söndag 11 december 2016

årets innerligaste




Oh what did you see, my blue eyed son?
What did you see, my darling young one?
I saw a newborn baby with wild wolves around it
I saw a highway of diamonds with nobody on it
I saw a black branch with blood that kept drippin'
I saw a room full of men with their hammers a bleedin'
A white ladder all covered with water
I saw ten thousand talkers whose tongues were all broken
I saw guns and sharp swords in the hands of young children

Jo, jag är fortfarande lite småsur för att Bob Dylan fick årets litteraturpris men på något vis så mildrades den tjurigheten med hjälp av Patti Smiths hyllning. Att hon kommer av sig på vers nummer två i dessa tider är inte alls konstigt. Så vackert, och fastän texten är från 1962 så handlar den om idag. Det är väl det som är god litteratur.

2 kommentarer:

  1. tidlös lyrik av en man som inte har stannat

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag får väl ge texterna en chans och läsa dem.

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!