intellektuellt liv under diktaturen - Herta Müller i samtal med SvanteWeyler

Svante Weyler samtalar med nobelpristagaren Herta Müller om hennes nya bok Mitt fosterland var en äppelkärna. Den är en Systematisk genomgång av livet kontra litteraturen och det var ett mödosamt arbete att ställa samman. Många minnen var svåra att tänka på och den lilla byn där Müller växte upp var i den tysktalande delen av Rumänien. Den var mycket traditionell och liten by med 300 personer, alla kände alla och det fanns en hierarki. Kvinnorna bar folkdräkt och flätor. Efter andra världskriget ändrades just det eftersom de som suttit i arbetsläger hade fått sina huvuden rakade. Det blev ett tydlig skiljedelare mellan de som deporterades och de som var kvar. I min föreställningsvärld var den likadan under 300 år och inget ändrades. Det var en minoritetens universum och det blev för mig en mörk värld. Att vara tysk i Rumänien efter det andra världskriget var speciellt, de var en minoritet och det var problematiskt. Allt blev politiserat, den ungerska och tyska minoriteterna i Rumänien hade varit tyskvänliga men senare vältrades skulden över på minoriteterna, det blev en skuldcirkel som de hamnade i. När Müller lämnade byn och själv började bilda sig en uppfattning så hade hon svårt för att tala med sin far som var övertygad nazist, hon tyckte att det var en svår situation. Müllers mor satt 5 år i arbetsläger och när hon återvände till byn träffade hon fadern som hade förlorat sin fästmö, de försökte tillsammans skapa någon slags normalitet. Som barn fick hon ofta stryk, modern hade svaga nerver och många händelser var sådant som hänt i lägren, i familjen tänkte hon ofta att modern var mycket gammal trots hon var ung. Blev ni författare för att ni hade just den här uppväxten?

Vem vet? Jag vet inte, jag ville aldrig bli författare. Jag hade inga böcker läst som barn, jag började skriva och läsa för att ha något att förhålla mig till och jag ville veta hur livet var. När det blev trångt i diktaturen så blev jag trakasserad på fabriken där jag arbetade. Jag började skriva för att få ett utlopp, det är inte lätt att förstå hur det gick till.