Så frågar oss Annika på sin blogg och för mig är svaret inte helt enkelt, jag minns faktiskt inte när den långa kärlekshistorien med läsningen startade. Någonstans i tidig skolålder måste det ju ändå vara, i mitt föräldrahem fanns inga böcker och ingen lästradition men ändå läste jag i fyraårsåldern. Jag minns särskilt veckotidningar som Året Runt och Hemmets Journal som fanns hos min mormor, det var min tidiga läsning. När skolbiblioteket öppnade sina möjligheter lånade jag och läste allt. Allt. Lilla huset på prärien minns jag att jag läste i andra klass - hela serien, någonstans däromkring startade det nog den där berusande känslan att vara i en bok. Känslan av vilja lära mig saker, att upptäcka samtidigt som vilja vara någonannan och någonannanstans har alltid varit stark hos mig och då är böckerna perfekt sällskap. En utmaning, tröst och ett perfekt sällskap - det är läsningen för mig!
Läsning kan man verkligen ha till allt, det är en underbar värld och det bästa av allt är ju att man faktiskt kan välja värld.
SvaraRaderaÅh, veckotidningar! De läste jag också hemma hos mormor och farmor! Nostalgi!
SvaraRaderaHade helt glömt bort Lilla huset på prärien! Läste också dem på tvåan tror jag. Nostalgi...
SvaraRaderaJag håller med dig om den där berusande känslan av att vara i en bok, den som får en att titta upp efter ett par timmar och nästan inte veta var man är för att bokvärlden känns verkligare. Fast den känslan infann sig mest när man var i slukaråldern vilket är synd. Jag kan sakna det ibland.
SvaraRaderaDet var en bra beskrivning - utmaning, tröst och sällskap :)
SvaraRaderaTack för alla härliga kommentarer! Read On!
SvaraRadera