pappaklausulen - Khemiri om papparollen

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri bär, trots att huvudpersonerna är anonymiserade, med sig en känsla av att vara en starkt personlig text. Vi möter pappan som har en son som han en gång övergivit, sonen som är en pappa och som är orolig och kontrollerande och drömmer om ett annat liv. Varför revisor? Varför inte stand up? Han använder sina nojor för att skjuta upp handlingar och för att bringa ordning åtminstone på något i kaoset som det innebär att leva med småbarn. Just den skildringen, livet med två småbarn är så fantastisk roligt skrivet att man bara smälter, inget förskönande här inte. Snor och bajs och tappade vantar. Alltsamman utspelar sig under några dagar i Stockholm, det är vinter och sonen tycker att pappan skall sköta om sig bättre så att sonen ska slippa oroa sig för pappans hälsa. Pappan tycker att sonen skall sköta sitt eget liv men tar också för givet att han skall serva pappan nu när han är på besök.

Egentligen händer inte särdeles mycket i den här romanen, pappan anländer till landet för sitt vanliga besök hos sonen som är en pappa. Att han sedan skall besöka läkaren, hämta ut sina frikortsmediciner och sköta sin bankärenden verkar vara mycket viktigare än att träffa sin son, sin dotter och de tre barnbarnen. Frågan är om han ens hade återvänt till Sverige var sjätte månad om det inte handlade om att slippa betala skatten i det nya hemlandet. Man kan undra? Så småningom skymtar andra sidor fram hos pappan, minnesbilder från sonens barndom pockar på och de små ögonblicken med barnbarnen är mycket fina. Relationer är inte enkla, särskilt inte när de innefattar svek.

Vilket kontrakt ingår man egentligen när man blir pappa? Sonen, som är en pappa, har lovat sig själv att aldrig överge sina barn men finns där ett särskilt undantag, om man är totalt slut av sömnbrist och less på att vara pappaledig och dessutom blir förföljd av gangstrar när man storhandlar. Kan man då svika sina barn? Kan man, som hans pappa en gång, välja att träffa sina barn när det passar en själv? Som JHK bekräftar i Lundströms bokradio, det kostar på så förfärligt mycket för pappan att säga till sin son, som är en pappa, att han faktiskt älskar honom. De är ju familj, de är ju för evigt sammanbundna. Trots svek, trots dålig kontakt och trots allt. 

Jag lyssnade på den här boken i inläsning av Hamadi Khemiri och han läser med en sådan intensitet och nerv att man nästan blir lite utmattad. Troligen bidrar Hamadis röst och frasering till att texten kommer nära det personliga och jag är helt förtrollad av berättelsen om en son, som är en pappa.  Läs, eller lyssna och lyssna sedan på JHK på mässan. Han har, som den omslagspojke han är, ett gäng programpunkter. 

katharinakoden - William Wisting tar sig an kalla fall

I Katharinakoden av Jörn Lier Horst får vi än en gång möta poliskommissarien William Wisting och hans dotter journalisten Line. I den här romanen, som är den första delen i en ny serie där Wisting tar sig an kalla fall, så åker Wisting för att hälsa på sin vän Martin Haugen. De lärde känna varandra för 24 år sedan när Haugens fru Katharina försvann utan ett spår och Wisting utredde fallet. Varje år tar Wisting fram utredningsmappen och fundera på det chiffer som Katharina lämnade på köksbordet innan sitt försvinnande. Vad ville hon berätta?

Samtidigt så börjar Line Wisting tröttna på att vara mammaledig, när redaktionen i Oslo hör av sig med ett erbjudande om en artikelserie med en tillhörande podd så blir hon mycket intresserad. Trots att eller på grund av  det innebär okonventionellt arbete med samarbete med polisen så tar hon sig an uppdraget. Hon har längtat efter arbetet, hon har längtat efter att jobba med kriminaljournalistik igen.

Som alltid är det trevligt att träffa på William Wisting, han är en genuint sympatiskt man som man bara kan tycka om. Spännande i lagom dos och precis perfekt balans mellan relationer och polisutredning. Jag läser att böckerna är på väg att bli TV-serie. Om man inte läst en av Norges bästa kriminalförfattare så tycker jag att det är hög tid!

Jörn Lier Horst kommer till Crimetime på mässan och han är mycket spännande att lyssna till. Passa på om du ska till Göteborg sista helgen i september, vi ses!

skallra - Fiona Cummins

Skallra av Fiona Cummins är en riktigt otäck historia som utspelar sig i London i nutid. Man följer två familjer, deras historia är sammanvävd och man får vara med när deras liv slås i spillror i och med att deras  barn kidnappas.

Miles och Amy Foyles  femåriga dotter Clara försvinner en dag när hon är med sin kamrat och dennas mamma i en lekpark, mamman brister i uppmärksamhet några minuter, Clara går i väg till en godisbutik och där tar spåren efter henne slut.

Erdman och Lilith Frith följer inslagen om Clara i de olika nyhetssändningarna och lider med föräldrarna. Så är deras son Jakey, sju år, försvunnen och det under dom mest makabra förhållanden...

Under båda försvinnandena har en grå skåpbil varit synlig, den körs av Bensamlaren.

Jakey lider av en sjukdom, Fibrodysplasia offificans progressiva (FOP) här fick jag googla, en extra benvävnad växer i kroppen och gör den gradvis mer orörlig när muskler, senor och ligament och annan stödjevävnad i kroppen omvandlas till benvävnad. Det finns mycket mer att läsa om denna grymma sjukdom på nätet.

I och med sonens försvinnande får Erdman svar på vad som hände med hans tvillingbror, brodern dog eller försvann han? Vad hände? Pojkarna var tre år, Erdman var alldeles för liten för att förstå och ingen har heller senare berättat. Nu kommer den hela den grymma sanningen fram.

Jag tycker att detta var en så jädra bra debutbok! Vill inte missa de andra delarna i hennes hyllade Samlaren-serien, speciellt inte då denna slutade i något av en cliffhanger!

/gästbloggare A

 

det kan hända på Åvägen

Det kan hända att jag skulle ta en liten kvällspromenad för att köpa lördagsgodis. Det kan hända att jag då möter en vitklädd tjej med blodiga knän, ridspö och en ridhjälm, en man med en blodig overall och ett huvud inlindat i ett bandage bärande på flaskor av blodröd dryck och en capeklädd man bärande på något lieliknande. Det kan också hända att jag möter ett femtiotal rödklädda funktionärer som stänger av hela gatan med randig plasttejp. Skrik från det stora nöjesfältet blandas med någon slags techno från den stora ljudanläggningen vid ullevi och till och med änderna flyr fältet. Låser dörren lite extra, vem vet om det är apokapylpsen som är kommen.  

vad vore väl en tur till Humlebaeck?

För första gången på fem år så åker jag inte till Louisiana Literature. Trängseln och köandet fungerar tyvärr inte för mig i år men jag hade väldigt gärna åkt, så himla många fina författare som kommer. Om det är någon annan i mitt flöde som åker så snälla, snälla instagramma och blogga. Sån tur är det att flera av samtalen kommer att spelas in och sändas på webben så jag får helt enkelt lyssna i efterhand. Inte heller så dumt att plocka fram framåt höstkanten. 

söta, röda sommardrömmar

Jag vet att jag sa att jag var färdig med feelgoodgenren för lång tid framöver efter sommarens överdos men så kom det ju en Christoffer Holst. Söta, röda sommardrömmar är faktiskt en hybrid mellan deckare, chick-lit och romance i skärgårdsmiljö så jag var tvungen att lyssna.

Cilla Storm har blivit dumpad efter ett i ärlighetens namn ganska trist förhållande och har köpt en kolonistuga på Bullholmen. Hennes jobb som skvallerjournalist är väl inte heller precis den glamorösa drömtillvaro hon föreställde sig och nu är det dags för nystart. Hon anländer i lagom tid för midsommarfirande på ön och snart har hon fått en kompis i granntanten Rosie. Lugnet varar inte särdeles länge, en ung tjejs hittas mördad på midsommardagens morgon och då måste förstås polisen komma ut till ön och naturligtvis är en av konstaplarna osedvanligt snygg och bär upp en uniform med stil.

Typ så, krångligare behöver det inte vara i den här charmiga berättelsen. Deckarmomentet för till en smula spänning och Cilla och Rosie är inte alls dumma som privatspanare. Det som skiljer den här boken från några av de smörigaste må-bra-böckerna som jag läst under sommaren är det roliga och påhittiga språket. Holst leker med schabloner och ord, han skriver helt enkelt med ett så gott humör att det smittar av sig på mig som läser. Enkelt, förutsägbart och allt igenom charmigt. Sa jag förresten charmigt? 

pudlar och pommes och en fundering

Jag håller ständigt ögonen öppna för bilderböcker som jag kan använda i min undervisning och som inspiration för arbete med litteratur i skolan. Pija Lindenbaums Pudlar och Pommes är en sån där bok som uppfyller alla kriterierna för en riktigt användbar bok - välskriven med enkelt men inte banalt språk, elevnära handling, inte för barnsliga men ändå tydliga bilder och framförallt ett innehåll som gör att man kan samtala om den mest allvarliga ting. I Pudlar och pommes får vi möta de tre hundarna som har det så bra, så bra hemma ända tills torkan slår till och vattnet och maten tar slut. Inget annat återstår än att försöka hitta ett nytt hem, de packar ned sig i en överfull båt och resan pågår länge. Havet stormar och när de får syn på en strand så går de i land. Där möter de pudlarna som bor i ett långt hus och som äter massor av pommes till middag. Pudlarna ger flyktingarna en potatis och till kvällen får de sova under ett provisoriskt tält ...

Utan att bli politisk så är den här boken utmärkt som samtalsunderlag för väldigt många frågor. Nu visar det sig att några av pudlarna i hemlighet smyger ut på natten och ger mat till de andra hundarna och lägger sig bredvid dem i tältet. Den ensamme pudeln som blir kvar i sitt stor hus känner sig så övergiven och kanske kan de leva tillsammans alla? Lite civil olydnad, mycket solidaritet, allas lika värde och tillsammans kan vi samsas är kontentan som passar så utmärkt in i skolan värdegrund. Man kan tänka sig att vissa politiker (ingen nämnd) skulle behöva läsa Pija Lindenbaums bok och fundera.  En runda till. 

ni har väl röstat på årets bok?

De nominerade till Årets Bok 2018 är:

• Stanna hos mig, Ayobami Adebayo (Piratförlaget)                                   
• Mischling, Affinity Konar, (Polaris Förlag)                                                  
• Den svavelgula himlen, Kjell Westö (Albert Bonniers förlag)                   
• Skrik tyst så inte grannarna hör, Karin Alfredsson (Bokfabriken)              
• Koka Björn, Mikel Niemi (Piratförlaget)                                                      
• Nej och åter Nej, Nina Lykke (Wahlström&Widstrand)                            
• Mitt hjärtas oro, Malou von Sivers (Norstedts)                                             
• Annabelle, Lina Bengtsdotter (Forum)                                                        
• Husdjuret, Camilla Grebe (Wahlström&Widstrand)                                  
• 1793, Niklas Natt och Dag (Forum)                                                            
• Kvinnan i fönstret, A J Finn (Albert Bonniers förlag)                                  
• Den lilla bokhandeln runt hörnet, Jenny Colgan (Massolit)

Bonniers Bokklubbars litteraturredaktörer har utsett de nominerade efter flera kriterier: Boken ska innehålla en väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö. Den ska vara utgiven på svenska i Sverige (oberoende av förlag/egenutgivning) under 1 maj 2017–30 april 2018. Boken ska tilltala en bred läsekrets samt ha en hög språklig kvalitet.

Röstningsperioden började 24 april och avslutas 26 augusti. Alla som vill rösta på sin favorit gör det på www.aretsbok.se.

Informationen här är hämtad från hemsidan där man också röstar. Jag har läst 8 av de nominerade och mina favoriter är föga överraskande Stanna hos mig och Den svavelgula himlen. Jag ser fram emot att gå på utdelningen av priset på mässan, bubblet brukar var mycket gott trots att inget väl slår förra årets sura tvåas tacktal ... 

In och rösta nu! Gör er åsikt hörd! 

bokbubblarna babblar loss!

Som alltid så var det härligt att träffa bokbubblargänget efter en lång sommar. Vi kunde enas om att vi  läst en hel del trots värmen och temat för träffen var böcker valda ur Richard and Judy Book Club s listor. Flera av oss hade läst Lisa Jewells senaste bok Och sen var hon borta, någon hade läst Leila Slimanis Vaggvisa, någon annan Khaled Hosseinis Och bergen svarade och någon Erin Kellys He said/She said och sista titel var en som jag just nu inte minns men ... Jag vet vad den handlade om. Typ en historielärare och lite rolig sådär utan att vara allt för tramsig. Linda hjälper mig säkert snart :-)  Edit: Den hette Historieläraren av Matt Haig. Det blev en väldig bredd på läsningen och de flesta var nöjda med sitt val. Till näst gång ska vi alla läsa samma bok och det gör förstås att samtalet kan bli lite fördjupat. Pinchos levererade som alltid god mat och en rejäl ljudnivå så det var lite svårt att pratas vid ordentligt. Nästa träff ses vi på en lugnare plats så att vi kan snacka böcker på riktigt! 

de sista flickorna - Riley Sager

De sista flickorna av Riley Sager är en blodig historia som börjar med att Quincy springer i panik, hon flyr från sin förföljare svårt knivskuren helt skräckslagen, hon faller i armarna på en polis som av en händelse befinner sig på platsen, han skjuter hennes förföljare. 

Denne Coop är sedan med henne som stöd när hon frågas ut under polisutredningen som följer. Det är nämligen så att Quincy har tillsammans med fem andra kompisar tillbringat ett par dagar i en avlägset liggande stuga för att fira en av tjejernas födelsedag. Nu är alla knivhuggna till döds utom Quincy, varför överlevde hon? Polisen pressar henne i tron att hon kan vara skyldig, men hon är så chockad hon minns inget.

Nästa gång man möter Quincy har det gått ett antal år och hon är sambo med Jeff, advokat, hon mår långt ifrån bra men med hjälp av Jeff och även polisen Copp som hon fortfarande har kontakt med, hon upplever honom som ett stort stöd, så fungerar tillvaron. Hon driver en bakblogg.

En kväll ringer det på dörren och där står Samantha, hon ber att få komma in. Vem är hon då? I pressen kallas dom De sista flickorna, Quincy, Samantha och Lisa. De är ensamma överlevare från tre skilda massmord. För övrigt känner de inte varandra. 

Samantha får stanna ett antal nätter, hon är väldigt aggressiv i sitt sätt, drar sig inte för att ställa till bråk när Quincy och hon är ute på stan, drar till sig journalister, det håller på att sluta i katastrof för Quincy.

Är Samantha den hon utger sig för att vara? Upplösningen kommer inte förrän de sista sidorna, riktigt spännande på slutet!

gästbloggare /A

när inget annat återstår - spänning från Göteborg

När inget annat återstår av Mats Ahlstedt är en spännande och lättläst deckare som börjar med att Sara får en bok på posten, det är hennes morbror Egon som har skrivit sin biografi och hon ser det som ett tecken på att hon borde ta upp kontakten med sina släktingar. Hon lever ensam och trivs med sitt arbete men rotlösheten gör sig påmind nu när hon närmar sig medelåldern. En sen kväll kommer en ung man in i hennes trapphus och ringer på, han säger sig vara Sandras kusin men hon vågar inte öppna för den okände mannen. Nästa dag hittas han död på vinden.

Den andra huvudkaraktären är en profilerare som heter Ella Werner. Att hon är en smart kvinna som bor på Uddevallagatan i Göteborg är väldigt sympatiskt. Inte bara för att det är mina gamla hemtrakter, utan för att Ella är ganska vanlig kvinna. Hon kommer som nyanställd till polishuset på Skånegatan och hon får ta sig an mordet på en den unge mannen på en vinden. Snart tar utredningen henne till Brännö och till forskaren Egon Guthlins hus ute på udden.

Mer om handlingen blir det inte här i inlägget men jag tyckte om både inläsningen av Anna Maria Käll och själva storyn så jag återvänder gärna till Ella Werner och göteborgsmiljöerna. Det enda abret är att det är Katarina Ewerlöf som läser nästa del i serien och henne lyssnar jag inte gärna på. Får kanske läsa e-bok istället.

Abdellah Taïa på kulturkalaset/europride

Intensivt och känslofyllt samtal idag på stadsbiblioteket med den marockanska författaren Abdellah  Taïa.
Hans senaste roman Den som är värd att bli älskad är en brevroman som samtidigt som den använder sig av en närmast omodern form kommenterar samtiden. Språket som identitetsskapare, som förtryckarens redskap och som möjligheten att skapa något nytt, något annat ä r ett av temana för samtalet. Ett annat är hur han, som etablerad författare, numer kan släppa fram den ilska som han burit på länge, innan har han varit mån om att passa in visa att han duger men nu vågar han också ryta ifrån och hävda sin plats. Han skriver på ett språk som han lärt sig, som han erövrat och därför finns det alltid ett filter mellan honom och det franska språket. Hans modersmål är marockansk arabiska och trots att just det språket har på många sätt bidragit till en komplicerad identitet och ett utanförskap så vilar han trots allt i sin mors och sina systrars, sin barndoms språk. Mest av allt så har alla de egyptiska filmer han såg som barn format honom,  drömmen var att få göra film. Nu tillhör han den franska eliten, som kan påverka på många sätt. Genom orden.



Jag fotograferade min kollegas tatuering idag och den passar så himla bra in, också på dagens samtal. På väg hem från Götaplatsen mötte jag en karavan av människor som skulle lyssna till den libanesiska artisten Nancy Ajram. Hennes framträdande i stan har skapat rubriker eftersom hon inte velat synas på scen tillsammans med pride-flaggor.  Taïa påminner oss om att det inte handlar om att den arabisktalande världen, muslimer eller kristna, är homofober eller för den del terrorister. Generaliseringar i svart och vitt, gott och ont är bara av ondo. Vi måste se den nyanserade, våldsamma och ganska pessimistiska verklighet som råder. Det politiska ledarna är i ofas med befolkningen och det har inget med religion att göra. 

flytten till Cornwall - sommarens sista feelgood

Flytten till Cornwall av Liz Fenwick kom i både pocket och som ljudbok i början av sommaren och det här är typsik brittisk feelgood. Maddie har just blivit änka, hon har vårdat sin cancersjuke man i hemmet (just det är faktiskt riktigt fins beskrivet, säger en som vet hur det är) och behandlingarna har gjort slut på alla sparpengar. Hon måste sälja huset i London och som på beställning så får hon ett meddelande om att hon ärvt ett gammalt hus i Cornwall. Hon har ingen aning om varför hon ärvt och inte heller känner hon till den förra ägarinnan. Hur som, behovet av nystart är stort så hon packar in hushållet och styvdottern Hannah, som är en typisk trulig tonåring, i bilen och kör mot andra sidan landet, ut i obygden. Huset visar sig vara ett charmigt och förfallet ställe, byn full av trevliga människor och kanske, kanske kan Maddie börja måla igen, hitta kärleken igen och börja leva igen.

Nja, lite för många hemligheter, okända arv, mödrar och adoptioner och kärlek och sorg och lite för mycket av allt faktiskt. Ändå helt ok underhållning, jag lyssnade under mina långpromenader och extra bra passade det att vandra i trädgårdsföreningen med den här boken i öronen. En sån där bok som passar i en engelsk rosenträdgård, ja ni fattar.

Det här blir sommarens sista feelgood. Jag har bäddat in mig i fluff hela sommaren och det har varit skönt. Nu så är det nog dags att försöka läsa lite annat också, för mycket sött blir liksom för mycket. 

jag stannar till slutet - Fatemeh Khavari

Jag stannar till slutet av Fatemeh Khavari och Annie Hellquist är en hyperaktuell bok som beskriver rörelsen Ung i Sveriges demonstration till stöd för de ensamkommande afghaner som fått besked om att de skulle sändas tillbaka till landet. I augusti 2017 inleddes en sittstrejk och som talesperson för gruppen valdes Fatemeh Khavari. Det här är hennes version av vad som hände och vi får också höra hennes berättelse om uppväxten som afghansk minoritetsbefolkning i Iran, resan till Sverige och hur hon tänker sig att kampen för att barn och ungdomar skall få möjlighet att leva i trygghet ska fortsätta. Jag blev nyfiken på nuläget för rörelsen och ser att hemsidan inte blivit uppdaterad på länge, kanske har de som engagerade sig för ett år sedan valt andra vägar att påverka.

Khavari har skrivit en bok (tillsammans med Annie Hellquist) och jag är övertygad om att hon kommer att fortsätta göra sin röst hörd i olika sammanhang. Det är bilden av en målmedveten ung kvinna som man ser i den här boken. En kvinna som redan som liten var intresserad av att skriva och rita, det faktum att hon var flicka och afghan i Iran gjorde att hon tillbringade mycket tid hemma. Skolgången var begränsad och som mellanbarn i en stor familj, där pappan försvann utan förklaring när hon var liten, så tillbringade hon mycket tid ensam. När sedan också hennes äldste bror arresterades och försvann så blev situationen för familjen omöjlig, en bror flydde till Sverige och sedan kunde familjen återförenas här. Då var Fatemeh femton och bara några år senare så är hon starkt engagerad för att stoppa deportationerna till ett land som på många sätt är osäkert att leva i.

Hon själv har aldrig bott i Afghanistan, hon har levt sitt liv som flykting först i Iran och nu i Sverige och hennes önskan är att ge rotlösa barn och unga en möjlighet att få landa, få stanna på en plats där de kan gå i skola, arbeta och bygga en framtid. Hennes tro på att det går att förändra, att människor som går tillsammans blir starka och att det finns hopp om vi hjälps åt är okuvlig. Boken slutar med att hon nu vill lära sig engelska, hon vill kunna nå ut med sin röst internationellt och hon jämför sig kaxigt med Malala. Man ska sikta mot stjärnorna så kanske man når månen ... Det gäller bara att inte låta ambitionen ta över så att budskapet glöms bort. Det ska bli spännande att följa Khavari i framtiden, alla som är intresserade av att få höra ytterligare en röst i integrationsdebatten skall absolut läsa hennes bok.

Fatemeh Khavari kommer till Göteborg i september och man kan lyssna till henne bland annat på bokmässan. 

kidnappad - S.B. Caves

Kidnappad är en debutthriller av S. B. Caves, på baksidan av bokomslaget jämförs han med Karin Slaughter och Linwood Barclay men nja tycker inte att han når upp till deras nivå riktigt men absolut är han bra.

Det har gått precis tio år sedan Autumn blev kidnappad när Francine, hennes mamma, får ett kuvert i posten, ofrankerat och ingen adress. Det ligger en lapp i med orden; Jag vet var hon är....

Francine blir oerhört uppskakad och det blir inte bättre när hon nästa dag blir kontaktad av en ung kvinna som säger sig känna hennes dotter, vi har bott i samma hus, jag var med när hon kidnappades säger hon .

Vilket hus , var, jag vet inte säger denna dödströtta smutsiga och stinkande tjej. Hon har varit på flykt i två veckor. Hon berättar att dom är många mycket unga flickor som hålls fångna i ett hus, ibland flyttas dom till andra hus, var dom ligger vet hon inte. 

Här blir flickorna utnyttjade på de mest vidriga sätt av män, många med högt uppsatta positioner, blir dom gravida är det en bonus för dessa barn kan sedan utnyttjas i verksamheten. När Francine säger att vi måste gå till polisen blir Lena hysterisk och säger att polisen vet om verksamheten och är även kunder.

Francine tar med sig Lena till exmaken för att be honom om hjälp att leta efter dottern men han vägrar, Släpp det , gå vidare du dricker för mycket vodka tycker han, se på mig, jag har gått vidare med ny fru och barn på väg.

Han har skrivet en bok om händelsen och åker runt landet och föreläser om hur det är att förlora ett barn, det har han tjänat stora pengar på.

Francine får på egen hand försöka hitta och rädda dottern och det är här som jag tycker att det inte blir helt trovärdigt, det går lite för enkelt, vakterna som finns på plats i huset är väl klantiga.

Jo, Francine tar en typ av hämnd på exmaken. 

/gästbloggare A

     

kött och ben och vatten - Luiza Sauma

Kött och ben och vatten är en riktigt fin roman skriven av den brasilianska debutanten Luiza Sauma. André Cabral, brasiliansk läkare bosatt i London har de senaste veckorna fått brev till sin mottagning. De kommer från Luana, hans livs kärlek, henne som han älskade när han var sjutton och som var familjens hembiträde. Hennes brev påminner honom om uppväxten i Rio, det privilegierade livet med en älskad lillebror och en hårt arbetande far. Familjen kollapsar totalt när modern omkommer i en olycka och André, som är tonåring, försöker leva som sina vänner men han känner sig inte delaktig. Han spelar sin roll och längtar efter sin mor och närhet. När han fyller arton får han disponera sitt arv och då lämnar han Rio för att inte komma tillbaka.

Inte förrän nu, när det gått trettio år, inser han att han behöver återknyta banden med sitt hemland. Hans dotter vill gärna besöka Brasilien och hans bror vill så gärna att han kommer på besök, men mest av allt måste han besöka Luana som bosatt sig vid Amazonflodens strand.

 Det är inte så ofta jag läser romaner från Brasilien och därför är jag extra glad över att Kött och ben och vatten hittade till min brevlåda. Klassamhällets tydliga regler, strandlivet med vännerna och skildringen av det enkla livet i inlandet vid Amazonas kant är spännande och intressant läsning och André Cabral är en huvudperson som man gärna vill lära känna. Familjehemligheter och ett trauma som förändrar familjen för alltid gör att man läser den här romanen närmast som en spänningsromb, den har ett driv och man vill verkligen veta "hur det går". Rekommenderas!

för såna som oss

Finns det smarta chicklit/feelgoodromaner som inte automatiskt låter sina karaktärer bli inklämda i unkna könsroller och fantastiska miljöer likt i sagans värld? Där de två huvudpersonerna kanske inte ens får varandra på slutet? Är det möjligt eller är genren så förutbestämd att inget utrymme finns för komplexa relationer och fler jobbiga känslor än ensamhet, svartsjuka och oro för att välja fel bland alla män som står på kö?

Ja absolut! Den svenska feelgoodgenren flyttar sig allt mer från standardmall 1A och jag har blivit underhållen av flera riktiga pärlor under sommaren. Senast lyssnade jag på För såna som oss av Tiina Nevala och Henrik Karlsson och i den möter vi förlagsredaktören Liv och litteraturvetaren Jens. En svettig dag vid Knossos möts de i en vattenkö och när de senare samma kväll stöter på varandra så börjar de prata lite smått. Jens har ett långt förhållande bakom sig och är på släktresa, Liv är på semester med sin partner för att försöka hitta tid till att prata om framtiden. Det blir inte första gången som de oplanerat stöter på varandra under det att vardagarna kommer och går.

I vartannat kapitel får vi lära känna de båda och den här berättelsen rymmer både kärlek och sorg, födelse och död och en riktigt rolig litteraturdebatt. Liv är nämligen redaktör för en chick-lit roman och Jens blir satt på att recensera den i sydsvenskan. Den diskussionen kring vad som är kvalitet och huruvida de som ställer krav på att också underhållningslitteratur skall vara välskriven är snobbar eller ej är verkligen mitt i prick. Bokbloggarna, varav jag är en då, får sig en rejäl släng för att vara allt för okritiska och bara hylla och visst känns resonemanget igen ...

Hur som, det här var en perfekt lyssning för en tågresa. Förutsägbart ibland och överraskande ibland, människor som man faktiskt brydde sig om och så en metanivå där romanens huvudpersoner diskuterar hela genrens styrkor och svagheter. Snygg, smart underhållning!

Tack bloggbohemen som tipsade! 

som alltid var det skulpturer i natur som lockade

Maria Miesenberger är en av de konstnärer som ofta representeras på Pilane,
vi har också sett hennes skulpturer i Elds ateljé förra året. Den här placeringen var fräck! 

På Artipelag hittade vi också skulpturutställningen Omvägar. Detour, består av skulpturer placerade i naturen och som alltid så tycker jag mycket om att se konst på oväntade platser. Placeringen av de olika skulpturerna var mycket väl valda och för mig var det dagens finaste upplevelse att se konsten samtala med naturen. Jag är ju van att se de här konstnärerna ställa ut i den karga bohuslänska miljön och nu så hamnade de i en annan kontext. Tallskogen och kustremsan runt Artipelag är en perfekt konsthall!

Ute Jätte av Charlotte Gyllenhammar

Klara Kristalova hade en utställning på Konstmuseet i Göteborg för några år
sedan och hennes keramik är alltid oroande. För mig är skulpturen i entrén på Östra sjukhuset
något jag aldrig glömmer.
Det som håller mig tillbaka, för mig närmare påminner mig om hur rötter kan både lyfta och hindra. 

Joel Fishers Bollard hälsar oss. 

till Artipelag vattenvägen

Så blev det av ändå, turen till Artipelag på Värmdö. Huvudorsaken till resan var utställningen Bloomsbury spirit, på vägen åkte vi med stil i en mer än 100 år gammal skärgårdsbåt och det var en vacker båttur genom inner och mellanskärgården. Man får verkligen andas och låta turen ta den tid den tar, stressa är inte att tänka på. Väl framme så var det en intressant utställning om den normbrytande gruppen av bohemer som kallades Bloomsburygruppen. 

 "They lived in circles, painted in squares and loved in triangels."

makten - Naomi Alderman

The Power av Naomi Alderman har legat i min läshög ända sedan den vann Women's Prize for Fiction 2017. Men så var det något med omslaget, det signalerar robotar och science-fiction och dystopi så att det bara skriker om det och det är inte min genre. Boken blev kvar i högen ... Så kom då romanen översatt till svenska till min brevlåda och vilken tur att jag gav den en chans till! Makten är en både spännande och skrämmande roman som får den som läser att tänka till många varv.

I Naomi Aldermans framtida värld får vi läsa ett manuskript som en författare skickar till Naomi Alderman för att hon ska ge synpunkter. Det är en text som beskriver det historiska förloppet när revolutionen som ledde fram till den rådande världsordningen, där kvinnorna härskar över männen, genomfördes på jorden. Det börjar med att några unga flickor inser att de genom genom att skicka elektriska impulser från händerna kan skada och döda andra människor. Sociala medier sprider fenomenet snabbt runt jorden, fler flickor och kvinnor upptäcker sin förmåga och snart leder den förändrade maktbalansen mellan könen till totalt omvända världen.

I romanen får vi följa tre olika kvinnor som alla har förmågan och de använder den på olika sätt. Makten berusar och snart växer kulter fram som dyrkar den kvinnliga kraften, personifierad i Eva.  Makthungriga kvinnor missbrukar sin makt och våldet skapar ett samhälle som är i kvinnornas händer, men inte särdeles annorlunda än det patriarkat som de gjorde uppror från. Den diskussionen som Alderman för är mycket intressant, vad är det med makt och människan? Spelar könet någon roll i längtan efter makt och behovet av sko sig, att utnyttja och förtrycka andra? Är det självklart att man automatiskt tar över den maktstruktur som finns?

På många vis är det här en nedslående läsning, dystopisk på ett sätt som lämnar mycket lite hopp. Bredvid den pågående klimatdebatten som just nu är så aktuell så kan man verkligen tappa tron på mänsklighetens framtid. Samtidigt så är dialoger och företeelser så roligt formulerade och beskrivna att man måste småle mitt i allt allvaret. Mest av allt så gillar jag den unge nigerianske killen Tunde som reser jorden runt och med sin mobilkamera dokumenterar och rapporterar om hur kvinnorna genom våld och samarbete förändrar sina livsvillkor. Han snokar sig in i de mest osannolika sammanhang och det gör att man nästan upplever sig läsa en spänningsroman emellanåt.

Högt tempo, smart och skrämmande får bli mitt betyg!

Lars Lerin på Liljevalchs

Fram till den 9 september kan man se den magnifika Lars Lerin-utställningen på Liljevalchs. Verken är samlade i de olika rummen kring teman och bilderna kommenteras med tänkvärda texter. Jag har sett Lerin på Sandgrund och på Akvarellmuseet i Skärhamn men jag måste säga att den här utställningen slår allt tidigare. Med vatten, pigment och papper är Lerin en trollkarl, hans uttryck är unikt och i den här utställningen släpps mörkret och svärtan fram. Så bra. Så spännande och så sevärt! 

det bästa av allt på Waldermarsudde

var blommorna och blomsterarrangemangen. Överallt i det lilla slottet fanns vackra, tidsenliga blommor i de vackra krukorna som designats av prinsen själv. Pelargoner, palettblad och andra gammaldags växter smyckade varje rum. Från trädgården hade floristerna hämtat snittblommor och gjort vackra arrangemang för fönstren och trapphusen. Sådant samspel mellan konst, arkitektur och växter tycket jag mycket om att se. Himla fint! 

Kikade in i arbetsrummet också ...