ny radioföjetong idag!

Jag gillar att lyssna till Torgny Lindgren när han läser sina böcker och boken om Klingsor hörde jag i somras. Nu är det dags för just den romanen som radioföljetong. Idag börjar utsändningen och dessutom så finns ju alla delar att podda så man kan lyssna när som, var som. Jag skrev såhär i våras om Klingsor:

Klingsor - en grandios partikelsmet

Stilleben av Cezanne

Cezanne, Matisse och jag, vi har mycket gemensamt. 

Han förnekar sig inte han Klingsor som i sitt egna måleri ser en intellektuell skärpa som är unik. Världen, skogen, det grönskimrande glaset på sin stubbe, maten, de är alla besjälade. De döda tingen är dock skenbart så, eftersom Klingsor väcker hela världen till liv med sitt måleri.

Han hade själv formulerat sitt mål: att med måleriets kirurgi öppna föremålen och visa deras inre liv. Det är ju vad all konst i grunden syftar till. Och aldrig förmår.

Klingsor av Torgny Lindgren är boken om den grandiosa medelmåttan: Klingsor. Han var konstnären som aldrig utvecklades, han hade materien runt sig i ständig rörelse men själv målade han bara stilla liv. Stilleben - stilla liv. Han målar sin barndoms nyttoföremål gång på gång och pannåerna fylls med pressglas, spilkum och ett och annat äpple. Hans liv skrider framåt men hans konstnärskap förbliver stilla, oföränderligt. 

Nu ska boken om den nästan bortglömde västerbottniske konstnären Klingsor skrivas och författarna bestämmer sig för att söka gå i Klingsors fotspår, se de platser han besökt och möta de människor han mött. I berättelsen hör vi både de intresserade författarna och Klingsor själv och man kan ju konstatera att han är sig själv nock den gode Klingsor. Efter att ha genomgått hermodskurser i teckning och måleri anser han sig fulländad och resorna till Europa bekräftar hans unikhet. Han är, enligt sitt eget tycke, en briljant konstnär men mycket ensam. Han förstår sig inte riktigt på människorna,  säljer inte några verk och när han så småningom vill måla ett porträtt av en vänskap, en granne så går det illa. Riktigt hur illa ska inte avslöjas här. 

Frågan är om Klingsor levt i en livslögn eller i ett livsbedrägeri? Han säger vid något tillfälle (ur minnet): Att komma vidare är överskattat, att vara sin övertygelse trogen är också värdefullt. Maträtten där allt förenas är fulländningen är inälvsgrytan med korngryn som står på järnspisen vecka ut och vecka in. Pölsan är närmast en andlig upplevelse och det ultimata hopkoket av klingsornas grandiosa leverne.

Författaruppläsningar kan vara något alldeles extra. Håkan Nesser, P O Enquist och Jonas Karlsson är alla fenomenala tolkare av sin text, och förstås Torgny Lindgren. Jag minns när jag lyssnade på memoarboken Minnen på radion - obetalbart! (Den finns kvar i arkivet om någon händelsevis missade - podda ned direkt!) Det är en åldrad man som jag hör och det gör inlevelsen och känslan alldeles speciell. Mycket härlig och nästan lite vemodig upplevelse blir det att lyssna till Torgny Lindgren som själv läser sin humoristiska och djupt allvarliga skröna om Klingsor. Det handlar om livet, kärleken till konsten, sanningen, livsbedrägeriet och konsten att koka en formidabel pölsa. Hemligheten är njurtalgen, den ger en alldeles speciell arom. Det här är en sinnlig och samtidig skarpsynt bok som vill diskutera det allra viktigaste. Hur väljer vi att leva våra liv?