Då var hela trilogin läst. Jag skrev ju
lite om att tredje delen handlar om ensamhet häromdagen och frågan är hur man skall summera helheten nu. Man får väl se
1Q84 som en thrillerpastisch i Murakamistil och det var kanske givet att den kombinationen skulle bli lyckad. Det är lite tveksamt att titta på thrillerinslaget separat, men ändå lite intressant. Minns inte om jag skrivit det här tidigare eller bara tänkt det, men det verkar vara oändligt mycket svårare att sy ihop en mystisk intrig än att få den intressant under inledningsfasen. Slutet tenderar att ha svårt att bli lika "storslaget" som själva intrigen gett förhoppningar om. Jag har sällan blivit så besviken som när Fröken Smillas känsla för snö strandade i en nödlösning till exempel. Alternativet är att aldrig presentera upplösningen (ingen orkade väl följa Lost till slutet för att få reda på om man någonsin fick reda på något). Murakami brukar ju lämna trådar öppna så jag avslöjar väl inte för mycket om jag säger att han gör det här också, men kanske syr han ihop det lite mer än vanligt som en homage till thrillergenren.
Vad kan sägas om den traditionella Murakamidelen av boken då? Mycket känns igen naturligtvis trots att han medvetet begränsar formatet. I den tredje delen tycker jag porträttet av Ushikawa är bäst (kanske har författaren så smått tröttnat på de bägge huvudpersonerna från de första böckerna). Den ytliga intrigen stannar av påtagligt och förutom Ushikawa får Tengus döende far en framstående roll. Till skillnad från tidigare böcker (väl?) är den något skeva världen här uttalat just en skev värld, skiljd från vår ordinarie. Det kanske är en eftergift till den lånade genren att förklara tydligare och mer resonerande. I några fall gör Murakami till och med avsteg från bokens berättarmönster och byter perspektiv för att man skall förstå vissa detaljer. Är inte riktigt säker på att detta är rätt val. Men allt är naturligtvis pliktskyldiga randanmärkningar från ett oreserverat Murakami-fan - årets läsupplevelse är avslutad.
/Gästbloggare M
Del 1, Del 2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!