bokbyte på jobbet. Tack snälla M.

sista chansen att rösta!

Klicka nu på bilden och rösta, rösta, rösta på En bokcirkel för alla om ni gillar oss! Röstandet avslutas imorgon!

är det det här som kallas stapeldiagram?

Äntligen sommarlov och nästan två månader av lästid. Underbart är ordet! Inspirerad av Enligt O som snyggt delat upp sin sommarläsning i lag så bestämde jag mig för att faktiskt kolla av hur min presumtiva läsning ser ut. Mina kategorier är köpt/bibliotek/gåva och byte och som alla kan se av det synnerligen åskådliga stapeldiagramet så är biblioteksböckerna i klar ledning i sommarens inledning. Hur det ser ut i slutet av sommaren vad gäller lästa böcker det vete fåglarna. Just nu är jag dessutom riktigt sugen på ett och annat sommarstugbokhyllefynd. Låt läsfesten börja!

hur går det nu för en liten fru?

Hur ska jag kunna beskriva den här lilla boken utan att låta alldeles förvirrad? I den tunna kvadratiska boken The Tiny Wife  gör Andrew Kaufman sitt allra bästa för att skapa något alldeles eget. Boken börjar med att en man med en lila hatt kommer in på en bank och rånar alla i kön. Han vill inte ha deras pengar utan istället det som de värdesätter högst. Han får bl a med sig nycklar, foton och en napp. Frun i berättelsen lämnar sin miniräknare och när rånaren lämnar banken klargör han att han också tagit med sig 51% av deras själar. Hur de ska återfå dem får de fundera ut...

Jag tänker inte att jag ska skriva om alla de absurda händelser som följer, jag är övertygad om kommande läsare vill upptäcka dem själva men var beredda på att det är skruvat. Oavsett hur man tolkar berättelserna så är de helt crazy. Inte sedan jag läst Roald Dahl har jag upplevt något likande i stil och innehåll... Där finnas också en mycket vacker kärlekshistoria och det är klart att Kaufman valt sina historier så att vi stressade själar ska börja fundera över vad som egentligen betyder något. Men paketeringen - hjälp så kul. 99 glesskrivna sidor fyllda med underbar text.

När jag sedan tittar noggrannare på omslaget ser jag att alla intäkter från boken går till välgörande ändamål vilket gör läsningen ännu trevligare.  Konstprojektet för hemlösa ungdomar hittar man på http://www.sketch.ca/. Svensk översättning kommer i höst på Printz Publishing. Läs den redan nu eller vänta på svenska men läs den. Behövs ingen ångerrätt.

Tackelitack till Miss E som hade med sig den på bloggträffen.

hallå alla bokpratare i Göteborg

Ni glömmer väl inte att packa ned vår bokpratsbok i sommarväskan?
Midsommarhelgen närmar sig och jag är just nu i packartagen – väskorna ska fyllas med läsning inför sommaren och jag höll sånär på att glömma De imperfekta. Vi träffas ju för bokprat den 8 augusti här i Gårda och just nu är vi 14 personer anmälda.  Det ska bli riktigt skoj! Vi kommer också att kunna diskutera boken på Enbokcirkelförallas blogg under hela månaden. Jag längtar redan efter att höra era tankar om den!

tjuvtitt



Julis månadspaket från Cocoa Daisy ser härligt ut, grått och grönt och very Annaish.



att gå hela vägen...

Det finns de i min närhet som läser en bok och blir så inspirerade att de går hela vägen! Omeletter till lunch, ångkokta degnyten med kålfyllning och japansk whisky. Inspirationskälla: Haruki Murakami. Varför göra saker halvdant när man kan gå all in?

i ett regn av de vackraste av gåvor!

Nu får jag passa mig så att det inte framstår som att lärare, förutom 10 veckors sommarlov (dream on) också har valt sitt yrke för presenternas skull. Vissa presenter värmer dock hjärteroten på ett alldeles särskilt sätt. Vi tänker oss att gossen som har en myrstack i byxorna, gillar att leka och som har svårt med att få ihop orden kommer med en påse. Lång innerlig kram, säger nästan utan att hinna andas: jag har köpt en bok, för det gillar du och en blomma för det gillar du och choklad för det gillar du. Så har jag skrivit också:

Därför har jag valt mitt yrke. Därför!

maskrosfamiljen

"Nog är väl ytan djupast av allt, för det är där avgrunden börjar."

Som i ett grekiskt drama får vi följa "Lady-Boy" genom romanens tre delar: tid, plats och handling och för mig så var den här romanen en härlig läsupplevelse och en smått frustrerande utmaning. Så snart jag började tro att jag fått grepp om händelserna och deras förlopp så vrids berättelsen ännu ett varv. I de grekiska dramerna spelades kvinnorna av unga män och även i Lars Saabye Christensens roman Maskrosfamiljen är frågan om identitet och föklädnader ett viktigt tema. Vad är sant och vad  är falskt, vad är yta och vad är innehåll, desto mer jag läser desto mindre vet jag...

Det är Oslo och det är sextiotal, så långt kan jag vara säker. Det är våningen på tvärgatan till Karl-Johann och där finns tomrummet efter en far som begått självmord och en mor som försvunnit bort i psykisk sjukdom. Kvar är en faster som helst skulle velat vara i sin ugdoms Paris och den mycket ensamme lille pojkflickan i tidiga tonåren med oklar könstillhörighet. Han som är sin fars märkligaste patent, helt skamlös som han upprepade gånger får höra, eller helt enkelt närmast autistiskt oförmögen att tolka andra människors signaler och förutse människors reaktioner? Beskriver boken kanske en traumatiserad ung människa som först i teaterns grekiska drama får möjlighet att uttrycka sig? Jag vet faktiskt inte, måhända tolkningen är fri.

Det sägs i slutet av romanen att om man så bara en endaste gång roas av en tragedi så har den förvandlats till en komedi. Jag smålog ett antal gånger underläsningen, särskilt över beskrivningen av Lady-Boys totalt gränslösa uppträdande mot auktoriteter. Med den definitionen är det här en komedi men i mina ögon så är det en tragisk historia vi får läsa, vackert språk med tänkvärda meningar på nästan varje sida men djupt tragisk. Vemodig, sorgesam och gäckande.

stort tack för trevlig kväll!

Med magen full av spanska delikatesser och ett litet glas rött vandrade jag hem genom staden igårkväll. Tygkassen ännu en gång fylld med bytarböcker (Tack miss E för Tiny Wife!) och en massa trevligt sällskap. Bokbloggare är ett trevligt släkte, helt sikkert. Ser redan fram emot bokmässan då vi ska ha ett eget krypin som vi kan träffas i... Tack till Linda och Linda och Maria som ordnande träffen. Bra gjort! Nu hoppas jag på några snälla kamraters foton så att jag kan få en snygg bild på bokbloggarmaffian också. Vi ytliga, enkla varelser som mest av allt drömmer om ett gratis recex... Bara yta - inget djup, särskilt en måndagskväll i juni.

Bilden har jag lånat från Hannele. Massor av bra böcker fick nya hem!

åh, en present!

Finns där något härligare än ett grönt paket med en bok i brevlådan? Svar Nej!

känner du någon vresros?

Vresros kallas den i folkmun, den härligt doftande nyponbärande rosen som fyller hela min trädgård med väldoft. Taggig och dan, långsamväxande och med alldeles underbar doft. Anspråkslös, tålig och enveten, blommor i mängd och med en alldeles underbar doft. Vacker året runt med härliga köttiga oranga fröställningar som under vintern skimrar av frost.  Tänk att vissa människor är som vresrosor, tåliga och med en underbar doft. Hur är det, känner du någon vresros?   

jaha, nu blir det att tänka nytt eller?

Har den idag i min hand, den nya läroplanen som från och med höstterminen skall bli styrdokument i min vardag.  Nu är det implementera som gäller, utsidan ser ju lovande ut med kunskapens frukt, dator och penna sida vid sida och två barnahänder, en mörk och en ljus. Helt politiskt korrekt så långt, om där finns så mycket nytt i innehållet återstår att se. Nu tar vi steget från flumskolan till ordning och reda. Eller hur var det?

bokbloggarträff imorgon!

Så kul det ska bli att träffa ett gäng bokbloggare från Göteborg med omnejd. Imorgon ska vi ses och prata böcker, äta en tapas eller två och dricka ett glas rött. Byta böcker blir det också och ett är säkert - det kommer bli boksnack på hög (ljud)nivå. Klockan sex imorgon är det dags, jag gläder mig extra mycket då jag vet att arbetsdagen kommer att ägnas åt läroplanen 2011. Inte så att jag jublar direkt men åt bokbloggarträff jublar jag högt! Tack till Enligt O och Linda och Maria som fixar och donar så att vi kan träffas. Några av de som kommer har Enligt O länkat till här. 

försommarrabatt

Försommarrabatten står i sin fulla prakt och snart är planteringsmålet uppnått: en rabatt som bara måste rensas några gånger tidigt vår.  Femte sommaren är det som rabatten står där och Rhododendron, Pion, Nävor, Löjtnantshjärta, Fänrikshjärta, Daggkåpa, Lupin, Alunrot och Tremastarblomma smyckar vår trädgård. Planteringen är som vackrast i början av juni, synd bara att vi bara njuter den på helgerna. Det blir utmaningen i sommar att smyga dit lite fler högsommarväxter så att blomningen är lika fin i juli och tidigt augusti när vi faktiskt kan njuta av den dagligen. Växttips någon. Gärna i vitt/rosa/cerise.

bloggredaktörens tack!

Gästbloggare M: Visst är det trevligt att kunna erbjudas ett litet minibibliotek med handplockad litteratur även i sommarstugan. Bloggredaktören (hmmm) har som sagt en enorm bokhög att ta sig an under sommaren, inte ens en lästakt på en bok/dag skulle förslå. Därför mottages tacksamt alla bidrag till läsningens underlättande. Exempelvis kan kaffe på sängen, drinkar på altanen och sommarfräscha måltider serverade på verandan gagna redaktörens läsning. Bara så att alla, läs Gästbloggare M, vet!

Lördag (Ian McEwan)

Vilka pärlor man kan hitta när man har slut på läsning och chansplockar ur Bloggredaktörens abnormt stora hög med sommarböcker. Ian McEwan var en helt ny bekantskap så det var verkligen utan förutfattade meningar jag tog mig an Lördag, en skildring av en dag i hjärnkirurgen Henry Perownes liv. Förälskelse vid första kapitlet, sedan tillnyktring och insikt att det finns brister, men förhoppningsvis har vi inlett en underbar och varaktig relation, Ian och jag.

Det första kapitlet ja - Perowne står sömnlös i vargtimmarna och medan han tittar ut över London från sovrumsfönstret får vi via hans tankar lära känna honom som yrkesman och medelålders familjefar. Den här passagen är så bra att jag önskar att hela boken bara skall lunka på i det här vardagliga och att lördagen händelselöst skall passera medan man lär känna Perowne, men så blir det naturligtvis inte. Inte riktigt i alla fall. Hans familj och dess historia introduceras istället och sedan startar dagen på riktigt med en konfrontation i samband med en bilolycka följt av en squashmatch - de två händelserna syftar väl  till att utforska Perownes manlighet. Senare träffar vi och Perowne hans dementa mamma innan familjen med de vuxna barnen samlas för att äta middag och berättelsen slutar med vardagsdramatik om man vill som ger Perowne tillfälle att se klart på sin situation. Som fond till berättelsen är kriget mot Irak på väg att starta och invävt finns en diskussion om dess legitimitet, liksom diskussioner om naturvetenskap relativt humaniora. Och neurologin och kirurgin skildras i detalj, i passager som balanserar mellan thriller och dramatiserad facklitteratur.

Nåväl, vad hände mellan inledningens förälskelse och avskedets något ljummare form av respekt? Jo, McEwan fegar ur och fullföljer inte kontraktet med läsaren (eller också har jag läst kontraktet slarvigt och övertolkat vissa klausuler). I den inledande inre monologen tänkte jag på Updike och hans hänsynslösa och kompromisslösa skildringar av män och trodde att Perowne skulle dissikeras på ett liknande sätt, men det sker aldrig. Man får reda på ytliga attribut som att han inte gillar att förlora i squash och inte har slagits i vuxen ålder, men istället för att skala av fler lager av löken så står han kvar och stampar på samma ställe som i första kapitlet med sitt grubblande runt åldrande, oro för sina barn och världsläget. Perowne själv framstår till slut närmast som en hjälte (där småsinta jag ville se honom blottas i all sin ömklighet) och eftersom han är neurokirurg (inte det mer slarviga hjärnkirurg, märk väl), har två välartade barn och lever i ett lyckligt äktenskap i ett fashionabelt hem i centrala London så... ja, det blir väl lite tråkigt och ointressant helt enkelt. Det finns en massa andra saker att ta med sig som medelåldersskildringen och de intressanta samhällsdiskussionerna, men psykologin har McEwan inte bottnat när Perowne så småningom somnar på söndagsmorgonen.

/Gästbloggare M

finns där andra bilder?

Vi läser i tidningarna och hör i media om blodiga attacker och våldsamma upplopp i Syrien. Jag tänker då på den absolut otäckaste bok jag läst under våren nämligen Järngräshoppan av den syrianske författaren Salim Barkat. Den närmast medeltida människosyn som förmedlas till mig som läser är så otäck, kvinnor behandlas som djur och makten är fullkomligt vidrig. Alla hackar på den som är under i ordningen. Jag undrar om det finns andra skildringar från Syren? Har ni bloggläsare tips på annan litteratur som kan nyansera min bild? Andra bilder, fler bilder?

mysteriet på väg mot lösning...

Sommarstugemysteriet med en prasslande vedkorg är på väg mot sin lösning! Efter ett noggrant och systematiskt detektivarbete av M har han nu lokaliserat prasslet till ett vedträ. Detta prassel som gäckat oss under flera helger och förlett oss att tro att vi har besök av en liten mus härrör alltså från skalbaggar som smaskar i sig trä. Närmare bestämt barkborrar, det låter ganska mycket av ätande skalbaggar om någon händelsevis missat det : -) Nu är de små gynnarna tillsammans med vedkorg förpassade till altanen och vidare åtgärder får vi fundera över. Tips på hur vi kan undvika prasselmarodörerna i framtiden någon?

tusenskönor

Sju sorters blommor plockar tonåringen Karolina på midsommaraftons kväll, i källaren gömmer hennes far prästen flyktingar och där ute på ängen händer något som kommer att förändra henne och hennes familj för alltid. Så börjar Kristina Ohlssons andra del i deckarserien med Fredrika Bergman och Alex Rechts speciella utredningsgrupp i centrum. Tusenskönor är en spännande och välskriven deckare med avstamp rakt i samtiden. Utsatta flyktingar som är villiga att ta alla chanser för att få ett bättre liv, giriga människosmugglare, människor som in i det längsta försöker skydda sin familj och dessutom en polisgrupp som känns alltmer som riktiga människor och inte bara schabloner. Jag var något tveksam till Askungar som jag läste för någon vecka sedan men Tusenskönor gör att jag verkligen vill läsa vidare i nästa del. Ser fram emot Änglavakter.

bokbloggsjerka - snart sommarlov

I den allra sista bokbloggsjerkan för våren ber Annika oss att tipsa om den bästa bok vi läst den senaste månaden. Alls inte lätt men valet faller ändå på Deon Meyers roman i polismiljö. Det är Sydafrika och det är samtid och det är spännande. Det är Tretton timmar.

det bästa man kan ge ett barn...

är rejäla rötter och starka vingar! Eventuellt kompletterat med en gnutta tydlighet och lagom höga förväntningar. Det har jag stärkts i på kompetensutvecklingsdagarna i inkluderingens tecken som vi tagit del av så här efter skolavslutningen. Maria läste nägra tänkvärda rader för oss som passar för både stora och små:

Vingen

Vi går alla omkring med en vinge
som vi inte kan flyga med
som blir till en börda för oss
som vi måste smyga med.


Vi hade nog kunnat flyga
om inte alla självutnämnda vicevärdar,
skolmästare
och alla dom praktiska, taktiska,
nitiska, kritiska,
anemeiska, akademiska
felfinnarna med pekpinnarna
hade sagt:
du kan väl inte flyga!


Håll dig på marken, din envingade djävel!
Och drömmer du ens om att våga
med ett enda vingeslag
pröva din flygförmåga
så tar vi din vinge en dag!


Vi går alla omkring med en vinge,
en dröm, en längtan, en sång.
Tänk om våra vingar finge
flyga tillsammans en gång!
                          (Kent Andersson)

bunker

Som av en slump gled jag förbi utställningshallen på Mimers Hus och där mötte mig verk av tre kvinnor som kommit samman på Kvarnbyns handpappersbruk i Mölndal av kärlek till just handgjort papper. I konstnärsgruppen Puzzzle ingår Margareta Mannervik, Anita Johansson och Birgitta Jorlind Jonsson. Utställningen kallas Puzzle 2 och mest av allt fångades jag av Birgittas bilder på dörrar in till olika slutna rum. Bilden (tagen med min skruttiga kamera på mobilen) visar ett verk som hon kallar bunkern och just det där att ett slutet rum kan vara en trygghet och ett skydd eller en begränsning och ett fängelse funderade jag på när jag såg tavlorna. Mycket vackra milda färger och fantasieggande motiv.

grön present för en grön fröken

Det ultimata gräslökskitet har jag fått i present av snälla eleven H. Hon vet vad en grön fröken uppskattar och hade gjort ett vackert paket med  fröpåse, vacker metallskylt och dessutom en instruktion hur allt ska skötas. Som grädde på moset en gräslökssax. Det ska bli mycket spännande att pröva örtsaxen och se hur den fungerar - idéen är ju strålande. Tror dock inte jag kan hålla mig tills min egenodlade gräslök är redo för skörd. Det får bli lax med gräslökssås gjord på en bunt från affären redan i helgen!

Inget att avundas (Barbara Demick)

Som världens mest slutna samhälle och tillsammans med Kuba den sista planekonomin är Nordkorea naturligtvis intressant som ämne för reportageböcker. Nyligen kom en svensk bok ut om en turistrundresa i Nordkorea medan Inget att avundas gör tvärtemot och beskriver livet längst bort från det som de fåtaliga utlänningarna får se. Längst från Potemkinkulisserna i Pyongyang ligger industristaden Chongjin. Demick lyckas baserat på intervjuer med avhoppare till Sydkorea beskriva en handfull livsöden där under Nordkoreas korta blomstring men framför allt under dess fall.

Efter kriget byggdes Nordkorea med kinesiskt och ryskt stöd upp till en stat som låg före Sydkorea materiellt. Tyvärr byggdes också upp en som vi tycker skrattretande personkult av Kim Il Sung (och senare hans son Kim Jong Il) i kombination med ett närmast kastliknande klassificeringssystem av familjer, en extrem form av planekonomi och ett kontrollsamhälle byggt på angiveri och förbud mot att röra sig inom landet. När Kina och Ryssland senare tog sin ekonomiska hand från Nordkorea kollapsade industrin och med den det ekonomiska systemet. Kvar blev den i förhållande till BNP största krigsmakten i världen och en teknologisk satsning på kärnvapen. Och svält.

Demick skildrar mycket effektfullt förfallet genom att berätta de enskilda personernas historier. Elektricitetens försvinnande får symbolisera nedrustningen av det moderna samhället. Till att börja med blinkar lamporna illavarslande då och då. Sedan är strömmen borta en timme eller två för att till slut bara vara tillgänglig en timme eller två per vecka (i inledningen beskrivs hur Nordkorea på satellitbilder numera är en svart fläck i ett i övrigt upplyst Asien). Parallellt minskar det meningsfulla arbetet i industrin och så småningom de matkuponger som delas ut som huvudsaklig lön och folk får istället ägna sina dagar åt att själva skaffa mat och allt mynnar ut i svält vars konsekvenser beskrivs med ohygglig vidrighet.

En bit in i boken tyckte jag för ett ögonblick att det bara var ett fåtal människoöden som beskrevs och att den journalistiska gärningen i detta inte var så imponerande, men boken växte sedan och slutintrycket blev väldigt starkt. För att nämna några saker så är den påtvingade marknadsekonomin och framför allt uppfinningsrikedomen som trots allt växer fram när människor tvingas försöka klara sig själva intressant och flykten till Sydkorea via Kina är spännande på många sätt. Bland annat är mötet med först Kinas och sedan Sydkoreas moderna samhällen och materiella välstånd för nordkoreaner som varit avskärmade från omvärlden under hela sitt liv närmast ömsint skildrat. Det görs också ett relativt lyckat försök att förklara hur ett sådant här slutet och personfixerat samhälle överhuvudtaget kan byggas upp och vidmakthållas. Masshysterin med gråtande undersåtar vid Kim Il Sungs död blir till exempel förståelig. Nästan.

/Gästbloggare M

GP, SvD och DN har intressanta artiklar om boken.

seriöst oflyt och en väldigt fin present

Kom med, kom med på vandringsfärd i vårens gröna tid...

Efter ett dygn av seriöst oflyt med inbrottsförsök i bil med tillhörande skador, bortkommen paketavi, en gitarr som blåste omkull och gick sönder under pågående skolavslutning och reservgitarr som släppte en sträng så har jag en riktigt fin present att glädja mig åt. Min kära kollega, och tillika NO-fröken, tycker att jag borde ta mig ut mer i skog och mark och måhända inte häcka framför datorn. Alldeles säkert blir det lättare nu när jag har den fin-fina boken En timme från Götaplatsen att inspireras av. Finurliga texter av Roger Olsson och vackra foton av Mikael Svensson och Anders Järkendal blandas med utflyktstips till vackra platser i vår närhet. Bara att titta på omslaget kan ju få vem som helst att vilja snöra på sig skorna och gå en sväng på vandringsfärd i sommarns sköna tid. Tack snälla A för den fina gåvan som var extra rolig att få just idag. Oflytets tid är förbi - sommarvandringen kan börja!

på väg mot dagen som är din!

Nu grönskar det i dalens famn, nu doftar äng och lid. Så sjöng jag idag på skolavslutningen och  hoppas och drömmer om att alla elever och jag själv ska få en härlig sommar. En cykel på en grusväg, på väg rakt ut i grönskan. Det är sommarlov det när det är som bäst. Passa nu på alla lediga och  ...drick sol och doft ty dagen den är din!

Förtränger nästan att jag ska jobba en vecka till men what the heck, nu njuter jag idag.

sommarprat att längta till

Som alltid finns där många härliga sommarpratare att pricka in i kalendern. Särskilt ser jag fram emot att lyssna på Torgny Lindgren den 26 juni, Beate Grimsrud den 3 juli, Sara Stridsberg den 21 juli och Barbro Lindgren den 31 juli. Yukiko Duke och Karl Ove Knausgård går ju inte heller att missa. Tur att det finns radio i mobilen för jag inser att det kommer bli en intressant sommarpratarsommar!

det heter marmorerad...

- Var är våra marmeladpapper Anna? undrar de små ettorna som alldeles imorgon ska sjunga sin allra första den blomstertid.
- Lugn i stormen, de sitter på era fina bokstavsböcker, svarar jag och ser deras nöjda ansikten. Ett helt års arbete samlat i en vacker bok. Teckningar, framsidan på alla fina bilderböcker vi läst, bokstavsträning, fakta om djur och natur, experiment, matte och dokumentation av utflykter. Mängder av läsande och skrivande samlat i en bok, inte kan man då förnumstigt påpeka:
- Det heter marmorerade...

Marmeladpapper eller ej, bjuder på  en god marmorerad engelsk tigerkaka som är supersmarrig med apelsinmarmelad i smeten!

ännu en gång: En Dag

Det är mycket i media kring David Nicholls just nu. Hans succéroman En Dag släpps i pocket och som sig bör har han besökt Stockholm för att sälja in den lite extra. I SvD kan man läsa att han knappast själv skulle välja att läsa sin bok om han såg den i en bokaffär, den signalerar lite för lättviktig för hans smak. Berättelsen är förvisso en bagatell men vilket härligt tidsfördriv. Den är skriven på ett rappt språk och handlar om Emma och Dexter, vi får följa dem i livet, från det glada 80-talet fram till nu. Härlig lättläst relationsroman med mängder av tidsmarkörer, den passar en 40+ alldeles utmärkt. Hängmattan, stranden eller solstolen, perfekt avkoppling!

I oktober kommer filmen också, regisserad av Lone Scherfig. Kolla in trailer!

girl in translation - en charmig roman

Nästan hemma heter Jean Kwoks roman i svensk översättning och det här är en charmig framgångssaga med flickan Kimberly som berättare. Romanen är ingen biografi men delvis baserad på Jeans egna historia. Jean Kwok kom som yngsta barnet i en kinesisk familj till USA när hon var 5. Hennes föräldrar jobbade svart i textilfabrik och själv var hon mycket diciplinerad och framgångsrik student med examen från Harvard.

Hennes historia liknar alltså Kimberlys och i Girl in Translation får vi möta ett USA där allt är möjligt, med intelligens och hårt arbete kan alla lyckas. Nyckel till framgång heter språkkunskaper och uthållighet. Flickan Kimberly förstår att det är på hennes axlar som moderns öde i det nya landet vilar och jag får följa hennes uppväxt från 10-årig flicka till vuxen kvinna. På vägen får jag lära mig mycket om den kinesiska kulturen och ett och annat kinesiskt visdomsord.  Charmigt - lättläst och gripande.

Jean Kwok vill säkerligen med sin roman också visa på hur utsatta de papperslösa immigranterna är och att det är svårt att komma in i det amerikanska samhället - det är en mängd saker som ställer till det i integrationen. Språket förstås, men också kulturella skillnader, lojalitet mot landsmän och rädslan att bli utvisade gör att modern har svårt att ta de chanser som ändå bjuds.  Nu slutar det lyckligt i den här sagan och jag har fått en stunds härlig läsning under tiden, något för tillrättalagd och söt för min smak, men helt klart värd att tillbringa en eftermiddag i sällskap med.
En annan författare som skrivit om skillnaden mellan Kina och USA är Amu Chua. Hennes omdebatterade bok Tigermammans stridsrop har blivit mycket diskuterad. Hårt arbete och diciplinerade barn menar hon ger lycka och framgång i livet. Inte alls långt från Jean Kwoks budskap men helt annorlunda paketerat...

askungar - en helt ok deckardebut

Huvudet späckat av jobb = deckardags. Det var faktiskt tur att jag inte gav upp efter 20 sidor. Då hade jag retat mig på flera deckar-schabloner, trista miljöbeskrivningar och ett språk som lät som en gymnasieuppsats. Kristina Ohlssons debutdeckare Askungar har ju hyllats av mängder av bokbloggare och jag gav den en halvtimma till. Se'n var jag fast.

Det här är en spännande jakt på en seriemördare som växte allteftersom. Det är en riktigt regnig sommar och mördaren ligger steget före polisen, offren är små barn och som i ett CSI-avsnitt får jag i snabba klipp följa utredningen från dag till dag. I huvudrollen möter jag Fredrika Bergman, kriminolog och medlem i stockholmspolisens särskilda utredningsgrupp. Som enda akademiker, ogift och barnlös kvinna har hon det inte helt lätt att bli tagen på allvar i den grabbiga miljön. På svenskt manér så samarbetar teamet trots sina olikheter och till slut är det just olikheterna som gör att de lyckas. Superpedagogiskt och i sista änden inte riktigt så förutsägbart som jag i förstone trodde. En lovande start på serien som jag tänker fortsätta läsa. Nästa del heter Tusenskönor och ligger i min hylla. Gott att veta när huvudet av arbete äro fullt och avkoppling heter läsa.

drömmer om bokmässan...

Seminariekatalogen är minst sagt välfylld, läser och stryker över med olikfärgade pennor. Trots att tyskspråkigt inte är min kopp te så finns där många godbitar att läskas av. Kategorierna blir många: Måste. Kanske. Vill men krockar. Vila. Dessutom vill jag ju gärna hänga i bokbloggarnas eget lilla tillhåll där bokbloggsambassadörerna just nu jobbar med att arrangera olika happenings, bidrag mottages gärna på communityn. Middag eller fika hoppas jag också på och sedan vore det väl kul med prisutdelning i Forma förlags monter?

Rösta på en bokcirkel för alla om ni gillar den!