låt vargarna komma

Låt vargarna komma! Vilket underbart omslag den har den här sorgliga och allmänmänskliga ungdomsboken. Färgen på himlen, skogen, vargen som skymtas i kronorna och de två människorna. Det enda jag kunde önskat var väl att man såg ordentligt att det är två systrar som sitter där bland löven och inte två älskanden. Om nu jag ska ge mig in att tycka om bokomslag vill säga.

Innehållet kan jag däremot säga något om. Det här är ännu en fin YA-roman från X-publishing (numer Gilla) som passar många läsare, också de som för länge sedan passerat gränsen för att vara unga vuxna. Det är 1987 och den handlar om June som förlorar sin konstnärsmorbror Finn i sjukdomen. Som sista verk målar han ett porträtt av June och hennes storasyster Greta och på hans begravning får June syn på den man som flickornas mamma kallar Finns särskilde vän. En sorts vänskap växer fram mellan June och Toby och hennes resor till Manhattan för att besöka honom hjälper till att bearbeta minnet av den älskade morbrodern. För så ligger det till, de har båda haft en kärlek i livet: Finn.

Hur självklar relationen till Finn än varit så har deras speciella band inte varit lätt att hantera för resten av Junes familj, Greta känner sig utanför och ännu mer så när hon förstår att June i hemlighet träffar Toby. Den här boken är full av känslor, humor och en hel del funderingar över hur svårt det kan vara att både leva och dö om man är alldeles ensam. Så som vargarna från ensliga bergen som representerar det okända, otäcka därute i mörkret för Ynk så känner sig June.

Bild ur Trollvinter, Tove Jansson

June tittar på porträttet hon ärvt och ser konturen av ett varghuvud i motivets negativ; hon hör vargarna yla i skogen dit hon gått för att vara ensam och en dag bestämmer hon sig för att låta vargarna komma. Välkomna fram i ljuset. Tillsamman klarar vi varenda varg!

Provläs! 

Jag kommer på mig själv att sitta och tänka på Cunninghams roman Timmarna flera gånger under det att jag läser. Det är troligen NY och tidsandan då AIDS var en nyupptäckt sjukdom utan bot som skapar mina associationer, kanske också konstnärslivet, syskonparet och referenserna till litteratur och klassisk musik. June och Finn upplever stans kultur tillsammans och lyssnar ofta på Mozart. Särskilt är det ett stycke som han har i ett antal olika inspelningar. Bjuder dödsmässan: