Huvudpersonen i Cilla Naumanns novell Lära sig är just lärare på högstadiet och det är en resignerad man som jag får möta. Hans längtan till undervisning och ungdomar har bytts till längtan till lärarrummet. Vardagen lunkar på fram tills den dag när Ingrid kommer in i klassrummet, han stör sig på det mesta hon gör. En dag passerar han en gräns, och det som är gjort går inte att göra ogjort. Vem som ska lära sig av vem är upp till läsaren men visst går det att lära sig av den här novellen.
Som lärare så är jag ganska trött på människor som försöker skildra skolans värld, veta det mesta om betyg och ordning, därför var jag skeptiskt inställd till den här lilla novellen. Så fel jag hade, jag tycker att Cilla Naumann fångat många tankar och känslor som kan snurra i en lärares huvud, överraskande väl. Så överraskande att jag var tvungen att googla på hennes bakgrund för att se om hon är högstadielärare... Det är Cilla själv som läser sin text och det här var en fin början på mitt novellår!
Naumanns roman Springa med åror skrev jag om i november och svärmor har skrivit ett spännande inlägg om romanens omslag. Läs hennes inlägg Frusna ögonblick!
- en novellvåg i bokbloggarhavet -
Som lärare blir jag ju lite sugen på den här novellen (och på att ta tag i läsandet av Springa med åror som av någon anledning har legat oläst alldeles för länge)
SvaraRaderaDet var en tankeväckande novell och jag tycker absolut du ska läsa den. Springa med åror var bra men inte en favorit hos mig.
RaderaJag tyckte också att detta var en tänkvärd lärarnovell. Jag länkar till din recension från gruppen "Litteratur för lärare" i Bokmässans community. Du är väl med där?
SvaraRaderaTack för länk. Nej, jag är inte med där ännu men hade tänkt engagera mig nu på det nya året. Jag återkommer!
RaderaGillade också den! Brukar alltid gilla Cilla Naumann faktiskt, men har ännu inte läst Springa med åror.
SvaraRaderaDå har du en fin roman framför dig. Jag tyckte den hade lång startsträcka men sen tog den sig.
Radera