en ovärdig dotter

I den här romanen får vi möta Louise igen, i Vi ses på Place de la Sorbonne satt hon och väntade på sin mamma och nu är Louise själv mor, hennes lilla flicka Angéle några år gammal och hon tänker tillbaka på den där tiden innan dottern föddes. Hon var på väg att bli mamma samtidigt som hennes egen mor kämpar mot obotlig cancer och Louise slits mellan att glädja sig åt det nya lilla livet och känna sorg över mammans dödskamp. Mamma Alice som varit så upptagen av sitt eget liv och haft så svårt att vara just mor ska försvinna och Louise vill inte ens besöka henne, hon vill bara börja om. Dottern döps till Ängel och ger hopp om en ny start, en ny chans. Männen finns med i periferin men det här är den unga moderns berättelse. Hur ska hon kunna bryta ett socialt arv och bli en trygg, stabil och kärleksfull mamma?

En ovärdig dotter av Justine Lévy är en intressant och för mig mycket personlig roman, är det så att bara för att man känner sig som en ovärdig dotter är man automatiskt en dålig mamma? Mamma är lik sin mamma sjöng Sivan i schlagern men är det så enkelt eller så svårt? Louise försöker begrava skuldkänslorna över mammans tragiska liv i det nya lilla livet men det är måhända inte så enkelt att det räcker att få barn för att bli mamma. Där krävs ansträngning för att bli en älskvärd mamma och Louise läser alla de där böckerna om barnuppfostran.

Men jag känner mig inte mycket klokare.

Förnuftet räcker inte till, inte förrän hon börjar närma sig själv, sina känslor för sin mamma, i leken med dottern på kyrkogården och i bönen om förlåtelse, får hon fatt på små skärvor av den mamma som hon kan bli, som hon vill vara. Det här är en gripande, självutlämnande berättelse som jag läste närmast som autofiktion. Det känns som Justine Lévy berättar sin historia, äkta och ärligt och ändå med ett mycket allmängiltigt budskap och jag är mycket förtjust!

Extra guldstjärna till det vackra, smakfulla danska bandet. Närmast bronsfärgat med praktiska flikar, sån't gillar jag!