tiger, tiger - kryper under ditt skinn och stannar där

För ett halvår sedan skrev jag om Tiger, Tiger av Margaux Fragoso som är en otäck självbiografisk roman och när den nu kommit på svenska så vill jag puffa för den.

Hon var 7, han var 51 och efter den där dagen vid poolen skulle inget någonsin vara sig likt igen - så börjar min text från i juni. Läs den och läs boken. Riktigt bra, riktigt hemsk.

men visst är januari en osannolikt lång månad...

Bara lugn, det kommer en vår. Säkert!

åh, vilken box!

Måhända några bloggläsare har insett att Gästbloggar'n är en man som gillar att gå All In? Naturligt är förstås när man läser en biografi om J.D. Salinger att sedan köpa hem en box med hans samlade verk på orginalspråk. Nu är det ju bara fyra volymer, tur att han inte läste en biografi över Strindberg...

Ser fram emot tankar om novellerna och förstås romanen. Dags för Salingerfest här hemma!

de där författarna som jag suktar efter

Lyran frågar oss i veckans tematrio om olästa författare. Jag ska genast erkänna att det är många, alldeles för många och bokfloden väller fram allt stridare. Debutanter och klassiker i en salig blandning, svenska, europeiska och afrikanska. Många olästa blir det. Just nu längtar jag särskilt mycket efter att läsa böcker som legat ett tag i min hylla och därför väljer jag:

Gun-Britt Sundström: Maken finns i min hylla och jag har läst om hennes författarskap på flera bloggar den senaste tiden.

Steve Sem-Sandberg: De fattiga i Lódz är ju en bok som jag tänkt på länge, prisbelönt på alla sätt och säkert mycket spännande ämne för en historieintresserad mänska som mig.

och så får det bli

Dawit Isaak - Hopp och andra texter fick jag i min hand på bokmässan. Ska läsa.

Vilka suktar du efter?

med ett huvud överfullt

Cast Glances av Tony Cragg, Pilane 2007

Vårterminsstressen drar igång och visst är det måndag mina vänner, måndag och skallen känns som överfull.

J.D. Salinger: A Life (Kenneth Slawenski)

Catcher In The Rye är en av ungdomens absoluta favoriter och den har hållit för ett antal omläsningar genom åren. In Search of J.D. Salinger har tidigare givit en bild av författarens tillbakadragenhet men J.D. Salinger: A Life lägger hela pusslet, så gott det nu går med så många saknade bitar. A Life förklarar och avdramatiserar, men det finns ändå tillräckligt kvar för att Salingers skall framstå som det coolaste av författarliv. Eller vad sägs om att växa upp på Park Avenue, göra uppror mot föräldrar och diverse privatskolor (inklusive en militär sådan), vara med på D Day och slåss ett år i kriget, genomföra sina författardrömmar, få ett exklusivt avtal med New Yorker, ge ut en kultklassiker som enda roman, studera Zen, vara tio år före beatnikarna och tjugo år före hippiesarna, tacka nej till en inbjudan av paret Kennedys, lämna tillbaka ett enormt förskott för en andra roman och tillbringa närmare fyrtio år skrivandes för sig själv och inte publicera en rad.

Slawenski gör ett bra jobb, trots att man förstår hur svår hans research varit när Salinger efter en ovälkommen tidningsartikel fått vänner, släkt och affärskontakter att göra sig av med all korrespondens. Slawenski är ett fan, men lyckas ändå hålla en distans som ger hans porträtt trovärdighet. Kanske blir berättelsen om kriget lite väl mycket fiction och också naiv sådan då Salinger som underrättelseofficer knappast utstod riktigt lika stora umbäranden som fotfolkets som beskrivs i boken - om inte annat bevisat av det faktum att Salinger kunde fortsatte skriva (på maskin) under kriget. Slawenski är förlåten då Salingers krigsupplevelser (som han naturligtvis själv aldrig berör förutom indirekt i sina noveller) ingår som byggsten i den metodiskt uppbyggda psykologiska profil som används i de lika metodiska analyserna av texterna. Dessa analyser varvas mycket snyggt med berättelsen om Salingers liv.

Där In Search of... kom ut först efter en rättslig process och då i en omskriven version som framställde det motvilliga objektet i inte alltför god dager ger A Life en oemotståndlig lust att läsa Salinger. Gästbloggarn drabbades till och med av ett habegär som normalt reserveras hemelektronik samt möjligtvis japansk whisky med coola etiketter och en Salinger-box är därför på väg med posten as we speak. Salinger hade hatat denna o-Zenska manifestation av materialism, liksom att bli bloggad om (hans ideala läsare "läste och sprang") och troligen hade han haft invändningar även mot A Life, men där hade han varit fel ute. Så här efter sin död får han allt bjuda på sig själv, till litteraturvärldens fromma.

mätt och nöjd med en bok i min hand

Eller kanske inte en bok i min hand, snarare tre. Efter den trevlig bokbloggarträffen på El Corazon gick turen händelsevis till Pocketshop. Händelsevis köpte jag några böcker och händelsevis var jag tvungen att börja läsa i en av dem direkt. (Kan det vara en bok från Sekwa?)

Som alltid var det mysigt att träffa människor som är lika intresserade av böcker och läsning som jag och några nya bekantskaper hade hittat till vårt träff. Tyvärr hade bacillerna slagit till och vi blev en klart mindre skara än vad som var tänkt. Vi som trotsade kylan och kom hade en mysig stund med god mat, bokprat och bokbyte. Tack alla bokbloggarkompisar för trevligt sällskap! Bilderna har jag lånat av Hannele. Tack! Särskilt tack till Enligt O som ordnade!

Enligt O
Marias bokliv
Olika sidor
Boktjuven
What you readin'
Hanneles bokparadis

gone bokbloggsbrunching!

Öster om Heden - ännu en tantlitt

Nu bor jag själv inte Öster om Heden men inte många steg ifrån och i sin nya roman frossar Viveca Lärn i Göteborg (och elefanter). Miljöerna är beskrivna in i minsta trottoarkant, personerna som befolkar trappuppgången på Sten Sturegatan och vinner på Postkodlotteriet kommer dessutom från olika omständigheter så hela området mellan Heden till Kålltorp - Korsvägen, Skår, Bö, Delsjön, Skatås - beskrivs med kärlek. Vivecka Lärn kan sitt Göteborg, älskar sitt Göteborg och det märks. Barn och ungdomsminnen kryddar berättelsen och de kan säkert väcka nostalgi hos dem som var med då, reklamjinglar från 50-talet, flickskolor och halstablettsortiment fladdrar förbi (hej svärmor...). Det här är en roman som ska föreställa nutid med samtidsmarkörer i form av paddor, bredband och bokningar på webben men människorna, människorna. De är som karikatyrer eller figurer från en annan tid, nu råkar några vara i min ålder, några är lärare och nej. Jag är ledsen Lärn men om man ska förlägga en bok på en så specifik plats med så detaljerat beskrivna karaktärer då får man vara noggrannare med researchen.

Antingen det eller lämna mer till läsaren att fylla i själv och just det hade inte skadat, snälla värld låt oss tänka lite själva. Här är det en och annan beskrivning för mycket och jag känner mig faktiskt lite idiotförklarad när jag läser. Med böckerna om Saltön funkade det eftersom det var en påhittad plats och man kunde köpa att karaktärerna var just figurer i något av en vuxensaga men i Öster om Heden funkar det inte för mig. Övertydligt - nej tack! Till Lärns försvar så småfnissar jag ändå då och då, de dråpliga kommentarerna som hämtade från tjuvlyssnande på vagnen, och vill man tillbringa ett par timmar med att läsa en habil tant-litt så är Viveca Lärns senaste roman helt OK. I genren så väljer jag dock alla gånger hellre Katarina Mazetti eller Karin Brunk-Holmqvist. Riktigt sugen blir jag däremot på att åka på safari - drömresan skulle gå till Kenya, helt klart.

LitteraturMagazinet har intervjuat Viveca Lärn - läs mer om boken där.

Som vanligt extra tack till e-lib som ger ut dem och biblioteken som låter mig låna sprillans nya böcker utan att stå i kö.

lärjungen

Lärjungen av Hjorth/Rosenfeldt tar vid där Det fördolda slutar, ett slut som var en oemotståndlig cliffhanger. Alltså var jag bara tvungen att läsa vidare om människorna i riksmordkommisionen. Huvudpersonen är ensamvargen som en gång hörde till gruppen, den medelålders psykologen Sebastian Bergman som förtvivlat letar efter ett liv värt att leva. Hans dröm om en familj, om att höra till gör att han tar till alla medel för att komma sin vuxna dotter nära. Samtidigt är det sommar i Stockholm och riksmordkommissionen står inför en serie kvinnomord som alla är exakta kopior på en serimördares dåd 14 år tidigare. Sebastian Bergman var med som profilerare i utredningen på den tiden och det blir allt tydligare att han också spelar roll  i den här heta sommarens mord. Mer tänker jag inte skriva om handlingen men jag läste med andan i halsen till sista sidan och skummade inte ett enda stycke. Gott betyg!

Läs absolut den här deckaren, men läs Det fördolda först. Det är båda riktigt välskrivna och mycket spännande kriminalromaner som låter läsaren tänka själv. Ovanligt fri från schabloner och fyllda av psykologiskt trovärdiga människor. Och spännande, spännade med ytterligare en cliffhanger på slutet. Nästa bok är den på gång eller?

"skicka böcker till Etiopien" - hjälp till att starta ett bibliotek!

Dags för alla bokbloggare att göra en insats!

Det är Johan Persson och Martin Schibbye som vädjar till oss att skicka böcker på utländska språk till fängelset i Etiopien. De vill starta ett fängelsebibliotek i Kalityfängelset i Addis Abeba och enligt Martin och Johan finns ett stort sug efter litteratur. Visst finns där böcker i er hylla som skulle kunna passa i ett fängelsebibliotek?  Journalistförbundet står bakom uppropret och där finns mer information att hämta, böckerna ska åtföljas av ett brev på engelska till Martin och Johan och adresseras till:

Johan Persson/ Martin Schibbye
Kality Prison Zon 7
Addis Abeba Prison Administration
P O Box 2436
Addis Abeba
Ethiopia

hur var det nu med kill hyllvärmare?

Alltså jag måste ha missuppfattat det där med killhyllvärmare-utmaningen. För en drygt en månad sedan skrev jag en finfin lista över de böcker från min hylla som skulle läsas i första omgången. De olästa böckerna skulle bli färre och det dåliga samvetet över hyllvärmarna skulle tillfälligt dämpas. 1 (en) bok av de drygt 20 jag läst sedan löftet är en hyllvärmare. Riktigt underbar var ru men alltså. Hur var det nu? Dessutom har min hylla fått påfyllning. Inte kan man handla böcker som en tok och samtidigt ta död på alla sina hyllvärmare? Eller?

Men. Nu var det ju så att Agnes i Lund skulle stänga så just de var riktiga fynd, bokcirkelboken måste man ju få tag i och böcker till boktolvan fanns inte på e-lib och dessutom ...

Håhåjaja - samlar oläst på en hylla och ser att där är sisådär väldigt många på kö. Börjar med Vi måste prata om Kevin genast, inte för att den finns på en endaste utmaningslista utan för att filmen är aktuell på filmfestivalen. Så'n är jag. Odiciplinerad. Med en skön samling olästa böcker.

laleh i mina öron

rätt som det är så är man nio

januari 2004



Grattis J som fyller nio just idag. Undras om inte livet var ganska skönt där i pulkan? Varmt klädd, nedbäddad i fårskinn och dragen av kusinen. Livet på en pinne! Men så förfärligt snabbt tiden går...

felicia försvann, kan någon säga hur?

Med Cornelis visa ringande i öronen som ett soundtrack läser jag Felicia Feldts roman Felicia försvann. För det är en roman, väl? Autofiktion, där man tar egna erfarenheter och skruvar dem ett par varv för att få fram en poäng. I fiktionen är författaren Gud - väljer vad som ska tas med och väljer vad som skall lämnas utanför och den bild som Felicia Feldt ilsket, ärligt och totalt utlämnande väljer att berätta om sin barndom och uppväxt är förfärligt jobbig att ta in. Där finns psyskisk ohälsa, sexuella övergrepp, mobbing, otrygghet och och ett barn totalt utsatt för de vuxnas nycker. Jag skriver de vuxnas för var finns papporna? Var finns andra vuxna i Felicias närhet? Om familjelivet såg ut så här var fanns grannar, socialtjänst, lärare?

Bokens form förstärker berättelsen, små minnesbilder som skrivna på Post-It blandas med längre texter och tankebanorna hoppar fram och tillbaks i tid, nu är då och då är nu och det som hände då påverkar obönhörligt nu ända fram till den dag Felicia bestämmer sig för att det får vara nog. År av terapi, kraschade förhållanden, dåliga relationer måste få ett slut, försoningen är inte längre ett alternativ och det känns skönt för mig som läsare. Ta ingen skit var Grynets paroll och det var dags för Felicia i den här romanen att sätta stopp. Hur verklighetens Felicia hanterar sin historia hoppas jag att vi slipper se i tv-soffor framöver. Jag är nämligen inte alls säker på att tv-soffor är den bästa platsen för ett helare liv. Däremot hoppas jag på att Felicia Feldt fortsätter skriva - hennes debut lovar mer. Mycket mer!

Min favoritversion av Felicia Adjö är inte Cornelis själv utan Marie Fredrikssons. Lite lagom 90-tal sådär. Håll till godo:



människan byggd av bokstäver?

Kneeled Shadow II av Jaume Plensa

Bilden kommer från skulpturutställningen i Pilane 2009. De rostfria bokstäverna bildar ett skal, en yta som med sina symboler definierar oss mot omvärlden och ytan rinner ut över den karga hällen. Innanför orden är det tomt, öde. Eller plats för själen.

ser jag förstås också dröm - installation av Jaume Plensa

Det stora norskägda hotellet skall invigas ikväll och bara ljusshowen på fasaden ryktas ha kostat 3 miljoner. Konst för 20 miljoner har valts ut för hotellet och i dag kunde jag se de fräcka gubbarna som hukar på Drottningtorget. Ser inget, hör inget, säger inget - skiftar i färg som kameleonter. Om nu de blir en symbol för vår stads politiker eller för invånarna eller för hotellet det vet ingen... Säkert som amen i kyrkan så kommer där finnas ett vitsigt namn på dem spritt i hela stan inom några dagar. Inspirerade av de tre buddistiska små statyerna med aporna som varker ser, hör eller talar - vackert budskap om att man inte ska föra tråkiga tankar vidare. Jag associerar genast till (trumvirvel)  en bok. Tre apor av Stephan Mendel-Eenk. Läs den och åk till Drottningtorget och se det fräcka konstverket Dröm av Jaume Plensa. 

Måste leta fram de andra konstverken jag sett av den här spännande konstnären i mitt fotoarkiv. Han har ställt ut på Pilane fler gånger och alltid med intressanta skulpturer. Återkommer.

när jag går genom staden, över broar och torg

ser jag som vanligt mest böcker...

Just nu skyltas Tom Rachmans De imperfekta som vi bokcirklade i somras. Pocketversionen är kommen och för alla som ännu inte läst så kan jag rekommendera! Mina tankar och bokcirkeltankar och Enligt Os spännande text om boken som fick respons av självaste förläggaren, tillika översättaren kan man klicka sig till om man har lust. 2013 verkar det som det kommer film baserad på romanen men vänta inte på filmen, läs boken. Perfekt läsning en helg i januari.

Tre berättelser; tre män

Rosad av damen vid världens slut

Nu är den din så öppna och njut
Blickande ut över kolsvarta stränder
Har du nog denna i dina händer
En doft av Europa du förhoppningsvis får

och en tanke kring livet medan dagarna går...

Så löd den fina versen på paketet som jag fick på julafton. Dottern hade valt noga för att hitta en bok som skulle kunna passa mig och tack vare ett hon studerar i Lund så finns där några riktiga bokhandlar att leta i. Valérie Mréjens bok Tre berättelser; tre män är faktiskt lite svår att genrebestämma, det är tre kortromaner eller tre noveller eller möjligen tre diktsamlingar. När jag läser om Mréjen kallar hon boken roman så det får jag också hålla mig till, jag läser också att det här är debutboken och att författarinnan har en bakgrund som bild och videokonstnär och faktiskt skulle texterna kunna liknas vid konstverk. Som i en serie collage av observationer, dialoger och beskrivningar får jag möta de tre männen: morfadern, älskaren och fadern. Alla tre framställs de som ganska udda personligheter som mest av allt tänker på sig själva och sina egna behov, omvärlden får anpassa sig. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör att den här boken känns så fransk, måhända är det den intellektuella utmaningen som ligger i texten, arrogansen och självcentreringen som jag upplever hos männen eller möjligen den alldeles speciella muntra kvickheten i språket. På baksidan av omslaget gör Bodil Malmsten reklam för boken och hon skriver:

Jag tänker - hur ska jag få så många som möjligt att läsa den här boken?

Varför just den?

För att den är rolig.

Välskriven.

För att det är litteratur.

För att det är sant.

För att jag säger det. 

SvD och GP skriver också om den här franska boken som kräver full uppmärksamhet av läsaren, jag måste själv pussla samman bitarna av de tre männen och skapa mig en helhet. Håller med Bodil om att den är läsvärd och tackar min lilla J som valde en julklapp med en stark och tydlig doft av bildningens Europa. 

solnedgång

La Gomera känns redan avlägset, kylan knarrar utanför fönstren, snön gör vinterdagarna något ljusare. Får påminna mig: Pool på taket och solnedgång. Bilden förgyller min eftermiddag här på bloggen, helt OK utsikt får man säga.

jag är världsförälder, är du?

en avig och en rät

Åh, jag lyssnar en stund varje dag och den är så bra! utbrast min arbetskollega lyriskt häromdagen i fikarummet och jag håller med. Välskrivet, humoristiskt och ärligt, så ärligt att det för min smak känns aningen "too much information". Jag fnissar åt Mia Skäringers dräpande formuleringar och sätter skrattet i halsen eftersom jag förstår att det här är texter som är skrivna av en person som är på väg rakt in i den beryktade väggen. Glastaket som begränsat en arbetartjej från Värmland utan gymnasieutbildning har hon lyckats knackat små hål i men känslan finns där hela tiden att inte duga. För att bevisa för sig själv och andra att hon är något så jobbar hon, lämnar ut sig kväll efterkväll på scenen, spelar in Solsidan och blir folkkär. Och igenkänd. Maria kan ju vara både madonnan och horan, och budskapet kommer igen: Ta fatt i din hjärtas röst, sälj dig inte billigt utan värdesätt dig själv och följ den där rösten. Jag läste boken i ett svep på semestern och kanske hade den tjänat på att läsas en snutt då och då, liten övermättnad infann sig hos just mig. Ändå fortsatte jag läsa, det är lättläst och jag kan inte annat än känna för den där osäkra brukstösen med det gränslösa behovet av att bli älskad. Inte till varje pris dock. Måhända måste man vara lite avig för att få rätsida på livet, och det hoppas och önskar jag verkligen Mia Skäringer.

Skrev igår om den smala litteraturen och väntar intensivt på mitt paket med böcker från hela världen. Under tiden skriver jag om precis det motsatta. Mia Skäringers bok Avig Maria får väl representera de böcker som säljer rejält. Självbiografisk, utlämnande om en kändis och garanterat i varje pocketställ på macken, ICA och Pressbyrån. Inte dumt alls, kan Mia Skäringer och Zlatan locka till läsning och dessutom peppa till att följa sin egen väg så bravo!

finns där plats för den smala litteraturen?

Nomineringarna till Nordiska Rådets litteraturpris 2012 bjuder mig bara okända titlar. Sverige representeras av Katarina Frostensson och Eva-Marie Liffner, ingen av dem har jag läst. Hörde ett så spännande avsnitt av biblioteket igår med titeln Pengarna eller litteraturen - smala böcker i en bred tid. Journalisterna menade att gapet mellan säljande och ickesäljande blivit allt vidare. Som ett exempel på bok som sålt i mycket liten upplaga togs den isländska novellsamlingen Bland träden upp. Gyrdir Elíasson vann Nordiska Rådets litteraturpris 2011 och har ändå inte sålt i mer än något 100-tal exemplar i Sverige. Kanske kan bokmässans under året satsning lyfta den nordiska smala litteraturen, gammelmedia och alla vi i sociala medier har förstås också ett ansvar. Jag har tagit mitt och beställt Bland träden idag. Alla anledningar till att köpa en bok är bra och i min hylla finns det plats! 

readtreat

Bara ordet ReadTreat får mig att längta. Underbar känsla av att dra sig undan och bara läsa... Bokmalen ordnar en helg i läsningens tecken och för alla boknördar så låter det som en dröm. Författarbesök, bokcirkel och spa, allt i Lysekil. Nu ska inte jag med på just den här helgen men drömma kan man ju, kanske är det något för dig. Klicka dig till Bokmalen genast!

och så var det drakens år

Då går så dagarna från Kaninens år till Vattendrakens. Tycker minsann att det låter riktigt spännande; 2012 ska bli fartfyllt, oberäkneligt och kreativt. Här gäller det att hålla i sig och hoppas på framgång och lycka, undrar just om man har störst förutsättningar för det om man är en kanin eller en drake? Jag minns så väl när jag skulle få mitt första användarnamn i vårt IT-system. Det blev draken, året efter skulle jag tilldelas ett nytt: skatan. Det var bara häxan som fattades. Undrar vem som valde? Nu heter jag anjo men en liten fladdrande flamma kan jag nog åstadkomma om man retar upp mig...

nu är Strindbergsåret i full gång

Igår skulle herr Strindberg fyllt 163 år om han levat och för att sätta rejäl fart på Strindbergsåret 2012 inleddes då också Dramatens program med högtidligt inledningstal. Spöksonaten, Strindberg ut och in, Satans Strindberg, Till Damaskus och Spår av Strindberg är några av föreställningarna. Missa inte bloggen August där man kan läsa Strindbergs egen Ockulta dagboken publicerad sisådär drygt 100 år i efterhand och Kulturen i Lund är första anhalten på vandringsutställningen Strindberg och fotokonsten. Ett av självporträtten passar att visa också här på min lilla blogg. Mitt eget Strindbergsår har börjat med att jag tagit fram en antologi med dikter och Hemsöborna. Hur fortgår ert Strindbergsår? 

Lina Ben Mhenni - en modig röst som ekar över världen

 Lina Ben Mhennis lilla debattbok tunisian girl är ett unikt tidsdokument över hur en osedvanligt modig ung kvinna från Tunisien kan vara med och förändra världspolitiken. Genom att envist och uthålligt som hon arbeta ideellt och utan politisk hemvist för hon ut film, fotografier, och texter. Hon bloggar, Youtubar och skriver på de sociala medierna Facebook och Twitter så på så vis kan människor i diktaturen få ta del av verkliga nyheter och inte bara regimens propaganda. Hon beskriver hur demokratin kan få möjlighet att flyga med egna vingar, sammanlänka människor och hon poängterar att Internet skapar möjligheter till ett enat, solidariskt uppror där informationen når ut till folket. Alla har samma mål, alla delar samma dröm och samma hopp om en demokratisk framtid i ett öppet samhälle. Bloggen A Tunisian Girl lever också efter revolutionen och Ben Mhenni skriver vidare, diktatorn är försvunnen sedan ett år tillbaka och den långa vägen mot en fungerande demokrati behöver också fortsatt många röster. Det första demokratiska valet hölls i höstas med högt valdeltagande, de vinnande partiet är uttalat islamistiskt och hur det påverkar landet återstår att se. I det svenska förordet av Yasmine El Rafie beskriver hon också hur Tunisien lider av sina uteblivna turistinkomster, så länge diktaturen höll semesterorterna och stränderna lugna så kom turisterna, till ett land med revolution på gatorna kommer resenärerna inte längre...   

Lina Ben Mhenni har på flera sätt fått bli den arabiska vårens röst och det som hon själv på bloggen kallar "min lilla bok" är del av dokumentationen av en händelse som förändrat en hel region. På webbplatsen tunisian girl har det svenska förlaget samlat intressanta länkar för de inte har full koll på franskan utan föredrar att läsa svenska. Titta in, där finns mycket spännande läsning! 

  

tulpantid

För att skapa illusionen av att våren är kommen finns inget bättre än en bukett tulpaner. Snön smälter utanför mitt fönster och inne blommar det i en härlig lila glasvas som jag fått av min mormor. I mars bär det av till tulpanernas land för att insupa kultur och konst men en och annan blomma lär vi säkert se också. Biljett och hotell bokat, mot Amsterdam.

Sodom und Gomera

Att deckare är omåttligt populära kan man se i varje bokhandel som man besöker, så också vid världens ände. I Valle Gran Rey fanns en fotoaffär med en liten bokavdelning; några resehandledningar, litet utbud av kartor och så deckare förstås. Var tvungen att ta ett suddigt foto av de två spännande titlarna "Tod am Teide" och "Sodom und Gomera"... Småler fortfarande!

förr eller senare flyter det fördolda upp till ytan

Jag har poolspanat - på det tyska hotellets takterass lästes det deckare. Svenska deckare. Populärast av alla enligt just den här lilla ovetenskapliga undersökningen var Hjort & Rosenfeldts Det fördolda. När sedan Enligt O hyllar samma bok så var valet givet och jag behövde inte ångra mig. Det här är en riktigt spännande svensk deckare som överraskade mig med att vara välskriven och lagom mallad. Visst finns där en stockholmsbaserad utredningsgrupp av poliser som alla har sina egenheter, visst blir där småkonflikter mellan den lokala polissyrkan och riksmordkommisionen, visst finns där en socialt katastrofal missbrukande psykolog som gör allt han kan för att glömma personliga trauman, visst finns där ett blodigt mordfall. Men där finns så mycket mer: mänsklighet och värme, komplexa relationer som inte bara löses på en kafferast och en psykologisk trovärdighet. Jag önskade att jag hade haft bibliotekskortet på plats här i sommarstugan, då hade jag laddat hem del två Lärjungen på studs. Snyggt jobbat Hjort och Rosenfeldt, inte sedan Kristina Olssons deckare som jag läste i våras har jag läst något så spännade från Sverige.

Hur var det då med titeln? Eftersom jag inte vill spoila läsningen för någon så kan jag berätta att flera av personerna i handlingen har händelser/handlingar i det förflutna som hamnat i det fördolda. Hemligheterna avtäcks allteftersom och det är en styrka med den här berättelsen, där finns så många spår, så många avslöjanden som gör människorna intressanta ända fram till sista sidan.

Psst. Finns på elib, bara att låna hem. Gör det! 

snökaos

Årets första snöstorm härjar på västkusten och världen är täckt av vitt. Ljust och vackert eller vått och kallt. Välj själv, kvällstidningsrubriken kanske något överdriven men ett är säkert. Brasa, sport på tv och bra läsning. Sådan blir min dag.

Min kamp (Karl Ove Knausgård)

Min kamp del ett handlar om Knausgårds sena barndom och ungdom och hoppar sedan fram till faderns död. Boken är skriven med någon sorts envishet och ambition att redovisa detaljer vilket fungerar som en stomme för det han verkligen berättar. Ta den dråpliga skildringen av en tonårig nyårsfylla där smusslandet med öl, planeringen för att hamna på en fest han inte är bjuden till och videotittandet som blir det snöpliga resultatet som i sin obevekliga detaljrikedom tvingar eller lockar fram femtonåringen ur läsaren. Det är mycket igenkänning á la Underdog för en sextiotalist och en musikintresserad lantis känner också igen bandnamn och att alla andra hade fel musiksmak. När fadern dör blir berättelsen svartare av naturliga skäl, men det skall poängteras att Knausgård inte behöver ändra sin berättarstil då han redan från början hanterat allt, inklusive tonårsfyllor, med respektfullt allvar. Detta ger boken sin speciella karaktär - allt är viktigt och redovisas, samt skärskådas vid behov.

Skriver man om sig själv och sina närmaste så skriver man väl självutlämnande per definition, men faktum är att Min kamp på någon nivå är återhållen eller småfeg, vilket man vill. Eller kanske skall man kalla det personlig integritet när Knausgård är obarmhärtigt analytisk mot sig själv och de han skriver om, men aldrig lämnar det rationella. Han är till exempel hård mot sig själv när han skriver om hur han satt skrivandet före sina barn men det stannar där. Det är författaren Knausgård som skriver om människan Knausgård och försöker förstå honom, men han kunde lika gärna gjort det i tredje person. Detta är inte fel och det är konsekvent genomfört, men man skall inte överskatta modet i det här "projektet". Visst, han kanske bränner några broar i sin bekantskapskrets, men läsare som inte har en alltför rosenröd illusion om sig själv eller andra lär inte bli förfärade över Knausgårds inre. Han är som folk är mest och kanske hade han varit det även om han blottat någon nivå till. Igenkänning är troligen bra för oss. Min kamp är bra för oss.

/Gästbloggare M

Anna har också läst Min Kamp, läs hennes text här.

det är mitt liv, de

- Åh, det är pannkaka idag!
- Gillar du pannkakor?
- Jahadu, pannkakor, det är mitt liv,det!

Pannkaka på gång, 2010

yta eller innehåll - omslagets betydelse i jerkan idag

Annikas bokbloggsjerkafråga idag handlar om omslag:

Jag hör till de få (vad det verkar i alla fall) som inte kunde bry mig mindre om en boks omslag och jag har verkligen försökt förstå varför så många älskar omslag så mycket att de faktiskt köper en bok enbart för att den har ett omslag som de gillar. Hör du till dem? Vilket är i så fall ditt favoritomslag i dag? Dela med dig av en bild och förklara vad det är som gör just detta omslag så speciellt.

Om du ställer dig på min sida: berätta varför du inte ägnar bokomslag någon större uppmärksamhet.

Inte vill jag vara en så ytlig person att jag erkänner att jag köper böcker tack vare omslaget när det finns så många bra recensenter, bokbloggare och bekanta att få boktips av men omslagen påverkar mig helt klart. Mer så att jag väljer bort en bok om den har ett omslag som inte tilltalar mig.  För mycket guld, glitter, rörigt och överlastat. Då går boken ofta bort.

Grafiskt, snyggt, väldesignat yttre med ett intressant innehåll, gärna skriven av en författare som jag läst lite om innan, då är en bok riktigt lockande för mig. Ett typiskt exempel på en bok som jag skulle välja på pocketshop är:

Så ytlig är jag, hurdan är du?

dags för tea and cupcakes

Kiten kommer från http://www.cocoadaisy.com/

spralleman

Jag tittar på handboll, inte var det kul att Sverige gav bort matchen men jag småler när jag hör Hellgren använda det danska ordet för sprattelgubbe. Spralleman är så klockrent och jag tänker på en alldeles särskild elev som har spralleman som mellannamn. De är underbara de där sprattelgubbarna!

The Art of Fielding (Chad Harbach)

Baseboll är väl så amerikanskt det kan bli. Efter att ha plöjt den underhållande The Art of Fielding, titeln från en (fiktiv?) instruktionsbok för basebollens outfielders (med brännsbollstermer "utelaget") måste jag erkänna att jag fortfarande inte riktigt vet hur man bränner folk i den här sporten. Jag tror att baserna fungerar som brännplatta, men detaljerna är så självklara att de inte förklaras i boken. Däremot är det relativt mycket baseboll i boken - teknik, psykologi och taktik - så en del snappar man upp. Det hela handlar om collegebaseboll, som liksom annan skolidrott är allvarliga saker over there. Talangen Henry Skrimshander värvas till en relativt fin liten skola för att stärka skollaget och drillas där av idrottskillen och träningsnarkomanen Mike Schwartz. Sedan strular det till sig i ett triangeldrama och en olycklig kärlekshistoria mellan dessa två och de tre övriga huvudpersonerna - (den manlige) rektorn, rektorns dotter och Henrys rumskamrat. Parallellt löper historien om den lilla skolans nederlagstippade basebollag som för första gången tar sig vidare till diverse slutspel, men nu är det väl ändå stopp osv.

Här skall direkt erkännas att jag sträckläste boken och hade stort nöje av den. Dock inbjuder omslagstexter där Jonathan Franzen hyllar denna debutroman och där jämförelser görs med The World According to Garp till en liten, liten slakt. Någon Garp är det inte fråga om, snarare är det i grunden en pojkbok som försöker vara vuxen genom lite djärva grepp som dock känns konstruerade. Den matematiskt begåvade har redan räknat ut att minst ett av förhållandena som nämnts ovan är homosexuellt. Inte så edgy nuförtiden, men det finns flera ansträngda twistar på detta för att piffa till anrättningen. Sedan är personporträtten naiva och det hela urartar slutligen till vacker pojkbokskamratskap som dock lämnar minst två läsarögon torra. Själva basebollstoryn är som den skall vara, med alla tillbehör. Min teori är dock att författaren själv aldrig spelat på högre nivå än knatteligan - lite för mycket av spelarnas "tuffa" snack etc känns som ihopdrömt av en supporter och/eller litteraturstudent. En del av sarkasmerna får väl slutligen sparas till Gästbloggarn själv som läste på trots alla invändningar, men till mitt försvar skall sägas att en page turner är en page turner och böcker med den specifika egenskapen är svåra att värja sig mot vad man än tycker i övrigt. Dessutom fanns det bara tyska TV-kanaler på hotellet och den uppmärksamme bloggläsaren vet vad redaktionen tycker om tyska skådisar.

/Gästbloggare M

PS: Glömde att Herman Melville och Moby Dick har en plats i romanen vilket inspirerar till en Klassiker i blindo-läsning i närtiden.

tittskåp?

I San Sebastian fanns en hel del gammal bebyggelse kvar, husen var mycket slutna mot gatan men här och var såg vi en tittbalkong. Kände mig plötsligt mycket tacksam över att jag lever i en tid där jag som kvinna kan promenera vart jag vill. Tjäna mina egna pengar och bestämma själv...

jag skyller på Linda!

Det finns värre saker än att sådär lagom smånonchalant släppa en kommentar i en hiss. "Men du vet att Agnes i Lund har halva priset på allt, där skulle du nog kunna hjälpa till att tömma lagret....". Tyvärr är jag som en piraya när det kommer till att fynda böcker. Hugger direkt. Så, jag får skylla på Linda och längta lite efter en stor postförsändelse fylld med typ:

Diana Janse: En del av mitt hjärta lämnar jag kvar

Maryse Condé: Färden genom mangroven

 Bernardo Atxaga: Dragspelarens son

Mohsin Hamid: Nattsvärmare

Aris Fioretos: Den siste greken

Zakes Mda: Valsångaren

Naguib Mahfouz: Midaqq-gränden

Allt för det facila priset av 467 kr inkl frakt. Skynda fynda hos Agnes i Lund. Ren välgärning att hjälpa till att tömma lagret. Det säger Linda så då är det sant!

det var länge sedan!

Ja, det var riktigt länge sedan jag läste en gammal hederlig historisk roman. I min ungdom fullkomligt plöjde jag Rune Pär Olofsson och Alice Lyttkens och de senaste åren är det nog egentligen bara Arn-böckerna som jag läst. Det var ett kärt återseende med en härlig genre som jag helt klart försummat.

När den första boken i serien - Dottern, tar sin början är det brytningstid i konungariket Sverige. Hansans makt är försvagad, kung Gösta har bestämt att Sverige ska överge katolicismen och klostrens rikedomar ska konfiskeras och under de här åren växer den unga flickan Gertraud upp. Fadern, som är tysk köpman boende i Kalmar, handlar med kryddor. Affärerna går allt sämre, och när modern dör i barnsäng så skickas flickan till sin gudmor för att lära sig att sköta hushåll. Det är ett hårt arbete och Gertraud som är halt ser en framtid som hemmadotter med dagar fyllda av sysslor. I tidigare generationer har det funnits möjlighet för en ogift, bemedlad, kvinna att gå i kloster och Gertraud som älskar att handarbeta drömmer om att få ägna sig åt broderi - allra helst skulle hon vilja färdigställa ett altarkläde till kyrkan. Ett altarkläde där jungfru Maria bär en krona med fem pärlor.

Det här är en lättläst bok som har sin styrka i miljöerna som är fint beskrivna och där omsorgen om detaljer i klädsel, redskap, hantverk och måltider är slående. Spännande är också skildringen av kvinnornas liv under senmedeltiden. Mannen har makten över familjen och den gifta kvinnan över hus och hem. Döttrarna är hårt hållna, deras liv är omskurna av regler, deras oskuld vaktas och de används inte sällan som brickor i giftermål  för att stärka handelsförbund eller rent av som gåvor för att visa lojalitet. Det är lätt att glömma bort att synen på flickor och kvinnor i andra kulturer som vi idag har svårt att försonas med faktiskt har funnits även i vårt land, inte behöver vi ens räkna 500 år sedan. Det räcker med 100.
Tack snälla kusin A som lånt mig böckerna! Helt klart ska jag läsa fortsättningen Hustrun och Änkan också.

cirkeln utan namn har träffats igen!

Igår var det dags för en skön samling bokugglor att ses igen för att prata böcker och läsning. Rona Jaffes Det bästa av allt var kvällens lektyr och de allra flesta tyckte att det var ett bra bokval. Det är 50-tal och det är Manhattan och vi får möta en samling flickor som har två saker gemensamt: att de arbetar på ett förlag och att de letar efter en man. Under tiden som de letar efter en lämplig ung man gör några av dem karriär men det är underförstått att så snart de gifter sig så är det hemmafruliv som gäller. Jag kan inte undgå att tänka på två riktigt populära TV-serier som också utspelar sig på Manhattan. Kontorsmiljön i Mad Men skulle kunna vara tagen direkt ur boken och flickorpåstansomroarsigmenegentligenvillbligiftatemat känns igen i Sex and the City. Jag själv blir lite småsugen på att se filmen från 1959, boken som kom 1958 var frispråkig för sin tid med både abort och beskrivningar av kvinnlig sexualitet. Finns det med i filmen måntro? Boken beskrivs som en av de första romanerna där unga kvinnors drömmar och känslor skildras på ett realistiskt sätt och vad jag förstår av det svenska förordet så är en del av händelserna självupplevda. Det var riktigt kul att läsa en modern klassiker och språket kändes förvånansvärt fräscht för att vara 50+.

Nästa bokcirkelträff pratar  vi om Tom Perottas Lektioner i avhållsamhet. Det blir den 5/3 kl 18.30. Hoppas att vi blir lika många glada när vi ses igen i mars. Då måste vi enas om ett namn... Ruggugglorna går bara inte an.

också en trio...

Gemensam nämnare? Kvinnor på omslaget, hundar, blålila bakgrundsfärg eller måhända så enkelt som kvällens kap? Tack mina snälla bokcirkelvänner för kvällens byte!

be för mig i tusen år - noveller om ett land i förändring

En relation uppstår aldrig av sig själv, (...) Det krävs tretusen år av böner för att få lägga sitt huvud intill den älskades på kudden. För far och dotter? Tusen år kanske.

Det där med att förstå varandra över generationerna är aldrig enkelt och extra svårt måste det vara när man lever i ett land som snabbt förändras. Yiyun Li beskriver sitt forna hemland Kina i ett antal noveller samlade under namnet Be för mig i tusen år . Landet i öster där sättet att leva och tänka har skiftat i grunde och när den kommunistiska diktaturen släpper fram individualismen så plockas de gamla traditionerna fram för att, om möjligt, ha något att förhålla sig till. Kulturkrockarna blir närmast dråpliga och Li beskriver människor fulla av längtan efter ett gott liv, ett sammanhang där de kan höra hemma.

Yiyun Li har själv emigrerat till USA och flera av hennes texter handlar om livet i exil, svårigheterna att respektera de gamla värderingarna och samtidigt leva i en sekulariserad värld. En annan författarinna som skrivit novellsamlingar på liknande teman är Adichie - Det där som nästan kväver mig. Båda samlingarna är mycket spännande läsning!

Tack snälla tomten, en av böckerna på min önskelista var novellsamlingen Be för mig i Tusen år och eftersom tomten uppenbarligen läser bloggar så står den nu i min hylla. Riktigt bra! 

åh vad hon inspirerar mig!

Nu har Lyran gjort det igen! Skapat en läslista som fullkomligt tokinspirerar mig till att läsa böcker från Asien. Hon har satt samman ett antal titlar, blandat och gett i genrer och allt verkar passa mig precis. Skapar genast en sida här på bloggen där jag kan hålla reda på min asiatiska lista. Länkar till det jag läst och skrivit om här på bloggen. Välkommen dit!

tematrio - skrivande svenskor

Lyrans tematrio handlar den här veckan om läsvärda kvinnliga författare från Sverige. Jag har tittat igenom mina läslistor för de senaste åren och inser att jag läser inte alltför ofta svenskt. Många kvinnor men inte särdeles många svenskor. Hur som haver, här kommer några av mina samtida favoriter från det senaste året:

Barbara Voors - Fantomsmärtor

Linda Olsson - Det goda inom dig

Sofia Nordin  - Gå sönder, gå hel

t som tid för teater

Nyttårslöften hos mig handlar ofta om att jag ska gå mer på teater och opera. När jag väl kommer mig för så tycker jag mycket om upplevelserna men det är det där med att boka, hämta biljetter och ta sig iväg. Nu finns där iallafall tre pjäser under vårvintern som intresserar mig så förutsättningarna kan inte vara bättre. På Folkteatern ger de Teater Tamauers bejublade föreställning whatever LOVE means och sent omsider ska jag se den. Liv Strömkvists bilder och texter, rekommendation av Enligt O - kan inte gå fel. Kanska kan det också bli besök på Stadsteatern där Den rätte - en pjäs som är inspirerad av Johna Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in. Jag är ingen vampysrälskare men kanske, kanske. På Backateatern spelar de Kafkas Processen och den har hyllats av Mrs E, Backateaterns uppsättningar brukar ju vara riktigt bra så bokning på gång.

Vad ser du fram emot för teaterupplevelser under våren, vad ska jag inte missa?

änglarnas sorg

Natten är mörk och tystlåten om vintern. Vi hör fiskar som suckar nere vid havsbotten, och de som ger sig upp i bergen eller upp på höglandet kan lyssna på stjärnornas sång. De äldre, som var kloka av erfarenhet, sa att det inte fanns något annat däruppe än kalmark och livsfara. Vi går under om vi inte lyssnar till erfarenheten, men murknar invärtes om vi fäster för stort avseende vid den. (s 20)

Orden är Pojkens, han bor sedan tre veckor i den lilla köpingen på nordvästra Island dit han kommit efter det att hans bäste vän frusit till döds ute på havet. Han blir väl mottagen i värdshuset och Helga och Kolbeinn ser hans kärlek till böcker och bildning. De lyssnar till hans högläsning och förbereder Pojkens utbildning när postkuriren Jens anländer. Tidningar, kungörelser och brev kommer med efterlängtade hälsningar från omvärlden till den lilla byn som varit insnöad hela vintern och på den sista biten av postrundan ska Pojken hjälpa till ro postbåten och bistå under färden i bergen. Det är slutet av april och det snöar, änglarna gråter och snöflingorna och snökristallerna fyller himlavalvet. Snöfallet är så tätt att det binder samman himmel och jord. Snön som nu faller till marken befann sig kanske nära himmelriket för bara några minuter sen (s71) Snart blir både Pojken och Jens varse att snön är allt annat än himmelsk, om djävulen skapat någonting i denna värld, bortsett från penningen, så är det snöstormen.

Jón Kalman Stefánsson skriver i sin roman Änglarnas sorg med en för mig helt unik röst. Det här är del två i en planerad trilogi som inleddes med Himmel och helvete. (Delarna kan läsas fristående också, jag har inte läst inledningen utan hoppade rakt till del 2.) Han är tydligt färgad av den isländska sagotraditionen och han låter mig möta naturen och naturens krafter, människors förmåga till solidaritet och hungern efter poesin som likt föda är nödvändig för att överleva. Med risk för att hamna i standardformulär 1a så använder jag ändå ord som manlig vänskap, svindlade kärleksmöten, poetiskt språk, fängslande berättelse och karga miljöskildringar. För det är vad den här romanen innehåller och dessutom ett slut som gör att jag längtar efter del tre i trilogin. Bokstavligen en cliffhanger...

Det här var det första läsnedslaget inför den kommande bokmässan i höst. Temat där och ju Nordiskt och jag ser galet mycket fram emot att vara där 4 hela dagar och bara boknörda loss. Förra året hade ju de trevliga bokmässeambassdörerna ordnat med ett bokbloggarrum, ser fram emot att möta de nya ambassadörerna, många nordiska författare och alla andra trevliga bokentusiaster. Bara sisådär 254 dagar kvar till den 27 september! Om någon har lust att följa min läsning inför mässan så kommer den att taggas med Norden :-)