spill - en damroman

Vad ska jag kunna skriva om årets, kanske mest omtalade roman? Augustprisvinnare och snackis både i gammelmedia och på bloggar. Inte mycket kan jag tillföra men jag kan börja med att säga att det här var en bok i min smak som jag sträckläste. Den börjar med att en författarinna i Lund finner en vacker ram på loppis och med på köpet kommer en bunt foton. Ett av fotona använder hon som illustration i en roman och flera år senare anländer ett brev. Hedwig Langmark tycker sig känna igen sig själv och sin familj på bilden och så börjar en brevväxling mellan de två kvinnorna.

Bilderna från 30-talet och brevväxlingen intresserar författarinnan och berättelsen om den unga Hedda och hennes familj växer fram. Hon är en begåvad flicka, uppvuxen i övre medelklassmiljö som drömmer om ett självständigt liv, ett yrke att utvecklas med och ett giftemål sprunget ur kärlek. 30-talets svenska samhälle och de politiska händelserna sipprar in i Heddas liv och förändrar förutsättningarna. Berättelsen är dock mest av allt Heddas - Hur gick det med livet? Blev det bara förspillt?

Sigrid Combuchen flätar dåtid och nutid om vart annat i sitt fantasiska romanbygge, det är lätt att få för sig att romanen är delvis biografisk eftersom både foton, brev och beskrivningen av författarinnans liv beskrivs så trovärdigt. Så är då inte fallet, Combuchen klargör i efterordet att Spill är en roman och just inget annat. Jag tycker också att det är befriande att hon skriver om 30-talet och använder en modern svenska. Många gånger har jag läst historiska romaner där författaren överanvänt språket som tidsmarkör och inte sällan finns där några torde, ehuru och eljest för mycket för min smak. Inte så Combuchen, hon har skrivit en roman om kvinnors liv och förutsättningar på en härlig prosa. Ett behagligt, välformulerat och elegant språk formar denna damroman som säkert också kan läsas med behållning av herrar ...