För mig är miljöerna viktiga men de är inte avgörande för om jag gillar boken eller inte. Jag kan likaväl läsa en bok där man bara anar miljön som en roman med många och långa miljöbeskrivningar men jag är lite petig med att miljöerna ska tillföra något. Är beskrivningarna där så ska de inte vara utfyllnad utan verkligen ge romanen ytterligare en dimension. Några såna böcker som jag läst de senaste året är Snöängel, Gömslet och Änglarnas Sorg och i dem skulle boken inte kunnat skrivas utan just den miljön, miljöerna och berättelsen är ett. Det är mina favoritmiljöer, hur är det med era. Häng på jerkan och bli med i samtalet vetja!
Hmm. Hur viktig miljöbeskrivningen blir beror nog lite på hur mycket läsaren kan antas fylla i. Om det utspelar sig i en miljö som man som läsare känner till, i alla fall i någon mån, så fyller man nog i ganska mycket själv om man bara får nån slags kontur (typ: modern storstad, eller kafé, eller etc etc). Men om miljön är en för läsaren mer främmande så behövs nog fler hintar och ledtrådar.
SvaraRaderaSjälv gillar jag böcker som på något sätt skapar en värld att gå in i, om det sedan handlar om personer, stämning, miljö eller en kombination. En favorit när det gäller den biten är Flight of the stone angel av Carol O'Connel, där miljön är ett litet samhälle i den amerikanska södern. Natur, byggnader, människor och den mer generella kulturen blir lika viktiga byggstenar i miljöskildringen där.
Jo det är sant, jag själv gillade Murakamis 1Q84 av just den anledningen, man gick in i hans universum och stannade där.
RaderaDet är klurigt med miljö. På sätt och vis är det ett ideal att författaren kan sin miljö så väl att den knappt behöver beskrivas, utan finns som en talande kuliss. Men vissa berättelser passar så himla bra i rätt miljön. Där gillar jag t ex de hårdkokta 20-30-talsdeckarna. Där samverkar miljö, karaktärer och historia på ett fint sätt.
SvaraRaderaVisst är det klurigt. Det är när alltihop smälter samman som det känns sådär riktigt bra, jag gillar när man läser och knappt kan hålla isär de olika delarna av berättelsen. Det gillar jag skarpt.
RaderaDet är ju lite svårt för författaren att anpassa sina miljöbeskrivningar till både de som känner till platsen och de som inte gör det. En omöjlig balansgång.
SvaraRaderaJa, det håller jag med om. I t ex Viveca Lärns Öster om Heden blev jag smått tokig på alla miljöer som inte alltid stämde, eftersom jag bor i kvarteren sedan 20 år. Någon annan kanske inte alls stör sig på det utan tycker att miljöbeskrivningarna tillför viktiga delar av berättelsen.
RaderaDet är väl ett av de där exemplen på att läsupplevelsen inte ligger helt i författarens hand, utan uppstår, dynamiskt, i mötet mellan text och läsare. Varje läsupplevelse är därför unik!
RaderaDet som är tjusningen med läsning är väl just det där mötet mellan text och läsaren. Man vet inte hur det blir.
RaderaJag bryr mig sällan om miljön, men den påverkar nog även om man inte tänker på den.
SvaraRaderaJag tänker mycket på miljö. I vissa böcker är miljön lika viktigt som handlingen och i andra kan berättelsen utspela sig var som. I Himmelsdalen som jag just läst så var miljön avgörande.
RaderaJa, jag håller med dig. Inga tresidiga miljöbeskrivningar, tack! Jag gillar däremot om miljön är tydlig, vill liksom veta vart jag är. Om miljön är otydlig har jag en tendens att tappa bort berättelsen.
SvaraRaderaSå är det, man tappar lätt bort berättelsen när det inte finns en tydlig miljö att placera den i. Bra uttryckt!
Radera"Är beskrivningarna där så ska de inte vara utfyllnad utan verkligen ge romanen ytterligare en dimension." Det var exakt det här jag störde mig på i Shutter Island - det kändes som om författaren passat på att klämma in en beskrivning i texten när den kom.
SvaraRaderaNej, såna beskrivningar skummar jag. Det märker man fort tycker jag om de bara är utfyllnad.
RaderaLånga miljöbeskrivningar brukar jag läsa väldigt slarvigt för det mesta, de måste vara väldigt bra skrivna för att jag ska gilla dem. Men med ganska små medel kan man ju få en bra bild ändå.
SvaraRaderaDet är det som är konsten att med några få rader sätta miljön, riktigt bra miljöbeskrivningar är ofta inte alls långa men man har allt på plats ändå.
Radera