osynlig

Jag läste Paul Auster i somras, sträckläste faktiskt. Där fanns något i Invisible som gjorde att jag ville läsa vidare men när jag hade läst färdigt så var jag mest irriterad. Irriterad över Austers "von Oben" perspektiv, det känns som han raljerar med läsaren och mest vill visa vilken fantastisk finurlig författare han är samtidigt som han kämpar mot åldersnojan och minsann ska skriva explicita sexscener. Klubben för inbördes beundran för de initierade alltså. Nu recenseras boken eftersom den svenska översättningen just har kommit och jag läste SvD idag. Vi tycker ganska lika recensenten och jag men vi uttrycker oss kanske inte likadant. Det är de sociala mediernas styrka. Många röster kan och får höras också i litteraturvärlden! För några veckor sedan gick debattens vågor höga om recensenter och bokbloggare (ex hos Lyran) och jag önskar att det finns plats för alla som lyfter fram och främjar läsande, alla som vill diskutera litteratur, alla som faktiskt älskar att läsa. Inga klubbar för inbördes beundran här inte!