Några av dem får ett eget kapitel i boken. I kommande delar av boken så får vi lära känna en i taget av kvinnorna och ibland har de släktband, familjeband eller professionella band till Amma och som ni hör så gäller det att vara på tå. Berättelserna hoppar dessutom i tid och de formar till slut en intrikat väv av röster, kvinnliga erfarenheter av glädje, sammanhållning likväl som rasism och förtryck.
Det här är en fantastiskt bra bok, man fnissar högt och blir förbannad. Man känner igen sig i kvinnornas erfarenheter och man skrockar och tänker. Japp. Precis så är det. Vassa observationer av samhället, rappa och ofta roliga dialoger och snyggt språk gör att det är en fröjd att lyssna/läsa. Jag vet inte om den här boken kvalar in som kollektivroman eftersom det är stor variation på kvinnornas berättelse. Några gemensamma nämnare kan man se: nästan alla kvinnorna har svart hudfärg, de flesta är immigranter eller har föräldrar som immigrerat till Storbritannien, de flesta har sin bakgrund in någon av de brittiska kolonierna och flera av kvinnorna är homosexuella och nästan alla blir sorterade in i fack och bedömda utifrån kön och ras. Hur man nu skall definiera ras, de flesta av oss (och kvinnorna i boken) har genetisk bakgrund från många olika platser på jorden och förhoppningsvis är vi på väg mot en värld där ras inte längre är relevant att tala om? Jag hörde en krönika häromdagen som jag har reflekterat mycket över och särskilt i samband med den här boken så blir det intressant att fundera på hur vi kan bygga ett samhälle där vi ser oss alla som människor.
Evaristo vann 2019 Man Booker Prize för sin roman och titeln är nominerad till Women's Price For Fiction. Boken kommer på svenska 2021.
"Teeming with life and crackling with energy - a love song to modern Britain and black womanhood"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!