Det har skrivits mycket om
Ripley-trilogin sedan den gavs ut på svenska i våras, men jag fattade nog inte vad det var jag skulle läsa förrän vid det utmärkta förordet (i den amerikanska utgåvan). "En amatörpsykopat" gav en ledtråd - Tom Ripley är något mer än den psykopatkliché som man får tretton på dussinet nuförtiden. Han är osäker på sig själv men handlingskraftig. Feg men våghalsig. Självisk men... ja, självisk. Han är en sammansatt personlighet helt enkelt och utan att någon gång tycka om honom under resans gång vill man inte heller för en sekund att han skall åka fast för sina svindlerier eller mord. Det är lite av en diskbänkskriminalroman, där inget av det kriminella är elegant trots att Tom Ripley rör sig i sofistikerade miljöer, utan allt är simpelt och krångligt, tarvligt och hårt arbete. Det är lite Woodehouse över de "geniala" planerna som trots sin enkelhet lyckas, men inte alltid på det tänkta sättet. De europeiska miljöerna (främst italienska) är underbara, Tom Ripley är den perfekta antihjälten och kriminalhistorien ger möjligheten att måla ett fascinerande porträtt. Mot del två -
Ripley Under Ground.
/Gästbloggare M
Åh, det låter spännande! Jag har bara halvt om halvt sett filmen, tror att boken vore nåt för mig! :-)
SvaraRaderaälskar patricia highsmith! hon utsågs ju för några år sedan till världens bästa kriminalförfattare. länge sedan jag läst något nu, men filmen "the talented mr ripley" har jag sett massor av gånger och alldeles nyss twittrat om, så jag delar ditt inlägg på twitter nu.
SvaraRaderaJag har missat att Patricia Highsmith är bra tror jag så jag har aldrig läst henne. Kan inte hålla isär alla "deckarförfattare", men det här är suveränt.
SvaraRadera