kafka på stranden

Det känns nästan konstigt att skriva en text om en japansk bok idag med jordbävningar och tsunamis som fond men just det kanske ändå passar sig?

Kafka Tamura rymmer, 15 år gammal, hemifrån och hamnar i en stad långt hemifrån och hans möte med biblioteket och beskrivandet av läsandet är det som allra mest stannar i mitt minne. Det här är en omskriven bok och en ordentligare recension hittar du bl a hos SvD. Det finns många enskilda meningar och passager i boken som jag kommer att återvända till men jag vet faktiskt inte...

Kafka på Stranden är skriven 2005 av en av Japans mest omskrivna författare Haruki Murakami och i dagarna kommer hans nya triologi, 1Q84, ut på svenska . Man kan läsa avsnitt ur båda böckerna på provläs.se . Min tanke var att jag skulle läsa Kafka på Stranden som förberedelse, nu har jag läst klart och jag har verkligen blandade känslor. De element som jag tyckt mycket om i tidigare böcker, övernaturliga och oförklarliga vändningar, symbolvärlden och skildringarna av mötet mellan ungdomlig naiv upptäckarlusta och äldres visdom känns i Kafka på Stranden bara föööör mycket. Ibland får jag känslan av att här ska författaren excellera i allt det där som gör honom till en unik röst. Too much. Klar Paul Austervarning - ytterligare en författare som jag tycker har blivit alltför medveten och utstuderad...

Nyligen läste jag en tanke hos en bloggis (som jag inte kommer ihåg vem det var...) som funderade över om man uppfattar böcker olika beroende på hur det egna livet ser ut just när man läser dem? Så kan det nog vara med Kafka, jag var inte i fas med att läsa denna smått absurda tegelsten till roman just nu. Kanske är det läge att ge den en chans till, en annan gång i en annan tid för att det är en läsvärd bok det är säkert!