Barbro avfärdar den sympatiske barägaren som en charmör medans Mona faller handlöst. Eftersom Barbro dessutom blir rejält sjuk så kan Mona träffa mannen och sakta börja fundera på hur hennes liv som pensionär faktiskt skulle kunna vara. Kanske är maken med sina tågbanor inte den hon vill åldras med? Finns det något annat för henne?
Det här är en roman som passar utmärkt in i Kulturkollos tema "tjocka släkten". Systerskapet som är komplicerat med bilderna av en dysfunktionell uppväxt som präglat kvinnorna men som inte pratas om. Systrarnas egna familjer är ett kapitel för sig, de har båda valt den trygga vägen med makar som de hållit fast vid trots att det funnits anledning att bryta upp. Jag hörde en tankar för dagen härom morgonen i P1 som handlade om att ibland så är det kanske ändå bästa att lägga locket på, att det kan vara nödvändigt för sinnesfriden att inte alltid ventilera allt. (Lyssna gärna på det som en liten mellanakt.)
De båda systrarna har lagt locket på hela livet men de pratar hela tiden. Inget blir egentligen sagt och inte vet jag om det fungerar precis. Alltså, att läsa den här boken är väldigt underhållande och fantastiskt tröttande. Det är som att vistas med några äldre släktingar dygnet runt. Pratet och pratet och pratet om allt och inget. Tonträffen är fantastiskt fin och jag hör de medelålders nästantanternas röster rakt ut från sidorna. Det är rasande skickligt och detaljerna är otroligt välfunna. Med massor av glimten i ögat skildras den här semesterresan då kärleksviruset slår till samtidigt som feberviruset. Men ärligt, kära nån så utmattad jag blir.
Som en liten bonus så får vi idag inne på Kulturkollo ett lista med boktips direkt från Lena Ackebo. Missa inte den!
Jag har verkligen längtat efter den här boken. Så underhållande att läsa både din och alla andras recensioner av den!
SvaraRaderaTack! Det är en härlig roman!
Radera