några saker är svårare än andra

Foton från M s mobil från hans sista skidresa till franska Alperna

M hade några saker som han ständigt längtade efter, en av dem var skidåkning. Eftersom resten av familjen inte var särskilt intresserade så började han efter 50 fyllda att åka skidor på egen hand eller med kamrater. Hans sista sommar i livet tog han ut extra lite semester för han planerade att vara minst tre veckor i Alperna den kommande vintern. Skulle man åka off-pist med UCPA så måste man vara under 55 och off-pist var det som lockade. Helst i Chamonix.  Man ska inte dö med 42 dagar sparad semester. Nu är pjäxor och skidor, skidkläder och hjälmar, handskar och specialstrumpor borta. Skänkta och sålda. Killen som köpte glasögonen var så glad och nästan skrek: de här ska få åka mycket skidor!

Det låter bra.

klubben - Matilda Gustavsson

I november 2017 publicerades Matilda Gustavssons gräv om hur kulturprofilen utsatt ett stort antal kvinnor för sexuella övergrepp. Det var ett reportage som förändrade Sveriges kulturliv och synen på Svenska Akademin för alltid. I svallvågorna av #metoo så vågade ett antal kvinnor träda fram och berätta om sina upplevelser och kulturprofilen har ju sedan också dömts för våldtäkt och sitter nu i fängelse. Klubben heter boken som följer upp reportaget och det är en mycket intressant läsning på många plan, Gustavsson har på ett noggrant och uppriktigt sätt försökt att skildra hur hennes arbete med att skriva reportaget gick till och man får också följa efterdyningarna som stjälpte Svenska Akademin på ett närgånget sätt. Det är skickligt gjort och det är upprörande från sida ett.

Gustavsson varvar sin egen text med citat från människor som varit "anställda" av kulturprofilen på hans kulturarena i Vasastan, konstutställare, musiker och de flickor och kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp på ett sätt som gör att man kommer riktigt nära dokumentären. Jag lyssnade dessutom på boken inläst och då läses de olika personernas vittnesmål med olika röster vilket bidrar till upplevelsen av autenticitet.

Man blir arg och ledsen och allmänt småsur över hur J-C Arnaud under årtionden har förvarats av sina vapendragare, att en tystnadskultur har rått vilket har gjort att många visste men ingen agerade och att så många människor har råkat illa ut på vägen. Den där klubben har tydligt också varit en klubb för inbördes beundran där flera av akademins medlemmar har varit medlemmar. Kopplingarna mellan J-C Arnaud och Svenska Akademin är graverande och riktigt förbannad blir man över hur gubbväldet i akademin agerar när övergreppen släpps ut i ljuset. Det är pinsamt. Det är också med rodnande kinder man läser hur hanteringen av Sara Danius gick till. Tack till Matilda Gustavsson för att hon inte gett upp och lagt ner sitt kortåg mot gubbarnas välde! De gubbar som envis hävdar att hon slåss mot väderkvarnar skall nu skämmas ta mig fan.

Snart väljs  fyra nya medlemmar in i akademin och det är fyra kvinnor. Man får hoppas att de kan få verka i ett sammanhang där litteratur och humanism präglar arbetet, man kan ju undra eftersom flera av de där gubbarna som drog sin lans för vivören J-C Arnaud faktiskt sitter kvar. Sverige behöver en akademi som står för snille och smak. Som kan leva upp till det mottot och som lärt en läxa. Intervjun som Gustavsson hade planerat att göra med Danius blev tyvärr inte möjlig att genomföra men vill man höra Danius egna ord kan man höra hennes sommarprat från 2018.

Vi knyter våra knytblusar och gör hatten av för modiga människor som utmanar makten, som vågar rota i smutsen och som sätter ner foten!

Hitta boken på närmsta bibliotek, på en ljudbokstjänst eller använd Omnible för att hitta bästa pris.

berättelse om ett liv - Peter Handke

 "För ett inflytelserikt författarskap som med stor språkkonst har utforskat periferin och människans konkreta erfarenhet" så löd akademiens motivering när de annonserade årets pristagare i litteratur. 

Jag har ambitionen att läsa årets nobelpristagare varje år. Just i år så var det lite trögt när jag på lite håll kunde läsa prostester och irritation över valet av den österrikiske författaren Peter Handke. Den där diskussionen kring om man kan skilja på litteratur och politik är intressant och jag hade kanske önskat att nobelpriset skulle ha sluppit hamna där - på det stället där politiken överröstar litteraturen och man nästan glömmer av författarens verk. Ibland måsta man bara skapa sig en egen upptagning. Jag hittade Berättelse om ett liv på Storytel och eftersom den var kort och lästes av en ok inläsare (Jonas Malmsjö) körde jag på. 1972 kom den korta romanen som handlar om en författare som beger sig mot sin mors begravning. Modern har tagit livet av sig, 51 år gammal, och sonen vet varken ut eller in. Han vill skriva om sin mors liv men det är förskräckligt svårt. Kanske är det så för att moderns liv verkat så förtvivlat sorgligt.

Texten är tät och intensiv, varje ord är värd på guldvåg och visst är det skickligt men det berör mig inte. Boken som på ytan verkar ska handla om en mor handlar nog mest om författaren själv och det blir för mig både deprimerande och tröstlöst grått. Jag är inte helt överväldigad, det är jag inte. Jag har läst många andra nobelpristagare som fångat mig mer. Lite för ansträngt liksom. Vad tycker ni andra som läser Handke?

Hitta boken på närmsta bibliotek, på en ljudbokstjänst eller använd Omnible för att hitta bästa pris.

vit eld - Thomas Mullen

Att Vit eld var en fortsättning på Darktown missade jag när jag satte igång och lyssnade häromdagen och kanske skulle jag faktiskt läst dem i ordning. Troligen så hade det gjort en riktigt bra spänningsroman ännu bättre för jag vill verkligen lära känna de mörkhyade poliserna Boggs och Smith som verkar i Atlanta i början av 50-talet. De är pionjärer som svarta poliser i ett starkt segregerat södra USA och samtidigt som de bekämpar brott så ser de hur släktingar och vänner dras ner i kriminalitet. Poliskåren är delad, många av de vita poliserna känner sig hotade och inom kåren är det inte ovanligt att man organiserar sig i KKK. Det här är en mycket stark skildring av ett samhälle där rasism och våld är vardag, fattigdom och segregation skapar motsättningar mellan folkgrupper och där individerna trots mycket ansträngning har svårt att bryta de fördomar och de förväntningar som ställs på dem och som finns inbygga i samhället.

På bokmässan lyssnade jag på Thomas Mullen i samtal med Tayari Jones och det väckte verkligen min lust på att läsa båda böckerna. Ett amerikanskt äktenskap ligger här och väntar sedan vårens besök i Eastbourne. Den skall inte få ligga här längre oläst. Nu ska jag också se When They See Us på Netflix som en arbetskamrat rekommenderade idag. Jag har förmånen att träffa människor (både barn och vuxna) på min arbetsplats som har många olika erfarenheter, hudfärger och som ständigt utmanar mig att tänja mitt tänkande. Så tacksam för det!

Hitta boken på närmsta bibliotek, på en ljudbokstjänst eller använd Omnible för att hitta bästa pris.

dockliv - Erik Axl Sund

Senare i eftermiddag delar Deckarakademin ut priserna för årets bästa svenska kriminalroman och jag läste i sista stund ut Dockliv av Erik Axl Sund. Jag måste erkänna att det var en otäcka läsning för mig och jag var när att sluta fler gånger, det handlar om värnlösa unga flickor som manipuleras att arbeta som sexarbetare, pormfilmsskådespelare och rekryteringen sköts genom att kontakta dem via nätet. Ruskigt och ruggigt och tänker man på fallet kring Kapten klänning - som har varit aktuellt igen i o m den dokumentärserie som sändes för ett tag sedan - så är hela storyn kanske inte alls särskilt otrolig. Övergrepp, sexuellt våld och människor som söker bekräftelse och kärlek är temat för den här kriminalromanen och jag kan rekommendera den till alla som söker efter en smutsigare och råare typ av kriminalare, här är det inget myspys framför brasan eller flirtande på polisstationen. Bara en grym skildring av brott.

Hitta boken på närmsta bibliotek, på en ljudbokstjänst eller använd Omnible för att hitta bästa pris.

varm mjölk - Deborah Levy

Deborah Levys roman Varm mjölk  var en oväntat fin läsning. Jag hade inte riktigt koll innan jag började lyssna och väldigt snart så förstod jag att det här var något alldeles extra. (Omslaget luras riktigt rejält och jag hade absolut inte valt boken bara på omslaget.)

Sofia och hennes mor Rose har rest till södra Spanien för att pröva en okonventionell klinik som lovar bot för moderns problem med sin hälsa. Hon har varit sjuk så länge Sofia kan minnas och Sofia, som är det enda barnet, har blivit så tätt knuten till sin mor att hon inte vet vem hon själv är. Vad hon själv vill. Hon har en oavslutad doktorsavhandling liggande på en laptop och hon arbetar på café under tiden som hon hjälper/vårdar sin mor. Livet i London är väldigt grått och hon längtar mest efter att det riktiga livet skall börja. Men så är det problemet med moderns fötter, hon kan emellanåt inte gå och ingen doktor någonstans kan förklara vad som fattas henne. Nu har hon belånat sitt hus i London och ska få hjälp. Det är bara det att när de kommer till kliniken så börjar doktorn med att ta bort alla hennes mediciner ...

Och beordra dottern Sofia att åka på utflykt så att han kan tala med Rose i lugn och ro.

Det här är en mycket tät och spännande roman som utforskar bandet mellan en mamma och en dotter, pappan lämnade familjen när Sofia var fem och nu tjugo år senare så har han bildat ny familj i Grekland. Modern som identifierar sig med sina sjukdomar och dottern som tränats från tidig ålder att vara lyhörd för minsta behov hos sin mamma är båda fast i sina roller och resan till Spanien gör att de rubbar sina cirklar en smula. Livet i den lilla lägenheten vid stranden i Spanien är så olikt det i norra London att de båda närmast tvingas att förändras, och den gode doktorns och hans sköterska hjälper förstås till.

Många tankar väcktes under läsningen och jag är så orolig över att jag själv skall bli den där behövande mamman som helt kväver mitt barn. Det är ju en mardröm. Det här ära en roman för alla mödrar, alla döttrar och alla andra också. Läs!  

Hitta boken på närmsta bibliotek, på en ljudbokstjänst eller använd Omnible för att hitta bästa pris.

skuggjägaren - Camilla Grebe

Idag kör vi igång ett nytt tema på kulturkollo som vi kallar prisa, prisade, prisat och jag passar på att skriva om Skuggjägaren av Camilla Grebe som är nominerad av Svenska deckarakademin till Årets bästa svenska kriminalroman. Jag hade höga förväntningar på min läsning, alla tidigare böcker som jag läst av Camilla Grebe har verkligen levererat och frågan är om inte den här fjärde delen i serien är den allra bästa? Berättelsen börjar under 40-talet då en ung kvinna bestämmer sig för att bli polissyster, förväntas inte delta i polisarbetet i fält men när en ung kvinna hittas fastspikad i sitt hem så får den unga polissystern rycka ut. Kvinnan dör och det blir ett mordfall att lösa. Trettio år senare upptäcks en annan kvinna fastspikad i golvet och kanske kan de två fallen ha något gemensamt? Båda  offren har en hel del gemensamt. Också den här gången är det en kvinnlig polis som skickas till platsen, där är ju barn inblandade och det kan kvinnor hantera bäst.

Är det en seriemördare som slår till eller är det bara en slump? Snart hittas fler offer och vi som läser får följa fyra olika kvinnliga poliser i fyra olika tider. I nutid är det Malin och på åttiotalet Hanne, de är bekanta karaktärer från de tidigare böckerna. Det här är en mycket spännande kriminalroman där både brotten är riktigt otäcka och skildringen av hur kvinnliga polisers arbete kunde te sig från fyrtiotalet och framåt är intressanta. Jag läste i det närmaste i ett enda sträck och jag gillade meste hela tiden.

Min enda invändning är valet av inläsare. Den passar mig icke.

Hitta boken på närmsta bibliotek, på en ljudbokstjänst eller använd Omnible för att hitta bästa pris.

jag måste hejda mig ... The Crown is in the House

Idag fick jag hejda mig, 10 (tio) nya avsnitt av The Crown släpptes på en gång. Mycket nära att jag svullnade loss. Säsong två så drog de ut på det med ett avsnitt i veckan, jag och M väntade tillsammans på att nästa del skulle sändas och det sista sparade vi för att riktigt gotta oss. Det var 2017 det och det sista avsnittet sågs tillsammans på Östra. Nu är det nya tider, ny säsong av The Crown och nya skådespelare. Jag har försökt dra ut på tittandet och tillät mig två avsnitt idag och jag tycker att det fungerar mycket bra med den nya rollbesättningen. Helena Bonham Carter gör Margaret riktigt bra och Olivia Colman är som alltid magnifik. Miljöerna och kläderna är precis som tidigare fantastiska och det politiska läget blir allt mer intressant nu när det är slutet 60-tal. Hårt protokoll möter en mer jämlik omgivning och drottningen finner kronan allt tyngre att bära. Tiderna förändras men monarkin står stark? 

Har ni inte sett den här netflix-serien så är det verkligen dags. Så välspelad, så välgjord!

jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort - Eric Rosén

På bokmässan i september så lyssnade jag vid några tillfällen på samtal om Eric Roséns debutbok, den självbiografiska Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort. Igår lyssnade jag så på boken, den gripande berättelsen om kärleken mellan far och son som är så grundmurad att den håller trots missbruk, fängelsestraff och väldigt många svek. Erics historia är gripande men berättandet blir aldrig sentimentalt, det gör läsupplevelsen mycket stark.

Erics föräldrar separerar när han och hans bror är små och livet med mamma, som är nykterist och arbetar inom omsorgen, och pappa som är blandmissbrukare och sjukpensionär är inte enkelt. Det är knappt om pengar överallt och när mamman går i i en djup depression får barnen i princip klara sig själva. Boken handlar om Eric och han uppväxt, brodern nämns mest i bisatser och jag kan förstå att det måste vara så när man skriver så starkt självbiografiskt. Samtidigt så hade jag gärna velat läsa mer om hela familjen. Hur påverkas de som grupp av pappans missbruk, oförmåga att ta hand om sig själv och sina barn och hans våldsamhet som leder till att han döms för mord. Huruvida han genomfört mordet kan Eric inte helt känna sig säker på, han kan bara inte tro att hans pappa skulle ha dödat en annan man. Hans älskade pappa som visserligen är en slarver och som har svårt med vardag men som  är påhittig och rolig att umgås med och som inte skulle kunna döda ens ett djur, har han mördat?

Eric är sjutton när han nås av beskedet att hans pappa har slagit ihjäl en bekant och på något vis känns det som om att det är pappans fängelsevistelse, och distansen till pappan som det leder till, som hjälper Eric att bestämma sig. Han ska inte bli som sin far, han ska inte svika, han skall inte slösa bort sina förmågor och talanger utan faktiskt ta tillvara dem. Efter en stökig egen högstadietid och avhoppat gymnasie så samlar han ihop sig och börjar jobba.

Jag funderade under läsningen på var skolan och socialtjänsten var under brödernas uppväxt, Eric röker och dricker i mellanstadieåldern. Han är ständigt hungrig eftersom mamman inte har pengar till mat. Det här är sent 80-tal och tidigt 90-tal. Var våra välfärdsystem så trubbiga då att man inte upptäckte barnens behov? Var fanns familjens vänner? Visst borde det funnits vuxna som såg och som kunnat hjälpa?

Det här är en berättelse om hur utsatta barn kan vara när de är fullständigt lojala med sina inkapabla föräldrar. Inget tvivel om att föräldrarna gör så gott de kan, men de räcker inte till. Hur mycket kärlek i världen räcker inte till om barnen går hungriga och driver vind för våg, det måste finnas ett nät som fångar upp dem. Nu verkar det ha gått bra för Eric, han har hittade sitt språk och sitt skrivande och han arbetar som journalist på Aftonbladet. Det känns trösterikt. Det kan ordna sig, hans egen förklaring till det är bland annat att han har en grundtrygghet i sin pappas klasstillhörighet. Hans namne och äldre släkting var författare och det ger ett hopp om att det kan han också bli.

Fin debut. Hoppas han skriver mer!

Hitta boken på närmsta bibliotek, på en ljudbokstjänst eller använd Omnible för att hitta bästa pris.

pausfika

Det snurrar på med jobbande och flyttande och ett evigt regnande. Som tur är så fick jag gofika från konditori kampanilen igår! Helt fantastiskt goa och välgjorda bakelser. Mycket uppskattat! Vill man veta exakt vad vi åt så rekommenderar jag deras instagramkonto men i korthet så bjöds vi chokladbakelse med chokladbotten och chokladmousse och havtorn, mandelbotten med kardemummamousse och svart vinbär med en macaron och en tartlett med apelsinchoklad, brynt smörkola, rostade nötter och kanerad apelsin. Ni hör. Mums! 

den tunna isen - Lena Einhorn

Lena Einhorn var på mässan i år och jag lyckades missa hennes framträdanden var enda gång. Det är är en författare som jag beundrar och som jag följt genom böckerna Ninas resa, Siri, Blekingegatan 32 och Geniet från Breslau som alla är skildringar av människor där historiska händelser paras med fiktion. Faktion kallade jag det i någon av mina texter och det är Lena Einhorn fantastisk på att skapa.

Så var det dags att läsa den nyutkomna Den tunna isen som handlar om en huvudperson mycket nära henne själv. Det står roman på omslaget och det är en fiktionaliserad berättelse om Lena som växer upp i ett burget, judiskt Stockholm med sin bror och sina två hårt arbetande och älskade föräldrar. Jerzy och Nina är överlevare från förintelsen och de har flyttat till Sverige för att försöka bygga ett nytt liv, de är båda läkare och barnen tas i vardagen om hand om barnflickor.

Nu är Lena runt de sextio och mår inte bra. Hon drabbas återkommande av depressioner och panikångest och att bege sig ut på den tunna isen handlar om att våga släppa taget och leva i nuet, våga släppa sargen och tro på att kärlek och lycka finns. Oavsett bagage så måste man våga tro på att det finns någon som älskar och våga älska tillbaka, man kan vara den som äskar mest eller älskar minst. Den maktbalansen måste bara utplånas om det ska kunna blir innerligt och äkta.

Lena berättar om sitt liv på ett både naket och utlämnande vis, hon skildrar minnen från sin barndom, relationen till sina föräldrar och sin resa mot att komma ut som lesbisk. Hon utbildar sig till läkare och forskar, hon byter bana och börjar med dokumentärfilm och hon har flera längre förhållanden med kvinnor. Det som skildras mest ingående är det med Nicki. Nicki som nästan är den som hon väljer att bilda familj med, som är hennes stora kärlek och hennes stora sorg. Analysen och ältandet går som ett svart stråk genom hela boken, inget är enkelt, inget är lätt.  Jag erkänner direkt att det blir för mycket för mig att läsa om det där förhållandet som analyseras och dissekeras in i minsta partikel.  Navelskåderi eller allmängiltigt och intressant? Det är frågan. Jag är inte riktigt säker på vad jag tycker. Någons annan som läst?

Hitta boken på närmsta bibliotek, på en ljudbokstjänst eller använd Omnible för att hitta bästa pris.

vi pratar om beröringen

Inne på kulturkollo pratar vi idag om Gustav Tegbys ruggiga Beröringen.
Välkomna dit! 

offer 2117 - avdelning Q

När man läser Jussi Adler-Olsen så får man bara bokstavligen sila mygg och svälja kamelerna, språket är nämligen inte så helt politiskt korrekt och som svensk läsare så hostar man till både nu och då. Det är könsroller och språk som skaver samtidigt som Offer 2117 är en riktigt spännande berättelse i två parallellhandlingar. Till en av medarbetarna på avdelning Q ringer en ung man och berättar att något skall hända när han kommer till 2117. Vi som läser får följa Alexander som stängt in sig i sina föräldrars hem och bara spelar skjutaspel. Samtidigt flyter en gammal kvinna iland i Grekland, hon och många andra har omkommit under flykten över Medelhavet. Där finns en räknare som håller reda på antalet omkomna och när bilderna från katastrofen kablas ut över världen vet medarbetaren Asaad att han kommer att behöva ta tag i sitt förflutna. Den här spänningsromanen är Asaads historia och man får följa hans liv innan han kommer till avdelningen. Det är verkligt spännande! Carl, som vanligen är den cyniske och livströtte på avdelning Q har inlett ett förhållande och är kär, det visar nya sidor hos många medlemmar i gruppen.

Brotten som är i centrum för handlingen känns både aktuella och realistiska och inte riktigt lika spektakulära som de tidigare i serien, det gillar jag. Spännande för mig är händelser som skulle kunna inträffa, sådant som tangerar den verklighet som vi läser om i nyhetsrapporteringen. Sedan kommer kanske Alexander och hans fixering vid att döda väldigt nära, för inte så länge sedan var det just en maskerad ung man som gick bärsärkagång med ett samurajsvärd på en skola i Trollhättan. Jag känner flera lärare som arbetade där och vet vilket trauma det förorsakade för både elever och personal. Just den här gången kom alltså fiktionen mycket nära verkligheten.

På bokmässan 2017 så hörde jag Jussi Adler-Olsen berätta om sitt skrivande, han avslöjade redan då att den kommande boken skulle bli Asaads bok. Det är den jag nu har läst! Nu är det två böcker kvar i serien och de ska handla om Carl. Jag tror faktiskt att Adler-Olsen nu är ganska sugen på att ta sitt projekt i hamn.

Och för övrigt vill jag hävda att Stefan Sauk är min minst omtyckte inläsare av alla. Jag gillar verkligen inte hans överdrivna dramatiseringar men jag lyssnade ändå. Gott betyg på spänningen!

Hitta boken på närmsta bibliotek, på en ljudbokstjänst eller använd Omnible för att hitta bästa pris.

vårt vackra hem verkar vara sålt!

Nu är tiden som familj definitivt slut. Vårt vackra hem är inte längre vårt och nu ska jag ta sikte på att faktiskt börja leva som den ensamma människa som jag är. Det blir så påtagligt när man måste packa och städa bort allt det gemensamma. Nu när hemmet är stylat och fint så är det ändå mer av show-room än ett hem. Väldigt snygg presentation (som mäklaren kallar det) och visst fick jag bra betalt. Jag är nöjd. Det är fint att kunna anpassa sin kostym efter de verkliga omständigheterna och det är klart att jag inte behöver två badrum, inte heller tre sovrum. Det blir en utmaning att skapa ett nytt hem, ett hem som passar mig. Hälften så stort, lugnare läge och bara mitt. Det blir bra, det är svårt men det blir bra. Men visst är det fint i mitt show-room?

den tid då ljuset avtar - Östberlin 1989

repris från lördag 21 januari 2017

den tid då ljuset avtar - en fantastiskt bra roman! 

För alla som tycker om att läsa om 1900-talets historia, för alla som tycker om en vindlande släkthistoria och för alla som tycker om att läsa om Berlin och för alla andra också. Missa inte Den tid då ljuset avtar! På årets bokmässa köpte jag bara två böcker, en av dem var Eugen Rugens roman och meningen var att jag skulle läsa den inför hans besök i Göteborg. Det blev inte och sedan har den blivit liggande i flera månader, vilken miss! 

Året är 1989 och i det stora huset i Östberlin firar Wilhelm sin 90-årsdag. Tårtan avnjuts på porslin som stod i kvar i huset efter nazisterna och med bestick från Sovjetunionen. Partifunktionärenrna som kommer med utmärkelser och blommor har blivit allt äldre och Wilhelm själv sitter som en mager dinosaurie i en fåtölj. Han har överlevt sin tid och saknas på kalaset gör barnbarnet Alexander som flytt till väst. Alla förstår att DDRs tid, kommunismens tid snart är över ändå hyllas den gamle partihjälten. Eller hur var det nu, vem är Wilhelm egentligen? Under det 1900-tal som Wilhelm levat har de politiska strömningarna ändrat riktning många gånger och han har likt den överlevare han är följt med. Det är faktum som inte syns i hans levnadsteckning just på det här kalaset men som ger romanen ett mycket spännande ramverk. Ibland tänker jag att jag nog läst mig mätt på europeiska historiska romaner och så dyker en sådan här roman upp som skildrar händelser och platser som man inte känner till. Liksom Oksanens När duvorna försvannså ger mig den här romanen mängder av nya tankar, nya perspektiv och jag gillar. 

Det är europeisk historia som man får ta del av i den här mycket välskrivna och intressanta boken. Vi möter fyra generationer: Wilhelm, hans son Kurt som är historiker och gift med en rysk kvinna han träffat i arbetsläger, deras son Alexander som växer upp i slutet av den kommunistiska eran och i sin tur hans son Markus som blir vuxen i ett enat Tyskland. Det är fyra livsöden som indirekt skildrar ett lands historia, hela östeuropas historia och Ruge lyckas att berätta på ett sätt som gör det både spännande, angeläget och gripande. Jag hoppas att den här romanen blir läst av många, de förtjänar en riktigt stor publik!

vi jobbar med känslorna

Livet har varit fullt av annat så jag har inte läst något på en hel vecka, när hände det senast? 

Jobbat har jag ju ändå gjort och jag vill gärna dela med mig av arbetat med den fantastiska bilderboken Kompisen blir arg.  I årskurs två så jobbar vi med ett arbete där vi försöker utveckla och befästa olika läsförståelsestrategier. Några veckor nu har vi koncentrerat oss på förmågan att skapa inre bilder när vi läser. Perfekt bok till det var Moni Nilsson och Per Gustavssons bilderbok, jag arbetar med en grupp som ha extra behov av stöd strukturer så min planering anpassades förstås efter dem. 

Vi började med att prata om titeln och utsidan. Vem är kompisen, hur känner han sig? Sedan fortsatte jag med högläsning och då hade jag täckt över några av bilderna. Utifrån närläsning av texten så skulle eleverna gissa vilken känsla som de trodde Kompisen hade och hur man kan se det på bilden. Vi samlade ord som arg, ilsk, rasande, besviken, irriterad, ledsen, övergiven och så diskuterade vi hur bilden skulle hunna se ut. Till den här texten enades vi om sur. 

Och så avtäcktes den, och visst är han väldigt sur. På gränsen till arg.



Så fortsatte läsandet och gången därpå så skrev eleverna en mening till varje bild där de skulle berätta om hur kompisen känner sig.





Eleverna tyckte det var mycket roligt, vi jobbade med kroppsspråk och röststyrka och annat för att illustrera olika grader av ilska. Vi läste, samtalade, skrev och utvecklade språket. Ännu en lyckad uppgift som utgår från bilderbok, jag är helt galet sugen på att fortsätta arbeta med bilderböcker som bas. Det funkar i alla åldrar och man får fatt i så många moment av skolans uppdrag.  Vilken tur jag har som har kollegor som är med på tåget!  

Nancy Spero - Nordiska akvarellmuseet

Utställningen av Nancy Speros verk som just nu pågår på Nordiska akvarellmuseet i Skärhamn är ovanligt utmanade. Hon var en pionjär inom den feministiska konsten och där finns ett starkt politiskt budskap i hennes verk. Ur museets presentation: 

Krig och våld spelade central roll i Nancy Speros skapande. Orättvisor, såväl i världshistorien som i vardagliga relationer mellan män och kvinnor, utgjorde huvudspåret. Bland de viktigaste motiven fanns människokroppen, särskilt kvinnans. Utgångspunkten var traditionella visuella gestaltningar som Spero omvandlade på ett alldeles unikt sätt. Många av hennes verk på papper – akvareller, teckningar och collage – har ett rumsligt formspråk och visas som stora installationer.

Det här är en utställning som behöver upplevas, bilderna är påträngande och de stora formaten gör att man måste sitta ned och titta länge, detaljer och teman återkommer och det kräver att man inte har bråttom. Filmen som visas på plats finns också att se HÄR. 

det som växer är grönt

Landskap, 1999, Carl Wargh, Finland

När det är helgrått utanför och nordanvinden kyler ner en på några minuter så är det fint att komma in i Akvarellmuseets utställning "Det som växer". Utställningen ur museets egna samlingar är inspirerad av den bohuslänska naturen och floran som vi ser i Norden. Jag själv blev så väldigt inspirerad till att ha något grönt i min kommande lägenhet. Den är vit, precis som den jag har nu, och kanske ska jag bjuda in en färg. Kanske är det grönt?  

Blomster, 2000 - 2002, Line Bergseth, Norge

Ur serien 23 XII, 2002, Anne Koskinen, Finland

sprucket läder och svikna löften - åter till Huskvarna

Sprucket läder och svikna löften är den fjärde fristående delen i Ewa Klingbergs "huskvarnasvit". Som i alla delarna så varvas en nutida berättelse med en historisk och precis som i de tidigare delarna så är jag väldigt förtjust i det historiska. Där får man möta Lydia som är piga på en prästgård och hur hon längtar efter att studera, det är 1825 och när biskopen från Växjö kommer på besök så ger han den unga pigan en tanke om att det kan finnas ett annat liv för henne än att bli mora på en bondgård. Jag har skrivit det förut och vidhåller att den historiska delen skulle kunna få ta ännu mer plats i den här serien.

I nutidsberättelsen så är det Lollo, som driver nagelsalongen och är intresserad av vintagekläder, och Lars, kyrkvaktmästare, som är huvudpersoner. Som omslaget lovar så kommer både en rosa cadillac och ett dödsbo med femtiotalskläder att spela roll i den är lättsamma romantiska handlingen. Det som är charmigt med den här serien är att man får lära känna de olika människorna i Huskvarna och att karaktärerna från de andra delarna skymtar fram i mellanåt. Erkännas skall att Lollo inte är den av karaktärerna som jag tycker är mest intressant och jag går inte igång på varken naglar, vintagekläder eller gamla bilar ... När det handlade om konst, gallerier, antikviteter och renoveringar så var jag med på noterna men den här gången passar det inte mig lika bra. Hur som, det är charmig feelgood i småstadsmiljö och jag är säker på att det finns mer att skriva om människorna i Huskvarna. När nästa bok kommer så kommer jag självklart läsa, man vill ju veta hur det går för dem alla!

Hitta boken på närmsta bibliotek, på en ljudbokstjänst eller använd Omnible för att hitta bästa pris.

allhelgona säger ni?

I år så hoppar jag över den här allhelgonagrejen och går direkt på adventstiden. Att pynta med ljus och förbereda inför julledigheten brukar vara min bästa gren. Just i år så kommer jag att flytta mitt i och troligen så blir det minimalt med fixande. Lika bra att sätta igång i tid! (Linda hittade och delade den här artikeln som bestämt hävdar att man blir en lyckligare människa om man julpyntar tidigt ...) 

Sagt och gjort, det blev provsmakning av nyheten bryggarmust (som var god), clementiner och ett gäng julkort pysslade. Jag har i fler års tid bestämt mig för att bara pyssla med material jag redan har varför det är en kreativ utmaning att få till vackra kort med lite vinterkänsla. Ett första gäng blev det trots allt idag

Missa inte radioföljetongen: I en ny tid och Doktor Bagges anagram

Nu finns de båda fantastiska romanerna av Ida Jessen inlästa som radioföljetonger och det är Jonas Karlsson som läser Doktor Bagges anagram. Jag hörde en intervju med honom på radio idag och jag kan tänka mig att det är en fantastisk lyssning. Böckerna är mycket välskrivna och så väl värda att läsas!

repris från måndag 5 februari 2018

"Vad ska jag göra när han inte finns här längre? Vem skall påminna mig om vad jag ska tycka? Vem skall hålla mig på plats? 

Då får jag hitta min plats."

Så har jag hamnat i tidigt nittonhundratal igen! I Ida Jessens En ny tid  får vi lära känna Lilly Bagge, nybliven änka. Hon har levt med sin make doktor Bagge i en mindre stad i Danmark under nästa hela sitt vuxenliv.  När maken så dör så inser hon att hon måste finna tillbaka till den tid innan hon blev fru Bagge och helt utplånade sig själv och sina önskningar.  Hur kan hon hitta tillbaka till  Lilly Höy, den unga levnadsglada lärarinnan som hon en gång var? Hon läser sin dagbok från den tiden och hon använder sitt änkestånd till att närma sig den kiva som hon en gång var, innan konventioner och giftermål begränsade henne. Samtidigt så har hon nu en frihet som änka som hon aldrig tidigare haft, hon har en egen ekonomi och hon kan röra sig med pondus i samhällets alla skikt.

Den här romanen är en sådan där text som man bara vill tipsa alla om. Den är både gripande och välskriven och berättar något om vår historia som inte är så ofta gestaltad. Om man är intresserad över hur kvinnorna för ett sekel sedan levde, och bröt normerna för att få större frihet att välja sin framtid, så är det här en både spännande och vacker text. Det är ett känsligt och personligt porträtt av en kvinna som vaknar upp ur ett äktenskap där hon egentligen inte känner sin man. Ett äktenskap där hon utplånat sig själv för att passa in i rollen som fru doktor. Romanen är skriven i dagboksform och det ger texten en närhet och innerlighet men samtidigt så är det det enda som jag lite invänder mot. Jag är inte helt såld på formen, det blir lite fragmentariskt berättande för min smak. När jag läser Ida Jessens text om Lilly så blir jag igen så oerhört sugen på att skriva ner de berättelser som finns i min egen släkt. Där finns många starka kvinnor att berätta om och stoff för flera romaner!

repris från lördag 6 oktober 2018

doktor bagges anagram - en historisk roman att minnas länge, länge

Ida Jessens doktor bagges anagram är en roman som inte liknar något annat som jag läst.  I den återvänder författaren till den lilla byn på Jylland på tidigt 1900-tal. Hon låter doktor Vigard Bagge berätta sin historia, han har blivit ombedd av redaktören för en ansedd medicinsk tidskrift att skildra sitt yrkesliv. Plikten att föra sina erfarenheter vidare måste uppfyllas och doktor Bagge sätter igång att skriva i de svarta anteckningsböckerna som hans fru så påpassligt inhandlat.

Han vet att tiden är utmätt, skildringen av doktorns sjukdom är så initierad. Tecknen på den accelererande koloncancern är så snyggt inskriven och jag vet när metastatserna i levern har fått fäste och när det är dags.  Jag känner igen doktorns känsla av att han inte skall besvära någon, inte ens sin fru. Han ställer sina papper iordning, han säljer bilen, han arbetar på så gott det går (med extra kalsonger och byxor i bakluckan) och han doserar allt mer av morfinet. Han skriver i all välmening ett brev till fru Bagge för han vill befria henne. Han önskar att hon ska kunna gå vidare utan honom med ett lätt bagage och det får man ändå beundra honom för. Att sedan fru Bagge helhjärtat ägnat 22 år av sitt liv till att vara hans maka är liksom bara en bisak. Han är en man som levt för sitt arbete och när livet går mot sitt slut vet han att han satt plikten framför allt. Känslor och annat trams är oviktigt, han tror på kunskap och utbildning. Ordning och hygien. Och frihet.

Tillsammans med en ny tid, där hustrun Lilly berättar om deras gemensamma liv med början när doktor Bagge dör, så bildar de här båda romanerna en fantastiskt fin helhet. De är lågmälda och så vackert skrivna att de båda huvudpersonernas röster liksom ljuder ut från boksidorna. Under bokmässan 2018 fick Linda och jag möjlighet att samtala med Ida Jessen och hon berättade då att det som finns i böckerna är det som karaktärerna har berättat för henne. Det händer att hon frågar dem saker och att de väljer att inte svara. Då lämnar hon det obesvarat också i texten. Har ni missat det, om jag får skryta lite, mycket spännande samtalet, så finns en sammanfattning här.

akrobatfamiljen tillbaka - värd ett extra besök!

Höstlov innebär tid för att fixa saker, pass och däckbyte var förmiddagens syssla men sen så gick stegen mot Göteborgs kulturella finrum. Ett par timmar på stadsbiblioteket med datorn och sen väntade Konstmuseet. Den aktuella utställningen heter Från Guldålder till Hammershöi och är danska konst från Ordrupgaard och museets egna samlingar. Jag måste erkänna att det var Philipsens kossor som var mest intressant just i den. 

Dagens höjdpunkt var ändå att se Picassos Akrobatfamiljen som nu är nyrestaurerad och som fått en passande inramning på våning sex. Just den sjätte våningen på konstmuseet är så fantastisk, vilken skatt vi har där alla vi som är göteborgare. Passa på att ta en runda när ni befinner er nära Götaplatsen!