bokbubblat var det här!

Bokbubblarna goes India i Aravind Adigas roman Siste mannen i tornet och det var blandade tankar och känslor som luftades. Några av oss tyckte att alla namn och de främmande orden gjorde boken svår att komma in i, andra tyckte att just den indiska miljön med myllret, maten, bristen på privatliv och de ganska detaljerade miljöbeskrivningarna var det som gjorde boken extra läsvärd.

Vi var alla överens om att det är en ganska sorglig bok med komplexa karaktärer. Ingen människa är riktigt god, ingen är helt igenom ond och människorna visar olika sidor av sig själva allteftersom berättelsen utvecklar sig. Vi diskuterade människornas drivkrafter, pengarna som så starkt styr, moralen som urholkas i takt med att rikedomen hägrar.

Som en symbol för motståndet står den sista mannen i tornet, han förspråkar ett samhälle som bygger sin stomme runt bildning, andliga värden och solidaritet, inte kapital. Dilemmat finns där: samtidigt som man kan sympatisera med den gamle mannen som vill premiera andra värden i livet så kan man ju också förstå människor som har chans att bli ekonomiskt oberoende. I ett land som Indien med enorma inkomstklyftor där utbildning, sjukvård och åldringsvård kostar så är det högst mänskligt att vilja sälja dyrt.

Tanken med att förlägga sin roman till ett hus där många olika människor bor och möts blir som ett romanbygge som speglar Indien i stort och det känns som en ganska uppgiven och vilsen bild som Adiga ger av sitt land. Lite sorglig, lite resignerad.

Fler av mina personliga tankar kan man läsa här.

Till nästa tillfälle onsdagen den 20 februari bestämde vi att läsa Julian Barnes Känslan av ett slut, en roman som vann Man Bookerpriset 2011.