en fransk curry - 100 steg från Bombay till Paris

Igår år jag tandoorikryddad grillad kyckling hos min mamma och tänkte på hur vårt kök har förändrats på bara några decennier. Att man skulle laga indiskt på grillen i sommarsverige hade vart fall inte jag kunnat tro för 20 år sedan. Härligt att matvärlden har blivit allt större, smakerna fler och upplevelserna av andra kulturer numer vardagsmat. 

Mat och matlagning är kärnan i Richard C Morais roman En fransk curry som dyker upp hos bokhandlarna nu i augusti. Det är en charmerande liten bok som kan göra vem som helst hungrig. Jag får möta den unge pojken som växer upp i Bombay, hans farföräldrar har lagt grunden till ett liten restaurangverksamhet och redan som spädbarn minns pojken att han kände dofterna från farmoderns kök. Familjen är muslimer och väljer att stanna kvar i Indien efter landets delning. När staden expanderar så blir jordplätten som restaurangen står på värdefull och när pojkens mor rått mördas bestämmer sig fadern att sälja, lämna Indien och skapa sig ett nytt liv. De hamnar så småningom i Schweiz och som granne får de en högklassig restaurang, ägaren av den blir pojkens mentor. Det visar sig att han är en exceptionellt begåvad kock och han tar sig an att lära det traditionella franska köket. Det kräver hårt arbete och kärlek till både råvaror och hantverk och inte blir det helt enkelt.

Charmig var adjektivet jag beskrev den här boken med tidigare i texten och Morais har en förmåga att beskriva mat, matlagning, dofter, aromer så att det vattnas i munnen. Jag tycker nog att han är bättre på att skriva om maten än om människorna, det blir lite styltigt och krönikeaktigt och jag lär liksom aldrig känna dem ordentligt. Trots det så finns där en varm grundton i berättelsen och humorn som får näring av kuturkollisioner ligger och småputtrar i bakgrunden. Kan tänka att det blir en både rolig och sorgesam feelgoodfilm som plockar fram alla känslorna på en och samma gång. Filmen regisserad av Lasse Hallström dyker upp på bio i höst.