lördag 18 februari 2012

whatever LOVE means

Två seriealbum hopbakade till en fantastisk pjäs fick jag se igår kväll på Folkteatern. whatever LOVE means är en föreställning där det finns plats för både gapskatt och djupaste allvar. Liv Strömquists texter är bitande vassa och Teater Tamauer hade bearbetat dem till en pjäs där vetenskap och känsla stod sida vid sida. Scenen, scenrummet och skådespelarna var alla svartvita och på golvet var tre stora vita serierutor som de förflyttade sig igenom, ibland stela som just seriefigurer och ibland helt lealösa. Klädda i byxor och kjol och spelade de kvinnor och män om vart annat, hela tiden petande i våra föreställningar om jämlikhet och kärlekens väsen. Den romantiska kärleken är den så praktisk egentligen? Handlar det mer om makt än om omsorg? Och budskapet då? Det går fram, precis som i Livs seriealbum finns där ingen tvekan. Det träffar oss rakt i magen och skrattet fastnar i halsen.

Musiken, scenrummet med en projektor som gav oss både Livs serierutor och kommentarer, skådespelarna och en publik som gillade gjorde det här till en helkväll. Inte sämre blev det av att träffa kompisar av en slump och avsluta med ett glas rött. 3 tillfällen till finns där att se teater Tamauer gästspela på Folkteatern. Gör det!

Serieböckerna av Liv finns omskrivna här och här och här.

4 kommentarer:

  1. Svar
    1. Kul och allvarlig på en gång = bra teater

      Radera
  2. Jag håller med dig Anna. Vill rekommendera den till alla! Och vinet var mycket gott men sövande.
    /Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket sövande vin de har där på folkteatern... Men pjäsen somnade man verkligen inte av. Tänkt på den idag och plockat fram serieböckerna igen.

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!