Mitt liv som råtta av Joyce Carol Oates blev sällskapet till mitt röjande och grejande i lägenheten under gårdagen. Lo Kauppi läser boken riktigt bra och jag rekommenderar verkligen att lyssna. Det här är roman som man på många sätt känner igen JCO i: småstaden i norra USA är miljön, det handlar en trasig familj, ett brott ligger och vibrerar i fonden, och en utsatt ung kvinna är huvudkaraktär. Man känner alltså igen JCO återkommande teman men ändå så lyssnar jag med intresse på Violet Rus berättelse.
Hon är nu vuxen och i återblickar får man följa hennes uppväxt med sin stora familj i Niagara. Som tonåring så blir hon bortsänd från sitt hem och händelsen som ledde till det markerar att Violet Rus barndom är slut, hon blir vuxen över en natt. Livet präglas av slitningen mellan längtan efter och lojalitet med sin familj och behovet av att leva ett fritt och ärligt liv.
Råtta kallas man om man skvallrar och det är livet som råtta som blir ytterligt svårt för Violet Rue. I en stor irländsk familj håller man samman, vad som än händer. Eller?
Det var ett tag sedan jag läste JCO och när jag nu återvänder så känns det som att återse en gammal vän. Man har inte setts på flera år men samtalet fortsätter liksom precis där man slutade sist. Fint.
Hitta boken på närmsta bibliotek, på en ljudbokstjänst eller använd Omnible för att hitta bästa pris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!