#augusti - bonusbild

Fullmånen är augusti för mig. Den här kommande månaden så hinner den visa sig två gånger i en och samma månad. Blue Moon. 

Art Institute of Skärhamn

Utställningen visar just nu målningar av Anneli Nilsson och silversmycken av Tintin. Såååå fina konstverk. Ville köpa nästa alltihop! Gilla på FB så får man full koll på kommande events.

#augusti

Augusti är min favoritmånad - mörkret kommer krypande, havet är de allra flesta år varmt och skönt och naturen mognar. Ljungen blommar och månaden inleds med att vi firar vår fina dotters födelsedag. Det är en tid på året då jag ofta har vilat ordentligt under sommaren och känner mig redo för ny termin, nya utmaningar och då jag är sugen på att tänka nytt, tänka om, göra bättre. Så blir det verkligen i år med helt nytt arbete med helt nya arbetsuppgifter. Jag är faktiskt orolig för hur det ska bli, nytt heltidsjobb kombinerat med halvtidsstudier känns sådär. Troligen kommer den här bloggen att bli det som prioriteras bort ... Jag får börja med att köpa mig en ordentlig almanacka, planering lär bli nyckeln.

Dessutom är augusti startskottet för bokhösten. Redan idag börjar Bokdagarna i Dalsland och sedan väntar årets höjdpunkt för min del: Louisiana Literature: tågresa, bokcirkel med BBC och sällskap hela helgen av dotter - najs! Dessutom har höstutgivningen hittat till min brevlåda och jag läser många spännande texter som ska skapa innehålla på Kulturkollo i höst.

Med tanke på årets sommarväder så hoppas jag på en varm och torr augusti som laddar på mina batterier - anar att jag kan behöva det framåt november.

girl in a band - Kim Gordon

Girl in a band  av Kim Gordon är en biografi som är närmast bortkastad på en så'n som mig. Jag förstår inte en bråkdel av alla koola namn som hon strösslar texten med, jag känner inte gruppen Sonic Youths låtar och jag är tämligen ointresserad av det hippa konstnärslivet i LA och NY. Nu har jag läst för att det är bokbubblarnas nästa cirkelbok och det må vara hänt.

Kim Gordon börjar sin bok med att berätta om uppbrottet från den grupp som hon varit del av i 30 år och uppbrottet från sin man Thurston - med skarpvässad penna och ett stort mått av distans märks det att Gordon vill berätta sin historia. Efter att ha levt ett liv i offentligheten under många år, betraktats som en ikon både vad gäller musik, konst och mode så vill hon nu skriva historien om sig själv. Det är tydligt att hon gärna vill bredda och nyansera myten om den koola rockstjärnan till att också bli den om konstnären och mamman.

Det är kring konsten och konstnärsskapet som den här biografin snurrar. Gordon berättar hur hennes vilja att uttrycka sig formades av en uppväxt i en medelklassfamilj i LA som dominerades av hennes äldre bror Keller. Han var den som fick ta plats, han var geniet, han var den begåvade. Hon var den normala, blyga och tystlåtna. Hon hittar till konsten och brinner för att hitta en form där hon kan uttrycka sig full och ärligt. Det blir under det tidiga 80-talet genom musiken, performances och konserter som hon känner att hon hittat helt rätt. Det är inte musiken i sig som driver henne utan möjligheten att kunna skapa, skapa en persona.

Det som förvånar mig är att Kim Gordon är en så driven skribent. Det skymtar förbi i några bisatser att hon skriver för olika tidskrifter i NY och LA men hon lyfter aldrig fram det. Kanske är det något hon tänker att läsaren känner till sedan innan men för mig som är helt ute på okänt läsvatten här så överraskar hennes tighta, korta kapitel mig. De är uppbyggda kring ett resonemang hon vill föra (till exempel om hur det är att få frågan om hur det är att vara "a girl in a band") och de är rasande snyggt skrivna. Med ett text full av driv och en rapphet i språket, noggrant valda ord fyllda med energi så blir den här biografin helt OK även för en ganska ointresserad läsare. (Och ja, jag var ung under 80-talet men jag var aldrig i närheten av att lyssna på Sonic Youth.) Hoppas att Gästbloggar'n tar sig an den här boken, det är liksom hans kopp te mer än min. Hur som - lyssna gärna på det här radioprogrammet i P1: Kim Gordon - en cool kombo av konst och kantig rock:

#aktivitet

En aktivitet som jag saknat den här sommaren.
Antal bad: 0. 

the Fall - otäckt bra!

Det här är en serie jag aldrig skulle våga se om jag var ensam hemma. Omgång 2 finns nu på Netflix och det är otäckt bra!

#skugga - bonusbild

Jomensåråatt - här är den: verandan!

Man Booker - den långa listan

The 2015 longlist, or Man Booker ‘Dozen’, of 13 novels, is:

Bill Clegg (US) - Did You Ever Have a Family (Jonathan Cape)            

Anne Enright (Ireland) - The Green Road (Jonathan Cape)

Marlon James (Jamaica) - A Brief History of Seven Killings (Oneworld Publications)

Laila Lalami (US) - The Moor's Account (Periscope, Garnet Publishing)

Tom McCarthy (UK) - Satin Island (Jonathan Cape)

Chigozie Obioma (Nigeria) - The Fishermen (ONE, Pushkin Press)

Andrew O’Hagan (UK) - The Illuminations (Faber & Faber)

Marilynne Robinson (US) - Lila (Virago)            

Anuradha Roy (India) - Sleeping on Jupiter (MacLehose Press, Quercus)

Sunjeev Sahota (UK) - The Year of the Runaways (Picador)

Anna Smaill (New Zealand) - The Chimes (Sceptre)

Anne Tyler (US) - A Spool of Blue Thread (Chatto & Windus)

Hanya Yanagihara (US) - A Little Life (Picador)

Av de på listan så har jag bara läst Anne Tylers Den blå tråden som jag tyckte var helt OK men inte en trolig prisvinnare. I pipen att läsa ligger Lila och troligen tar jag mig an några fler titlar. The Fishermen lockar och kanske The Green Road. 

Vad lockar dig på den långa listan?

mannen utan ansikte - Masha Gessen

Alltså. Ibland önskar jag att jag vore mer insatt i världspolitiken och hade lite mer koll sådär allmänt. Inför bokmässan läser jag Masha Gessens Mannen utan ansikte och jag blir förvånad, upprörd och ganska matt. Hur kommer det sig att mycket av det som Gessen berättar om Putins bakgrund, väg till makten och hans grundideologi inte diskuteras mer? I Rysslands grannland Sverige hör man då och då röster som vill förstärka försvaret av Gotland, när det var VM i friidrott gjorde Emma Green protest med regnbågsfärgade naglar och så faller sakernas tillstånd snabbt i glömska igen. Åtminstone i min värld.

Tur då att det finns modiga och intelligenta journalister som Masha Gessen som envisas med att påminna oss. Hennes bok om Vladimir Putin är en fantastiskt spännande läsupplevelse där hon pedagogiskt och med gedigen referensapparat lotsar läsaren genom sin version av Putins väg till makten. Stig Fredriksson skriver i sitt förord att "det är ett kontrollerat raseri som dominerar boken" och Gessen förskönar inte på något vis bilden av en man som med sina rötter i Sovjetunionens spionapparat och med starka traditionella värderingar nu styr ett av världens största länder. Masha Gessen var del av den intelligentian som satsade mycket när Sovjetunionen upplöstes och deras drömmar om demokrati och ett bättre samhälle har systematiskt krossats. Det är ett land där starka nationalistiska vindar, röjande av journalister och politiker som tycker annorlunda och där stora klyftor mellan rika och fattiga växer fram och Gessen blir allt mer frustrerad. För att kunna fortsätta verka i Ryssland tar hon arbete som chefredaktör på en geografisk tidskrift och när den uppmanas att skriva om hur Putin sätter sändare på utrotningshotade tigrar och skall lotsa vilseflugna tranor rätt med hjälp av ett litet propellerplan (som han naturligvis flyger själv) så bestämmer hon sig för att det är omöjligt att fortsätta skriva i Ryssland.

I ett efterord skrivet 2014 beskriver Gessen också hur Putin 2011 bestämde sig för att ena landet genom att utse de homosexuella som statsfiender och hon kan inte längre leva i Ryssland med sin partner och deras två barn. De flyttar till USA och därifrån har Gessen fortsatt att skriva om yttrandefrihet och möjligheten att göra sin röst hörd i ett allt hårdare hållet Ryssland.

I augusti kommer Marta Gessen till Sigtuna Litteraturfestival, sedan deltar hon också på Bokmässan i slutet av september. Läs hennes skarpa och välformulerade texter, de skakar om oss medelklass i mellanmjölken land.

#skugga och Sundsbyleden

Idag skriver jag en sväng om #skugga på Kulturkollo. 

Jag fortsätter mina vandringar i närmiljön och tipsar om Sundsbyleden: 

Sigtunas litteraturfestival har en stark laguppställning!

I augusti är det dags för litteraturfestival i Sigtuna igen.
Tyvärr krockar det med den i Louisiana så jag ska inte åka
men programmet verkar mycket lovande!

#ljud

tematrio - sån't som är blött

Lyrans tematrio handlar om sån't som är blött och hon vill att det blöta ska finnas med i titeln. Jag väljer ur mina läslistor och tipsar karibiskt, norskt och senegalesiskt. Varsågod - tre mycket bra böcker:

Hon simmade i havet vid Guanagaspar

Jag förbannar tidens flod

Atlantens mage

Klickar man på titlarna så kommer man till mina texter om böckerna.

Kanada berättar: Minne av vatten

Jag är en ivrig läsare av noveller - särskilt skoj är det att läsa om man sedan får tillfälle att diskutera dem med andra. Genom åren har jag pratat noveller både från Kina och Brasilien på FB - nu också texter från Kanada. Najs!

Kanada berättar: Minne av vatten  är del av Tranans berättarserie och den är alldeles nytkommen. Jag hade tänkt att läsa den i samband med Kulturkollos temavecka om Kanada men tiden fanns bara inte och nu ska jag erkänna att inte heller mitt i sommaren var det här en novellsamling som jag riktigt fastnade för. Jag har mer eller mindre pressat mig igenom de 25 novellerna och jag tycker att samlingen var väldigt både ojämn och spretig. Kanske har jag blivit bortskämd med väl sammanhållna novellsamlingar som  t ex Vi behöver nya namn eller På fri fot för jag känner ganska ofta att det är småjobbigt att börja om med en ny författare, nya kulturella förutsättningar och nya miljöer. I förordet berättar Magdalena Sörensen att just den här samlingen är unik - franskspråkiga och engelskspråkiga författare från Kanada publiceras vanligen inte tillsammans och de överätts sällan  till respektive språk i hemlandet. Nåja, jag ska inte var överdrivet negativ.

Som alltid i Tranans novellsamlingar så är det här ett utmärkt sätt att pröva på många, många författares sätt att skriva och är man bara inställd på det så är Kanada berättar: Minne av vatten som en lösgodisdisk där man kan plocka till sig och provsmaka. En del faller man pladask för och andra väljer man bort. Jag tycker det är lite synd att Sörensen valt bort de etablerade novellförfattarna från Kanada från samlingen. Det hade funnits plats för Atwood, Munro och Ondaatje i den här samlingen - om inte annat som dragplåster så att fler hittar till den i bibliotekshyllan.

igår tog Wolf Hall slut - nu väntar jag på fortsättningen!

Det var en eftertänksam och skakad Thomas Cromwell som avslutade det sista avsnittet av TV-serien Wolf Hall igår. Och vad kan man skriva om den magnifika serien som ännu inte är skrivet? Kostymer i fabulösa material, fantastiska miljöer och genuina skådespelarinsatser i ett tempo som förmedlar bokens omsorgsfullhet för detaljer och sylvassa språk. Jag har repriserat min text om boken Wolf Hall så många gånger här att det nästan börjar likna löjligt men min text om För in de döda från i maj 2014 kan jag med att bjuda om av:

Bring Up The Bodies - För in de döda  är titeln på del nummer två i Hilary Mantels blivande triologi och att läsa hennes böcker är som att färdas i en tidsmaskin. Jag håller mig krampaktigt i för att inte tumla omkull och frågar mig förundrat vad i hela världen jag ska skriva om en av de senaste årens mest omtalade bokserier som dessutom utspelar sig i den mest omskrivna historiska tiden av dem alla?

Morgnarna är kyliga nu och tjockbukade moln skumpar efter det kungliga följet när det masar sig genom Hampshire på vägar som på några dagar förvandlas från damm till gyttja.

Miljöerna som skissas med bara några rader och som ger mig en kristallklar bild är bara dem ett uppenbart skäl att läsa. Det här är ju ingen roman där man behöver undra hur det ska gå, handlingen är viktig men tankevärlden är det som styr. Man vet från första sidan att huvuden kommer att rulla, att Henrik XIII får sin vilja igenom och låter avrätta sin andra hustru Anne Boleyn och att Thomas Cromwell är mannen som anförtros att samla ihop misstankarna om otrohet. Att Anne behöver dö är enbart ett politiskt beslut, hennes släktingar och anhängare skulle inte acceptera att kungen gifte om sig om hon levde. De sista veckorna i Annes liv skildras på ett nästan tumultartat sätt där små enskilda händelser, några vaga vittnesmål, leder fram till den välkända avrättningen. Det är ofattbart mycket maktspel som försegår, band mellan olika släkten prövas, brottet med den katolska kyrkan har kostat på i det diplomatiska spelet i Europa och kungen har ingen manlig arvinge född i äkta säng.

Träsnitt som skildrar 19 maj 1536

Kroppar, kroppars funktion och kropparnas symbolvärden är både del av bildspråket och ett centralt tema i den här romanen. Just sådana delar av boken gör att man förstår en hel del av tankesättet som rådde för 500 år sedan utan att författaren behöver excellera i redskap, kläder och maträtter. På så vis är Hilary Mantels historiska romaner unika, det handlar om mentalitet och maktstrukturer mer än det vardagliga och praktiska. Det är också det som gör dem smått krävande att läsa, man måste hänga med i svängarna, man måste hålla koll på släkterna och deras lojalitet och man måste ha ett gott ordförråd. Annars är man lost. Stor eloge till Jesper Högström som översatt både Wolf Hall och För in de döda, han måste ha arbetat mycket hårt och samtidigt mycket kreativt. En del av orden som jag läser har jag alls inte hört innan och andra ser jag tydligt släktskap med engelskan, jag antar att han har forskat en hel del för att få fatt i betydelser och andemening. Edit: Hos kulturkollo fick jag våren 2015 möjlighet att samtala med Jesper om han arbete med överättningen. Läs gärna den texten!

DN, SvD skriver också.

Den avslutande delen i den här serien kommer troligen 2015 (edit: tidigast 2016) och kommer att heta The Mirror and the Light, ingen vågad gissning är att den kommer att handla om kungen fortsatta desperata jakt på en arvinge och Thomas Cromwells fall. Med honom vet vi ju också hur det går, det hindrar en liksom inte läsa. Jag hoppas bara den kommer lagom till semestern så att man kan njuta ordentligt.

Henrik XIII och blivande hustrun Jane Seymour

#glädje

Dagens hashtag är #glädje och för att pigga upp det mycket gråa vädret så tänker jag att jag ska tipsa om tre böcker som är fnissframkallande. Alltså läs eller lyssna på:

Mitt liv som gift av Anna Mannheimer

Projekt Rosie av Graeme Simsion

Oscar Levertins vänner av Martina Montelius

Tre väldigt olika böcker som har en sak gemensam. De underhöll mig!

bohusläns museum - båtar, stickning och Ingrid Bergman

Before I Met You - romantisk feelgood av Jewell

Before I Met You av Lisa Jewell är en romantisk, lättlyssnad feelgood-bok som utspelar sig i SoHo. Betty har vuxit upp på Guernsey tillsammans med sin styvfarmor Arlette och tagit hand om henne fram till hennes död. När nu farmodern gått bort så efterlämnar hon ett testamente med en mystisk arvtagare, en bok med en inskription, 1000 pund till Betty och en minkpäls. Betty bestämmer sig för att försöka leta reda på den Carla som nämns i testamentet och hon flyttar till SoHo. Swinging London på 20-talet och något bedagade London på 90-talet varvas i de den här charmiga och välskrivna romanen av Jewell. Jag lyssnade på den i engelsk uppläsning och det var en perfekt bakgrundslyssning till andra aktiviteter. Ingen bok som kräver full koncentration, bara ren underhållning. Perfa en regnig lördag i juli.  

fördelen med en kall och våt juli #2

Antal bananflugor inne: 0

Dreams of Trespass - Tales of a Harem Girlhood

Fatima Mernissis självbiografiska bok Dreams of Trespass  är en formidabel läsupplevelse. Hon skildrar uppväxten i ett harem i Fez under 40-  och 50-talet samtidigt som hon ger mig en ordentlig lektion i Maroccos historia, islamska seder och bruk, demokratins framväxt, kampen för en självständig stat och kampen för kvinnors rättigheter. Hon gör det med en ung flickas ögon vilket innebär att hon kan med oförstörd blick se på sin omgivning och ställa de frågor som är för henne självklara.

Drömmarna att överträda alla de gränser som traditioner, heder och religion satt upp för henne och alla andra av kvinnligt kön finns där hela tiden och Mernissi beskriver hur några av de tydliga gränser som rådde i hennes barndom gav henne trygghet medan andra från allra första början begränsade hennes möjligheter.

Problemet som tydligt framträder är att när flickorna/kvinnorna utmanar och ibland till och med  överträder de gränser som satts upp för att "beskydda" dem från världen runt omkring så uppfattas det som att de hotar ordningen och gör intrång i männens domäner. Med fantasi, uppfinningsrikedom och en hel del list så lyckas ändå kvinnorna i Mernissis barndomsharem att tänja på gränserna och skapa en värld full av både drömmar och förändring innanför den stängda, gallerförsedda muren som begränsar deras liv. De smyglyssnar på radio, ser till att flickorna får gå i skolan, vägrar att ha den tunga heltäckande klädseln och vägrar månggifte. Flickan Fatima får tidigt känsla för ordets makt och hon blir uppmanand av båda sina föräldrar att ta makt över sitt språk, den som kan välja orden omsorgsfullt har makten, den som kan fånga andra människors intresse med hjälp av berättelserna har likt Sherazad möjlighet att förändra. Mycket intressanta diskussioner som är ständigt aktuella - det här är en bok för alla som är intresserade av islam i allmänhet och Nordafrika i synnerhet.

Boken är uppdelad på korta kapitel som vart och ett berättar om någon aspekt på haremslivet och det första kapitlet som heter "My Harem Frontiers" borde vara obligatorisk läsning för alla. Så, nu var det sagt. Översättning till svenska önskas!

Edit: Drömmar om frihet är den svenska titeln och den finns att köpa på antikvariat eller på t ex bokbörsen. Just nu finns fyra ex till salu och jag tycker man ska slå till på direkten om man inte läst.

Som om det vore planerat bjuder gästbloggar'n på marockanskt idag.
Kefta Mkaouara med ägg och couscous.

#smultronställe

#utekväll

var gårdagens ord på kulturkollo. Mitt bidrag kommer en dag sent: min uppfattning om en perfekt utekväll. 

fördelen med en kall och våt juli #1

Kaprifolen växer och frodas som aldrig förr och blomningen har nu varat i snart fyra veckor. Helt underbart! Önskar jag kunde fixa doftblogg! 

pappersstäder - filmpremiär idag

Filmen har jag inte sett men boken har jag läst. Bjuder på min text från 2014:

Mitt exemplar av John Greens Pappersstäder har jag just stoppat i en grön påse och skickat till en tonåring som snart slutar nian och som besökt Florida i vintras. För henne tror jag att det här kommer att bli en absolutely fab läsning!

Pappersstäder är fiktiva platser som kartritare satt dit för att kunna kontrollera om deras karta återanvänts utan tillstånd, det är också projekterade bostadsområden som inte blir av eftersom det inte säljs tillräckligt många hus. Det blir spökstäder och kulisser är också det som Margo upplever att hon lever i, som motvikt till kulisserna månaden innan examen från high-school bestämmer hon sig för att försöka hitta det verkliga livet. Det som är på riktigt och att leva instängt i en skola eller vanlig familj finns inte på kartan. Hon drar ut på en hämndaktion och försvinner sedan en natt, bara ett antal ledtrådar blir kvar.

Quentin heter den väluppfostrade, blyge grannpojken som hela sitt liv varit förälskad i Margo och han tillbringar sin sista månad i skolan med att försöka hitta henne, han tar dessutom sina något udda vänner till hjälp. Samtidigt som studenten närmar sig, de sista sorglösa dagarna innan vuxenlivet ska genomlevas i stil, så söker han allt mer förtvivlat efter henne. Den avslutande helt galna färden genom natten för att på vinst och förlust försöka hinna fram i tid är en av bokens höjdare. En annan är jargongen mellan kompisarna, jag tycker att de är underbart nördiga som kan skolka från skolan en hel dag precis innan slutproven men inte missa orkesterrepet. 

Sen är det ju alla litterära blinkningar också, jag är lite extra svag för böcker som använder andra texter som fond för berättelsen. I den här boken så är det Walt Whitmans Leaves of Grass som utgör en av ledtrådarna och John Green smyger, utan att man nästan märker det, in en lektion poesi mitt i romanens mitt. Q ska skriva en uppsats om Moby Dick så den kläms också in och jag småler lite när jag hör den engagerade lärarinnan som pratar för hormonstinna öron. 

Budskapet i den här romanen är i vart fall glasklart - man ska se till att fylla sitt liv med levande innehåll och inte kalkera av någon annans karta. Vem vet om den stämmer, vem vet om den visar rätt väg? Den kanske är fulla med pappersstäder? Välja sin egen väg, ett gott råd som är lätt att ge och svårare att följa.

Vill man händelsevis veta vad andra skrivit om just den här boken så rekommenderar jag Linda och Helenas samläsning - Kolla! Eller så kan man lyssna till John Green själv: 

vad gör man iskall kväll i juli?

Jo, man svullar Indian Summers på play. En TV-serie precis i min smak!

Tack Bloggbohemen som övertalade mig!

Arkan Asaad sommarpratar idag - så här skrev jag om Stjärnlösa nätter

Sommarprataren idag heter Arkan Asaad och vill man lyssna på hans program lite efteråt så finns de ju som alltid på nätet. Jag lyssnade till hans bok 2011 och då skrev jag:

Nu har jag lyssnat till Arkan Asaad när han läser sin roman Stjärnlösa nätter under veckans pendling till jobbet och jag är tudelad. Samtidigt som berättelsen om en ung mans tvångsgifte, som berättas i jagform, kommer mycket nära mig som lyssnar så stör jag mig på både språk och form. Asaad har ett alldeles eget sätt att behandla svenskan med oväntade liknelser och bildspråk som ibland känns nyskapande och härligt men lika ofta konstruerat. Det vardagliga talpråket i dialogerna blandat med ett ganska styltigt, formellt och utsmyckat språk däremellan gör att jag känner mig smått splittrad och om det är ett medvetet berättargrepp så fungerar det inget vidare på mig.

Samtidigt är Asaads historia viktig och väl värd att lyssnas till, han beskriver hur hans liv förändrades i grunden när han efter starka påtryckningar gifter sig med sin kusin. Hedersbegreppet är centralt i hans uppväxt och respekten för familjens vilja och rädslan för att bli utesluten från gemenskapen skildras personligt och utlämnande. Precis som hos många ungdomar så beskrivs omvärlden och känslorna dramatiskt, livet är svart eller vitt, jubel eller öken. Boken baserar sig på Arkan Asaads egna erfarenheter av hur det är resa till Irak och tvingas gifta sig med sin kusin, han ger mig en ärlig och uppriktig bild av hur det kan vara att leva i två kulturer, rotlösheten och kulturkrockarna i både Sverige och Irak. Mansidelat verkar svårt att riktigt leva upp till och synen på kvinnor är svår att förstå sig på men jag har fått en unik insikt i hur en ung kille kläms mellan sina drömmar och andras förväntningar.

Måhända är jag en smula för gammal för att riktigt uppskatta Stjärnlösa nätter men jag kan tänka mig att den har en plats att fylla, ungdomar uppmanas att följa sin egen röst och berättelsen är unik. Undrar om boken är översatt till kurdiska?

Läs eller lyssna och kastas rakt in i en ung mans berättelse om kärlek, svek, skuld och heder.

All Involved (Ryan Gattis)

Semesterns första bok - det går inte snabbt direkt när Gästbloggarn läser - blev All Involved, en dramatisering av upploppen i Los Angeles efter frikännandet av de poliser som misshandlat Rodney King. Vi  tas genom de sex dagarna upploppen varade via sjutton kapitel, vart och ett berättade i jagform av olika personer. Dock är personerna kopplade till varandra så det är en tydligt avgränsad del av händelseförloppet vi följer. Jag läste bara boken för att Andres Lokko skrev att man skulle det så jag vet bara vad som står på pärmen om författaren Ryan Gattis - han föreläser på ett universitet och är medlem i en "urban art crew". Kanske är han av mexikansk härkomst för de gäng man följer i boken är latinos/hispanics (vad säger man på svenska egentligen).

I första kapitlet möter vi ett tragiskt offer för gängrelaterat våld. Personen ifråga är inte "involved" (uttrycket används konsekvent i boken för gängmedlemmar). Men som titeln antyder och som boken berättar så är alla involverade. Vare sig man är en av Los Angeles 103 000 aktiva gängmedlemmar (siffran från boken gäller tiden för upploppet -  1992 - och är så osannolikt hög att jag tvekar att sprida den) eller inte så påverkas man oupphörligt av den organiserade brottsligheten. Under de laglösa dagarna lämnar polisen gatorna åt gängen som passar på att vedergälla gamla orättvisor. Inte ens brandmännen får tillräckligt skydd när de försöker släcka de otaliga mordbränderna och ännu mindre skyddas de som bor i de drabbade områdena. Så småningom skildras en fruktansvärt brutal hämnd från myndigheternas sida, utförd av en halvmilitär polisfraktion som själva ser sig själv som ett gäng - bara bättre tränat och beväpnat.

Hade Lokko rätt - är All Involved bra? Jo. absolut. Jag får ingen riktig känsla över autenticiteten, men nerven är det inget fel på. Det som lätt skulle kunna bli våldspornografi håller sig med marginal på rätt sida linjen och istället skildras både kriminella och civila med stor empati men utan sentimentalitet. Och formen med skiftande berättarjag fungerar alldeles utmärkt - den känns naturlig och inte alls sökt. Ambitionen är väl att inte bara berätta om upploppen utan också att skildra staden Los Angeles. Sådant där  kan lätt gå fel och kanske svajar det lite på slutet när författarens favoritintresse (vad jag förstår), graffiti, får lite oproportionerligt stort utrymme. Randanmärkning som man brukar säga.

/Gästbloggare M

den drunknade - Therese Bohman

Den drunknade är klaustrofobisk och tight kortroman skriven av Therese Bohman. Den kom ut för några år sedan men jag har inte läst förrän nu då den kom som både bok och ljudbok på Storytel. Tack för det, en behövlig spark i baken på vederbörande.

Hade nu inte ordet suggestiv varit ett smått förbrukat ord här i familjen (hej, gästbloggar'n) så hade jag beskrivit det här kammarspelet med Stella, Gabriel och Marina i huvudrollerna med just det ordet. Marina är en konsthistoriestudent som bor i Stockholm och hon har svårt att komma igång med sin B-uppsats. För att byta miljö och få gjort klart sin uppgift så reser hon till sin syster på Österlen. Stella och hennes man Gabriel har flyttat dit för att starta ett nytt liv tillsammans. Stella kultiverar, odlar, beskär och sköter sin trädgård. Gabriel skriver på en roman som inte tycks bli klar och Marina dyker upp mitt i den hetaste sommaren på länge.

Hon längtar efter att lära känna sin storasyster bättre och hoppas att den forna innerligheten ska kunna återuppväckas. Maken Gabriel har hon knappt träffat innan och väldigt snart inser hon att hon är attraherad av honom. Så kan spelet börja.

Jag sträckläste den här utomordentligt välskrivna romanen som med få ord gestaltar ett psykologiskt spel som läsaren snart kan ana men inte riktigt får bekräftat förrän precis i slutet av boken. Jag undrar varför jag inte läst det här tidigare? Hur kom det sig att den här fina romanen tappades bort? Nu är sådan "backlist"-läsning precis det som sommaren är till för. Inga akuta recensionsexemplar som väntar, lite mer lästid än annars!

Läs gärna intervjun med Therese Bohman som vi publicerade i mars med anledning av att hon då nominerades till Nordiska Rådets litteraturpris för romanen Den andra kvinnan.

Hjalmar Bergman-museet

I sista skälvande sekunderna innan stängningsdags smet jag in i Hjalmar Bergman-museet i Wadköping, Örebro. Tyvärr hann jag inte läsa allt i utställningarna men en känsla fanns i rummen där man kunde se hans bokskåp och arbetsplats med skrivmaskin och allt. Jag pratade med gästbloggar'n efteråt vilka böcker som jag faktiskt läst och Markurells var given, Chefen fru Ingeborg, Clownen Jac, Herr von Hancken och Hans nåds testamente är jag också säker på. De står alla som gulnade pocketar på hyllan hemma. Kanske är det dags att läsa om Bergman, jag minns honom som underhållande och kvick. Tycker ni att de har något att säga oss läsare idag?

bokholk vid Svartån

Mitt på bron över Svartån i naturreservatet Oset i Örebro sitter en bokholk. Lämna de böcker du vill, ta med dig de du vill. Just vid vårt besök var det ett magert utbud men idén är fin. Bland alla andra holkar i fågelreservatet så dök alltså en bokholk upp!

#grönt

Som ett grönt golv ligger näckrosbladen på Hjälmaren. Hundratals knoppar väntar på att slå ut. 

#gemenskap

Böcker erbjuder en kravlös gemenskap. Man kan öppna och stänga dem, välja och vraka. Och alltid ha sällskap.

Open Art - Örebro

nattvakten - Sarah Waters

Det är 1947 och London är fortfarande mycket sargat av kriget. Människorna i staden börjar så sakteliga återgå till vardagen och samtidigt som freden innebär möjligheter till att bygga en ny stad så är det svårt för människorna att hitta sina roller. Extra svårt är de för alla de kvinnor som arbetat sida vid sida under krigsåren och som nu förväntas gå tillbaka till ett stilla fru-liv. Några av alla dessa människor får jag möta i Sarah Waters Nattvakten. Kay och Helen, Viv och Duncan, så heter de fyra huvudpersonerna och det som förenar dem är att de alla befinner sig på ett ställe i livet som de innan kriget aldrig skulle kunnat tänka sig och första delen av den här romanen är upplagd så att man får lära känna de olika karaktärerna i små, små portioner. Sedan arbetar sig Waters bakåt i tiden för att avsluta 1941. Mycket snyggt, som ett pussel läggs bit till bit och när boken är slut så känns historien komplett. Eller nja,

Komplett är starkt ord, det som gör Waters till en så spännande författare är ju att det finns stort utrymme för att fylla i själv. Att fundera och tänka, klura och tänka om igen. Där finns så många teman att nysta i och den historiska kontexten gör det hela mycket spännande. Den sortens böcker gillar jag skarpt. Precis som i Hyresgästerna så är Waters mästare på att skapa miljöer och karaktärer med mycket små medel - lite synd är det då att ändå blir så omfångsrikt. 18 timmars lyssning kräver uthållighet och kanske skrämmer tegelstenen bort några läsare vilket vore väldigt synd. 

Redan 2006 kom den här romanen och den nominerades både till manbooker och orange och ändå missade jag den. Gör inte det alla ni andra, det är grymmebra läsning! 

#intryck

Jag delar med mig av mina tankar om #intryck på Kulturkollo idag. Välkomna dit!

#fantasi - I ljusets makt

I ljusets makt får bli mitt bidrag till #sommarlovmedkulturkollo idag. Jag har läst Leigh Bardugos fantasyroman över dagen och visst finns där mycket i den som kittlar fantasin.

Alina och Mel är föräldralösa och växer upp hos en barmhärtig greve någonstans i det stora landet Ravka som har en miljö med årstider, flora och fauna som är mycket lik den ryska. Kläder och titlar flirtar också de med det ryska 1800-talet och plötsligt blir det lättare för mig att läsa fantasy, jag behöver ett ramverk att hänga upp alltsamman på, då går min fantasi igång.

Ravka var en gång välmående och rikt men nu är landet utarmat av krig och en mörkrets förbannelse vilar över Skuggsänkan vilket gör att delar av landet är avskärmat från den viktiga kustremsan.

I tonåren utmärker sig Mel som en utmärkt spårare men Alina är en högst ordinär kartritarlärling - platt som en planka och grå som en liten mus. Inte förrän de två ska korsa Skuggsänkan och Mel attackeras av en blodtörstig drakliknande varelse släpper Alina fram sin inneboende magiska kraft - hon är en Grisha. Med den kan hon kanske vinna över mörkret? Hon forslas till hovet i huvudstaden och där ska hon träna upp sina krafter, samtidigt som hon tvekar på sin förmåga och längtar efter Mel så njuter hon av lyxen att vara en av de utvalda. Jag gillade Alina skarpt, hon är en tuff tjej som inte låter sig påverkas allt för mycket av utseendefixeringen vid hovet och hon väljer att gå sin egen väg.

I september kommer del 2 (Stormens öga) i den här trilogin och jag kommer absolut att läsa vidare och följa Alina i sin kamp. Det här är en perfekt serie för de som fängslats av t ex Hungerspelen och blandningen av action och magi, kärlek och intriger är väl avvägd. Extra plus till det osentimentala språket som inte är överlastat med beskrivningar. Jag klickar på gilla!