den besvärliga Elin Wägner - Ulrika Knutson

Bild hämtad från Historiska media

Idag skriver jag om Ulrika Knutsons biografi om Den besvärliga Elin Wägner. Kika in!

den sorgsne busschauffören från Alster - Håkan Nesser

Julimånaden avslutas med en text om Barbarotti, Backman och Den sorgsne busschauffören från Alster.

Jag älskar Håkan Nessers omständliga och långsamma spänningsromaner där Gunnar Barbarotti som en blind höna som hittar ett och annat korn klarar ut brott. han gör det på sitt eget sätt reflekterande och med hjälp av Eva Backman och vår Herre. I den här romanen så får vi följa Albin Runge, akademikern som blir busschaufför och genom en olycka får en livslång skuld att bära på. När boken börjar (2013) så söker han upp polisen i Kymlinge för att han får hotfulla brev och telefonsamtal. Hoten blir en sak för kommissarie Barbarotti. Parallellt med utredningen av dem så funderar Barbarotti och Backman om de ska slå till och bli ett par också officiellt. Att smyga med kärleken när man har 8 barn att ta hand om tycks fånigt.

Ett antal år senare så hamnar polisparet på Gotland under en lång höst och vistelsen där leder till en privatspaning som de inte alls räknat med. Det är småputtrigt med lågmäld humor, det är ett språk som knappt längre skrivs och knappast talas av 40-åringar men vad gör det? Jag är totalt såld. Ganska tidigt fattar man vad som hänt men vad gör det? Inget alls. Tänk nu om Nesser skulle läsa in sina böcker som han gjorde förr, då skulle det vara perfekt!

Och visst finns det med minst ett "till yttermera visso", jag lyssnade efter luguber också ... 

den tysta patienten - Alex Michaelides

Alex Michaelides spänningsroman Den tysta patienten har legat i mina högar mycket länge men nu så var det dags att läs/lyssna. Först en kommentar om omslaget. Så himla snyggt med revan vid munnen. Det här är en psykologisk roman som börjar på en sluten psykiatrisk avdelning på en kriminalanstalt, där sitter Alicia dömd för att ha mördat sin man. Sedan mannen sköts i deras gemensamma hem så har Alicia inte yttrat ett enda ord.

En av läkarna på på avdelningen, Theo, försöker närma sig henne och i romanen får man följa både honom och Alicias liv innan skotten. Jag gillade särskilt att Alicia är konstnär, det blir ett spår som tillför till berättelsen.

Det är snabbt, smart och ganska oväntade vändningar och jag läste/lyssnade närmast i ett svep. Gott betyg.

tyska huset - Annette Hess

Tyska huset av Annette Hess är en sån där roman som jag bara stötte på och som sedan blev en riktigt spännande läsning. Ibland ska man faktiskt se förbi omslaget och chansa. 

Romanen börjar i Frankfurt 1963 och familjen Bruhns bor i det tyska huset, där driver föräldrarna restaurang, storasyster arbetar på barnavdelningen, lillebror är en charmig släddis och så har vi mellanbarnet Eva. Hon är översättare på en juridisk byrå och när rättegångarna mot krigsförbrytare som verkat i Auschwitz blir hon anlitad som tolk. 

Vi som läser får följa Evas arbete där hon får får tolka de hemskaste vittnesmål, hon har svårt att hantera de berättelser hon får höra. Samtidigt så följer vi hennes romans med Jürgen, som är en välartad ung man från en annan samhällsklass. Vardagslivet på restaurangen, familjelivet och systerns arbete på sjukhuset blir snart en fond till de hemligheter som ligger dolda. Det är en brytningstid för unga kvinnor och Eva är en självständig person som inte vill ha äktenskapet som enda livsuppgift och att följa Eva på vägen från familjeflicka till yrkeskvinna är en av delarna jag gillar. En annan är berättelsen om hemskheterna som begicks i lägren, berättade ur ett lite nytt perspektiv. 

Annette Hess är författare till tv-serier och jag kan absolut se den här historien som en miniserie, 60-talets Tyskland, rättegångsscener och kontrasten mellan en bullrig restaurang och Jürgens fars iskalla herrgård.  Det skulle kunna bli bra.

Det här var en bok som passade att lyssna på under tiden som jag körde några längre sträckor i veckan, kräver ingen jättekoncentration och engagerar precis lagom mycket. 

långa listan är här - Man Booker är tradition!

The Booker Prize for Fiction is open to writers of any nationality, writing in English and published in the UK or Ireland.

The 2020 longlist, or ‘The Booker Dozen’, of 13 novels, is:

Author (country/territory)            Title (imprint)

Diane Cook (USA)                           The New Wilderness (Oneworld Publications)

Tsitsi Dangarembga (Zimbabwe) This Mournable Body (Faber & Faber)

Avni Doshi (USA)                             Burnt Sugar (Hamish Hamilton, Penguin Random House)

Gabriel Krauze (UK)                        Who They Was (4th Estate, HarperCollins)

Hilary Mantel (UK)                          The Mirror & The Light (4th Estate, HarperCollins)

Colum McCann (Ireland/USA)     Apeirogon (Bloomsbury Publishing) 

Maaza Mengiste (Ethiopia/USA) The Shadow King (Canongate Books)

Kiley Reid (USA)                              Such a Fun Age (Bloomsbury Circus, Bloomsbury Publishing)

Brandon Taylor (USA)                    Real Life (Originals, Daunt Books Publishing)       

Anne Tyler (USA)                            Redhead by The Side of The Road (Chatto & Windus, Vintage)

Douglas Stuart (Scotland/USA)  Shuggie Bain (Picador, Pan Macmillan)

Sophie Ward (UK)                           Love and Other Thought Experiments (Corsair, Little, Brown)

C Pam Zhang (USA)                       How Much of These Hills is Gold (Virago, Little, Brown)

Varje år så här i slutet av sommaren så tillkännages Man Bookers långa lista, och varje år så plockar jag ut några titlar som jag vill läsa. I år blir det givet att jag läser Hilary Mantels The Mirror and the Light, den håller jag på med redan. Sedan har jag i min bokvagn i stan This Mournable Body av Tsitsi Dangarembga och Maaza Mengistes The Shadow King. Båda köpte jag på min resa till Sydafrika förra året och de väntar verkligen på att läsas! 

Ovanligt är att det inte är en enda författare från Asien eller Oceanien nominerad i år. Det brukar vara en Indisk eller pakistansk författare och ofta också någon från Australien eller Nya Zealand. 

herrarna satte oss hit - Elin Anna Labba

Bildkälla: Norstedts 

Herrarna satte oss hit - om tvångsförflyttningarna i Sverige av Elin Anna Labba är ytterligare en bok som jag la i tbr-högen i våras. Intervjun i babel i mars gjorde mig mycket intresserad och den ska alla absolut se! Nu har jag lyssnat på boken i Elin Anna Labbas egen uppläsning. Så perfekt det var att hon läser den själv, det blir en så äkta och gripande upplevelse att höra hennes släktingars, och många andra samers vittnesmål om en del av Sveriges historia som vi inte alls ska vara stolta över.

I sin bok har Labba samlat röster som skildrar den tvångsförflyttning av samebyar och renbetesområden som tog sin början 1919. Hon har samlat in jojktexter, brev och andra dokument som tillsammans med intervjuer ger en rik och gripande bild av hur herrarna hanterade det som sågs som ett problem; att samerna renbetesland inte alltid höll sig inom de olika ländernas gränser. Sapmí består ju av fyra länders territorium och 1919 kom Norge och Sverige överens om att de renskötande samernas djur inte längre skulle kunna vandra till sommarbetet nära de norska fjordarna. Så inleddes då en på många vis omänsklig omflyttning av människor som påverkade många släkters framtid och påverkat det samiska folket på djupet.

Läser en debattartikel i DN idag med titeln Sveriges koloniala arv lever vidare som starkt ifrågasätter att Sveriges behandling av nationella minoriteter snart stryks ur läroplanen för historia på grundskolan. Med tanke på att det går en våg över världen där land efter land uppmärksammar förtryck och rasism som drabbat olika minoriteter så kan det tyckas att det är ett konstigt beslut. Lennart Rohdin, regeringens särskilda utredare av en stärkt minoritetspolitik är skribenten och han påminner om att den svenska staten hanterat minoritetsfolken på ett inhumant sätt och att undervisning om hur samernas, romernas, tormedalingarnas, finländarnas och judarnas historia i Sverige hör till den svenska historien. Diskussionen gick hög och huruvida antikens historia skulle plockas bort, där engagerade sig mängder av lärare, lektorer och professorer. På grund av stoffträngsel så försvinner nu skrivningen om minoritetsfolkens historia i läroplanen. Detta sker utan att det blir allmän diskussion, samråd med företrädare för minoritetsgrupperna har enligt Rohdin skett alldeles för sent.

Jag är glad över att jag läst Elin Anna Labbas reportagebok om en del av samernas historia som för mig var okänd, i sista minuten har hon samlat in vittnesmål från människor som var med om tvångsförflyttningarna, snart kan ingen längre berätta. Familjer som splittrades för livet, stora ekonomiska värden som försvann, konflikter som fortfarande lever kvar mellan de samer som bodde där och de som staten flyttade dit. Tvångsförflyttningarna var ett maktmedel, utformandet av sameskolorna ett annat och de rasbiologiska undersökningarna som genomfördes visar på synen som var rådande under 1900-talet. Ska 2000-talet fortsätta i samma stil? Vet vi inte bättre? 

kvällspromenad i sydväst

Man skulle kunna tänka sig att vädret skulle göra sig till lite den här sommaren, efter månader i karantän och social distansering så vill man ju så gärna att det ska vara varma kvällar och enkelt att umgås utomhus. Här på västkusten har juli varit väldigt blåsig och det har regnat rejäl i omgångar. 15 grader varmt i slutet av juli är liksom inte lockande. Idag så kom i allafall solen fram en sväng och då blev det stillsam promenad på sydvästra delen av ön.  Att parkera innan bron till Klädesholmen, gå över bron och strosa i det lilla samhället ända ut till Claes Hakes Tro, Hopp och Kärlek är årlig tradition. Jag är just nu väldigt besviken på min kropp, artros och hälseneproblem gör att jag har det besvärligt att gå långt och träning på alla sätt hjälper inte. Nåja. Det finns värktabletter och faktiskt är det helt nödvändigt att bli urblåst varje dag.

sjörök - Elinor Kapp

Bild från Bokfabriken

Förmiddagen har ägnats åt ogräsresning och lyssning på den nyutkomna Sjörök av Elinor Kapp. Mest av allt så plockade jag upp den här deckaren för att den hade fyren Pater Noster på omslaget och jag tänkte mig att den kanske skulle utspela sig där men den blivande serien Mord i skärgården har sitt nav på Stenungsunds polisstation. Där jobbar Eddie Öhlund som kommisarie, han bor i Skärhamn och när ett fastighetsskötaren på spahotellet i  det lilla kustsamhället faller ner från taket så kallas polisgruppen dit. Är det en arbetsplatsolycka?

Samtidigt som Öhlund utreder dödsfallet så kommer Stella resande från London, hennes mamma ligger på Kungälvs lasarett och hon trodde sig kunna bo hos sin mormor i Skärhamn. När mormodern inte är hemma så tar sig poliskommissarie Eddie Öhlund sig an henne och ger henne husrum. Snart har de två mycket gemensamt och samtidigt hittas ytterligare en död kropp. Utanför Nösnäsgymnasiet ligger idrottsläraren död. Ska nu stenungsundspolisen klara att utreda två dödsfall?

Det här är en helt ok spänningsroman som blir extra kul att läsa/lyssna till eftersom den utspelar sig i kända trakter men om jag ska bli sugen på att läsa vidare i serien så tänker jag att författaren behöver använda de unika miljöerna på ett bättre sätt. Ja det regnar från sidan så att ingen paraply hjälper och saltvattnet gör fönstren strimmiga men jag hade önskat mer. På Tjörn finns så många miljöer som man skulle kunnat använda och det fiktiva hotellet är perfekt skådeplats som inte nyttjas riktigt ordentligt, enligt mig då. Kanske hade jag fel sorts förväntningar när jag väntade mig en kriminalroman på Hamneskär, dit är det dramatiskt att ta sig och isolerat och öde del av året. Dit hoppas jag förresten komma på söndag, det finns ett litet sommarkafé där.

Mitt omdöme blir lite småljummet. Där finns många element i boken som jag gillar, till exempel relationen som växer fram mellan Eddie och Sara och gestaltningen av Saras syster som driver hotellet. Hur som, det här var en spännande sällskap till ogräsrensningen och jag ser fram emot att höra om kommande böcker.  

ett amerikanskt äktenskap - Tayari Jones

An American Marriage av Tayari Jones har legat i min hylla i mer än ett år (jag köpte den i Eastborne förra året ...) och nu äntligen var huvudet tillräckligt med för att kunna läsa den på engelska. Jag blandade som så ofta läsning och lyssning och den här romanen passar verkligt bra in i det amerikanska tema som jag hamnat i de senaste månaderna. I romanen skildrar Tayari Jones ett ungt färgat par från Atlanta, de båda möts på universitetet genom en gemensam vän. Roy kommer från små omständigheter och studerar marknadsföring och hon kommer från andra sidan stan med en pappa som har gjort sig en förmögenhet på jos. Celestial är konstnär som tillverkar exklusiva dockor och när de förälskar sig så kan man tycka att de verkar vara varandras motsatser. De bestämmer sig ändå för att satsa och kärleken är stark.

Efter bara ett år som gifta anklagas orättfärdigt maken för ett brott, han döms till 12 års fängelse och i romanen får man följa hur deras relation utvecklas genom olika typer av meddelanden/brev. Celestial känner sig mycket övergiven och vänder sig till deras gemensamma vän och samtidigt som deras relation växer så sitter Roy i fängelset och Celestials fars pengar används för att anlita en skicklig advokat.

Jag förstår absolut varför den 2019 vann Women's Prize for Fiction. Det är en aktuell och välskriven roman som genom att skildra ett äktenskap också kommenterar många företeelser i det amerikanska samhället. Snyggt och smart!  

familjen - ett reportage av Johanna Bäckström Lerneby

bild: Mondial

Familjen av Johanna Bäckström Lerneby är en reportagebok utgiven i juni i år. Researcharbetet började dock redan 2006 och delar av innehållet är tidigare publicerat i Aftonbladet. Nu har Bäckström Lerneby grävt ännu djupare i den stora libanesiska släkten som i boken kallas familjen Al Asim och som är en av släkterna som är inblandade i det som i media rapporteras som maffiametoder i främst Angered, Hjällbo och Hammarkullen. De olika släkterna/grupperingarna verkar dock över stora delar av staden och kriminalitet som drogförsäljning och indrivarverksamhet försegår i många andra stadsdelar. I Göteborg finns flera olika grupperingar varav familjen Al Asim är en. Författarens källor är många, intervjuer med familjemedlemmarna, intervjuer med olika myndighetspersoner inom polis, rättsväsende, socialtjänst och ett gediget letande i mängder av olika dokument hos myndigheter som deklarationer, polisförhör, domslut, försäkringskassebeslut och anmälningar hos socialtjänst. Hon har också varit i kontakt med ett antal människor som på olika sätt påverkats av familjens sätt att genom hot och våld styra och ställa i en hel stadsdel.  

Det här är ett reportage och författaren har vingett sig om att på ett pedagogiskt sätt och med enkelt språkbruk försöka reda i det komplexa nät av starka lojaliteter som finns inom familjen. Hon skildrar hur överhuvudet imamen Salim Abu Nizar Al Asim styr sina söner, syskon, barnbarn och syskonbarn och hur han samtidigt upplever att hans ansvar är att medla i de konflikter som uppstår i samhället och förhindra att våldet eskalerar. Medlare eller maffialedare, det är frågan. I intervjuer med honom och andra släktmedlemmar så menar de att de är utsatta för noggrannare granskning än andra, deras företag och lokaler söks igenom och polisen stannar dem oftare än andra. 

Bäckström Lerneby har också en ansats att skildra hur samhällets olika instanser genom ett mer informellt samarbete mellan myndigheter drar åt nätet allt mer om den klanlika familjen där heder och lojalitet med sin släkt är byggstenar. Förtroendet till att rättsstaten skall klara av sin uppgifter är noll samtidigt som familjemedlemmarna är väl förtrogna med hur sociala skyddsnät och bidrag fungerar och jag möter i reportaget nästan bara män. Jag blir så nyfiken på kvinnorna och deras liv, det antyds att några av dem gifter sig mycket unga och att deras plats är i hemmet men man får i texten inte så mycket mer information. Det är främst en av kvinnorna som man får veta lite mer om och där blir också barnen omhändertagna av socialtjänsten eftersom hemmiljön anses olämplig. Mitt hjärta är som alltid hos barnen. 

Jag själv, som jobbar i skolan, saknade barn- och skolperspektivet. Hur har de här barnens/ungdomarnas utbildning sett ut? Vilket stöd/vilka åtgärder har skolan bidragit med? Har samtalen med släktens överhuvud också gällt barnens utbildning? Boken har stort fokus på de polisiära insatserna och det är förståeligt men mina egna erfarenheter gör mig ändå lite nyfiken. Det enda som nämns är att skolan vid flera tillfällen anmält en av familjerna i släkten till socialtjänsten, men vad hände mer? 

Det här var en intressant läsning som kommer min vardag ganska nära, jag ska ta mig en funderare på vilka lärdomar jag kan dra. Ett arbete i en mångkulturell miljö leder till många möten, ibland svåra möten och Elevhälsan måste vara på tå, samarbeta med andra myndigheter och jag själv kan inte ge upp mitt tjatande om språkets makt och skolans grundläggande värden. Jag ska se till att samtala om den här boken med många, jag ska också påminna mig själv och andra om att det här är en gruppering av människor som vi möter i vår vardag, där finns också flera andra.  

Författaren har i boken bytt ut namnen på alla medlemmar i släkten Al Asim, släkten heter i verkligheten något annat. 

tre sommarfavoriter

Jag har inte alls lyssnat på alla sommarprat i år men några favoriter har jag ändå att tipsa om. Lite förutsägbart (jag vet!) men jag vill lyfta fram tre författare.

Patrik Svensson - författaren till Ålevangeliet pratar om havet.

Emma Adbåge - fantastisk barnboksförfattare och illustratör pratar barnet syn på livet, om att bli läst och att läsa varandra.

Karin Smirnoff - författare till trilogin om Jana Kippo, personligt om berättande och berättelser.

söndagsvägen - Peter Englund

Idag skriver jag om Söndagsvägen av Peter Englund inne på Kulturkollo.
Välkommen dit! 

två vita dvärgar - Lo Kauppi

Två vita dvärgar av Lo Kauppi är en roman som gräver sig in i mig och som med sitt raka och oförställda berättande gör att jag inte kan värja mig. Det har tagit mig flera dagar innan jag ens kunde skriva något kort om den och ännu har jag inte tänkt klart.

Lena är en av fyra syskon och hon växer upp med en alkoholiserad pappa som ständigt är oberäknelig och en mamma som gör det hon kan för att familjen skall fungera. Pappan tjänar ganska bra som bergsprängare och de flyttar till ett villaområde där Lena känner sig som en utomjording. Lena är rastlös, finner sig inte tillrätta i skolan, har ångest och drar som tonåring till London. Hon skall bli frisör men inte heller i London tycker sig Lena passa in, hon söker sig till festerna och de gränslösa och farliga. Där accelererar hennes självmedecinering med droger och alkohol och snart befinner hon sig i ett missbruk som hon inte kan hantera. Hon drar till Thailand med en kille för att smuggla in amfetamin och det är på flygplatsen vid hemkomsten som berättelsen delar sig i två.

Vi får följa Lena - där de svalda kondomerna spricker och hon räddas i sista stund, hon hamnar i fängelse och jakten på nästa dos, jakten på ett värdigt liv leder till fortsatt missbruk och utsatthet. Hon kan inte bryta med sina missbrukande vänner och dottern Sol blir omhändertagen och livet snurrar på.  

Vi får också följa Lo - som förstår att hon måste be om hjälp av sin familj, lägger in sig på avgiftningsklinik, läser upp komvux och går i terapi för att hantera sitt liv. Hon får en ADHD-diagnos som hon kan medicinera och utbildar sig till skådespelare och hennes liv är inte enkelt men det fungerar oftast. Hon har svårt med trygghet och tillit och söker sig till män för bekräftelse, hon skulle så gärna vilja våga starta en familj men det känns nästan omöjligt. Hon satsar allt på sitt liv med teatern istället.

Både Lena och Lo är formade av det sociala arvet och där Lo gör en klassresa med utbildning och valmöjligheter så är Lenas enda slutstation en skitig toalett med en spruta i armen. Hennes brist på impulskontroll och ständiga ångest gör att hon inte klarar att leva det där vardagslivet, hon älskar sin dotter men förmår inte ta hand om henne och när Lena och Lo i slutet av boken möts så är det hjärtskärande läsning.

Jag hörde den här boken i Lo Kauppis egen uppläsning och det gjorde säkert att texten kom otäckt nära. Jag var tvungen att pausa emellanåt för att sedan ta sats igen. Jag är glad över att jag lyssnade klart, det är en både viktig och berörande text men jag bär med mig en sorg i hjärtat nu flera dagar efteråt. När de två vita dvärgarna förenas till en kanske det finns möjlighet att leva ett helt och gott liv, ett starkt och lysande liv men vägen dit var tuff att lyssna till.

beatrice av Lina Bengtsdotter

Del tre i Gullspångsserien av Lina Bengtsdotter börjar med att polisen Charlie Lager sitter på ännu en bar och raggar upp ännu en man. Hon har uppenbart svårt för att släppa någon in på livet och mest av allt så vill hon jobba, just nu är det lugnt på utredningsfronten och då är hon extra vilsen.

Redan nästa dag går larmet, en liten baby,  Beatrice, har blivit bortrövad från sitt hem på Hammarö utanför Karlstad och det nationella teamet kallas in. Samtidigt som Charlie och hennes kollegor försöker nysta i det som hänt så kommer Charlies egen bakgrund allt närmre. Extra många tankar kring familj väcks och precis som i de tidigare delarna i serien så speglas kriminalfallet och  Charlies liv. Brottet väcker känslor och tankar som Charlie helst vill glömma och moderskap/mödrar är ett av temana i boken. Frågan om att våga känna trygghet och samhörighet med någon, och vad man måste satsa då är en annan.

Den här serien är av den lättlästa sorten och med korta meningar, korta kapitel och en hel del cliffhangers så liknar den Sofie Sarenbrants serie om Emma Sköld i stilen. Spännande, samtid och helt ok underhållning.  

bin och människor - Lotte Möller

Idag satt jag i Jonsereds trädgårdar i den ljuvligaste berså av rosor och drack lemonad. Sämre kan man ha det. Runt mig surrade det ihärdigt och överallt kröp det pollinatörer som jag gissar var bin. Det fanns några kupor i trädgårdens kant och det passade väldigt bra eftersom jag på resan dit (och hem) lyssnade på Bin och människor av Lotte Möller. En personlig skriven faktabok om bin och biskötare i religion, revolution och evolution samt många andra bisaker som Lotte själv uttrycker det på omslaget. 

I boken utforskar författaren relationen mellan bi och människa både i historisk tid och i samtiden och hon ställer också frågor om framtiden. Den här boken korades till årets trädgårdsbok 2019 och jag förstår varför. Det är faktaspäckat, aktuellt och samtidigt förpackat i en sådan form att man gärna läser ett kapitel till, och ett till. Jag är uppvuxen med biodling och kan alla termer och handhavandet är bekant och det tycks mig som att Möller är genuint intresserad av biskötare och bin = bra förutsättningar för att skriva om ett ämne. Hon berättar om ett av människans viktigaste tamdjur på ett sätt som gör det både intressant och levande. 

Levande är inte alltid alla i serien Morden i Midsumer - den serien har överlevt sig själv - men jag såg nyligen avsnittet Det dödliga sticket och lite kul var det när man märkte att en hel del fakta faktiskt var insprängt i den annars ganska tramsiga handlingen ... 

Kuststigen: Säbyleden

Säby kile naturreservat är ytterligare en befintlig led på Tjörn som numer hör till de som skyltas Kuststigen. Jag har vandrat här många gånger och ut till Stenstugan är det en helt magnifik vandring genom betade hagar, bredvid fågelrika grunda vikar (kile är ett ord för just grund vik) och dramatiska klippor.  Den här gången valde jag att gå rundslingan som är ungefär 6 km lång och det är också den som är skyltad Kuststigen. Följer man den så missar man det absolut vackraste - så mitt tips är absolut att gå ut till Stenstugan och tillbaks och sedan fortsätta på rundan. Då blir vandringen ungefär en mil lång och huvudsakligen är den lättvandrad. Man får dock inte vara rädd för betande djur, det är  en stor besättning köttdjur som betar de strandnära ängarna. Är man sugen på fika så finns ett litet fik i Säby med hembakt med mysig trädgård. Om man cyklar eller vandrar mellan akvarellmuseet och Pilane skulptur så passerar man Säby och det är väl värt att cykla ut på halvön.

supermakten - vad varje svensk bör veta om USA

Supermakten - vad varje svensk bör veta om USA  av Frida Stranne och Sanna Torén Björling är en sån där faktabok som man börjar bläddra i lite lagom förstrött och sedan inte kan släppa. Boken är, enligt förordet, en vilja att förmedla deras pusselbit för att bättre förstå landet och vad som karaktäriserar det. Trivia och stora komplexa frågor avhandlas på ett sätt som är lättläst utan att bli banalt och jag uppskattade särskilt att boken innehåller personligt skrivna texter kopplade till fakta samlade i många olika teman som Ytligheten som gemenskap, Du lyder. Punkt. , Allt är politik - politik är allt, diskriminering och rasism och Var är alla kvinnor? 

Jag, och många med mig, har den senaste tiden blivit allt mer intresserade av landet i väster. Jag skrev lite om det på Kulturkollo häromveckan och där samlade jag och länkade också de senaste månadernas läsning där Rodham av Sittenfeld är en riktig höjdare. Nu fyller jag på med den här faktaboken som kommer precis rätt i tiden, det kommande presidentvalet, pågående (skenande) pandemi och en president som älskar att twittra till synes helt utan filter gör att man inte kan värja sig från att bli nyfiken. Jag hoppas att Supermakten hittar till många läsare i sommar för på ett pedagogiskt och systematiskt vis så förklarar de båda författarna en mängd företeelser som är riktigt bra att ha koll på. Hur val och domstolsväsende fungerar är ett exempel på sådant som jag haft lite hum om tidigare men som jag nu vet aningen mer om. Jag förstår att boken kanske skulle blivit allt för tjock om också kulturyttringar som litteratur, film och musik skulle fått en mer framträdande roll men för mig hade det gjort boken ännu bättre.  

Det kommer bli en spännande amerikansk sommar och höst, jag kommer att fortsätta läsa och lyssna, fullärd blir jag väl aldrig men lite mer  än tidigare vet jag  efter att ha läst! 

Kuststigen: Härön

Jag fortsätter mina vandringar på den nymärkta kuststigen. Här på Tjörn är det 4 leder som ingår i satsningen (Sundsby, Säby, Dyrön och Härön) och extra kul var det att de bundit samman några slingor på Härön så att jag kunde gå en (för mig) lite ny runda på den vackra ön utanför Kyrkesund. Nästan 8 km blev det bland betande kor, ljunghedar, myrar och näckrosdammar omgivet av ett blått västerhav. Idag var det perfekt vandringsväder och kommer man tidigt på morgonen så är det inga problem att få parkering vid Linneviken. Senare på dagen är det närmast omöjligt så anse er tipsade om ni vill ta en tur. Kolla också tidtabellen till färjan om ni kommer tidigt, senare på dagen går färjan ofta men på morgonen bara en gång i timmen. Nu var skepparen snäll och svängde över med bara mig men sån tur har man kanske inte alltid. Superfin vandring i varierad natur och som bonus får man  uppleva ett litet bohuslänskt samhälle med sina typiska hus och sjöbodar. 

frankissstein - Jeanette Winterson

Jag tror att jag just läst/lyssnat på årets bok. Så bra tycker jag att Frankissstein av Jeanette Winterson är och det är mycket som gör att jag hyllar. Mest av allt är det förstås Wintersons helt magiska språk (jag lyssnade på engelska så jag kan inte säga något om översättningen). Hon använder vid varje tillfälle precis det exakta ordet som behövs, där finns noggrannhet i både miljöbeskrivningar och dialoger, snygga blinkningar till både Frankenstein, Shakespeare och romantikens engelska diktare och så leken med ord som är så underhållande att jag emellanåt tycker det blir nästan för snyggt.

Upplägget är sådant att man dels får följa Mary Shelley som rymt från sin far och nu bor med sin make Percy Shelley, ungdomarna har hyrt ett fuktigt hus vid Genevesjöns strand och roar sig, tillsammans med Lord Byron, med att berätta skräckhistorier. Mary skriver Frankenstein där och texten återkommer till livet som det var och blev för Mary Shelly. Lejonparten av berättelsen utspelar sig i nutid där transplantationsläkaren Ry Shelley reser till en mässa i USA för att ta del av det senaste inom AI. Väl där så möter han Ron Lord som tillverkar de mest avancerade sexrobotar världen någonsin sett och receptionisten Claire som med sin djupa tro undrar vad hon egentligen gör på en mässa full med robotar. Ry, som är transperson, möter dessutom en man som han inte kan motstå: Victor Stein.

För alla som kan sin Frankenstein så är namn, teman och diskussioner som finns i den klassiska romanen ganska tydligt överflyttade till nutid. Winterson diskuterar om människan kan leka gud, vad som är mänskligt liv, kan maskiner någonsin ersätta människan och om man kan skapa evigt liv - vem ska då bestämma vilka som skall få det? Om vi i den termosliknande anläggningen där människors huvuden bevaras hade kunnat spara Hitlers hjärna, hade vi gjort det? Och Trumps? Svaret kommer rappt i en av dialogerna i romanen - det skulle inte varit möjligt för man måste vara vid sina sinnes fulla bruk för att komma i fråga ... Sa jag att boken också är politisk?

Men, nu undrar ni säkert. Läser Anna en roman om AI som inkluderar sexrobotar och tokhyllar?

Japp.

Så är det.

Trots att jag är motvillig science-fictionläsare så faller jag handlöst och jag är underhållen från början till slut. Aldrig förut har jag läst en roman av Winterson som är så rolig, jag fnissar så att kaffet sprutar och människor i mataffären tittar konstigt (ja, jag lyssnar typ överallt) för att jag går omkring och storler. Jag minns plötsligt att jag sett en intervju med Winterson på Babel och självklart länkar jag till den (där också Mats Strandberg och Jenny Jägerfeld pratar om Monster i terapi som jag nu måste läsa!). Frankissstein är en av de böcker som jag ska bokcirkla efter sommaren och jag vet redan nu att meningarna kommer att vara delade. Så spännande samtal det kommer att bli!

Daisy Jones & The Six - Taylor Jenkins Reid

Att läsa/lyssna på  Daisy Jones & The Six av Taylor Jenkins Reid är som att färdas i en tidsmaskin till 70-talet. The Six är ett (fiktivt) amerikanskt kompisrockband som får allt större framgångar och riktigt stora blir de när den karismatiska Daisy Jones blir del av bandet. Det är sex och droger och rock n'roll och  slitningar som leder fram till att gruppen utan förvarning splittras. Vägen dit är ruskigt underhållande, jag kan förstå att den här storyn är på gång att bli TV-serie. Det finns förutsättningar att blir riktigt bra, hoppas bara de får till musiken. Jag fick en hel del associationer till filmen om Elton Johns liv emellanåt, tiden och festandet och hur man får kompromissa med sin konst för att sälja.

Det här är ännu en roman som jag lyssnar till som har ett gäng berättare som alla ger sin bild av vad som händer och eftersom de alla har olika inläsare så blir helheten närmast dokumentär. Man kan nästan börja googla på The Six och jag blev lite lagom nyfiken på om det finns något existerande band som Reid faktiskt inspirerats av. Hur som, det här är en grym roman oavsett om man  gillar musik. Läs eller lyssna! 

dublin murders - ruggigt i regnet

Dublin Murders är en serie som man kan se på SVT Play och med sina 8 avsnitt så är den alldeles lagom att sluka en ruggig dag som denna. Tana French har skrivit de två böckerna som den här första säsongen bygger på och hon är mästare på att bygga upp otäcka stämningar. Den känslan har de förvaltat väl i tv-serien och jag gillar både skådespeleri och miljöer. Och att det får vara långsamt. Inte så mycket action, mer krypande spänning sådär att man börjar titta sig över axeln och hör konstiga ljud i huset. Rekommenderas! 

modersmjölken - Nora Ikstena

Modersmjölken av Nora Ikstena är en lettisk roman som översatts till svenska och jag ska säga det direkt, det här är en bok som bara måste läsas!

I slutet av det andra världskriget föds en liten flicka, hon växer upp i Riga med sina föräldrar och hon får hela sin uppväxt höra att föräldrarna kunde flytt kommunismen men de avstod för att hon skulle födas i Lettland, moderslandet. Det är bara det att Lettland snart ingår i Sovjetunionen igen och både språk, kultur och religion skall inte längre uttryckas. Flickan växer upp till kvinna, studerar hårt och utbildar sig till gynekolog och hennes liv är vetenskapen. Hon vill använda vetenskapen för att skapa en bättre värld för alla medborgare. Angiverisystemet gör att hon förflyttas från forskningen i Leningrad till en by på landet där hon ska ta emot patienter. Hennes livsuppgift tas ifrån henne, världen rämnar.

Så får hon själv en flicka som hon vägrar amma. Hon vill absolut inte att henne ångest skall föras över till det lilla barnet genom modersmjölken och dottern växer till en början upp i Riga med sina morföräldrar. När det är dags att börja skolan får flickan flytta till sin mor som inte förmår vara den förälder som förväntas. Det blir flickan som får ta hand om hemmet och hushållet och mamman faller ner i stora svarta hål, som tur är så finns mormodern och morfadern en tågresa bort och där har flickan det tryggt och ombonat och man vill bara att det ska gå bra för henne. Mjölk är en återkommande del av bildspråket i den här romanen och det symboliserar i det sovjetiska samhället det sunda och hälsosamma, det förväntade och normala. Samma gäller inte i den här familjen. Det är i den mjölkvarma floden de får lindring från hettan och där modern renar sig från depressionen. Mormodern letar febrilt mat i kriget slut för att kunna amma sin dotter i tre hela år, dottern vill inte låta sin modersmjölk förgifta hennes oskyddade bebis och dotterdottern kräks av mjölken i bespisningen. Något så oskyldigt som mjölk blir i den här berättelsen del av ett bärande tema - revolten mot auktoriteterna, i det lilla vardagliga livet.

Det som Ikstena gör så snyggt i sin roman är att hon berättar gripande och intressant om en familj och samtidigt berättar hon om Lettlands historia under den perioden när det var en del av Sovjetunionen. Romanen utspelar sig från andra världskrigets slut fram till den baltiska kedjan (1989) som förebådar den kommande frigörelsen och jag tyckte väldigt mycket om den här romanen. Hoppas den får en stor läsekrets också här i Sverige!

Jag lysande på den i uppläsning av Lily Bigestans och det fungerade mycket bra. 

min mörka Vanessa - Kate Elizabeth Russell

Min mörka Vanessa av Kate Elizabeth Russell var valet till en bokcirkel på nätet som jag tänkte mig delta i. Dessvärre hann jag inte riktigt lyssna klart i tid (prioriterade dåligt) och ska jag vara ärlig så var det här en bok som lämpade sig ganska dåligt att höra som ljudbok. Den var helt enkelt för lång och de upprepade sexuella övergreppen med explicita sexscener kändes sådär att lyssna på någonstans där någon annan av misstag skulle överhöra. Ämnet är annars mycket viktigt och det finns en djupt otäck skildring av hur en ung flicka groomas av en äldre lärare och hur det grymma utnyttjandet påverkar hennes under många år.

Romanen börjar i nutid där 30-åriga Vanessa blir kontaktad av en journalist. Skolan där hon en gång gick är föremål för en granskning. En lärare har blivit anmäld för att under många år ha utnyttjat unga flickor. Vill hon uttala sig om det? Vanessas liv är kaos, hon har misslyckats med sin utbildning, hon kan inte hålla ordning på sitt hem och hon missbrukar både alkohol, tabletter och män. Hon funderar på om det är dags att berätta sin historia, den om hur hon förälskade sig i en äldre man och hur han sedan dess styrt hennes liv. De var ju varandras kärlekar, skall hon nu svika honom och berätta sanningen? Hon bestämmer sig för att själv föröka förstå vad som hände. Minnena leder till när hon var ung tonåring.

Vanessa är en begåvad flicka som växer upp på en enslig plats i Maine, hon älskar litteratur och när hon är 14 så får hon ett stipendium till en privat internatskola där hon skall få möjlighet att utbilda sig. Hon är en introvert person som helst läser och skriver och har svårt att få vänner, när engelskläraren visar intresse för hennes dikter så känner hon sig sedd och uppskattad. Mr Strane inleder ett förhållande med henne som snabbt spårar ur och Vanessa blir allt mer manipulerad, den förbjudna förbindelsen måste döljas och det gör Vanessa helt utlämnad.

Den ensamheten, vilsenheten och det beroendet av den vuxne mannen tycker jag att Russell skildrar väl men för mig så är romanen alldeles för mångordig och jag tänker många gånger under läsningen/lyssningen att jag fattar. När Strane sedan har Nabokov som favoritförfattare och ger henne sitt exemplar av Lolita inkl understrykningar så blir det too much. Ja, jag fattar. Jag fattar också att det hon blir utsatt för påverkar hennes förmåga att våga satsa och inleda "riktiga" förhållanden och att hennes syn på kärlek är helt förvriden. Idén och innehållet är angeläget och mycket viktigt att diskutera men jag var inte så förtjust i hantverket vilket gör att mitt intresse för den föll platt som en pannkaka. Det hade absolut varit spännande att höra vad bokcirkeldeltagarna tyckte. Kanske tyckte de inte likadant.

sommarutflykt till Tjolöholm

Årets utställning på Tjolöholm heter Dresses and decadence - the stylish 1920's och visar kläder från 20-talet. De vackra kläderna gör sig mycket bra i miljön på Tjolöholm och man blir helt förstummad av det vackra hantverket som man ser om man kikar noga. Som alltid så är det dock trädgården som är min största upplevelse. Den är så otroligt fin och en av Sveriges vackraste exempel på en Arts n' Crafts- trädgård. Det är enkelt att dra paralleller med Vanessa Bells underbara trädgård på Charleston som vi såg under förra årets besök där. Hur som Tjolöholm är ett härligt utflyktsmål som alltid bjuder något nytt att upptäcka. Vi åt dessutom mycket god mat i Storstugan.

girl, woman, other - Bernadine Evaristo

Girl, Woman, Other av Bernadine Evaristo är förra årets snackis i den engelskspråkiga litteraturvärlden och nu äntligen har jag tagit mig tid och fokus att läsa. För här behöver man vara alert och dessutom ha ganska gott minne, det är nämligen 12 olika kvinnor man får lära känna och en tydlig ramberättelse finns inte. När boken börjar så startar den med Amma, hon ska just ha premiär på en av sina pjäser på en av Londons teatrar och dit ska vänner från olika kretsar komma för att fira.

Några av dem får ett eget kapitel i boken. I kommande delar av boken så får vi lära känna en i taget av kvinnorna och ibland har de släktband, familjeband eller professionella band till Amma och som ni hör så gäller det att vara på tå. Berättelserna hoppar dessutom i tid och de formar till slut en intrikat väv av röster, kvinnliga erfarenheter av glädje, sammanhållning likväl som rasism och förtryck.

Det här är en fantastiskt bra bok, man fnissar högt och blir förbannad. Man känner igen sig i kvinnornas erfarenheter och man skrockar och tänker. Japp. Precis så är det. Vassa observationer av samhället, rappa och ofta roliga dialoger och snyggt språk gör att det är en fröjd att lyssna/läsa. Jag vet inte om den här boken kvalar in som kollektivroman eftersom det är stor variation på kvinnornas berättelse. Några gemensamma nämnare kan man se: nästan alla kvinnorna har svart hudfärg, de flesta är immigranter eller har föräldrar som immigrerat till Storbritannien, de flesta har sin bakgrund in någon av de brittiska kolonierna och flera av kvinnorna är homosexuella och nästan alla blir sorterade in i fack och bedömda utifrån kön och ras. Hur man nu skall definiera ras, de flesta av oss (och kvinnorna i boken) har genetisk bakgrund från många olika platser på jorden och förhoppningsvis är vi på väg mot en värld där ras inte längre är relevant att tala om? Jag hörde en krönika häromdagen som jag har reflekterat mycket över och särskilt i samband med den här boken så blir det intressant att fundera på hur vi kan bygga ett samhälle där vi ser oss alla som människor.



Evaristo vann 2019 Man Booker Prize för sin roman och titeln är nominerad till Women's Price For Fiction. Boken kommer på svenska 2021.

"Teeming with life and crackling with energy - a love song to modern Britain and black womanhood" 

Kuststigen: ramsvikslandet/soteleden

Hela foldern med karta hittar man här. 

En rejäl vandring är det om man tar sig an kuststigen/soteleden på Ramsvikslandet. Det är en mycket omväxlande vandring med både lättgådda stigar, lite mer krävande klättring och naturen skiftar från de kala hällarna i väster till ljudhedar, snårskog och betade hagar. Det är 14 kilometer men hade jag gått hela rundan hade det tagit mig drygt 5 timmar, nu vek jag av lite från den blå stigen och avverkade bara 11 km idag. Stigarna och lederna är superfint skyltade och nya trappor och stöttor fanns på många ställen, väldigt välordnat! Perfekt väder för en tur var det också, solsken utan att vara varmt och västanvinden mojnade framåt dagen.

Ramsvikslandet ligger nära populära orter som Smögen och Hunnebostrand och Nordens Ark är runt hörnet och det har avskräckt mig tidigare. Jag vill ju gärna uppleva naturen i hyfsat lugn och ro och helst ska det inte vara några turister (utan jag själv då ...) och trots att det var juli så var det stilla vår ute i naturen. Den enda folkstockningen jag egentligen upplevde var köerna när jag skulle köra från ön, då öppnades bron över sotekanalen och då blev det trångt. Nästa gång jag åker så ska jag köra tidig morgon, parkera i Haby och gå clock-wise. Längtar redan till nästa tur!

sovsågott - Anders Roslund

Gårdagens sällskap var Anders Roslunds Sovsågott, den femte delen om kommissarie Ewert Grens och hans arbete för att få fatt i grova brottslingar. Den här spänningsromanen börjar i det mest personliga, Ewert ska sätta sig på bänken på kyrkogården för att prata lite med sin döda fru Annie. Då är platsen upptagen, där sitter en sörjande mor som han aldrig sett förut och det framkommer att hon besöker en liten barngrav. I graven ligger bara en kista, dottern försvann när hon var fyra och nu när hon skulle varit sju så är barnet dödförklarat, begravningen hållen och ett vitt kors uppsatt. Ewert kan inte sluta tänka på den lilla flickan, han påminns också om det barn som han och Annie väntade när hustrun var med om olyckan som gjorde henne institutionaliserad. Deras lilla flicka som de aldrig fick.

Han bestämmer sig för att börja undersöka det gamla fallet och då stöter han på akten för en annan flicka som försvann samma dag och som också var fyra. Så drar jakten på vad som hänt igång och som alltid är Roslunds (och Roslund/Hellström) böcker riktigt otäcka. Det är emellanåt så läskigt att jag nästan blundar med öronen, det är utsatta barn med i den här utredningen och när till och med den luttrade infiltratören Piet Hoffmann tvekar så förstår ni att det är både farligt och riktigt otäckt.  

Vill man ha en deckare som har snabbt tempo och som skildrar de riktigt mörka sidorna av samhället så ska man absolut plocka upp hela serien om Ewert Grens. Eftersom man får följa polisgruppens privatliv så tänker jag att det här är böcker man ska läsa i ordning. Vill man inte läsa alla fem så tycker jag i alla fall att man ska ta sig av Jamåhonleva innan man läser Sovsågott.

Nu behöver jag lyssna på något helt annat, ingen deckare i mina lurar idag!

vi är Orlando - Johan Hilton

Johan Hiltons Vi är Orlando - En amerikansk tragedi  är ett välkomponerat körverk av röster från människor som på olika sätt blev berörda av massaker på nattklubben Pulse i Orlando. Hilton bygger sin reportagebok på ett stort antal intervjuer och han har ordnat dem i ett före, under och efter dödskjutningen då 49 människor mördas och ett stort antal klubbesökare skadas.

Många får trauman som leder till psykisk ohälsa och andra får stora fysiska skador och särskilt berör mig den anslutande delen som handlar om efteråt. Solidariteten med de drabbade tar snabbt en vändning där en del av de som skadas eller de dödas familjer inte riktigt känner igen sig. Många av de som besöker klubben den här kvällen - det är Latino Night - är homosexuella, gästarbetare från spansktalande länder och deras ställning i samhället är svag. I Orlando adopteras händelsen av hbtq-rörelsen och stora summor samlas in, varor och tjänster skänks och diskussioner förs om hur medlen skall fördelas och vem det är som äger berättelsen. Jag läste nyligen Betlehem Isaaks roman om hur hennes pappa delvis tagits ifrån henne när han blivit en symbol för åsiktsfrihet och man kan dra paralleller till händelsen i Orlando. Särskilt då det framkommer att förövaren i Orlando inte primärt hade planerat att attackera en gay-klubb, han hade rekat flera klubbar och oklart är varför han bestämde sig för just Pulse.

Hilton skriver redan i början av sin bok att han inte kommer att ägna sig åt förövaren, och lite är det synd. Jag hade gärna hört röster från hans anhöriga osv som kunde gett en bild av honom, likt alla de bilder vi får av de som drabbades, hur staden drabbas och hur landet USA hanterar händelsen. Genom många olika röster har Hilton skapat linjer och likt Svetlana Aleksijevitj så använder Hilton de olika rösterna för att skapa en större bild än vad de enskilda vittnesmålen var och en kan skapa. Det är mycket skickligt gjort och jag tror att det här kommer vara en av de böcker som nomineras till Augustpriset här fram i höst. 

hur blir det nu, vilken bok röstar jag på?

Jamen, nu har jag läst alla de nominerade böckerna till Årets bok 2020 och jag är lite för lat för att länka till alla de texter jag skrivit om dem, men jag har skrivit här på bloggen och man kan lätt söka om man vill läsa mer. Nästa alla böckerna har jag läst med både intresse och lust (Jägarinnan är väl den som inte passade just mig) och det är verkligt svårt att välja vad jag ska rösta på.

 Det blir en topp tre som jag kommer att rösta på några gånger var och mina favoriter är:

Ödesmark - Stina Jackson
Nästa! - Nina Lykke
Terapeuten - Helene Flood

Vilken/vilka röstar ni andra på?