Jag ska erkänna att jag var på väg att sluta läsa efter de första kapitlen, det var något med den unga kriminalreportern Eve som störde mig så kopiöst. Hon kändes som schablonernas schablon och när sedan man ganska snart fick läsa mördarens sjuka tankar så var det nära. Men ... Jag är så glad att jag läste vidare. Eve är inte bara den där vanliga TV-reportern som bokstavligen går över lik för att få ett scoop, hon är också dotter till en svårt alzheimersjuk far som hon vårdar i hemmet och det är det porträttet jag kommer att minnas. Precis som i Mats Strandbergs Hemmet så skildras sjukdomen med sådan klarhet och värme och jag känner så starkt för Eve och hennes far.
Om mördaren skall jag inte skriva särskilt mycket eftersom det här är tänkt att vara en psykologisk spänningsroman och pusslet är själva grejen men i gestaltningen av mördaren så kände jag mig mätt också efter läsningen. Kanske har jag sett några för många brittiska deckare där förövaren lider av trauman från barndomen, kanske är jag övermätt på högintelligenta psykopater. Hur som, how ever, De vackra döda är en klart läsvärd deckare som passar utmärkt i hängmattan eller på stranden. Har ni missat hennes författarskap så måste jag också tipsa om Mörk jord, ruggigt spännande i hedmiljö som enligt mig är hennes allra bästa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!