Washingtondekretet är en politisk thriller som har recensionsdag just idag. Jag var lite sen med att börja läsa och tillbringade därför stor del av den 4 juli (igår) tillsammans med den här romanen av Jussi Adler-Olsen. USA firar sin nationaldag och jag läser om ett land som helt håller på att lösas upp. De värden som USA byggts på har i ett enda slag förändrats i och med att presidenten har antagit washingtondekretet och på något vis så känns det inte alls särskilt svårt för mina tankar att börja spinna vidare på den här storyn.
För att börja från början så ska USA välja ny president, demokraternas kandidat heter Bruce Jansen och han ser ut att gå mot en klar seger. Han är karismatisk och har dessutom en fru som väntar parets första barn. Vita huset kommer att få en handlingskraftig familjefar och landets väljare ser fram emot nya tider. Hans stab runt honom har arbetat hårt för att kampanja och när den unga ambitiösa Doggie Rogers far erbjuder kampanjen att hålla valvakan på ett av hans lyxhotell så nappar de. Väl där så ska en tavla av den nyvalde presidenten avtäckas och i samband med det skjuts presidentens fru och både hon och det ofödda barnet dör. Doggies far anklagas för anstiftan till mordet och döms till döden. Presidenten bestämmer sig för att visa styrka och deklamerar att han ska se till att USA ska blir en säker plats att leva på.
USA ska klara sig själva och behöver inte längre samarbeta med resten av världen, varken i ekonomiska eller andra frågor. Han börjar med att tömma alla fängelser, avrätta alla dödsdömda fångar så att pengarna de kostar samhället skall kunna användas till att vårda och utbilda de som sitter där för mindre brott. Gränserna stängs, media begränsas, människor sätts i arbete med att städa gator, importen och matleveranserna stryps och snart förbereder sig invånarna för en ekonomi helt utan pengar. Köer för allt från konserver till toapapper fyller städerna och snart vet ingen vad som egentligen händer. Doggie och en liten grupp av hennes förtrogna bestämmer sig för att försöka rentvå sin far och i en kamp mot tiden, och för demokratins grundläggande värden, kämpar hon för att ta reda på sanningen om sin fars skuld och vad som egentligen händer i landet USA. Har presidenten helt blivit galen? Går det att hindra en total kollaps?
Som sagt, det här är en spänningsroman som landar precis mitt i samtiden. Populismen med enkla lösningar breder ut sig runt om oss och särskilt den här veckan när politikerna försöker positionera sig i Almedalen så kan jag uppskatta den här typen av roman. Det som beskrivs är inte särskilt långt bort och jag beundrar Adler-Olsen för att han inte väjer för svåra frågor, kan människor ens välja det som är bäst för dem? Är det bättre med experter som bestämmer åt folket? Hur mycket makt kan/ska en enda människa ha? Dessutom förpackar han det i en så spännande form, men det är för långt. Alldeles för långt. Nu är det 636 sidor, max 400 räcker den här storyn till. Max.
Den här texten får avslutas med en annan Bruce, han som personifierar ett annat sorts USA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!