Det blev en psykologisk thriller som avslutade mitt läsande den här långhelgen. Kvinnan på tåget heter Rachel och hon pendlar varje dag til London. Varje dag saktar tåget ned lagom så att hon kan kika in mot gatan där hon en gång bodde med Tom. Hon studerar sitt ex och hans nya liv, hon studerar hans grannar och snart så är hon inblandad i deras liv mer än vad som är sunt.
Hawkins låter berättelsen rotera mellan tre kvinnor och det är så skickligt uppbyggt att jag som läser hela tiden tror att jag vet vad som händer, fast jag vet i verkligheten ingenting. Sympatierna skiftar det är ändlöst spännande ända till slutet. Jag gillar att kvinnorna blir människor i den här romanen, jag tror t ex aldrig att jag läst ett så naket porträtt av en kvinnlig alkoholist förut. Man får följa med in i de här kvinnornas huvuden och man vill stanna där, man vill veta mer om vilka de är. Det gör Kvinnan på tåget till så mycket mer än en thriller, det är en roman besläktad med de som Gillian Flynn skriver. Jämförelsen med Gone Girl är inte alls långsökt.
Den här boken är jag väldigt nyfiken på!
SvaraRaderaJag lyssnade på ljudboken, den var bra inläst men kanske att jag skulle velat läsa den på papper. Smygande otäckt!
Radera